GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Vad förebådar Kosovos självständighetsförklaring? Nästan alla är kritiska på det ena eller andra sättet, men de flesta tycks ändå landa i att ett erkännande av Kosovo under rådande omständigheter både är oundvikligt och det minst dåliga. Samtidigt är det illavarslande att alla "hoppas" på det bästa, men i verkligheten är så rädda att väcka slumrande björnar att de inte vill uttala vad de fruktar.

Vad är det för faror som ligger och väntar, som ingen vill nämna? Och hur stora är riskerna, och vad kan göras för att möta dessa oönskade konssekvenser?

Ett resonemang som anförs går ut på att serberna själva har dragit över sig detta. De får skylla sig själva. Och nu är det som det är, och det får vi alla leva med.

Om albanerna i Kosovo av egen kraft hade genom krig åstadkommit denna "frihet" så hade jag hållit med. Men nu? Det finns inga skuldfria folk på Balkan. Och nu är serber hotade. Skall NATO bomba albaner för att skydda serber?

Somliga tvister kan bara lösas genom krig. På det ena eller andra sättet. Passivitet som i Rwanda eller Darfur, eller emot Hitler, halvdana jobb som i Irak 1991 och Balkan är en säker väg till än större katastrof. Balkan har under hundratals år härjats av den ena våldsvågen efter den andra. Det är omöjligt att bortse från kristendomens och islams oförenlighet som en av de djupast liggande orsakerna.

Mycket tyder på att religionernas andliga och världsliga oförenlighet, förr eller senare, på det ena eller andra sättet, riskerar att komma att manifesteras i allt mer spridda blodiga yttre uppgörelser genom krig än en gång i Europa.

Det kan komma en dag när det inte bara handlar om enstaka terrordåd här och där. Gång på gång har islam sökt erövra Europa. Senast stod man i Europas mitt, utanför Wiens murar, 1683. Som genom ett under räddades staden den 12 september.

Var det en påminnelse om 1683 i valet av just den 11 september (2001) - ett försök att skriva om historien? Det kan inte lyckas naturligtvis. Inte ens genom import av västerländsk teknik kan förstelnade ideologier och samhällen krossa Väst. Den nedgående solens land är ännu ett bra tag överlägsen den uppgående solens förut så överlägsna länder.

*

En av de många frågor som aktiveras av ett erkännande av Kosovo är vilken tyngd ett visst folks andel av de boende i ett visst område skall tillskrivas i sammanvägningen av de faktorer som skall få avgöra ett erkännande.

Finns det några skäl att vara skeptisk till att ett landområde som bebos av en befolkning som till mer än 90 procent består av albaner, får bli ett självständigt andra Albanien, gränsande just till Albanien? För inte så förfärligt länge sedan så var det bara omkring hälften som räknade sig som albaner.

Kan ett folks ökning och ett annat folks minskning i en region lydande under en suverän stat, helt plötsligt, på denna grund, kräva avstyckande från huvudfastigheten?

Är det rimligt att ett folk som så totalt dominerar ett landområde inte skall behöva lyda under lagar fattade i en demokrati som omfattar ett större område där majoritetsförhållandena är de omvända?

Är det rätt att ett och detsamma riket har olika lagar för olika människor? Skall religionen avgöra vilka lagar man lyder under?

Vad skall vi göra när säg Malmö, får en majoritet muslimer osm vill bilda eget?

Den som inte vill eller inte kan svara på den frågan bör inte erkänna Kosovo.

Serbiens utrikesminister Vuk Jeremic skriver på Brännpunkt (SvD 2008-03-15) i artikeln "Kränkande hämnd på Serbien" att erkännandet är ett stort historiskt misstag. jag tänker att han har rätt. Även en serb kan ha rätt.

Han ger skäl för varför man inte bör erkänna Kosovos ensidiga självständighets-förklaring:

Det kränker folkrätten.

Det kränker internationella överenskommelser.

Det legitimerar tvångsdelning av stater.

Det sår uppror [min tolkning].

Det bryter sönder det system som rått sedan 1945 och som är grunden för en i världshistorien oöverträffad period av varaktig fred, som i sin tur är förutsättningen för den enorma materiella framgång Västvärlden skapat och spritt till hela världen.

Det rycker bort hörnstenen i detta fredsbygge som är att inga gränser får ändras.

Det kan icke ändra det faktum att Kosovo förblir icke erkänt av en stor majoritet av FN:s nära 200 nationer.

Det bryter FN:s Säkerhetsråds resolution från 1999, som bekräftar Serbiens suveränitet i Kosovo.

Det gör det internationella systemet instabilare, osäkrare och mindre förutsägbart.

Det legitimerar doktrinen att lösningar på etniska konflikter kan tvingas fram.

Det legitimerar ensidiga­ utbrytningar av regionala eller andra icke-statliga aktörer.

Det förvandlar rätten till själv­bestämmande till ett öppet erkännande av en rätt till självständighet. [läs en gång till!]

Det legitimerar tvångsdelning av internationellt erkända, självständiga stater.

Det kränker utfästelsen att konflikter i Europa ska lösas i fredligt samförstånd.

Det förser varenda etnisk eller religiös grupp, som på något sätt är oenig med sitt lands huvudstad, med en instruktionsbok för hur den ska nå sitt mål.

Det återupplivar till och med det kalla krigets vanärade doktrin om begränsad suveränitet.

Att erkänna Kosovo betyder i praktiken att man säger att den serbiska­ demokratin måste straffas därför att en tyrann – som begick fruktansvärda illdåd mot Kosovo­albanerna under 1990-talet – inte straffades.

Kanske mår en del ­bättre av en sådan malplacerad hämnd, men det internationella systemet kommer att må betydligt sämre.

Serbiens utrikesminister Vuk Jeremic tror att man kan ta ett steg tillbaka. Det är inte lätt att se. Och om man försöker så blir det troligen ännu värre. De som nu manat fram dessa otämjbara krafter kanske kommer vara döda innan vi ser effekterna av dessa tragiska felbeslut. Men det åligger dem att med sitt liv i pant göra allt de kan för att minimera alla de faror som de nu har öppnat för. Carl Bildt är en av dem som nu har resten av sitt liv på sig att minimera riskerna med detta beslut som mer än något annat är en öppen dörr får våldsvågor utan like i Europa.

Å andra sidan, de enda ledare i dagens självdestruktiva värld som hyllas är massmördare eller sådana som passivt sett på under massmord eller till och med gett order om passivitet, såsom Kofi Annan, som är en skam för både världen och FN. Vilket naturligtvis är en förutsättning för att man skall bli "ärad" av antihjältarnas förening nummer ett i Oslo, den enda grupp människor i Västvärlden som bevisligen överträffar svenska sossar i självmål och omoral.

*

En av läxorna som historien lär oss är att ju hårdare onda makter slås ner, desto längre varar freden. Våldsutvecklingen under andra världskriget överträffade allt som varit innan. Så har vi också haft den längsta freden på århundraden.

Det Stora Kriget, som var så hemskt att man inbillade sig att dess hemskheter skulle räcka som avskräckning för nya krig, hade sin största brist i att inget avgörande krossande av tyska arméer förekom. Det var för lite våld, inte för mycket i det vi kallar första världskriget. Hade kejsartysklands världserövrarplaner krossats så hårt att ingen tysk kunde vara okunnig om det totala nederlaget, om alla tyskar kunde känna nederlaget i sin egen kropp, så hade icke någon fortsättning av Det Stora Kriget uppstått. Ty då hade det inte funnits utrymme för"dolkstötslegender".

Att nu bryta upp de goda effekterna av den enorma våldsutvecklingen i andra världskriget är att tigga och be till Gud om nya än svårare läxor!

*

*

*