KRISTENDOM, SANNING & KRÄNKNINGAR

cid KOMMENTAR ICKE-KRISTNA KULTURER & KRISTENDOM

Dick Erixon, "Först kränkt vinner" (söndag 17 februari 2008 · 10:36) :

"Själv är jag så trött på alla som reflexmässigt hävdar att de är “kränkta”. Det är en retorik hämtad från andra, icke-kristna kulturer där man vinner framgång på att anklaga och hämnas på andra snarare än att göra något produktivt själv.

Det är folk som inte respekterar upplysningen, strävan efter kunskap och belöning för goda prestationer - oberoende av alla andra faktorer - som tar till “jag är kränkt!!!” för att bryta sönder den västerländska civilisationens grundfundament."

Denna kommentar finner jag mycket träffsäker. Kristendomen är ju i sig själv, rätt uppfattad, den sakligt sett djupaste kränkning man kan tänka sig av den vanliga människan. Allt hos människan sammanfattas i ordet synd, när det gäller rättfärdighet inför Gud. I den kristna kulturen ingår därför en beredskap att bli tillrättavisad och kränkt som en naturlig del. Även i form av gyckel eller för den delen nidteckningar.

De gammaltestamentliga profeterna var inte rädda eller fina i kanten, de talade sanning på ett sätt som upprörde både hög och låg och sanningen har alltid varit jobbig att ta. De drev hårt med avguderiet isynnerhet. Somliga makthavare bestraffade de profeter som vågade ifrågasätta deras gärningar. Och Jesus frågar de skriftlärde vilken av profeterna de inte hade dödat, det var farligt att vara profet och säga sanningar, det var inte många som dog en naturlig död.

Johannes Döparen kränkte Herodes då han förklarade för honom att det var orätt att ta sin broders hustru, men mest förargad blev kvinnan ifråga, hon hade ju också mest att förlora. Så när hon fick chansen såg hon till att få profetens huvud serverat på ett fat. Johannes Döparen visste vad han gjorde då han gick till rätta med Herodes offentliga synder. Men att undvika döden genom att tiga eller ljuga, var inget alternativ.

Det är därför något sjukt och absurt att just de kristna som inbillar sig att de är profetiska och har ett angeläget budskap om synden i vårt samhälle, likväl inte vågar säga sanningar om muslimerna. En sådan låtsasprofet är tidningen Dagen och dess ägare och redaktion.

I alla tider har kristna rörelser kompromisslöst fördömt ogärningar och synder. Kort sagt: det finns ingen kristendom som inte fördömer synd, och det finns inget fördömande av synd som inte är kränkande. Det hör till den kristna kulturen att säga sanningen även när den är kränkande.

Den kristna kulturen har detta i sig, att människorna skall höra Guds ords domar över vårt sätt att leva. Den kristna kulturen har fostrat en attityd av offentlig rannsakan såväl som enskild. Man blir granskad och dömd i predikan, och man dömer sig själv enskilt i ljuset av Guds ord.

Denna benägenhet till självkritik är en av hemligheterna med den kristna kulturens enorma, världshistoriska framgångssaga. Den är en av hemligheterna bakom den vetenskap som har växt fram på kristen mark. Kort sagt, kränkningar och tålandet av kränkningar är typiskt för en kristen, nämligen när kränkningen är förenad med sanning och avsedd att leda till insikt.

Varifrån kommer denna sjukdom att skylla ifrån sig och lägga allt ansvar på andra?

Jag är inte så övertygad om att Erixon har rätt, då han tror att det kommer från andra kulturer. Inte så att det inte finns i andra kulturer. Men jag tror att det socialistiska självhatande Europa ger dessa vapen och dessa knep till invandrare, även till sådana som egentligen själva är främmande för det.

Det är en stor paradox här. Socialister och liberaler i Europa älskar att hata (det kristna) Europa, men de lär inte invandrarna att vara ens måttfullt självkritiska. Istället driver de sitt eget självhat så långt att de ber invandrarna piska oss. Det är i alla fall en möjlig förklaring till varför man uppmuntrar och tolererar all denna fega och ynkliga inkompetensförklaring från vissa svenskar och invandrare, som tar till "jag är kränkt" så fort de inte gjort sin hemläxa eller stannat hemma från skolan eller inte skaffat ett jobb.

Jag lutar alltså mer åt att det är den vettlösa och sanningslösa socialismen som fostrat så många generationer i Sverige, som lär våra invandrare detta, nästan innan de kommer hit. Det har nog mer med socialismens hat att göra, de hatar den kristna kulturen och västerlandets ekonomiska framgång, som har den kristna kapitalismen som rot och vagga.

Denna tendens att skylla allt på andra går som en röd tråd genom västerländsk anti-kristlig filosofi de senaste seklerna. Vad vore Freud och andra om de inte hade vädjat till frestelsen att skylla allt på våra föräldrar? Att skylla ifrån sig är dock inget nytt, det har människan sysslat med alltsedan syndafallet. Det hör till syndens konsekvenser, vi vill synda men vi vill inte ta konsekvenserna.

Men den kristna kulturen har fram till socialismens dominans bekämpat denna tendens att skylla ifrån sig. Istället för att skylla på andra har kristendomen lärt oss att anklaga oss själva. Luther formulerar faktiskt kristendomens uppfattning om rättfärdighet i en nyckelmening, då han säger att rättfärdighet börjar med självanklagelse.

Det är därför socialismen är en sådan förbannelse. Den lär nämligen människor att skylla på andra, aldrig sig själva. Man skall leva på andra, ta från andra, bara för att de har mer. Avunden är den tillbedde avguden.

Kristendomen lär att den som inte vill arbeta skall inte äta. ("får inte", säger Bibel 2000)Eget arbete i förening med bön är den väg den kristne skall gå och leva på.

Men socialismen har i sitt hat mot allt kristet och mot allt privat ägande kommit att bekämpa duktigheten och skötsamheten. Man belönar oduglighet och misskötsel därför att man har insett att det är ett effektivt sätt att bryta ner det man hatar, nämligen det kristna samhället som bygger på det naturliga och går under namnet borgerlighet.

Istället för att övervinna svårigheter genom arbete och tålamod försöker alla i skydd av socialismens falska evangelium skaffa sig fördelar på andras bekostnad genom att framställa sig som mer kränkt än andra. Medan i den kristna kulturen alla är syndare, och räddas till självinsikt genom att låta utsätta sig för denna "kränkning" som heter fördömande av synder, så är socialismens idé att den som inget har skall stjäla från andra.

Det är anstötligt men vid närmare betraktande en härlig sanning i Jesu ord, att från den som inget har skall tagas också det han har, medan åt den som har skall bli givet.

Den som inte har något, det är den, som bara ser till vad han inte har och avundas dem som har mer. Den som har, det är den, som är nöjd med det han har och gör det bästa möjliga av det han har och det han kan, han anstränger sig. Men socialismen vill ta från dem som anstränger sig och ge åt dem som intet gör, utom att kräva och gnälla.

* * *

Dick Erixon är enligt min mening den bäste teologen i Sverige för närvarande. Ingen har ett så snabbt och säkert omdöme i moraliska frågor. Och all moral utgår från den medvetna eller omedvetna gudsuppfattning man har. Att han själv visserligen föredrar den kristna kulturen men inte tror på dess gudomliga sanningar, förändrar ingenting. Gud har i alla tider använt människor som ibland inte själva ens vet om att de är använda och står i Guds tjänst. För övrigt måste allt och alla tjäna Gud oavsett om man vill det eller inte, vet om det eller inte, gör motstånd eller inte. Gud styr allt, det är det som menas med att vara GUD. Även de värsta fiendernas anlopp tvingas att tjäna Guds syften. Och för den som tror - det är förtröstar utan att se bevis - samverkar allt till det bästa, därför att han ser Gud och Guds kärlek bakom allt. Den som känner Gud håller sig fast vid hans barmhärtighet hur det än ser ut. En sådan tro kan aldrig få fel. Den skall i evighet få sin lön, och redan här.

*

*

*

GODA GÄRNINGAR & GUDS ORD

cid KOMMENTAR OM GODA GÄRNINGAR - kristen definition

Är bistånd, diakoni, och social verksamhet som den bedrivs av kristna församlingar påbjuden av Gud? Om inte, är det i alla fall en god gärning?

Luther har för alla tider angett den enda möjliga kristna definitionen på synd och goda gärningar i sin lilla men oerhört betydelsefulla skrift "Om goda gärningar" (ty. "Von den guten Werken") från försommaren 1520. Detta är en av de första skrifterna som Luther skriver på tyska. Han skriver för folket, inte för självkloka eller visa "teologer". Han ansåg då att den var den bästa bok han gett ut. Och denna och den ännu viktigare "Om en kristen människas frihet" från samma år , tillhör båda det bästa som skrivits efter apostlarna.

Redan i första meningen av "Om goda gärningar" läser vi:

"För det första bör man veta, att det inte finns några goda gärningar utom dem som Gud påbjudit, liksom det inte heller finns någon annan synd än att göra det Gud förbjudit." [övers. S. von Engeström, SKDB 1964]

Vad gäller bistånd och diakoni, eller social verksamhet, så är det ett okänt faktum, men inte desto mindre ett faktum, att det i Nya testamentet (NT) saknas både exempel på och befallning om organiserad social hjälpverksamhet till icke-troende. Man skall inte ens "vårda" troende som är "drinkare", de skall frysas ut, man får inte umgås med dem. Otroende, eller sådana som icke är med i församlingen, får man däremot umgås med, även om de är drinkare eller giriga. Vi behöver inte fly världen, vi SKA leva i världen bland människorna, men vi skall inte leva av det som är i världen, utan av Guds ord.

Det sägs till och med att den som inte vill arbeta, får inte äta.

Vi ser att Skriften har inget att skaffa med den socialistiska utformningen av kristendom som är så dominerande i Europa. Skriften ger den enskilde både ansvar och skyldigheter, den enskilde behandlas inte som en hjälplös idiot som andra skall använda som ett medel för att blåsa upp sig själva. Gud tror på individens egen förmåga. Gud ger hjälp till självhjälp, Gud hjälper den som hjälper sig själv och den som inte kan det, kan i alla fall bedja och styrka sig med Guds löften.

De församlingar eller samfund som sätter en ära i att göra sådant som Gud inte befallt, men samtidigt försummar att göra sådant som Gud befallt - predika och lära i enlighet med Guds ord - har förlorat sin identitet som kristna.

Se vidare i nedanstående artiklar där jag visar på den totala frånvaron av social verksamhet till icke-troende i Skriften .

*

*

*

KRISTENHETEN & GUDS ORD

ARTIKLAR PÅ DENNA BLOGGEN:

*

*

DAGEN & GUDS ORD

Det kommer aldrig hända att alla kristna håller med om allt som sägs i Jesu namn, exempelvis i tidningen Dagen. Ber därför att då och då få anmäla lite avvikande åsikter i anslutning främst till ledarartiklar i dagens Dagen.

Håkan Arenius funderar under rubriken "Hoppet som bär oss" om vad som är en ansvarig hållning från kyrkan angående det som kallas 'klimathotet'.

"Det fanns en tid när kyrkan satte skräck i sina egna och andra med berättelser om hur himmel och jord ska förgås. Det talet tystnade i takt med att människor vände kyrkan ryggen, inte sällan för hotens skull. I dessa dagar återkommer domsscenarierna, men nu är profeterna ofta mega-kändisar som får "hela världen" att lyssna. Hur hanterar kyrkan dessa sekulära undergångsteorier?"

Det är bekymmersamt att det så gott som varje dag skrivs försåtligt i avsikt att med droppens uthålliga kraft underminera punkt för punkt av förtroendet för och bundenheten till Guds ord, Bibeln. Det är begripligt när det sker i socialistiska eller liberala tidningar, men när det sker - nästan dagligen - i den största och nästan dagliga kristna tidningen Dagen, då är det varken begripligt eller uthärdligt.

Människor vänder ryggen åt kyrkan av olika skäl, men kyrkan kan inte sluta att hålla sig till Bibeln bara för att folk inte gillar det de hör. Kyrkan har ett uppdrag och det är att lära dem att hålla allt vad Jesus lärt. Man må i det förgångna ha använt sig av gudomliga sanningar för att manipulera människor genom starka känsloupplevelser för att få medlemmar, men det ursäktar inte att man idag tiger om de eviga straffen och kvalen i den eviga elden som aldrig slocknar. Vad än man i gångna tider har gjort som varit fel, så ursäktar det inte att man gör samma eller andra fel idag.

Det gemensamma felet förr och nu är att man tror sig veta vad Skriften säger utan att behöva kolla och uppdatera sig gång på gång. Texten är densamma men vi läser in mer än vi läser ut, därför måste vi hela tiden korrigera oss genom att fråga Gud, det är: "Vad står det skrivet?".

Den kyrka som får medlemsökning genom att avvika från Skriften - finns det någon sådan? - är inte värd namnet kyrka. Den kyrka som får medlemsminskning genom att hålla sig till Skriften, får väl trösta sig med att Guds ord aldrig förgår. Men var finns den kyrka som på allvar håller sig till Guds ord?

Vår tid är i samma situation som Noa och Paulus. Den som inte bygger en ark går under. Om kyrkan bara håller på med lekar, terapier, "etik", politik och allehanda mer eller mindre goda ting för livet här på jorden, men aldrig talar om det som skall komma över oss - vad är det om inte en gudlös förening utan ande och sanning?

Dessa galna alarmister, al-gorister och andra, är som om de föddes igår. Alarm efter alarm har kommit och gått under flera decennier - och alla har de fått fel. Paul Ehrlich skrev 1968 "Befolkningsbomben" och hävdade att redan under 70-talet skulle miljoner dö på grund av brist på mat. Han fick fel på alla punkter. En av orsakerna var att Borlaugh genom vetenskaplig högteknologisk biologisk forskning kunde genom manipulation av riset åstadkomma ett mycket nyttigare och bättre ris som gav större och fler skördar och var mer näringsrikt. Dessa som önskar få makt över oss genom att skapa fruktan och dåligt samvete, räknar varken med Gud eller människans uppfinningsrikedom. Ej heller vill de lära av historien. Människan har en tendens att vakna sent och ändra sig i sista stund, men det brukar reda ut sig. Och att satsa enorma mängder pengar på något som i bästa fall ger ytterst marginella effekter och kanske inte ens har med grundproblemet att göra är inget annat än dumdristigt. Inför uppvärmningshoten bör vi mer än någonsin hålla huvudet kallt.

De som idag vill lägga dåligt samvete på Västerlandet för vår framgångsrika utveckling har en dold agenda. Men de kommer inte att få rätt och deras bluff kommer med tiden att avslöjas. Björn Lomborg är en av dem som klär av vårt decenniums fanatiker hela tiden.

I höstas bestämde en domstol i London att Al Gores film inte fick visas för skoleleverna om inte domstolens rättelser samtidigt delgavs. Nio grova fel hade domstolen hittat när den prövade dess påståenden emot de bästa vetenskapliga rapporterna.

1975 påstods att vi skulle få en ny istid, idag 30 år senare är det uppvärmning som man hotar med. Den dolda agendan innehåller både ett hat emot USA och emot västerländsk civilisation, men djupast sett är det en självmordskultur, en dödslängtan. Man vill rädda jorden, myror och fjärilar, men samtidigt vill man att människan dör ut eller minskar. Typiskt är att aborter inte bara gillas utan förordas av dessa människohatare. Och man vill att folk i Väst, som redan hotas av utplåning genom att vi föder för få barn, skall föda än mindre barn.

Bibeln och vetenskapen säger annars en och samma sak om jordens framtid. Den går inte att rädda. Livet på jorden har en bortre gräns. Solen kommer att bränna upp oss. Solen vars livslängd säges bli ca nio miljarder år har ca hälften av sin utmätta tid kvar. Innan den slocknar och kollapsar kommer den att utvidgas och brinna intensivare.

Profeten Jesaja skrev om detta redan för ca 2 700 (!) år sedan: "månen skall lysa som solen och solen skall lysa sju gånger starkare".

Ingen vet när tiden är inne för Jesu återkomst och upprättandet av Guds verkliga rike på den nya jorden. Därför bör vi plantera vårt äppelträd idag, ty det bör vi göra även om världen går under imorgon.

Att plantera ett äppelträd idag, det är att ge sig ut i rymden och kolonisera den för att på sikt hitta en ny jord där människan kan överleva. Ty det är människan, inte jorden som är värd att rädda, jorden KAN dessutom inte räddas.+

*

*

*