GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Till tidningen Dagens grundläggande värderingar hör, enligt chefredaktören Elisabeth Sandlund (20/2), ”förvissningen att Bibeln är Guds Ord”, likväl har Dagen i decennier med obibliska och osakliga argument, under sken av större fromhet än andra, bekämpat dödsstraffet.

Ja, det vore att förtiga sanningen och ljuga, om man inte också säger att de rakt av har ljugit i sin kamp emot dödsstraffet. De har ljugit dubbelt, ty de har talat tvärtemot de enklaste bibelord och ändå har de påstått att de är kristna i den meningen att de håller på Bibeln. De har inte sagt sanningen om vad Bibeln säger om dödsstraffet, och de har inte levt upp till sin egen bekännelse, och inget av detta KAN ursäktas, vare sig med okunnighet eller något annat. De vet att de har talat tvärtemot Bibeln, men de har likväl gett sken av att det är kristen tro de har förmedlat och att de är trogna kristendomen så som den återfinns i Bibeln, och att det är deras kristna tro och Bibeln som är grunden för deras kamp emot dödsstraffet.

Istället är det så som Herbert Tingsten sade i sitt berömda Vårtal 1948 i Uppsala (tryckt i boken Argument samma år):

De metoder som tidningen Dagen allt sedan Lewi Pethrus’ död (1974) använder sig av för att ta ställning i olika frågor, är inte klassisk kristendom eller bibelgrundad kristen tro. Det är snarare omvärldstrycket som bestämmer vad man tycker, och detta består av en osalig blandning av gudlösa idéer, med rötter i den s.k. upplysningen och den blodiga franska revolutionen och den än mer blodiga socialismen (som hittills är världshistoriens värsta massmordsideologi), idéer av både filosofisk, ekonomisk, sociologisk och politisk natur, uppenbart både utilitarism, liberalism och inte minst socialism.

Denna åsiktsbildning, som alltså har utombibliska källor, motiveras sedan på ett iögonfallande fromt sätt med godtyckligt och osakligt användande av bibeltexter. Tingstens beskrivning är tidlös.

Nu har Thomas Österberg, ledarskribent på Dagen, återigen skrivit en liten ledarnotis om dödsstraffet (20/3) apropå att den amerikanska delstaten New Mexico nyligen beslutade att upphäva dödsstraffet.

Förra gången Thomas skrev ledde det också till att jag skrev, först ett brev/email till Thomas samt en kommentar på denna blogg. Thomas hade vänligheten att svara, och förklarade att han inte hade tid för någon ”diskussion” i frågan med mig, men att han ville att jag skulle veta att han läst igenom mitt brev. Det tyckte jag var väldigt uppmuntrande och det gjorde mig både glad och hoppfull. Det kändes som om Thomas var mottaglig för argument, vilket tyvärr inte låter sig sägas om vissa andra av hans kolleger på tidningen Dagen.

Jag noterar nu med tillfredsställelse att Thomas Österbergs senaste ledarnotis om dödsstraffet (20/3) ”Små steg kring dödsstraffet” inte har ett enda ord om dödsstraffets "inhumanitet", okristlighet eller obibliskhet. Det är ett steg i rätt riktning, även om det är litet.

Det är ju förvisso omöjligt att på Bibelns grund vara emot dödsstraffet eftersom Gud instiftat det i förbundet med Noa som gäller alla människor i alla tider (Genesis kap. 9), och att det därför inte avskaffas eller upphävs utan tvärtom bekräftas gång på gång, först av Mose och profeterna, och sedan av både Jesus och apostlarna. Och i tvåtusen år har kyrkan erkänt dödsstraffet som bibliskt och rätt. (Se min bloggartikel 26/9 2008 ” Dödsstraffet, Gud, Bibeln, Kristenheten & Dagen”, Läs här där jag ger än fler bibliska argument)

Anm. Katolska kyrkan har först på 1990-talet med (förre) påven Johannes Paulus II börjat agera för att begränsa och upphäva dödsstraffet, dock utan att ta avstånd från dödsstraffets riktighet i och för sig. Påven kallar det ”grymt och onödigt” och menar att vår tid har bättre "metoder" att "bekämpa brottslighet". Det är på påvekyrkans vanliga vis en oerhört skruvad argumentation som inte håller inför vare sig Bibeln, förnuftet eller historien, men argumentationen ser ut som den gör därför att påvekyrkans hela självbild skulle rasa om man erkände att man ändrat sig i en enda punkt. Och likväl ändrar man sig.

Om man nu, fastän man är kristen och grundar sin tro på Bibelns läror, inte kan acceptera dödsstraffet i vårt samhälle, ja då får man väl säga som det är och klargöra att man som kristen trots allt inte kan hålla med Skriften i denna fråga. Sedan får man då motivera sitt motstånd med skäl utanför Bibeln och med icke-kristna argument – då är man ju i alla fall ärlig och öppen. Och det är ju just vad Thomas denna gång är och gör. Han anlägger nyttoskäl emot dödsstraffet, vilket betyder att han inte grundar sin inställning på Bibeln. Det är inget att invända emot det, tvärtom.

Denna gång motiveras alltså kampen mot dödsstraffet inte med förment bibliska, ”kristna” eller ”humana” skäl, nu tar Thomas sin tillflykt till utilitarismen, en moralfilosofisk riktning som utgår från nyttotanken, det rätta är det som ger största möjliga lycka åt flest människor (nu). Thomas påstår ju att dödsstraffets värde som avskräckning inte kan bevisas, och vill därför avskaffa det. Det betyder ju att han kan bara se att dödsstraffet är rätt om det har den effekten (”nyttan”) att det avskräcker från grova brott. Utan denna ”nytta” skulle man då ha skäl nog att förkasta det:

”Några belägg för att dödsstraffet avskräcker från grov brottslighet finns inte.”

Nu är detta knappast ett påstående som är oemotsägligt, och jag undrar hur mycket tid han har lagt ner för att söka verifiera sitt påstående. Det är helt enkelt för mycket sagt, även med lågt ställda krav på vederhäftighet. Frågan är också om Thomas verkligen skulle acceptera dödsstraffet även om det mest odiskutabla bevis framlades? Eller är han så övertygad om att sådana inte finns att han aldrig skulle acceptera några sådana fakta, hur otvetydiga de än vore?

Nu finns det visst belägg - för den som vill se - som visar att dödsstraffet är avskräckande, även om de inte accepteras av alla. Men i frågan om dödsstraffet är inte saklighet det som i regel styr åsiktsbildningen. Man VET först hur det bör vara, och sedan tror man det som passar.

Anm. Det är förunderligt att se hur de som, när det gäller grova våldsbrott, är väldigt klentrogna vad gäller verkan av ”hårdare” straff, dock likväl när det gäller narkotikabrott, rån, skattebrott, fortkörning och alkohol-försäljning inte frågar efter bevis på hårdhetens effekt! Och ärligt talat, finns det verkligen skäl att, vid sidan om den alldagliga erfarenheten, fråga efter om belöning och bestraffning fungerar? Finns det skäl att fråga efter ”bevis” då det gäller att avgöra huruvida mordfrekvensen påverkas av om man får två-tre månaders vård eller tio års straff? Och om tio års (reellt) straff är mindre avskräckande än livstid utan nåd och permission, behöver verkligen en intelligent människa extra-förnuftiga bevis för att förstå att dödsstraff inte bara räddar mördaren från att bli flerfaldig mördare och tvingar honom till att göra upp med sig själv och sitt liv innan han ställs ensam inför döden, utan också räddar livet på andra människor och avskräcker människor både från att mörda oskyldiga och ta hämnden i egna händer?

Inte heller kan man skylla på att man är vederdöpare (anabaptist) eller något annat, även sekterister och svärmare KAN förstå, om de vill, att ett lågt straff för mord är totalt oacceptabelt, ÄVEN OM det kunde bevisas att lågt straff eller inget straff alls, skulle avskräcka mer!

Dödsstraff, och straff i allmänhet, handlar inte bara om avskräckning, det torde även Thomas Österberg förstå, om han bara tänkte efter före han skrev.

Åtminstone för en bibeltroende KAN aldrig dödsstraffets eventuella avskräckningseffekt vara det som avgör om det är rätt eller inte. Avskräckning är bara en aspekt av frågan och inte alls den enda, och ur biblisk synpunkt åtminstone, inte ens den viktigaste. Det viktigaste är helt enkelt för en kristen vad Guds ord säger. Om man inte kan förstå, trots att man verkligen försökt och försöker, så är inte det skäl nog att förkasta Guds ord, förutsatt att man verkligen är förvissad att Bibeln är Guds ord.

Så frågan om dödsstraffet är till sist och främst en fråga om vilken hållning man har till Skriften. Är man som tidningen Dagen säger sig vara, förvissad om att Bibeln är Guds Ord, då måste Guds ord gå före mina idéer och åsikter.

Och kan man inte underställa sig Guds ord, därför att man inte förstår eller av något annat skäl, ja då är det nödvändigt att säga det. Att vränga texterna, att väga, välja och vraka vad man vill eller inte vill tro, att lägga till, dra ifrån, tolka bort eller tolka in så att man får det till att stå det man vill att det skall stå, det är djupt ohederligt – oavsett vilken bok det gäller, och isynnerhet när det gäller Bibeln.

Om man inte kan låta Guds ord gälla och inte kan hålla inne med sin opposition mot Guds ord, då måste man åtminstone vara ärlig och säga att man tar strid med Guds ord. Allt annat är bedrägeri. Och det blir inte bättre av högtidliga söndagsfraser om att man är förvissad att Bibeln är Guds ord. Tvärtom, med en sådan bekännelse blir skulden större.

För egen del blir jag alltmer övertygad om att dödsstraffet är oundgängligt, ur rent mänskliga synpunkter, för varje samhälle med självbevarelsedrift, och det av fler skäl än avskräckning. Det är för mig inte ett dugg förvånande att det har en så grundmurad plats i Guds ord. Guds ord är verklighetsförankrat, till skillnad mot utopier och välmenande filosofier.

Frågan om dödsstraffet är också viktig i sig, såsom ett symptom på den i hela den avfallna kristenheten utbredda falska helighet som i Kristi namn bygger upp läror som gör Gud till syndare och framställer syndiga människor som vore de heligare än Gud själv.

Förr var det ”heligare-än-du”-sjukan som drev hela det frikyrkliga, främst baptistiska, svärmeriet, numera har de tagit det yttersta steget och gör sig heligare-än-gud, så ser det moderna gudsmordet och avguderiet ut.

Dödsstraffet är inte på något sätt den enda frågan som berörs av denna sjukdom, men det är en av de mest framträdande och minst ifrågasatta, och därför ytterligt lämplig att dra fram i ljuset.

Till sist, Thomas Österberg har i sin föredömligt korta text också ett annat argument mot dödsstraffet:

Till detta får jag kanske tillfälle att återkomma en annan gång, men vill här och nu påminna om att den slumpvis eller planerat utvalde oskyldige som utan rättegång och något som helst försvar berövas livet genom plötslig, oväntad, ond bråd död, KAN inte heller ges en ny chans, och det måste i ett samhälle som vill vara rättfärdigt vara en prioriterad sak att skydda oskyldiga, vilket man gör genom att döda mördare.

Men vårt samhälle skyddar systematiskt och regelmässigt mördare medan vi bestraffar oskyldiga, ja vi tillåter systematiskt, regelmässigt massmord på de mest värnlösa, ofarliga och oskyldiga människor man kan tänka sig, nämligen de som ännu bara är i fosterstadiet.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* * * *

* Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [ pdf ]

* Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [Läs här]

cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

LÄS MER:

Andra intressanta bloggar

om kristendom & samhälle - kultur, ekonomi, politik, religion & Gud

abort, barbari, barbariskt, Bibeln, bibeltrohet, brott, brott och straff, brottsförebyggande, brottsförebyggande rådet, brottslighet, civilisation, dödsstraff, Gamla testamentet, Guds Ord, hedersmord, hämnd, katolska kyrkan, kristenheten, kristen tro, kyrkan, kyrkor, kyrkor och samfund, lag o rätt, laglöshet, massmord, moral, mord, mänskliga rättigheter, Nya testamentet, rättsstat, rättsstaten, små stegens tyranni, staten, straff, svärdet, våld, anabaptister, helighet, pingst, pingst ffs, pingstkyrkan, pingströrelsen, pingstväckelsen, påven, påvekyrkan, svärmare, underordning, överheten, Dagen, Elisabeth Sandlund, Thomas Österberg, abort,

*