GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Ledarredaktionen på SvD gillar utförsäljning av statliga företag. Man gillar också att "bistånd" utsätts för kritik och krav, kanske att det på sikt tas bort. Man gillar att Alliansen ledd av Reinfeldt motarbetar bidragssystemen. Allt detta hänger ihop och utgör en konsekvent hållning. Ungefär samma hållning finns väl på DN:s ledaravdelning.

När det gäller presstödet, så är det ett bidrag där tidningarnas åsikter går något isär. Den stora draken ser med onda ögon på att en mindre konkurrent hållit sig vid liv med konstgjord andning.

Den lilla draken tycker att det är en missunnsam och egoistisk hållning, vars verkliga motiv är att den Store vill bli ännu större, nej, ensam herre på täppan.

När man inte själv är berörd är det lätt att säga nej till bidrag, men när man vet att man inte skulle levt utan, då har man svårt att fördöma det helt och hållet.

Detta framgår av chefredaktör P J Anders Linders artikel "Ta inte ut monopolet i förskott" (SvD 2008-04-04), som är en direkt hälsning till Bonnierkoncernen. Det är lite roligt att två redaktioner pratar till varandra, istället för med.

Men å andra sidan angår detta alla skattebetalare och tidningsläsare.

Statliga bidrag, tagna av skattemedel, är av ondo principiellt, även när de innebär att något räddas. Om inte av annat skäl så därför att vetskapen om att det finns pengar att hämta som sätter orsak och verkan ur spel, innebär en devalverande inverkan på tankar och handlingar. Man blir lätt lättsinnig och oansvarig. Framtidstro och optimism förväxlas lätt med grundlösa spekulationer. Med "bidrag" som utväg i bakhuvudet är det svårare att tänka klart och göra det som är nödvändigt.

Den som inte vill arbeta (fastän han kan) får inte äta. Det samhälle som bryter mot den grundläggande arbetsvärderingen får dyrt betala för sådan bortvändelse från jordiska villkor. Socialismen i Sverige har gjort rent hus med denna uråldriga och oundgängliga arbetslinje, som återfinns även i Nya testamentet.

Sossarna förlorade makten på grund av den anti-arbetslinjen, och det är rättvist. Ty de trodde i sitt högmod att de stod över all historiens dom och att de skulle kunna gå ostraffade trots en sådan omkullkastning av uråldriga principer. Ja de trodde att de skulle vinna evig makt, med hjälp av ett konstskapat bidragsproletariat.

Den som så högmodigt förhäver sig mot sociala och ekonomiska tyngdlagar, förtjänar ett ännu värre öde än det som hittills drabbat socialisterna.

Även om enstaka eller även många exempel på goda effekter av bidrag kan dras fram, så måste ALLA former av bidrag, åtminstone principiellt, fördömas. De förslöar tanken, bidragen konstskapar efterfrågan på bidrag. Frånvaro av bidrag onödiggör bidrag och är ett viktigt incitament för nya påhitt och lösningar, vilket prövar kraften i idéerna. Bidrag gör nog sammantaget mer skada än nytta.

SvD har överlevt genom bidrag och vridning 180 grader åt vänster. SvD har en ärorik historia och är på många sätt en högkvalitativ tidning, men vänstervridningen har gjort den ointressant och otidsenlig, just därför att den söker anpassa sig till tiden.

Den framgång man skördat kommer sannolikt att i längden straffas med förlust av den gamla stammen av prenumeranter, som kanske fortsätter både av vana och brist på alternativ. SvD har i sin utrikesrapportering från USA och Mellanöstern nedfallit från de höga höjderna till de lägre graderna av trovärdighet. Man får vara glad att ledarsidan tycks vara obesmittad av såväl Bush-hat som USA-hat och förkärlek för socialismen.

Bidrag som permanentas innebär en bestående skevhet i förhållandet till verkligheten. Det är bra att presstödet inte hålles heligt. Alla bidrag som man inte arbetat för bör bort. Men bidrag man arbetat för är inte bidrag utan lön!

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

DN har i sin osignerade ledarartikel idag ett bra tips till Reinfeldtregeringen (R).

Med (R) vill jag ständigt påminna om att Reinfeldtregeringens främsta uppgift är att steg för steg ta Sverige tillbaka till verkligheten, att återföra oss till ordens mening.

Alliansen är i första hand opolitiska, deras uppgift är att vara sakliga och hålla sig på jorden, till skillnad från socialister som är utopister och saknar markkontakt. Det enda de förstår sig på är hur man skall missbruka orden så att det ser ut som om verkligheten har ändrat på sig och underkastat sig isla.., förlåt socialismen!

Alla de viktiga orden har under socialismen förvanskats. Orden arbete, lön, sjuk, skatt och bidrag är på väg att återfå sin egentliga betydelse. Men det står en lång rad av ord på tur.

DN skriver i "Exit Bylund" (DN 2008-04-05) inte bara om chefsbytet på Arbetsförmedlingen, utan också om tillsättandet av Margareta Winberg som chef för Svenska Spel.

Det är här som DN kommer med ett gott råd:

"Bättre [än att tillsätta Winberg] vore att sätta upp Svenska Spel på statens säljlista. Staten ska inte vara både övervakare och dominerande aktör på spelmarknaden."

Så är det naturligtvis. Och på samma sätt med Vin & Sprit som just sålts till Frankrike. Och inte heller skall staten driva radio och TV.

Sälj SR & SVT!

Behåll och återskapa ett försvar som kan försvara landet! Det är den oungängliga kärnverksamheten tillsammans med polisen och rättsväsendet. Nästan allt annat kan privata ägare göra lika bra eller bättre. Kanske även skattemyndigheten? Polisen borde för övrigt kommunaliseras! Polisen verkar trots allt i unika miljöer och det är viktigare att de ´samverkar med kommunledningen än med regeringen!

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Peter Wolodarski skriver i DN om två saker utan synbart samband i artikeln "Samma sjuka" (DN 2008-04-05), Försvarsmakten och Sveriges Television.

"Den ena producerar tv för allmänheten medan den andra skyddar oss mot krig" skriver Wolodarski. Men jag tänker att han precis som jag tycker att ingen av dessa två gör det de ska. Så tillvida är de jämförbara.

Försvaret är inget försvar om man ser till vad de kan göra och vad de är förberedda på, eller snarare, vad de inte kan och vad de inte är förberedda på, men vad de måste kunna och skall förbereda sig på för att landet och folket och friheten skall kunna skyddas.

Svenska staten har i 70 år misskötts av socialister, det är inte lätt att ändra på, och det kommer ta lång tid att vrida saker och ting rätt igen. Det går, men det tar tid.

När ett företag har problem säljer man ut allt utom kärnverksamheten.

Den allra första och viktigaste plikten en stat har emot sina medborgare, och som de betalar för, är att förebygga, skydda och försvara mot och avvärja attacker som hotar landets frihet och självbestämmande och medborgarnas lem och liv.

Det är statens kärnverksamhet att skydda och hjälpa vid olyckor och sjukdom. Den värsta olyckan är inbördeskrig, den näst värsta är angrepp utifrån. Inget av dessa de två de värsta olyckorna har svenska staten någon möjlighet att bevara oss ifrån eller stå emot. Det är ett svek som kan drabba oss som lever nu, men lika gärna våra barn och barnbarn.

De som har skurit ner på försvaret för att få ett bekvämare liv nu, har i själva verket tagit bort tryggheten för nästkommande generationer. Ockuperat land har ingen välfärd. Den som älskar sitt land förbereder sig för krig. Men Sverige har i decennier styrts av folk som älskar något annat än landet, dess folk och dess frihet!

Alliansregeringens uppdrag på snart sagt alla områden är att föra landet och folket tillbaka till verkligheten. Att använda sanna ord och beskriva verkligheten sådan den är, inte med förföriska ord, utan med ord fulla av mening. Arbete betyder arbete, lön betyder lön, sjuk betyder sjuk. Att inte arbeta fastän man kan och ändå få mat att äta, det är fel.

Lika fel är det att ha något som man kallar Försvarsmakten, men som varken har makt, eldkraft eller försvarsförmåga, inte ens Stockholm kan skyddas, inte från luftangrepp och inte från kustangrepp och inte från marktrupper.

Förr hette Försvarsmakten Krigsmakten, vilket var ett bra och sant namn, som dessutom var mindre anspråksfullt. Krigsmakten syftar ju mer på en metod, att med vapenmakt och risk för livet slå tillbaka ett anfall när diplomatin misslyckats eller inte fått en chans. Medan Försvarsmakten antyder anspråk på att kunna försvara oss, vilket den dock är långt mindre kapabel till än den gamla Krigsmakten.

Varför bytte man ord? jo, det var ett led i förfalskningen av verkligheten, man ville inbilla oss att krig egentligen inte finns, att krig kan undvikas, att man aldrig kan bli tvungen att anfalla först! Idel falskhet och lögner!

Socialism innebär en förändring av alla värden och alla ord. Orden urholkas på mening eller ges en annan och för orden själva främmande mening, som har till syfte att bygga upp en falsk bild av verkligheten, ja dölja sanningen och mata oss långsamt men dag efter dag med lögner, som förändrar vår förmåga att uppfatta vad som verkligen sker.

Detta har under flera decennier, typ sedan 1960-talets slut, gjorts i Sverige genom socialistpropaganda från statliga radion och televisionen. Det görs fortfarande eftersom dessa båda institutioner är fulla av socialister som hatar att Sovjet föll samman och att socialismen visade sig bedra alla. Om man vore lite vettig skulle man vända sin vrede mot socialismen som man blivit bedragen av, men man vänder den istället mot de krafter som bidrog till att störta dess världserövrarplaner - USA, kristendom och västerländsk kultur i allmänhet. Så gör självhatande människor, så gör människor fyllda av förakt för sig själva. Detta inre problem löses bara den dag de omvänder sig och säger som det är, att socialismen har bedragit alla som tror på den.

Eftersom alla som betalar skatt ("licensavgift") inte vill betala för socialistpropaganda, vilket om inte annat leder till enfaldig enögdhet i utrikesrapporteringen, så borde SR och SVT utsättas för konkurrens. Det är enda sättet att bli av med socialistpropagandan eller åtminstone få balans.

SÄLJ UT SR & SVT!

Det är alltigenom en socialistisk idé - både Lenin och Stalin och Mao, ja alla tyranner har varit glada i detta - att staten skall driva radio- och TV-verksamhet, och idag kan inte ens någon slags folkupplysningsidé motivera statligt ägande av radio & TV.

Dessutom är det sinnessjukt och förljuget att de som aldrig, eller nästan aldrig, eller mycket lite ser eller hör på SR & SVT skall betala avgift till staten för detta. Isynnerhet som avgiften inte är kopplad till att man tar del av programmen från SR eller SVT, utan att man har den tekniska möjligheten att se på TV eller höra på radio. Det vill säga, man betalar för att använda en teknik som inte SR eller SVT äger eller har uppfunnet. Det är socialism så mycket det kan bli. Det är lögnaktigt, förljuget, falskt och totalt osakligt.

Med samma resonemang skulle man kunna utkräva avgift för alla som har exempelvis ett piano. Alla som har komponerat musik borde kunna kräva en avgift av alla som äger ett instrument, eftersom det då finns en möjlighet att spela just deras melodier!

Socialism är ett sjukt sätt att förhålla sig till tillvaro. Eftersom inte verkligheten passar i i socialismen, så måste socialismen ändra på verkligheten. Men då inte verkligheten låter sig ändras, så måste socialisten dölja detta för folket, och därför ändrar man på ordens innebörd, för att ge sken av att världen är ändrad. Det är schizofrent att vara socialist.

Staten bör steg för steg, inte hastigt utan när läget är det bästa, sälja ut allt utom kärnverksamheten. Satsa pengarna man får in på framtiden - det är försvaret först och främst. En del kan gott gå direkt till konto för varje medborgare. Återställ allmän värnplikt, den är både nödvändig för att folket skall bli delaktiga och för att ge ostyriga grabbar stadga tidigt i livet. Det skulle minska mycket elände på gatorna.

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Bo Rothstein skriver i SvD idag "Forskaruppropet i DN saknar konsekvens" (SvD 2008-04-05), i en enda mening sammanfattar han allt som behöver sägas i frågan:

"Ett forskarsamhälle som är tyst när socialdemokratin stoppar fingrarna i sanningens syltburk, men protesterar när borgerliga rege­ringar gör samma sak, skadar ­genom sin principlöshet försvaret för en fri forskning."

*

Ola Larsmo skrev igår flera kloka saker i artikeln "Problemet från helvetet" på DN Kultur (DN 2008-04-04) angående Forum för Levande Historia och uppdraget att sprida kunskap om alla de miljoner människor som dödats och eller förtryckts i socialismens namn.

Visserligen tar han avstånd från ideologikritik, vilket är ett bevis av många för att alltför många i Sverige ännu inte klarar av att se sanningen i ögat om socialismen och vad den leder till.

Larsmo säger om det ursprungliga uppdraget för Forum för Levande historia: "Där stod ingenting om vilka ideologier man skulle vara emot - utan vilka värden som skulle försvaras." Det är en begreppsåtskillnad som jag finner högst onaturlig, isynnerhet som den är omöjlig.

Socialism som ideologi är att vara emot privat ägande, men att vara emot privat äganderätt är att ta både självmakt och frihet från individen. Vilket socialister vet och hatar och just därför försöker omintetgöra. Det gynnar inte massorna, inte de fattiga, bara en liten självutvald socialistisk elit. Ett tyranni ersätts med ett annat.

Socialdemokraterna i Sverige är socialister. Ovanligt smarta sådana. De har insett och praktiserat att upphävandet av egendomsrätten kan ske smygvis och skenfagert genom att stjäla roten till allt ägande, nämligen rätten till vår lön.

Genom stöldhöga skatter har socialisterna i Sverige utan annat våld än det som sker på rätt, lag, moral och sanning, genomfört en av de värsta projekten som världen skådat då det gäller att upphäva äganderätten. Med upp till sjuttio procent i totalt skattetryck så lever svensken på nåder, inte Guds nåd, utan statens nåd. Så går det när man överger Gud, man får en tyrann till herre istället. Gud begär som bekant bara tio procent i "skatt".

Det är stöldhöga skatter som lett till det sjuka bidragssystemet, där man tillåts äta utan att arbeta för sin mat, fastän man kan, och båda dessa tillsammans har skapat ett samhälle fullt av fusk, där rätten förfaller år efter år.

Att avskaffandet av äganderätten inte skett genom yttre fysiskt våld är bara en skillnad i metod, inte i väsen eller kärna, ej heller skiljer sig resultatet.

Alla konsekventa rent socialistiska modeller måste kollapsa inifrån. Det har både sossarna i Sverige och maoisterna i Kina förstått, därför har man öppnat, men bara delvis, för det enda "system" som bygger på verkligheten och anpassning efter situationen - marknadssystemet.

Egentligen är det fel att kalla det för ett system. Det är snarare ett icke-system, eftersom allting hela tiden förändras, marknaden är bara ett sätt att mäta förändringen. De enda fasta grunderna är att arbetaren har rätt till sin lön, och att han sedan kan köpa och äga saker som ger honom trygghet och frihet och därmed makt över sitt liv. Av detta följer både rätt till att bedriva näringsverksamhet och bilda associationer. Kort sagt, demokrati utan frihet och marknader finns inte. Socialism är ingen demokrati, kan aldrig bli det och kan bara låtsas vara det.

Att inte kritisera den socialistiska ideologin är ett misstag, en flykt från sanningen. Men det är fullt begripligt och naturligt att alla socialister som fortfarande vägrar inse att socialismen är ett lik på lit de parade som ber och bönar om att få bli begravet -likets lukt bistår den bönen - inte vill eller orkar göra denna omvändelse. Och man kan förstå det, trots den enorma tyngden av obestridliga fakta, eftersom denna religiösa sektideologi har en förmåga att trollbinda genom sina fagra ord och löften.

Det är inte lätt att komma ur sekter, socialismen är den värsta av alla. Men vad gäller ideologisk kritik så är det första alla ser att socialism inte fungerar. Redan det är nog för att kritisera ideologin. Lägg därtill ljugandet, rövandet, stjälandet (stöldhöga skatter!) och massförtryck och värst av allt - massmorden. Det är ingen tillfällighet att det gång på gång är just socialister som har varit upphov till världshistoriens värsta rekord i massmord.

Larsmo skriver:

"Kärnan i historien är att demokratiska stater inte kan vara neutrala i värdefrågor. Demokratin innebär i sig ett ställningstagande för alla människors lika värde. Man gör helt enkelt inte vissa saker mot sina medmänniskor, punkt. Ingen vill i fullt dagsljus argumentera mot den ståndpunkten. Men har man en gång accepterat den börjar ett skred som aldrig slutar, rakt genom alla ideologier, inklusive din egen.

Det är därför jag finner skallet mot Levande historia obehagligt." [min kurs. & fetstil]

Man kan inte vara neutral säger Larsmo, och alla vettiga människor håller med. Men just därför måste socialismens ideologi kritiseras.

Att det sker på befallning av staten är dock ingen lycklig lösning, om inte annat därför att det väcker onödiga strider. Å andra sidan har vi brist på kritik av socialismen eftersom Sverige är ett intellektuellt enfaldigt land, efter 70 år av intellektuellt magra år med sosseriet. Det har förstärkts, medvetet, av ett skattefinansierat (det kallas licensavgift) propagandamaskineri, vilket så fint kallas "public service". Men statliga myndigheter och en klar majoritet av journalisterna i radio, TV och press (även "borgerlig") är vänster, antingen lite eller mycket, men nästan aldrig rent borgerliga eller konservativa. Det är alltså ett demokratiunderskott, en grov och långvarig obalans. Allt detta och mer därtill gör att socialismen måste kritiseras som ideologi. Givet de speciella omständigheterna så är det tills vidare uthärdligt att det sker på befallning av staten.

Larsmo igen:

"Om Sverige däremot håller fast vid att brott mot de mänskliga rättigheterna är något som skall uppmärksammas, informeras om, inte glömmas, och att demokratiska stater har ett ansvar för att så sker - då har man förstärkt den demokratins arsenal som tack och lov också kan vändas mot oss själva."

*

*

*