GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Att "underlätta" för kvinnor att "komma ut" i "arbetslivet" är att hänga en språklig fårpäls över det sataniska programmet att tvinga eller nästan tvinga kvinnor gå ut på "arbetsmarknaden". Som om det inte vore ett arbete att sköta hem och barn. Som om det viktigaste inte bara vore oviktigt utan onyttigt!

Talet om att kvinnan är förtryckt är kodspråk för det socialistiska programmet att fördärva familjen. Det är ett av alla dessa nyspråkliga påhitt som är själva förutsättningen för att den socialistiska förförelsen skall lyckas.

Allt socialister vill ges andra motiv än de verkliga. Alla deras strävanden ikläds ögonskenliga fromma kläder, eller så vädjar de till det egenintresse de annars brukar fördöma, för att dölja det verkliga budskapet. Inget är som det ser ut att vara. Om socialister sade rakt ut vad de verkligen menade skulle många av de välmenande inte vara med.

De säger att de vill stjäla från de rika och ge till de fattiga. Men sossar har alltid gjort tvärtom. Genom det högskattesamhälle de skapat har de sett till att staten under sken av lag kan stjäla från vanliga arbetare så att de inte får råd att ens skaffa sig egen villa eller bostadsrätt. Varför? De rika skapar jobb, därför måste ett fåtal få förbli rika, och de många fattiga röstar på sossar, därför måste de många förbli fattiga. Makten är vad de egentligen söker, för dess egen skull, det enda mål de har med makten är att behålla den. Borgare vill att alla skall bli rika. Sossar vill att alla skall vara fattiga (utom ett litet fåtal som måste vara extremt rika).

De säger att de vill frigöra kvinnan, men de tvingar henne med lagar, skatter och moraliska fördömanden att överge hemmen och barnen och mannen, och därmed förneka sig själv.

De säger att kvinnan skall bli jämlik, men låter henne inte välja själv. De säger att kvinnan är lika smart som mannen, men litar inte på kvinnors eget omdöme. De säger att kvinnan måste bli oberoende men binder henne och gör henne beroende av staten.

I socialismen är kvinnan bara ett av många redskap. Socialister behandlar alla medborgare som nyttiga idioter, särskilt kvinnor.

Socialister hatar, särskilt hatar de familjen. De skyller allt på våra fäder. Ingen tidigare generation har någonsin varit så smarta som de som lever nu, sade man på 1800-talet. Men socialisterna idag håller fast vid 1800-talsidéer och tror ändå att de är smartare än de som levde igår. Ingen självkritik, ingen självanklagelse. Det är en av alla de oräkneliga väsensskiljande attityderna mellan socialism och kristendom.

Typiskt, men kanske inte utan undantag, är att de som hatar familjen hatar sina föräldrar. De som hatar sina föräldrar har ingen självinsikt, och frånkänner sig själva allt ansvar för sina egna gärningar, som om de vore viljelösa robotar.

Istället för att ta itu med sig själva vill socialister tvinga andra att ändra sig genom statliga tvångsåtgärder.

Socialister i alla länder är likaktiga. Det rockar inte precis om socialismen, det "bröd" de erbjuder är som stenar igenvuxna med mossa och doppade i tjära. Så är det ju också en galen 1800-talsutopi, ett ideologiskt lik, som de värsta fantasterna vägrar att begrava. Men det är inte bara absurt och bisarrt, det är ett samhällsproblem.

Liket luktar än värre för varje år och fortfarande finns det nostalgiker som vallfärdar för att i vördnad och tillbedjan försöka få liket att återuppstå. Det är ett "trick" som bara kristendomen kan erbjuda. Det är nog det som plågar socialister mest. De kan likt egyptierna på Mose tid inte riktigt hänga med i underverken. Framtidstro, initiativ, ränta och bankväsen, tillväxt, tekniska uppfinningar, framgång, hög standard är alla barn till kapitalismen, som är barn till kristendomen. Islamism och socialism har inte bidragit med något för att utveckla världshistoriens högst utvecklade kultur.

*

Och nu har Göran Skytte avslöjat att denna förfärliga mentala sjukdom som heter socialism trängt in i moderata hjärnor! Helt förvånad blir man inte. Men ändå.

Finansminister Anders Borg har i en debattartikel i Sydsvenskan (8/3) med rubriken "Kvinnor arbetar för lite" sagt just det som rubriken påstår (vilket kanske inte varit sant om DN satt citatrubriken).

Göran Skytte skriver i sin kolumn (SvD 2008-03-15) "”Kvinnor arbetar för lite” väcker grubbel": "Vilka tänker de sig då att vinna? Hundratusen hårt ansträngda dubbelarbetande kvinnor? ".

Kanske har Anders Borg fallit för socialismens falska budskap att arbete i hemmet inte är ett arbete? Men som Skytte påpekar, hur skall de som dubbelarbetar förväntas reagera på detta infantila budskap från en av de verkliga makthavarna i regeringen?

Skytte igen: "Förlåt en borgare. När blev det till exempel fel med ”trygga traditioner”? När blev det ”tvingande” för borgerlig politik att ställa just ”trygga traditioner” på ända? När blev det en borgerlig politisk livsuppgift att störta till exempel ”kulturella… mönster vi vant oss vid” i gruset? "

Familjen är ingen perfekt plats för barn, men demokrati är inte heller det perfekta styrelseskicket, och Sveriges skolor är inte de bästa för den som vill lära sig något alls. Skall vi därför avskaffa skolan? Skall vi överlåta inte bara ansvaret utan också utbildningen helt och hållet på föräldrarna? Om staten inte ens klarar skolan, varför skall vi tro att de klarar barnuppfostran?

Fastän det går lätt att se att diktatur ibland kan ha fördelar, så vill ingen knappt erkänna det, än mindre införa det. Ja nästan alla föredrar nackdelarna med demokrati framför fördelarna med diktatur. "Demokratin må vara det sämsta av alla tänkbara styrelseskick, men allt sammantaget så finns det inget bättre."

Detsamma kan sägas om familjen.

Familjen, mamma-pappa-barn, i tät kontakt med far- och morföräldrar, må vara det sämsta av alla tänkbara sätt att bygga ett samhälle, men allt sammantaget så finns det inget bättre.

Ingen kultur har någonsin varit så framgångsrik som den västerländska som haft och fortfarande har den heterosexuella familjen som bas.

Man vet att folk hatar familjen när de vägrar att se hur överlägsen den är. Man vet att de hatar familjen, när just familjen skall avskaffas därför att den inte är felfri, trots att inget på jorden är felfritt.

Inte ens inbitna socialister brukar påstå att socialismen är felfri ens i teorin. Till och med den behöver förbättras, kan de medge i sina ljusa stunder. Men familjen skall inte bättras, skyddas eller stärkas, den ensam av alla företeelser som är otillräckliga för att förhindra synder, skall avskaffas.

Det är viktigt att inse att det är inte familjen det är fel på. I en värld där ingen synd och inga syndare fanns så skulle familjen fungera perfekt. Felet ligger aldrig i strukturer, det är socialismens största misstag.

Felet ligger alltid hos oss människor som lever i den ena eller andra strukturen. Ingen struktur kan helt förhindra synd eftersom alla människor är syndare. Men om ingen orättfärdig fanns, om alla människor som fanns var rättfärdiga helt och hållet, då skulle ingen struktur, vore den än uppfunnen av socialister eller Djävulen, kunna förhindra rättfärdighet.

Ja, den kristna rättfärdigheten är sådan, att ingen struktur, hur ond den än är eller säges vara, kan förhindra den kristne att leva rättfärdigt. Men å andra sidan kan ingen struktur eller något system överhuvudtaget, inga yttre medel alls finns som kan skapa rättfärdighet så länge det finns syndiga människor.

Den som vill avskaffa allt som inte är felfritt (USA, Israel, kristenheten, familjen osv), den som vill avskaffa allt som inte är ett felfritt skydd mot allt missbruk, borde börja med att avskaffa sin egen teori.

Också en av apostlarna var en förrädare. Det finns inget felfritt system på en syndig jord.

Familjen ÄR den bästa tänkbara, och den bästa reellt existerande, samhällsformen. Utan familjen finns inga samhällen, bara ett gäng rotlösa och lösryckta enslingar.

Familjen bör stöttas, kvinnan bör stöttas mest, ty därigenom gynnas barnen. Det är det bästa och effektivaste sättet att minska oordning, våld och sönderfall i samhället.

Kvinnan är lika duglig som mannen, men hon är inte likadan. På många sätt är hon mer värd. Om inte annat därför att det föds flest pojkar. Det är nödvändigt och rätt att samhället ger kvinnor lika möjligheter. Men det samhälle som låter staten, rättsväsendet, polisen och lagstiftningen behärskas av det kvinnliga moderliga sinnet - i brist på bättre ord - kommer att falla samman.

Den "mjukhet" som säges vara kvinnors bästa bidrag till samhället är i själva verket ett dödligt hot. Nästan allt gott kan förvandlas till ondska när det används på fel sätt eller på fel plats. Samma redskap som ena dagen är nödvändigt för att rädda liv, kan nästa dag missbrukas för att uppsåtligt och effektivt döda. Moderligheten hör hemma hemma, inte i styrelserummen och eller i maktens boningar.

Samtidigt som "moderligheten" under namn av "mjukhet" flyttas ut i samhället, försvinner den äkta moderligheten från hemmen. Det är en dubbel förrbannelse som socialisterna lägger till alla de andra förbannelserna de dragit över världen och människorna, till varning för tusentals år framåt.

Ju mjukare samhället blir emot brott, desto mer våld får vi se. Vi har redan sett det. Samhället måste styras med det manliga sinnet. Det är det som menas med att kvinnan skall vara "underordnad".

*

*

*