[ ett bidrag om Nya testamentets lära med anledning av Patrik Engellaus artikel
Skammens ministerium
http://detgodasamhallet.com/2015/06/23/skammens-ministerium/#more-1280 ]
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
1. Nya testamentets lära är solklar. Lika solklar är den allmänna kristenhetens extrabibliska uppfattning. Och de går inte att förena.
2. Olikheterna beror främst på två skäl: Sverige var förr ett enhetssamhälle där alla var kristna i yttre mening, och det andra skälet är dubbelt, å ena sidan lever kristenheten i det förgångna, som om alla fortfarande vore kristna, och å andra sidan lever man, inte helt utan, men i huvudsak utom, utanför, extra bibeln, dvs man gör sig en egen bibel. När Guds ord inte passar, så väger och väljer, vrakar och vränger man, eller tar inte reda på alls vad den verkligen säger, ibland därför att man menar sig veta det i alla fall. Och därmed har kyrkan förlorat sitt salt och ljus, sanningens ord. Kyrkan är inte sanningens stöttepelare när den överger Guds ord. Ty Guds ord, som det är, skär igenom allt, och håller isär det som inte går att dela, som märg och ben, och det håller ihop det som ingen människa kan hålla ihop, som synd och nåd, liv och död. Där salt, ljus och sanning förpassas till skräpkammaren tar röta, mörker och lögn över, och död härskar. Som i Sverige. I kyrka och samhälle.
3. NTs apostoliska, dvs av Kristus givna, lära i teori och praktik är denna:
3.1 Var och en är skyldig att försörja sig själv - den som inte vill arbeta ska inte äta.
- Det är hela Skriftens budskap att människan ska arbeta sex dagar av sju. Vilodagen är helig, eftersom Gud vilade så ska vi vila. Det är en trossak, för att hämma girighet o öva tro. Idag när vi avskaffat vilodagen inser vi vilken styrka det är att kunna säga: idag får jag inte arbeta, dvs jag måste vila och låta Gud ta hand om det jag inte hunnit med. Gott samvete i vila TROTS allt ogjort som väntar, TACK vare Guds befallning, som står över alla o allt.
3.2 Var och en är skyldig att ta hand om sina egna - den som inte gör det är värre än en otrogen, dvs inte kristen alls.
a) Detta är ett så självklart bud, enligt Kristi apostlar (och den som hör dem hör Kristus) att det är självklart för alla människor oavsett tro. Det är, om man så vill, en rest av Guds vilja sedan Paradiset före Syndafallet som synden inte utplånat ur naturen, även om onda ideologier som socialism och falsk kristendom dock gör allt för att utplåna det och lyckas ibland.
b) Det är inte "samhället" eller överheten eller församlingen som ska ta hand om människor. Det är den egna familjen som har ansvar för sig själva.
c) Ingen får ligga församlingen till last, den som har familjemedlem som inte kan försörja sig själv har ansvaret för denne och ska inte överlämna den personen åt andra att ta hand om.
3.3 Den kristne har alltså först ansvar för sig själv, därefter för sin biologiska familj, och för det tredje har han ansvar för sin andliga familj, de kristna, i sin egen församling först, därnäst i andra, och främst då de som lider nöd och förföljelse och isynnerhet de som man har andliga skulder till, genom tidigare erhållen förkunnelse och undervisning.
4. Den kristna församlingens praktik följer Jesu ord: det ni har gjort mot en av dessa mina minsta (dvs troende) det har ni gjort mot mig - den kristne, och den kristna församlingen har ansvar för Kristi lärjungar, inte vem som helst.
4.1 Kristus uppmuntrar kraftigt kristna att hjälpa kristna genom löftet att redan den som ger bara ett glas vatten till någon DÄRFÖR ATT han är en kristen lärjunge, han skall sannerligen bli belönad.
4.2 Och den som hjälper en profet (som ju ofta är förföljda även av de egna) bara för att han är en profet, han skall få samma lön som en profet, dvs han blir med-"skyldig" i profetens gudomliga uppgift.
5. Det står inte att finna ett enda ord som befaller den kristne att hjälpa fattiga etc bara för att de är fattiga.
6. Apostlarna går till hedningarna och predikar evangelium och ber för sjuka. Det är deras "sociala och ekonomiska" historiska insats.
(Slavar uppmanas att förbli slavar och tjäna Herren.)
7. Penninginsamlingar sker inte till fattiga otroende utan till kristna, utan undantag.
8. VILKA TROENDE får då hjälp av den kristna församlingen?
8.1 Inga män omnämns som församlingen tar ansvar för. Inga sjuka, inga fattiga.
8.2 Endast kvinnor, och av dem endast änkor, och av änkorna endast de som var för gamla att gifta om sig, och av dessa gamla änkor endast de som ingen familj/släkt hade som kunde försörja dem, och på denna lilla grupp som återstod av änkor som kunde komma ifråga ställdes ytterligare ett krav: de skulle ha levt ett fromt och föredömligt liv. Om man fyllde dessa krav kunde man upptagas som "församlingsänka" och som motprestation fick man uppgifter att utföra.
9. När kristna hjälporganisationer (ex. Pingströrelsen och andra) girigt står efter att få bidrag! från SIDA tvingas de avsvära sig sin tro och lova att hjälpa utan att prioritera kristna, i strid med kärleken och Guds ord.
10. Den kristna församlingen, Kristi lärjungar, har fått ett uppdrag, som ingen annan fått, och som ingen annan kan utföra: förkunna Guds ord, döpa och lära allt vad Kristus befallt, så att Anden kan ta ut människor ur världen för att tillhöra Gud.
11. De kristna har inte fått i uppdrag att skapa världsfred, utrota fattigdom och sjukdom, utplåna orättvisor socialt och ekonomiskt, ej heller att göra uppror och störta regimer eller s.k. onda strukturer. Och ja, kyrkan upprätthåller patriarkatet och överheten och måste göra det om den inte ska göra uppror mot församlingens herre Kristus själv. Laglöshet är antiKristligt i bokstavlig mening. /Carl Ingemar Dagman, Habo, 2015-06-23 ti