GUDS ORD & MÄNNISKORS

cid KOMMENTAR Är Halldorf en oskyldig 'ikofån', nyttig idiot eller en medveten anti-gudsordare?

Fredagen den 2 november 2007 kanske blir en dag att markera som en dag då något hände.

Det var då – i ”ekumenikens” och de-reformationens namn – som ikofåneriet tog sin början. Men också, eller om Gud vill, det var den dagen den droppen föll, som fick förvillelsens bägare att rinna över, därför att förhävelsen gick för långt. Det formella ledarskapet i den nominella kristenheten uppträder allt mer och mer som en cabal, ett självsvåldigt kotteri, med en egen hemlig agenda som utarbetas på hemliga möten, helt utan behov av att konsultera varken Guds Ord eller de troende.

Peter Halldorf ingår i denna krets av självupplysta människor som vill och försöker ”rita om den andliga kartan” utan att fråga dem som äger ”marken”. De tror sig ha mandat från Gud att flytta på de troende som om de vore schackpjäser, som de kan använda efter eget gottfinnande till sina egna påhittade pseudoandliga lekar och med vars hjälp de hoppas kunna skaffa sig makt och materiella fördelar.

Det kan därför vara så, att denna tidiga morgon, fredagen den 2 november 2007, blir kristenhetens i Sverige ”2/11” – en motsvarighet till 9/11. Det var då, fredagen den 2 november, en ”andlig” bomb fälldes genom att ett kapat flygplan kördes rätt in i det andliga hjärtats högkvarter, med avsikt att rasera Kristi läras huvudpelare.

Det var då vi alla som håller Guds ord för mer än människors sade: ”Idag är vi alla Gudsordare”, ”nu kan vi inte längre låta andliga terrorister härja fritt”. Ty det var Kristus och Guds ord som angreps, under sken av andlighet, då Halldorf skrev: ”Den som kysser ikonen kysser Kristus”. 1)

En reaktion föddes hos många av de fromma som ännu finns kvar. Illdådet blev till ett frö som såddes, vilket om nödvändigt om illdåden fortsätter, kommer att vattnas och gödas och växa upp till en helig utsöndring från den nominella kristenheten. Det blir allt svårare att stilla finna sig i självsvåldet hos dessa vilsna, ohörsamma och maktsökande formella ledare, som vägleder bort från Guds Ord. Det blir förvisso en ’omritning’, men kanske inte så, som dessa i sina egna ögon så höga herrar (och damer) tänkt sig.

Denna fredag, den 2 november, dagen före ’lögardagen’, låter tidningen Dagen publicera en artikel av Peter Halldorf. På känt halldorfskt manér utmanar han redan i titeln den bibeltrogna fromheten hos dem som håller på att Skriften ensam är källan och auktoriteten bland Kristi älskade.

Det är endast de som älskar Kristus som håller fast vid apostlarnas undervisning. Den som inte håller Jesu ord är den som inte älskar honom.

Joh 14:23-24 Jesus svarade:

"Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska Honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom.

[24] Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.

De trogna det är de som håller fast vid att tron kommer genom predikan och predikan genom Guds Ord – utan det minsta bistånd av några döda, stumma, människogjorda bilder.Ingen död materia kan väcka eller verka nåd, endast Guds ord och löfte som bara kan tillägnas genom att höras och tros – utan att se!

Och det är just dessa som håller fast vid detta, som är Kristi älskade, det är dessa som håller sig till Ordet och intet annat, som är de som verkligen älskar Kristus, och det är dessa och deras tro som är det egentliga målet för Halldorfs attacker.

Ty det är i själva verket inte alls, åtminstone inte i första hand; i sak och egentligen är det inte en kamp för ikoner, det är bara en persona, en mask, ett skådespeleri. Det man är ute efter, det man verkligen vill är att bryta ner troheten mot Skriften.

Villolärarna som Jesus varnar för är de som har fårakläder, det vill säga har sken av andlighet mer än andra. De öppet ofromma och gudlösa är inga villolärare i egentlig mening, och de fromma lyssnar i alla fall inte på dem.

Eftersom det är reformationen som återgav Guds ord dess ursprungliga plats, så är det en kamp mot reformationen som dessa vilsna självuppskattande ”lärare” för. Det är en av-reformering, en de-formation man vill åstadkomma. För att sedan kunna underställa sig den äldsta totalitära organisation världen skådat, nämligen den av hedendom genomdränkta romerska kyrkan, och dess överhuvud påven, som kallar sig Kristi ställföreträdare, men som uppträder som om han vore förmer än Kristus själv.

Det är ytterst den heliga Skriften man vill bli fri ifrån, men utan Skriften ingen Ande och utan Anden ingen Kristus och utan Kristus ingen Gud. Ändå vill man bryta ner troheten mot Skriften. Det Halldorf och (som det ser ut) de flesta formella ledare vill, det är att bryta ner den sista lilla rest som finns kvar av reformationens frukter i svenskarnas hjärtan. Sedan är nämligen inget hinder kvar för den maktsökande alltmer politiserade nominellt kristna ”elitens” ambitioner.

Måltavlan för Halldorfs låtsas-andlighet är dessa som han föraktar, nämligen de som håller fast vid arvet från apostlarna och reformatorerna som det värdefullaste i livet. Eftersom han i likhet med grovt räknat alla formella kändisledare i dagens nominella kristenhet anser att ”enhet”, organisatorisk inte andlig, är viktigare än Guds ord och andlig inre enhet, så är för dem Luther och reformationen det värsta som hänt kristenheten.

Luther satte saken före formen, det inre framför det yttre, Guds Ord före människors, andlig enhet före organisatorisk, den andliga friheten och det personliga ansvaret före den blinda andelösa underkastelsen under den totalitära romkyrkans påvestol, osv. Detta kan inte dessa oandliga skenfromma tåla, därför att man inte förstår rättfärdigheten från Gud.

Typiskt nog skrev Halldorf 1998 att Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron av nåd inte kunde förstås av enkla bönder, fastän både Jesus och apostlarna predikade för människor som var ännu okunnigare än en ordinär bonde i Tyskland på Luthers tid. Länge nog har Halldorf underminerat Skriften. 2)

De provokationer emot Skriften såväl som emot vanliga enkla troende som Halldorf i åratal ägnat sig åt, kännetecknas av ett sken av högre fromhet medan han i själva verket inte förstått alls vad fromhet innebär – om han hade det skulle han inte ägna sig åt dessa andliga surrogat, dessa skenheliga ting, som han nu i mer än tio år sysselsatt sig med. Han kan inte tro om han inte får göra sig märkvärdig. Den vanlige kyrkomedlemmen är inte andlig eller fin nog i Halldorfs ögon, det måste till dåraktiga antisociala avvikelsetecken, beteenden och klädkoder, för att Halldorfs ’gud’ skall ge honom sitt godkännande. Stackars människa! +

1) Denna rubrik är ett direkt citat ur artikeln, och artikeln i sin helhet är tagen från Halldorfs egen tidskrift Pilgrim, på vars hemsida artikeln i oktober publicerats som ’Månadens krönika’, med rubriken ”Bibeln och bilden”.

2) 1998-02-01 sö SvD Under_ Peter Halldorf Klostren viktiga för andlig vägledning:

cid: med andra ord skall "okunniga" människor inte få höra talas om rättfärdiggörelsen genom tron! Var och en må betänka detta, och sedan dra sin egen slutsats inför Gud och Skriften och erfarenheten.

*

*

*

*