GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

SOCIALISM: LÖGNER, STÖLD, TERROR, VÅLD & MASSMORD

SOCIALISMENS MASSMÖRDARHISTORIA SER I GROVA DRAG UT SÅ HÄR:

1848 - Marx och Engels ger ut "Kommunistiska Manifestet" som uppviglar till revolution, genom lögner, stölder, terror, våld, blod och mord.

1917 - Lenin störtar med hjälp av en liten elit ned det stora landet Ryssland i ett hav av död, blod och revolution. På ca fem år har Lenin mördat ca fem miljoner av den egna befolkningen.

1922/24 - Lenins läraktige lärjunge Stalin, kriminell sedan unga år, mördar i nästan dubbel takt, ca 50 miljoner på ca 29 år.

1948 - Mao inleder sitt långa massmördande av sitt eget folk, på ca 27 år mördas på olika sätt ca 80 miljoner människor.

1975-79 - I Kampuchea (Kambodja) mördas 1-2 miljoner under fyra år, ca 25 procent av befolkningen.

Dessa och fler av socialismens illdåd gör socialismen till världshistoriens värsta massmördarideologi.

Socialism är per definition att stjäla egendom och "överföra" den till en socialistisk elit som identifierar sig med staten. Detta är naturligtvis omöjligt utan hot, terror, våld och mördande.

Endast de "smartare" socialisterna bedriver denna stöld genom att göra stölden laglig. Man lovar att stifta lagar som tar från de rika bara för att de är rika och ge till dem som har mindre, bara för att de har mindre.

Detta tilltalar många, varpå man kan tillvälla sig makten på formellt demokratisk väg.

De flesta känner ju sig som fattiga i jämförelse med de riktigt rika, och avundsjuka kan alltid fås att växa bättre än ogräs.

Man får makten och sedan stiftar man lagar som gör det formellt rätt att stjäla egendomen i dess rot, även från dem som man säger sig gynna.

Genom stöldhöga skatter tar man ifrån arbetarna rätten till sin lön, under sken av att man "fördelar" egendom, som om staten ägde allt.

Tanken är att ingen skall kunna bli rik utav de som inte är rika. Om de fattiga förblir fattiga kommer de att fortsätta att rösta på socialister.

Men samtidigt måste socialisterna tillåta några att vara väldigt rika så att myterna kan upprätthållas. Dessutom är det ju kapitalister som skapar och skaffar arbeten.

En nyare idé som socialisterna i Sverige (läs: socialdemokraterna) hittat på är att skapa ett nytt proletariat för att ersätta den väljarbasförlust som uppstår då trots allt en del arbetare skaffar sig villa, blir borgerliga och inte längre röstar socialistiskt.

Detta proletariat hade man tänkt sig garantera evigt maktinnehav.

Detta proletariat skulle bildas genom att förbjuda vissa svenskar och invandrare att jobba och istället låta dem hållas vid liv genom s.k. bidrag som består av sådant som andra hårt tvingats arbeta ihop men likväl inte får behålla.

Och då detta sätt att leva är vanebildande räknade man (=s) med att de skulle vara tillräckligt många för att deras "tack-för-hjälpen"-röster skulle för alltid ge makten åt sossarna. Som genom ett under krossades den planen valet 2006. Om Gud vill är den krossad för alltid!/cid 2008-02-01

*

REPRIS FRÅN 2004 "Historiens värsta terrorideologi"

av C.I. Dagman [SMP Debatt 2004-02-11]

HUR LÄNGE TILL skall det vara tillåtet att hylla socialismen, historiens värsta terrorideologi?

Alla är överens om att det under vissa omständigheter skall vara straffbart att bruka företeelser som förknippas med nazismen och hyllande av dess ideologi.

Hitlerhälsning och hakkorset är sådana. Hitler mördade miljoner för att han ansåg att de inte hade rätt åsikter eller hade en viss religion eller tillhörde en viss folkgrupp.

Vi vet också att socialismen har förtryckt, förföljt, fängslat, terroriserat, torterat, våldtagit, svultit till döds, och mördat många fler miljoner än Hitler. Detta har de gjort i fredstid, mot den egna befolkningen, under sken av folkets bästa.

Kommunistiska manifestet Oskiljaktigt förenade med socialismens förtryck och massmord är Kommunistiska manifestet, de röda fanorna och sången Internationalen.

Alla dessa tre används av de två socialistiska svenska riksdagspartierna, inte bara vid 1 maj-tåg.

Ingen icke-socialist fördömer dem för detta. Ingen kräver förbud för bruket av dessa attribut. De själva avstår inte från användandet, och de skäms inte. Tvärtom står Sveriges [förre] statsminister [Göran Persson] och håller hand och gungar med huvudet och ser religiöst gripen ut, när han stolt sjunger Internationalen, som om han aldrig hört talas om Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot och alla de andra förtryckarna och massmördarregimerna.

Sovjet Sovjet socialismens [näst] värsta mördarregim, imploderade och dess välde kollapsade. Dess skam blev uppenbar för alla. Världens värsta politiska system med massmord på miljoner av den egna befolkningen hade efter 70 år tagit slut och socialismens politiska terrorvälde hade av historien en gång för alla fördömts.

Svaga grupper Men fortfarande, snart 15 år efteråt, samlas människor som anser sig stå för svaga grupper under dessa förtryckartecken, vilka under oöverskådlig tid kommer att förknippas med den värsta terror världen skådat.

När Hitler är glömd, kommer man fortfarande att med förskräckelse minnas socialismens förbannelse.

Ändå använder man ogenerat, ja med stolthet, dessa attribut. Vad säger det om dessa människor? Vad säger det om deras moral? Vad säger det om deras inställning till vad som är möjligt, tillåtet och försvarbart? Vad säger det om deras förmåga till självkritik? Och vad säger det om deras respekt för fakta, historia, civilisation, religion och människovärde?

"Svag liten pojk" Det är sannerligen ingen slump att Göran Persson kallade Saddam för en svag liten pojk. Fråga de dödstorterades anhöriga hur svag Saddam var! Ej heller var det en tillfällighet att Laila Freivalds, född i Baltikum under Sovjetiskt förtryck, likväl i P1:s lördagsintervju [ SR P1 Ekot Lördagsintervju Laila Freivalds Utrikesminister 15 nov 2003 ] strax efter tillträdet, kallade dem för "frihetshjältar", dessa som motarbetar demokrati och vill återinföra diktatur, dessa som mördar irakiska poliser och amerikanska soldater och alla [som likt dem själva är muslimska] civila [och] som råkar vara i närheten.

Hur passiviserat har det svenska folket egentligen blivit efter 70 år av socialistisk dominans, som tolererar att landets ledning gör sådana uttalanden och stolta använder symboler för socialistisk terror och massmord? Carl Ingemar Dagman

*

cid KOMMENTAR 2006-09-14 Replik av Carina Adolfsson Elgestam, har den 24 febr. 2004, inkommit och kan läsas på Socialdemokraternas i riksdagen webbplats.

Under rubriken "Socialdemokratin har inget med kommunismen att göra" undrar hon om jag inte bara vill svärta ner socialdemokratin. Hon skriver:

"Tanken är tydligen att så fort man ser en röd fana ska man tänka på terror och förtrampande av mänskliga rättigheter."

Nej. Inte: "så fort man ser en röd fana ska man tänka på terror", utan: "så fort man ser en röd fana så går det inte att UNDGÅ att tänka på terror och förtrampande av mänskliga rättigheter, OCH SVÄLT OCH KONCENTRATIONS-LÄGER OCH MASSMORD".

Och ja. Det vore på tiden att också socialdemokrater fattade det. Om det är sant, att de skiljer sig från kommunisterna i hjärta och sinne - till medlen, men knappast till målet - så är det för oss som inte är socialdemokrater, obegripligt att just de som så lätt riskerar att förblandas med kommunism som ju är socialism, inte är ett dugg angelägna att skilja sig från de symboler som de har gemensamma med historiens värsta massmördare.

Bara Mao mördade omkring 80 miljoner på 27 år. Sitt eget [obeväpnade] folk. Under fredstid. Därför att de inte tyckte som han, eller hade en snyggare fru, eller hade fått för mycket makt. Det är 7000 (sju tusen) kineser mördade i snitt per dag (ca 1 var 12 sekund) 24 timmar om dygnet, 365 dagar per år, år ut och år in i 27 år.

Därtill kommer att I SVERIGE, svenska socialister, inte-llektuella, arbetare, akademiker, författare och politiker, i varierande grad "förstått", nedtonat, förtigit, förnekat och/eller försvarat dessa blodsdåd, ja även upphöjt och hyllat var och en av dessa socialistiska "arbetarhjältar" som med hård men "nödvändig" maktutövning satt avtryck i historien genom den mängd oskyldigt blod de utgjutit på jorden.

Och ändå använder (s) just de symboler som omedelbart för tankarna till dessa massmördare.

Det minsta man kan säga är att det håller tvivlet vid liv om socialdemokraternas innersta tankar om dessa socialistiska massmördare. Man törs inte annat än fördöma - när man därtill blir tillfrågad och nödd och tvungen - men kanske man i själva verket har väldigt mycket tolerans för dylika felsteg, när det sker i socialismens namn? /cid 2006-09-14

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Med tacksamhet för Alliansens & Reinfeldts Seger 2006

Sveriges största fråga är arbetslösheten.

Så säger alla, men det är fel. Arbetslösheten är blott ett symptom på, eller en följd av problemet. Sveriges problem är socialismen.

Det är det så kallade arbetarpartiet (jämför Pravda) som har skapat den nya adeln, det nya frälset, de arbetsbefriade. Deras enda motprestation är att var fjärde år på valdagen ställa upp med häst och riddare till försvar för socialismen, det vill säga ta sig till vallokalen och lägga sin röst på dem som befriar dem från arbete!

Socialisterna vitmålar problemen och svartmålar lösningarna. De adlar det sjuka och förbannar det friska. De är tvungna till det för att behålla makten. Ty ju bättre människor får det genom eget arbete, desto mer borgerliga blir de.

Socialdemokratin kan därför inte bygga ett välfärdssamhälle på eget arbete utan att förlora makten. Därför måste den skapa nya ”proletariat” – genom förtidspensionering och mottagande av fler invandrare än vi kan ge jobb – och dessa inhyrda garanterar maktinnehavet när väljarbasen bland de arbetande minskar.

Inte märkligt att socialdemokraterna vill höja de så kallade bidragen för att göra det än mer lönsamt att bli partiadel, det är ju deras bästa eller enda chans att behålla makten!

Intresset ljuger inte. Socialisters enda verkliga intresse är totalitär odelad obruten oupphörlig oinskränkt makt. Ingen skamgräns finns, alla medel är tillåtna.

Den tysta, stilla, skötsamma, laglydiga, arbetande och skattebetalande majoriteten i Sverige har hittills stått ut med att låta sig utsugas av detta frälse av arbetsbefriade socialistiska makthavare.

Frågan är hur länge svensken som hittills röstat på socialdemokraterna skall finna sig i den djupa klasskillnaden mellan den arbetande som sliter och svettas och den arbetsbefriade partiadeln, som byter röstsedlar mot bekväma kronsedlar, samtidigt som vård, skola, polis och försvar försummas.

Detta konfessionellt amoraliska s-välde, som under det senaste seklet infiltrerat och nästintill fördärvat det tusenåriga Sverige, har steg för steg pålagt oss börda efter börda under en täckmantel av de fagraste förföriska fraser.

Det så kallade arbetarepartiet som skapat ett frälse av arbetsbefriade, har kommit i strid med sig själv, dess dom är därför säker, det kommer att gå under, det kan inte bestå. Dock vet ingen tiden, ej heller sättet, det kan bli värre innan det blir bättre. Domen över sig själva har de själva utverkat.

Men alla som vill påskynda socialdemokratins fall, bör känna en plikt att bidraga till det. Eller måste socialdemokratin föra oss alla in i den fullbordade katastrofen innan vi känslomässigt, intellektuellt, moraliskt och i handling förstår att skilja oss från denna ideologi som är en fiende till allt gott och enligt sin egen bekännelse bryter mot all moral och all historisk utveckling?

Det är dags för alla dem som arbetar att stå upp och göra sin röst hörd. Den dagen kan komma då alla röster som säger emot socialisterna tystas.

Slagordet framför andra bör bli: Nog är Nog, slut nu – ut med socialismen! Varje år av socialism är ett år för mycket.

Åter till verkligheten, åter till människan, bort från totalitära utopier som alltid börjar med hot och stöld och oftast våld och alltid slutar i tragedi. Socialisternas ideologi bygger på att rättfärdiga stöld med alla tjuvars slogan ”allt ditt är mitt”. Det har ofta slutat i blod, och i andra fall ”bara” med ekonomisk och social kollaps. Carl Ingemar Dagman [Barometern 2005-11-12]

*

*

*