cid KOMMENTAR "VICARIUS CHRISTI" = PONTIFEX MAXIMUS Medan de formella ledarna i den nominella kristenheten numera samstämt lovordar påven och hans kyrka och förtränger (eller kanske är helt okunniga om) dess okristlighet och hedendom, så får vi istället höra den ateistiska vänsterliberala tidningen Dagens Nyheter säga några välkomna sanningar om påvekyrkan, eller den romerska kyrkan.
Påven kallar sig sedan 400-talet för "Kristi ställföreträdare" ("Vicarius Christi") vilket innebär att påvekyrkan hävdar auktoritet över allt och alla på jorden, i ett världsligt jordiskt "gudsrike". Inte bara alla medlemmar i romerska kyrkan, utan alla människor över hela jorden, inklusive kejsare, konungar, presidenter och alla makthavare, anses vara underordnade påven, och detta på Jesu uppdrag. Inget av detta har med Kristi lära eller Bibeln att göra, det är bara ett påhitt av en kyrka som blivit anti-kyrka, och satt sig på en tron som inte bara är över alla människor, utan den har satt sig över Gud själv, eftersom den föraktar Guds ord. Jesu egna ord är: "Mitt rike är icke av denna världen", och Guds rike har som vi alla dagligen och stundligen kan märka inte kommit till denna jorden - ty då skulle ingen synd vara mer! Tänk själv! Om Jesus plötsligt dök upp i Vatikanen, skulle han kräva att få byta plats med påven? Skulle Jesus kräva större vördnad och aktning än den påven kräver av alla? Vem är egentligen störst i påvekyrkan? Om påven ville vara störst, skulle han ju uppträda som tjänare, om han tog Jesus på allvar!
Ett av många själv-vittnesbörd om hedendomen i romerska kyrkan är att påven också har övertagit den hedniska överstepräst-titeln Pontifex Maximus. Om detta skriver Erik Tängerstad på Dagens Nyheter Kultur [LÄS HÄR]:
" "Pontefice" är italienska för "överstepräst". Sedan tidig medeltid är påven "pontifex maximus", alltså Romarrikets överstepräst. Benedictus XVI kan räkna sig som den senaste i en lång och obruten rad som går tillbaka till tiden före kristendomen, förbi Julius Caesar (som också var pontifex maximus) och ända till den historiens gryning då Romarriket grundades. Det är för att markera att Vatikanen utgör den direkta fortsättningen på det antika Romarriket som påvelängden räknas i pontifikat.Som Romarrikets överstepräst och traditionsbärare gör påven än i dag anspråk på att vara Roms egentliga statsöverhuvud. Vatikanen har aldrig erkänt den italienska statens existens, än mindre den världsliga maktordning som upprättades i samband med Italiens enande på 1870-talet. Förhållandet mellan Vatikanen och Italien kan beskrivas som ett slags väpnat stilleståndsavtal (som Vatikanen slöt med Mussolinis fascistiska Italien), snarare än som fred. "
*