GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

2009-07-14 ti

Pastor Stefan Swärd, ordförande i EFK [Evangeliska Frikyrkan] skriver på sin blogg (9/7) [ Läs här ]:

"Vill dock uppmuntra alla läsare att odla umgänget med Gud mitt i semestertider, att ägna daglig tid åt bön och bibelläsning är ännu mer angeläget under semestern, då har man ju ännu mer tid tillgänglig. Kristna livet handlar om att leva i och vandra i gemenskap och umgängelse med Gud själv. Helt outstanding!!!"

Varje kristen har orsak att vara tacksam till Gud och glädjas över mycket som Swärd skriver på sin blogg. Mest av allt därför att han ända från början talat om Bibeln som rättesnöre och än mer på senare tid gång på gång med stor tydlighet och skärpa betonat vikten av att hålla sig till Bibeln.

Senast skrev han (7/7) [ Läs här ] (se också min kommentar i mitt förra blogginlägg nedan, 7/7): "Bibeln är den kristnes rättesnöre för både lära och liv. Utan kunskap i Bibeln vet vi inte vad vi tror eller hur vi ska leva som kristna."

*

Här följer nu en genomgång av hans bloggarkiv med hänsyn till:

I. Bekännelse till Bibeln i olika frågor

II. Bekännelse till Bibeln rörande homosexualitet

III. Insikt om brister i Bibeltroheten

IV. Tre kontroversiella punkter där Swärd (och andra) avviker från Bibeln

V. Swärd som föredöme i Bibeltrohet

VI. Kyrkans omdefiniering av kristendom

VII. Västerlandets undergång mer än en tänkbar möjlighet

VIII. Swärds vägar till frälsning för kyrkan

I.

Bekännelse till Bibeln

Angående s.k. "väckelser" (apropå Lakeland) skriver han den 22 aug. 2008 [ Läs här ]: "jag [är] öppen för förnyelse och väckelse, och spännande kristna initiativ, men förbehåller mig rätten att pröva saker och ting. Jag vill undvika att gå på vilka tokigheter som helst. Att utifrån Bibelns grund pröva saker och ting, och använda det förnuft som Gud har givit oss - den skyldigheten och rätten vill jag inte på något sätt släppa." Den 23 aug. 2008 skriver han [ Läs här ]: "vi som kristna ska leva med Bibeln som ideal, och visa respekt för kyrkans historiska ståndpunkt i etiska frågor, och inte följa samhällets livsstil när det gäller värderingar i frågor som krockar med Bibelns syn...skilsmässofrågan, abortfrågan, sambofrågan och om enkönade relationer". Lite längre ner i samma bloggpost skriver han: "Att vara evangelikal innebär bland annat att ha Bibeln som rättesnöre för lära och liv, och inte styras av känslor eller tidsandan eller andra influenser." Och 26 aug. 2008 [ Läs här ] skriver han igen: "Det jag skriver är ju bara självklarheter för en kristen som har en evangelikal grundsyn med Bibeln som rättesnöre."

Angående ekonomi och pengar skrev han den 1 sept. 2008 [ Läs här ]: "[1]...Bibelordet är rättesnöre för lära och liv. Att tolka och förstå skriften blir det avgörande när man ska ta ställning i denna fråga, inte minst mot bakgrund att det står så mycket i Bibeln om detta ämne.", och i punkt 3 "Att hålla allt det som Jesus har befallt gäller alla områden av våra liv."

Den 13 sept. 2008 [ Läs här] skrev han i en redogörelse för hur hans bloggtexter skall uppfattas: "5. En avgörande punkt för mig är dock alltid att ha Bibeln som rättesnöre, och i de fall där Bibeln är oklar en [sic! skall nog vara: 'eller'] otydlig, att luta sig mot en hyfsat samstämmig kristen tradition, om en sådan finns."

Den 31 oktober 2008 skriver han med anledning av äktenskapslagstiftningen (könsneutrala äktenskap) [ Läs här ]: "1. Jag vill igen stryka under att som kristna har vi ett ansvar för att predika Guds ord och leva efter Bibelns riktmärken. Ibland kan vi behöva tolkningsdiskussioner och ibland behöver vi ta ställning i frågor där varken Bibeln eller kyrkohistorien ger en solklar vägledning, då kan det vara bra att referera till generella principer i Bibeln och i kristen tradition. En sekulariserad kyrka släpper den kompassen och grundvalen och låter tidsandan och omgivande samhällets värderingar i för stor utsträckning styra över ideologi, kristen livsstil, teologi, förkunnelse i kyrkan etc."

Den 19 dec. 2008 skriver han om sin uppfattning om Livets Ord och Ulf Ekman [ Läs här ]: "Och samma sak ["bredare perspektiv"] gäller kritisk granskning av lära och teologi. Där ser jag som huvudutmaningarna urvattningen av Bibeltro, tron på Jesus som enda vägen till Gud, och en kristen livsstil enligt Nya Testamentets normer - det ser jag som huvudproblemet. Och i den kampen behöver vi stå sida vid sida. Sedan kan vi bland evangelikala och karismatiska kristna ha olika synsätt i vissa frågor, men man måste skilja på vad som är grundläggande trosfrågor, och där vi kristna bör vara överens, och vad som är mindre centrala frågor." (Här visar Swärd att han inte förstår vad bibeltrohet betyder. Denna hans uppmaning att se till de "grundläggande" frågorna och bortse från "mindre centrala" sådana, det är att öppna upp för totalt godtycke i bibeltroheten, vilket är detsamma som ingen bibeltrohet alls. Om inte Livets ords falska teologi skall kritiseras då kan inte heller påvekyrkan kritiseras ja då kan inte Bibeln vara norm i någon fråga, ty det finns ingen enhet om vad som är grundläggande. Och Bibeln själv skiljer inte ut läror som mindre centrala, oviktiga eller mindre väsentliga. Antingen är en sak likgiltig, eller så är det en lära och då är den inte likgiltig utan bindande. Ingen har rätt att säga att en viss lära är mindre central eftersom Bibeln inte talar så. Den som likväl talar så är alltså inte Bibeltrogen och gör sig själv till domare över ordet från Gud.)

Den 21 december 2008 skriver han (apropå Livets ord igen) [ Läs här ]: "Sedan plockade jag bort två inlägg som kopplar samman Livets ord med lögnläror och villoläror, det är ett språkbruk som jag inte vill ha på min blogg. Gärna komma med synpunkter, men viss måttfullhet i ordvalet rekommenderas. Vill man driva en tes att en viss undervisning och kristen rörelse är villolära eller lögnlära, bör man använda andra kommunikationsformer än blogginlägg." (Hur kan Swärd få ihop detta? Han driver sin blogg med hänvisning till Bibeln som rättesnöre i alla frågor och ändå vill han förbjuda tal om villoläror? Bibeln talar om villolärare, ja om onda andars läror! Swärd tar inte Guds ord på allvar i dessa frågor. Och han försvarar det med att han inte vill ha ett sådant språkbruk på sin blogg. Bibelns föredöme duger alltså inte, Swärd vill vara rättfärdigare än Gud. Han ser mer till mänskligt vett och allmänmänsklig etikett än till Guds ord. Han vill uppenbarligen inte böja sig under Skriften i detta stycke. Man undrar vad han vill ta mer hänsyn till än Guds ord.)

Sedan dröjer det till den 9 februari 2009 innan vi möter hänvisning till Skriften i en fråga (emerging church) [ Läs här ]: " [7.] ...Att pröva allt, att brottas med frågorna och teologin, det behöver varje generation göra. Men när man gör det behöver man ha någon referenspunkt som man utgår i från. Jag har svårt att se någon annan lösning än Luthers klassiska tes om “skriften allena”, annars hamnar vi i ett gungfly. Moderniteten, som vi fortfarande i stor utsträckning lever i, försökte anpassa kristendomen till upplysningstänkandet, och resultatet blev den liberala teologin, och att man skalade bort allt övernaturligt i kristendomen." ('Skriften allena' nämns här för första gången, se även 3 mars.)

Den 15 februari 2009 skriver han om Svenska kyrkan och ateistiska kyrkopolitiker [ Läs här ]: "...Kristus är kyrkans Herre och att Guds ord är hennes rättesnöre."

Den 21 februari 2009 skriver han angående sanning och kristendom [ Läs här ]: "Min tes är att kristendomen och kristna tron är eviga sanningar, höjd över tid och rum, kyrkan behöver anpassa sig efter sin tids språk och metoder, att vara jude för jude, och grek för grek, men själva trosinnehållet är höjt över tid och rum." och "Det avgörande är att utgå från Bibelns kunskapssyn och Bibelns syn på hur man kan få tag i en verifierbar kunskap...En kristen grundsyn måste ju bygga på att all kunskap utgår från Gud, och Gud har talat till oss och uppenbarat sig för oss genom Bibeln, genom Jesus och genom skapelsen. Och att Gud har gett oss Anden för att ge oss förståelse, tolkningsnycklar och skingra vårt mörker."

Den 3 mars 2009 skriver han om "Skriften allena" igen (apropå den amerikanske förkunnaren på modet Rob. Bell) [ Läs här ]: "Och visst har Bell rätt när han skriver att 'skriften allena' blir en för smal doktrin, vi tror ju att Anden ledde de kyrkomöten som fastställde vad som skulle ingå i Bibeln, och då var det ju något utanför den skrivna Bibeltexten som avgjorde vad som var Guds ord." (Här visar Swärd att han inte förstår vad 'Skriften allena' betyder, vilket ju inte är förvånande, om man betänker att han är baptist. För att avgöra vilka skrifter som är apostoliska behövdes inte något gudomligt ingripande, lika lite som vi behöver Andens övernaturliga bevisning för att veta vem som skrivit någon annan bok. Ja, det vore direkt underminerande av tilltron till kanonbildningen om man stödde sig på något annat än fakta som alla kan bedöma! Det står för övrigt inte i Guds ord att den kristna kanonbildningen är helt och hållet rätt!)

Den 23 mars 2009 skriver han "Vad tycker Gud om kärnkraft?" [ Läs här ]: "Vad tycker Gud om kärnkraft? Vad tycker Gud om vattenkraft? Och kan han ha någon synpunkt på vindkraftsexpansionen. Som evangelikal kristen söker jag mig hela tiden till Bibeln för vägledning i ett ställningstaganden. Men det är inte så lätt i detta fall. Man byggde varken kärnkraftverk, vindkraftverk eller vattenkraft på Jesu tid." (Detta är naturligtvis inte bibeltrohet, utan svärmeri och moralism. Alla uppfinningar är upptäckter av sådant Gud gömt i skapelsen för att vi skall upptäcka det. Allt är gott som Gud skapat, och människan kan inget göra eller upptäcka som inte Gud redan gjort.)

*

II.

Bekännelse till Bibeln ifråga om homosexualitet

I samband med frågor om homosexualitet och särskilt då det gäller att avvisa Gardells tolkningar i boken "Om Jesus" blir Bibeln än mer viktig.

Den 31 mars 2009 skriver han om Gardells bok "Om Jesus" [ Läs här ]: "[G]ardell läxar upp denna tidiga kristna dogmatismen som vi ser redan i Bibeln. Min hållning är i princip att tappar vi bort Nya Testamentet som orienteringspunkt för vad som är kristet, då kan vi hamna i vad som helst." Och vidare "[g]ränsdragningarna mellan vad som är kristet eller inte möter oss redan i Nya Testamentet", "[f]rälsningen hänger ihop med att tro på doktriner".

Den 2 april skriver han om sin Jesus och Gardells [ Läs här ]: "Grundskillnaden mellan min och Gardells Jesusbilder, är att jag tror att Nya Testamentet är Guds uppenbarade ord till oss människor, och att evangelieberättelserna uttrycker något som är sant och historiskt sant om Jesus. Jag är övertygad om att Jesus var Gud som blev människa, född av jungfru, syndfri, dog för våra synders skull, uppstod fysiskt från det döda, jag tror på Jesus som gjorde gott, botade de sjuka och drev ut onda andar, och den Jesus som sedan for hem till sin far i himlen. Jag tror det därför att Bibeln säger det."

Den 3 april skriver han om Gardells teologi [ Läs här ]: "min inställning [är] att Gardells teologi krockar fullständigt med både Bibeln och med kristna kyrkans tvåtusenåriga historia."

Den 18 april skriver Swärd angående Saronförsamlingen (EFK) i Göteborg och deras öppnande för att homosexuella får bli medlemmar [ Läs här ]: "1. Evangeliska Frikyrkan är en evangelikal rörelse, och vi har Lausannedeklarationen som ett av våra grunddokument. Det säger att Bibeln är rättesnöret för lära och liv. När det gäller bedömningen av homosexualiteten behöver vi alltså i första hand söka oss till Bibeln för vägledning." (Det är naturligtvis betänkligt att sätta Lausannedeklarationen över Bibeln. De lutherska bekännelseskrifterna gör tvärtom, de utsäger klart och tydligt att Bibeln står över dem. Som det står så binder sig Swärd till Bibeln därför att Lausannedeklarationen påstås göra det. Lutherska bekännelseskrifter gör tvärtom, de binder bara så långt som de stämmer med Bibeln.)

Den 22 april skriver Swärd igen apropå homosexualitet och en (okänd) EFK-församling omskriven i en artikel i Dagen [ Läs här ]:

"Var finns respekten för Guds ord i denna debatt? "

*

III.

Insikt om brister i Bibeltroheten

Saken är den att det är lättare sagt än gjort att i praktiken underordna sig Guds ord i allt, ofta är åsikterna grundade utanför Bibeln men man söker naturligtvis hitta stöd i Skriften för syns skull och för det gnagande samvetets skull. En viss självinsikt om detta visar Swärd upp vid flera tillfällen.

Den 9 maj 2009 skriver han [ Läs här ]:

"..jag tycker att Gardell har en poäng när han säger att även vi har en tendens att välja ut och fokusera det i Bibeln som passar oss."

Den 18 maj skriver han [ Läs här ]:

"..vi evangelikaler har en tendens också, att välja och vraka i Biblen, och hoppa över det som är svårt och obehagligt. Guds ord är domaren över våra hjärtans uppsåt och tankar, och Guds ord är ljuset på vår stig. Människan kan inte göra sig till domare över Guds ord och själv vara ljuset som vägleder i Bibelläsningen."

Apropå det senaste offentliga samtalet med Gardell (9/6) [ Läs här ] skriver han:

"...även vi evangelikaler har lätt för att välja och vraka bland det vi gillar i Bibeln, ungefär som liberalerna gör, även om man väljer och vrakar bland andra Bibelord."

På sin blogg dagen innan Gardell-samtalet (8/6) [ Läs här ] markerar han sin vilja att hålla sig till Bibeln. Han säger (i motsättning till Gardell och/eller andra kristna?):

"Jag har varken kunskap eller mandat att ändra på vad som står i Bibeln."

Och ändå gör han dock själv just detsamma.

*

IV.

Tre kontroversiella punkter där Swärd (och andra) avviker från Bibeln

1. Kvinnan skall underordna sig mannen i alla kristna församlingar (och kristna hem). Det är otvetydigt Skriftens lära. Det är från Herren, det är oberoende av tid eller kultur, det är inte valfritt, det är ett påbud. Det är grundat i skapelsen före syndafallet (precis som äktenskapet!). Detta omöjliggör öppnandet för kvinnor till att vara ledare eller förkunnare. Varför låter inte ens Swärd Bibeln vara avgörande i den frågan, han som regelmässigt (och som nästintill den ende i kristenheten) alltid hänvisar till Bibeln?

Varje kristen och än mer varje formell ledare med formell makt, som menar att man bör hålla sig till Bibeln bör besinna att Svenska kyrkans beslut 1958 att tillåta kvinnliga präster är det definitiva och till synes oåterkalleliga brottet mot Skriften som högsta norm. Detta beslut har öppnat för de allt snabbare och mer genomgripande förändringar vi sett sedan dess. Senast 1958 blev den nominellt kristna Svenska kyrkan officiellt den Avfallna. Detsamma skedde genom Sten-Gunnar Hedins försorg i pingströrelsen på 1990-talet, då Filadelfiaförsamlingen, Lewi Pethrus' anrika församling på Rörstrandsgatan i Stockholm, officiellt bröt mot Skriften i samma fråga, vilket också det har fått alla dammluckor att öppnas och strömmar av obibliska föreställningar har forsat in i församlingarna. Mot detta finns ingen bot utom att återgå till Skriften. Det första man måste göra är alltså att erkänna att det är obibliskt och att det således är ett misstag att öppna för att kvinnor kan stå över män i ledande, undervisande och förkunnande tjänster. Hur skall det gå till? Vem är beredd att säga det? Och om inte det sägs, ja då blir varje strävan att gå tillbka till Skriften, så som Swärd gör, dock alldeles förgäves och omöjlig. Ty har man ändrat i ett har man ändrat i allt. Och om man inte korrigerar sig i de frågor där avfallet till otro började, då blir varje försök att säga att Skriften är högsta norm utan kraft och framstår som restlöst hyckleri. Förr eller senare måste de trogna som vill följa Guds ord sluta följa hopen och gå ut ifrån dem och börja från början. Gå ut i exil och öva gudstjänst i öknen och bygga upp en trogen församling.

Både kyrkan och samhället har feminiserats och blivit manshatande till sitt eget fördärv. Den "kvinnliga" kyrkan KAN inte hålla fast vid Guds ord. Det "kvinnliga" samhället blir som vi alla sett de senaste decennierna inte mindre utan mer våldsamt än ett manligt eller patriarkaliskt samhälle. Detta vet vanligt folk som är 35 år eller mer, och det är bara socialistiska flummare som kallar sig "kriminologer" som mot bättre vetande och med en ondskefull agenda förnekar det! En manshatande feministisk samhällsstyrning avväpnar oss och gör oss därför till ett lätt byte för varje hungrig varg, såväl inom samhället som utanför vårt land. Vi tar våra barnbarns trygghet och frihet ifrån dem och köper stället marginellt eller omärkbart högre välfärd för oss nu, och utelämnar därmed våra efterkommande åt tyranners godtycke till att ockupera, förtrycka, utsuga och tyrannisera vårt eget kött och blod. VE, VE, VE över sådana styrande!

2. Swärd påstod nyligen (5 dec 2008) [ Läs här ] med bestämdhet att miljöförstöring är synd, ja synd mot Gud. Om det vore sant är Gud den störste syndaren. Varför gör han ett sådant påstående utan minsta fruktan för Guds dom och utan skymten av skriftbevis? Och var är mandatet att gå utanför Skriften, det som han förvägrar sig i sexfrågor och allt möjligt annat? Och om hans uttalanden om Skrifttrohet skall ha trovärdighet, så måste han antingen erkänna att denna trohet är begränsad till det han själv tycker bör baseras på Bibeln, eller så måste han erkänna att han lärt obibliska läror och ta avstånd från dem. Annars måste han förklara hur trohet mot Bibeln hör ihop med att göra Gud till synd!

Swärds bibelkunskap är inte, KAN inte vara så dålig att han kan undgå att tänka på Sodom och Gomorra, jättefloden eller alla andra katastrofer som Gud på grund av synderna låter jorden drabbas av. Synderna är inte synder mot miljön, utan främst andligt horeri med andra gudar som inga gudar är, och kroppslig otrohet och lössläppthet - det tycks höra ihop, det ena leder till det andra! Straffet låter GUD komma över jorden, naturen och djuren, länder och folk genom naturkatastrofer och rubbningar i klimat och väder och vind och sådd och skörd.

Hur kan det vara möjligt att Swärd inte inser att Gud blir den störste syndaren om miljöförstöring är synd? Jorden är dessutom dödsdömd och skall brinna upp genom Guds ords verkan! Och om Swärd får ändra i något får inte då han och alla alltid ändra i allt? Den som ändrar i ett ändrar i allt! Och vilken roll spelar det att han har egenintresse genom sin konsultfirma i just denna fråga?

*

*

Och varthän tog hans egna ord vägen, de från den 22 april, 2009 [ Läs här ]:

"Min fråga är kort och gott, är någon eller några av de synder som tas upp i detta bibelavsnitt inte längre synder? I så fall vilka synder? Och vem bestämmer vad som inte är synder längre? Vilka av dessa synder kan man hävda att de är helt okey att göra och samtidigt vara kristen?"

Swärd anser alltså att det (när det gäller sexualitet) inte är OK att ta bort synder ur katalogen. Men själv lägger han till synder (som inte handlar om sex, men är politiskt korrekta och ekonomiskt intressanta). Är det alltså OK även för andra att lägga till nya synder, och att göra synd av det som inte Skriften kallar synd? Eller är Swärd ensam om den rätten? Var står det skrivet? På vilken vägg har Gud låtit en osynlig hand skriva att Swärd är större än Guds ord? Eller är det en synlig hand som skrivit en osynlig text, en text som bara Swärd kan mjölka fram? Är det OK bara för Swärd eller för alla som vill, att göra listan på synder större, men inte mindre? Vem har sagt det?

Och varför tänker han inte i denna fråga på samma sätt som han gör i abortfrågan (8 sept. 2008) [ Läs här ]:

"Min undran är: Fram till sextiotalet var hela den kristna kyrkan helt emot abort, med Svenska Kyrkans biskopar i spetsen? Senaste 25 åren har den kristna kyrkan blivit allt tystare i denna fråga, och säger idag nästan ingenting, med undantag för Livets Ord och Katolska kyrkan. Varför? Har Gud ändrat uppfattning? Eller är det av evangelisationsstrategiska skäl - att man vill tona ned kontroversiella frågor som hindrar förkunnandet av evangeliet? På vilket sätt har i så fall evangelisationen gynnats av denna tystnad?"

Och hur går det med Swärds egna ord lite längre ner i samma bloggpost den 22 april, 2009:

"Det är Gud som bestämmer. Han har talat till oss genom sitt ord. Vi behöver lära oss hans ord och visa respekt för hans ord."

*

3. Swärd kallar sig pacifist och menar att Bibeln lär icke-våld (det är fel!) men anser ändå att det är rätt att störta tyranner med våld (Saddam!), så det är inte så lätt att veta var han står i dödsstraffsfrågan. Men Skriften säger att Gud BEFALLT människan att DÖDA den som utgjuter oskyldigt blod. Nöd och ångest skall drabba den som gör ont och Guds vrede skall genom överheten, Guds tjänare, drabba den onde. Överheten bär svärdet för att använda det. Dödsstraffet är bekräftat av Mose, profeterna, Jesus, apostlarna och kyrkan i två tusen år.

Vem har nu gett mandat åt Swärd, han som alltid hänvisar till GUDS ord, att själv ändra i Guds ord eller gå utanför Guds ord i fråga om s.k. miljöförstöring eller kvinnans underordning? Och vem har ingett den större delen av den avfallna kristenheten som inte bekänner sig till Skriften att de kan strunta i Skriften i dödsstraffsfrågan och i ett oräkneligt antal andra frågor?

Dödsstraffsfrågan är inte bara en symbolfråga, en prövosten på bibeltrohet, den är viktig i sig. Ty ett fördömande av dödsstraffet, ja redan ett accepterande av dess borttagande, leder till en helt annan syn än Bibelns i en mängd frågor, ja det leder till en helt annan religion. Och rent världsligt och jordiskt innebär fördömandet och borttagandet av dödsstraffet att man på sikt underminerar överhetens makt och auktoritet. Vilket vi idag ser tydligare för varje dag. Rättssamhället är uppbyggt på dödsstraffet som grund och för dödsstraffets skull. Och dödsstraffet är givet av Gud som ett skydd för lammen emot vargarna. Allt annat är fromma fantasier. Raserar man dödsstraffet, som är rättssamhällets grund, får man ett samhälle som inte kan bestå eftersom det vilar på sand.

*

V.

Swärd som föredöme i Bibeltrohet

Vilket föredöme är Swärd för andra pastorer och för vanliga kristna? Bättre än de flesta skulle jag säga, men inte godkänd! Han lever inte ens upp till sina egna ord, än mindre till Guds!

Men låt Swärd dömas efter sina egna ord (22/4) [ Läs här ], han som uppmanar andra att vara föredömen, han är det dock inte själv: "Och pastorer och församlingsledningars uppdrag är att lära ut Guds ord, och lära församlingen att leva efter Guds ord, och själva vara goda föredömen."

Så om Swärd gör bot och bättring, anklagar sig själv, rättar sig själv och bekänner offentligt de i offentligheten (bloggen, tidningsartiklar med mera) begångna synderna i skrift och ord - ja nog KAN Swärd bli ett än mer utmärkt föredöme än han redan är. Det enda han behöver göra är att hålla fast vid Skriften även emot sig själv, ompröva sig själv och sin undervisning i enlighet med Skriften, erkänna sina synder och ändra sig efter Skriften. Men att TIGA och inte offentligt ändra sig när man insett att man har fel i en lära som man offentligt lärt, det är ynkligt och okristet och visar att man har ingen fruktan för Gud. (Jag väntar fortfarande på att Stefan Gustavsson, SEA, inte bara privat i brev utan också offentligt skall ta avstånd från sina i tidningen Dagen tryckta bibelstridiga uppmaningar till civil olydnad mot överheten.)

Det är mycket arbete som väntar om Swärd menar allvar med att hålla sig inom Skriften. Den 9 april skriver han [ Läs här ]: "Hittar vi andra källor än Nya Testamentet, för att förstå betydelsen av Jesu död och uppståndelse, så blir det bara fria spekulationer."

Men detsamma gäller också om alla frågor som Bibeln har en uppfattning om. För en bibeltrogen kyrka gäller det att pröva allt igen, synnerhet när man från kristet håll gör anspråk på att företräda en kristen åsikt i någon fråga, fastän åsikten uppenbart strider mot Skriften.

*

VI.

Kyrkans omdefiniering av kristendom

Den f.d. nominella numera avfallna kristenheten har under decennier, eller snarare i flera sekel, steg för steg arbetat på att omdefiniera kristendomen. Men i verkligheten är redan första steget en omdefiniering. Ty varje ändring utgår från en gudlös förutsättning, nämligen att man kan och får ändra utan att det ändrar någonting (varför skall man då ändra egentligen?). Den som ändrar på ett ändrar på allt, eftersom en ändring gör allt föränderligt och den första förändringen grundas på en ändring i grunden, nämligen upphävandet av den läran att Skriften är högsta norm och inte KAN ändras. Skriften är normata normans, normernas norm, men för att ändra i ett enda stycke måste man först upphäva eller göra undantag från den grundläran.

Swärd och resten av kristenheten ännu mer, borde börja göra bot och kritisera sig själva. De måste fråga sig själva varifrån de får sina åsikter om synd, brott, straff, social verksamhet, politisk aktivism, miljöfrågor, kvinnan, staten och mycket annat? Det är mycket av rådande läror i kyrkorna som tanklöst tas som kristet fastän det inte är det, aldrig varit, aldrig kan bli det. Men få eller ingen säger stopp, och ännu färre kollar med Skriften. Kyrkor och förkunnare lever nästan uteslutande på fromma fraser som alltför ofta inte ens är sanna i teorin.

*

VII.

Västerlandets undergång mer än en tänkbar möjlighet

Denna blogg har som underliggande tanke att varna för Västerlandets undergång, i hopp att väcka till besinning och ändring, inte så att jag är övertygad om att Västerlandet går att rädda, men att det är min och alla andras skyldighet att arbeta som om det gick. Snart sagt alla artiklar på denna blogg varnar alltså öppet eller underförstått för den undergång Västerlandet och isynnerhet dess avfallna f.d. nominella kristenhet har att vänta. Den bättring som är nödvändig, kan eller kan inte avvärja det straff som länge väntat på att släppas lös och drabba den civilisation som har kristendomen att tacka för allt, men som likväl vänt sig bort från Gud. De gudlösa kan komma att få det de så hett tycks eftersträva, ett islamiskt härskarvälde, som får alla kristenhetens synder att glänsa som dygder. Var och en måste rädda sig själv först, och lämna Europa, den nedgående solens rike, den västerländska civilisationens och kyrkans öde i Guds händer. Om Gud vill kan vår bättring avleda straffet, om inte måste vi i alla fall vända om, så att straffet blir oss till räddning och inte till evig fördömelse.

I Sverige har Moderaterna och Fredrik Reinfeldt inför hela svenska folket demonstrerat vad självkritik, självanklagelse och omprövning innebär. Den som inte skyller ifrån sig utan tar på sig ansvaret för sina egna ord, gärningar och misstag, och ändrar sig, den människan har sitt eget öde i sina händer!

Socialdemokraterna är på samma sätt ett varnande exempel för hela svenska folket och isynnerhet kristenheten. Tar man inte på sig skulden för sina egna gärningar utan bara skyller ifrån sig och ger alla andra skulden för sina nederlag, ja då går man under!

Nu har det behagat Gud att genom den påstått ateistiske Fredrik Reinfeldt lära den avfallna kyrkan vad omvändelse är. Och det har också behagat Gud att genom den homosexuelle Jonas Gardell både avslöja kristenhetens hyckleri om bibeltrohet och få den att fråga vad Bibeln säger.

Frågan är om kristenheten skall dra den rätta slutsatsen och göra bot och bättring och bli i sanning trogna Gud och hans ord i allt och inte bara när det stämmer med deras av andra skäl fattade åsikter.

Swärd har en gudfruktig attityd då han skriver (21/7) [ Läs här ]:

"Jag vill bli tillrättavisad, utmanad, ifrågasatt, men samtidigt älskad och bemött med nåd."

Men det kan bara ske med Guds ord och bara om Guds Ord får vara vad det är, nämligen normen över alla normer.

*

VIII.

Swärds vägar till frälsning för kyrkan

Swärd är medveten mer än andra om den allt hastigare annalkande döden för kristenheten i Sverige. Han är också den i kristenheten som oftast hänvisar till Skriften. Men då han anvisar vägar som skall "frälsa" kyrkan, då finner han det inte påkallat att med ett enda ord anvisa den väg och det medel som Gud gett oss.

Under rubriken "Jätteutmaningar för kristna kyrkan i Sverige" skrev han om vikten av församlingsgrundande den 4 sept. 2008 [ Läs här ], men utan att nämna bibeltrohet särskilt. Han skriver däremot: "För att vända dessa vikande siffror är församlingsgrundande en avgörande fråga."

I punkt 3. i samma bloggpost skriver han: "Mitt första blogginlägg i juni, du hittar det i arktivet bredvid [min anm.: tyvärr inte!], handlade om en socialt engagerad kyrka, framtidens melodi, där försökte jag fånga upp något av den patos och fokus som behövs i ett församlingsgrundarprojekt idag."

Också den 12 sept. 2008 skriver han om "En socialt engagerad kyrka - framtidens melodi" [ Läs här ]. - Det som fattas kyrkan skulle alltså vara socialt engagemang och med det som verktyg skall man vända nedgången till framgång. Det är ju ett mycket märkligt påstående eftersom kyrkan prioriterat detta i hundra år eller mer. Hundra år som präglas av nedgång! Inte ett enda ord om Bibelns vikt eller nödvändigheten av bibeltrohet. Det är gärningar, det är "socialt engagemang" som skall frälsa kyrkan och de otroende! Gärningar som är självvalda och inte befallda av Gud. I NT finns inget enda exempel och än mindre någon befallning om att kyrkan skall bedriva socialhjälp till icke-troende. Guds befallningar försummas, i dess ställe sätts mänskligt uttänkta idéer. Vilken dårskap! Guds ord nämns inte!

Swärd skriver den 20 sept. 2008 i inlägget "Frikyrkan på väg mot kollaps?" [ Läs här ]: "Vi är på väg mot en långsam död i svensk frikyrklighet. Enda räddningen är omvändelse, en ny väckelse, och en storskalig satsning på församlingsgrundande - ett församlingsgrundande som är effektivt när det gäller att föra människor till tro på Kristus. Att förändras eller försvinna är alternativen för svensk frikyrka." - Trots att han talar om omvändelse finner han inte anledning att särskilt nämna Bibeln och bibeltrohet.

På bokmässan i Göteborg äger ett panelsamtal rum, Swärd skriver (25 sept. 2008) [ Läs här ]: "Vi var också överens om att de frikyrkor som kan överleva i framtiden är hängivna, andefyllda, aktivt troende, relationsorienterade och missionerande kyrkor, och det har då ingen större betydelse vilken samfundsskylt man klistrar upp." - Bibeltrohet uppfattas inte som ett villkor värt att nämna.

Den 19 oktober 2008 skriver han "Vi behöver entreprenörer i den kristna kyrkan" [ Läs här ] "Men ska den kristna kyrkan i Sverige överleva i framtiden måste vi nu släppa fram entreprenörerna i frontlinjen. Människor som tänker nytt, människor som har nya idéer om hur vi ska kommunicera budskapet om Jesus till vår tids människor. Entreprenörer är också människor som inte sätter sin egen trygghet och bekvämlighet i första rummet utan som satsar allt på utmaningen och uppdraget. Att hitta nya vägar för evangelisationen och nya djärva initiativ för församlingsgrundande behöver nu komma överst på dagordningen i samfund och missionsorganisationer." - Entreprenörer säges på ett annat ställe vara vår tids apostlar, men det kan de tydligen vara utan att vara bibeltrogna. Ty annars kan man tycka att Swärd, i en kristenhet där nästan bara Swärd alltid hänvisar till Bibeln, skulle anse det påkallat att säga att "apostlar" utan bibeltrohet duger inte.

Den 27 nov. 2008 skriver han om huvudfrågorna för Sveriges kristna [ Läs här ]: "[v]i behöver hitta nya vägar att vara kristen församling i framtiden. De tre huvudfrågorna jag upplever för Sveriges kristna är; församlingsgrundande, att nå ungdomarna som inte har kontakt med kyrkan, och arbetet bland invandrarna och alla människor som har flyttat till Sverige från olika delar av världen. De kyrkor och samfund som satsar på detta och prioriterar detta kommer att blomstra, växa och ha en låg medelålder efter år 2020. Min känsla är att detta inte bara är några åsikter som jag säger, eller några kloka ord, utan det är en profetisk känsla inom mig, en stark känsla av att dessa saker ligger på Guds hjärta." - Detta är gudlös mänsklig manipulation av samma slag som Ulf Ekman har byggt upp hela sin verksamhet på. Verksamheten som skall ge framgång säges bestå i vad man gör och vem man vänder sig till och var (varför inte också när?). Gud påstås vara den som säger detta. De ord från Gud som vi alla kan kolla med, Guds Ord, de heliga Skrifterna, har intet sådant att säga, tvärtom säger Skriften att man skall så ut Guds ord överallt alltid, i tid och otid, till alla som vill lyssna. Men Swärd hänvisar ju (för en gångs skull!) inte till det Guds ord som vi säkert vet är Guds ord, utan till hans egna ord som således måste stå högre än Guds skrivna ord. Att han påstår att hans ord också är Guds ord, det kan vi intet veta om, annat än Swärds eget påstående, eftersom de är talade i hemlighet till honom. Å andra sidan vet vi att de inte stämmer med det skrivna. Han sätter alltså precis som vilken svärmare och fritänkare som helst sina egna ord emot Guds, ja han sätter sin känsla mot det skrivna ordet. Det är illa eller på Swärds språk, det är "outstanding"!

Den 1 dec. 2008 skriver han om "vikten att hålla fast vid evangeliet, det autentiska evangeliet. Och inte låta tidsandan styra över kyrkan. Då trampar vi snett." [ Läs här ] - Här är väl underförstått att Skriften skall bestämma, men det sägs inte rakt ut. Det är i alla fall det närmaste han kommer nämnandet av Guds ord i samband med kristendomens överlevnad.

Den 7 februari 2009 skriver han angående vigselrätt [ Läs här ]: "Det tycks vara så att länder som lever i väckelse, där församlingarna växer så det knakar, och där kristendomen har en stark attraktionskraft, i de sammanhangen har Bibelordet den dominerande ställningen, och det blir inte så mycket konflikter om dessa perifera frågor." - Här hade det varit följdriktigt att inte bara antyda utan rakt ut säga att också vi måste låta Bibelordet få den "dominerande" ställningen - om det nu verkligen är så att Swärd vill återgå till Skriften som högsta norm.

Den 20 februari 2009 förordar han "radikal baptism" då han skriver om församlingsmedlemskap (i EFK) [ Läs här ]: "Jag ifrågasätter frikyrkans sekularisering och församlingslivets förytligande, där jag tycker att vi en bit efter går i Svenska kyrkans hjulspår. Istället förordar jag en radikal baptism." - Detta hänvisande till "(radikal) baptism" återkommer på några ställen hos Swärd, och är ett avgjort brott emot hänvisandet till Skriften och isynnerhet ett brott emot Skriften allena. Mänskliga traditioner skall bedömas och underställas Bibeln. Men inte en enda gång då han nämner "(radikal) baptism" som en förebild antyder han ens att det finns något i den mänskliga 1800-talstraditionen som behöver kritiseras eller ändras. Det är symptomatiskt. Naturligt vore att helt gå förbi alla godtyckligt valda favoritsekter eller favoritperioder och gå direkt till skriften utan att passera några mänskliga senare avarter. Om man verkligen vill göra allvar av att Skriften skall vara den enda och högsta normen.

Skall tillräckligt många, tillräckligt snart, och i sanning vända om till Guds ord för att straffet skall kunna avvärjas? Det kan ingen säga, och den som utlovar väckelse vet inte vad han talar om. Gud säger intet som är ägnat att låta oss sova vidare i våra synder! Inte heller välsignar Gud synd och avfall hos kristna. Falska profeter har predikat väckelse i decennier, ja i ett sekel eller mer, vilket Djävulen använt för att försänka de frommaste av fromma i djup slummer. Det måste upphöra. Även vår civilisation kan lätt bli en ny film på temat "Borta med vinden"!

*