GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Församlingsföreståndaren och pastorn i Filadelfiaförsamlingen Rörstrandsgatan Stockholm, (förre?) missionsförbundaren Niklas Piensoho, har inte en lätt uppgift i dessa dagar. Först fick han för ett par år sedan ta över församlingsföreståndare-tjänsten och med den en urusel ekonomi som Sten-Gunnar Hedin, numera ledare (ännu ett tag) för Pingstsamfundet FFS, lämnade efter sig.

Och nu måste han reda ut den villervalla som densamme Hedin orsakat genom märkliga och kontraproduktiva uttalanden om homosexuellas plats i pingstförsamlingar (se nedan under Läs mer).

Hedin jämförde i sin predikan den 17 februari i just Filadelfiakyrkan homosexuella med spetälska, då han ville visa på Jesus som ett föredöme för oss, hur vi skall bete oss mot människor som andra inte vill ha med att göra. Det är som var och en förstår en invit med fotsulan snarare än armbågen och det är definitivt inte en inbjudan med öppen famn.

*

De homosexuella som vill vara både kristna och praktiserande homosexuella - och det är ju endast de som berörs av detta - gör stor sak av att deras kärlek är lika mycket värd som andras. De menar att kärlekens kvalité är avgörande, och deras kärlek i det stycket är likvärdig med heterosexuellas. Kvalité är, menar de, när man är trogen, osjälvisk och lever monogamt med en och densamme partnern i livslångt löftesbundet samliv.

Att det inte kan vara rätt är - menar jag - enkelt att visa. Den som älskar en annan mans kvinna må försaka allt i hopp om att kvinnan ska bryta upp för att leva med denne som väntar på henne. Fastän det ser ut som självuppoffrande kärlek så är det inte kärlek, utan begär till annans hustru enligt Skriften.

Kärlekens "kvalité" eller "värde" kommer inte av hur intensivt eller rent någon älskar utan beror av föremålet för kärleken.

Den som älskar Kristus har den högsta tänkbara kärlek, medan den som älskar, säg en 'hitler' har en låg eller mycket låg kärlek. Den man älskar vill man bli lik.

[Anm. 2008-02-13 Kan det vara så att de som älskar män inte känner sig som män?]

Den kärlek som älskar det onda är en ond kärlek, och den kärlek som älskar det som tillhör en annan är begär och inte kärlek. Den som hatar det onda och älskar det goda är god. Men den som hatar det som är rätt och älskar det orätta är ond. Den som älskar en annan av samma kön med vilja att förenas och leva som man och hustru har ingen god kärlek, eftersom föremålet är förbjudet.

Det är så mycket dimridåer och begreppsförvirring i farten som måste avslöjas, annars kan man inte få en debatt som ger klarhet. Det blir bara känslor för hela slanten. Det gäller att bryta ner tankebyggnader.

Homosexlobbyn är mycket skicklig, både då det gäller att bryta ner traditionella tankebyggnader och bygga upp nya egna. De har jobbat hårt i decennier i hela västvärlden med att bygga upp en arsenal av skenbart slagkraftiga argument. De måste rivas ned för att man skall kunna se var skiljelinjerna går. Det här var ett försök till ett bidrag till detta arbete, som inte ens är påbörjat.

*

Föreståndaren i Stockholm Filadelfia Niklas Piensoho skriver idag i Dagen under rubriken "Bibeln avvisar homosexuellt samliv som alternativ" [Läs här]. Det är en ödmjukt hållen, men i sak bestämd ståndpunkt, som han redovisar. Den skiljer sig på alla tänkbara sätt från de snällt sagt otydliga budskap som Hedin och den mediale populisten Stanley Sjöberg kommit med förut.

Piensoho sätter tydliga gränser utan att utestänga syndare som inte släpper taget om Jesus:

"Svårigheten med bibelorden om homosexualitet är inte vad de säger. Bibelns syn på homosexualitet är bland mest entydiga man kan hitta. "

"[V]i kräver inte att någon ska vara fullkomlig för att vara med i församlingen, vi är alla på väg. "

"Men vi tar heller inte emot vem som helst som medlem. Vi välkomnar dem som har en tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare, som har blivit döpta och som vill följa Jesus. Allt handlar om Jesus och viljan att följa honom, även om man misslyckas ibland. "

"I Filadelfiaförsamlingen läser vi Bibeln så att homosexuellt samliv inte är Guds vilja. Men även på denna punkt kan man vara en kämpande människa och det måste finnas utrymme för samtal och process. "

"[d]et är skillnad på läggning och handling. Att ha en läggning för något är inte synd. Det är handlingarna som är problemet. "

"Jag har ingen enkel lösning, för jag uppfattar att Bibeln avvisar homosexuellt samliv som alternativ. "

Det är både med lättnad och tacksamhet man läser den här artikeln. Den är skulle jag nästan vilja säga ett under av tydlighet och öppenhet. Just därför att den inte tvekar ett ögonblick att flera gånger slå fast att det är Guds ord som gäller, först och sist. Det är alltid den bästa vägen och för en kristen är det enda vägen. Man kan inte i längden leva som kristen och ha Guds ord emot sig. Det är en mycket tung börda.

Två invändningar måste jag dock framföra. När N.P. skriver:

"Däremot finns det inget i Bibeln som säger att frågor om sexualitet skulle vara allvarligare än andra frågor, men utan tvivel mer laddade. "

då måste man ställa sig tveksam. Paulus går mycket strängt tillväga i församlingen i Korint just på grund av otuktssynder, värre sådana än som finns bland hedningarna står det. Andra synder behandlas - med något undantag - inte på samma kraftfulla sätt.

Och i romarbrevets första kapitel framställs avvikelser från heteronormen som ett resultat av en kulturell process, där det ena leder till det andra, och grundorsaken är att man dyrkar det skapade istället för Skaparen.

Ur en rent världslig och jordisk synvinkel, så är det förödande för samhället att bryta ner familjens sammanhållande band. Dessa band har i Sverige och västvärlden målmedvetet attackerats av socialister och liberaler i över hundra år. Acceptans av och underlättande av skilsmässor, otrohet, föräktenskapliga förbindelser, omgifte, omgifte flera gånger, och mera, allt detta är i sig ett värre hot mot familjen och äktenskapet än homosexualitet. Men det hänger ihop. Det är steg för steg vi har kommit dit där vi är nu. Varje steg vi har accepterat gör det lättare för dem som vill ta ett steg till. Vi har ännu inte sett slutet på allt detta.

Jag förstår poängen med att tona ner allvaret med sexuella synder, men Skriften tar utan tvekan allvarligt, mer än annars, på detta. Kroppen är den Helige Andes tempel, därför är det en allvarlig sak, framför andra. Men det allvaret drabbar oss alla oavsett vilken sorts sexuell synd man är frestad av.

Min sista punkt rör bibeltroheten. Piensoho skriver:

"I Filadelfiaförsamlingen tror vi att Bibeln är normerande för lära och liv...det som är viktigt att slå fast är att Bibeln kommer både först och sist."

I denna sak, om homosexualitet, är Piensoho alltså mycket tydlig och så trogen Bibeln man kan vara, vad jag kan se nu. Men hur är det i andra frågor?

Denna bekännelse till Bibelns auktoritet, att det är Bibeln och intet annat och ingen annan skrift, bekännelse eller person, som är normata normans, normernas norm, är oerhört glädjande, men den väcker omedelbart frågor.

Homosexuella har en mycket allvarlig anmärkning mot kristenheten i stort, då de säger att de kristna tar homosexsynden på större allvar än alla andra synder tillsammans. Kanske just därför att de flesta kan känna sig rättfärdiga i just den punkten, och det som inte drabbar en själv är det lätt att vara sträng på. Nu försäkrar visserligen N.P. - felaktigt enligt min mening - att det inte finns grund i Skriften för att ta sexuella synder allvarligare än andra, men attityden bland kristna är dock just sådan.

Och vi vet att Filadelfiaförsamlingen tolererar både skilsmässa för fel orsaker, såväl som omgifte, och till och med tjänst i församlingen trots att man är omgift. Varför gäller inte Skriftens ord då?

Det undrar jag, och det undrar alla ärliga bibelläsare, inte minst de homosexuella som vill vara kristna!

Det är gott att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm genom sin föreståndare, i likhet med Waldenström och Pethrus, vill ha Skriftens ord och lära som norm för den kristna läran och livet. Men det är inte trovärdigt om det inte gäller alla frågor. Har man ändrat på ett har man ändrat på allt. Den som bryter mot ett bryter mot allt.

Kvinnans underordning, förbud för skilsmässa utom möjligen vid äktenskapsbrott, förbud mot omgifte och mycket annat, tycks avgöras utan att bekännelsen till Skriftens auktoritet får den plats som den får i frågan om homosexualitet.

Det finns ingen möjlighet att försvara denna dubbelhet. Skriften fordrar att få vara högsta norm i allt.

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Det är svårt att veta vad Pingstledaren Sten-Gunnar Hedin lider av. Han har sett blek ut i åratal. Om han inte mår bra så förstår man varför han vill avgå i förtid.

Något han inte lider av är behov av konsekvens och sammanhang i sina uttalanden och i sitt tänkande. Det blir liksom bara mer förvirrat varje gång han öppnar munnen, oavsett fråga. Det vore nog bäst för de närmast sörjande om Hedin lät bli att uttala sig. Han är ju ändå förbrukad och alla väntar på hans efterträdare, inklusive Hedin själv, som sagt att han vill gå i förtid, om en ersättare bara kan hittas.

I höstas uppmanade han pingstvänner att gå ur Svenska kyrkan för en sak som i och för sig var allvarlig, men som inte rörde hela Svenska kyrkan utan endast EN lokal församling, i vars tryckalster det fördömliga stått. Visserligen var det en Stockholmsförsamling, men inte ens det är detsamma som HELA Svenska kyrkan i hela Sverige. Det var svårt att se att uppmaningen var rimlig, såvida inte det var ett svepskäl för att få in mer pengar till Pingst FFS. Den kyrkoavgift som pingstvänner som bor i den aktuella församlingen i Stockholm sparar om de går ur Svenska kyrkan, skulle ju då kunna gå till Filadelfia och Pingst FFS som båda misskötts ekonomiskt under, ja just det, Hedins ledarskap.

Och nu idag, så annonserar han att vill vara kvar i IDIOTER & GAMLA TANTER-NYA TOTALITÄRA ORGANISATIONEN [IOGT-NTO], trots att de uteslöt pingstpastor Åke Green för åsikter i en fråga som inte har med nykterhet eller alkohol att göra. Det har till och med förekommit uppgifter om att Hedin bett Åke Green att själv begära utträde och förekomma en uteslutning. Alltihop är ännu sjukare än om cykelfrämjandet skulle utesluta folk med körkort.

Men Hedin går ett steg till. Han fördömer dem som gått ur IOGT-NTO i sympati med Åke Green. Hedin anser att man skall vara kvar för att kunna påverka. Det är alltså viktigt att gå ur Svenska kyrkan för vad en enda församlingstidskrift i ett enda nummer låtit trycka, medan det är viktigt att inte gå ur när en icke-kristen anti-kristen riksorganisation beslutar i sin högsta styrelse att utesluta en enskild kristen, dessutom pingspastor, för att han är kristen och som sådan håller sig till vad Guds ord säger!!

Detta är sjukt. Detta är obegripligt och för mycket. Alltså, alkoholfrågan är större än frågan om den kristna tron bland svenskarna? Det är vad Hedin säger. Utifrån vilka värderingar har han kommit fram till det? Han stannar bland idioter & tanter som smygdricker "några gånger" nu och då, precis som Hedin själv, men han vill inte stanna i Svenska kyrkan som trots allt förkunnar Kristus varje gudstjänst genom bibelläsning, offentlig bön och bekännelse! Och som ännu inte uteslutit Åke Green eller andra som tycker som han och som är kvar i kyrkan. Man häpnar!

*

Pingströrelsen är liksom kristenheten i övrigt, hotad inifrån på många sätt. Senast i Evangelistveckan i Jönköping talade man om att upp till 200 mindre församlingar kan ha upplösts fram till år 2020.

Många större församlingar har kämpig ekonomi och har ingen tillväxt.

Pingst FFS är i djupdykningsläge.

Hedin misskötte ekonomin i Filadelfia Rörstrand, och i Pingst FFS, och uttalar sig väldigt dubbelt i den ena frågan efter den andra.

När ska Pingst FFS ta sig samman? Kan Pingströrelsen befrias från Hedin och därmed befria Hedin från allt ansvar som för varje vecka tycks visa sig alltför tungt? Eller skall man vänta tills det blir värre? Hur mycket värre?

Alltihop är obegripligt och man undrar om det är något man inte fått veta. Kan det vara något helt annat som ligger bakom? Kan det ha något, och i så fall vad, och på vilket sätt, att göra med det faktum att IOGT-NTO fick köpa gamla Dagen-husets lokaler på Stora Essingen vid en tidpunkt då fastighetspriserna var i en svacka? - "Follow the money" är den klassiska metoden att lösa gåtor.

Den ena teorin är lika bra som den andra, så länge vi inte får veta allt. Men ekonomi är ofta, och har väldigt ofta varit orsaken till mycket gudlöst i påvekyrkan och andra sammanhang och det kan vara den verkliga orsaken till både det ena och det andra, också när det gäller Hedin.

Även det totalt misslyckade "öppnandet" för homosexuella - de jämfördes med spetälska! - kan ju ses som ett försök att få in pengar! Det vore inte alltför långsökt med tanke på att Hedin säkert känner både ansvar och skuld för den slappa kontrollen på ekonomin.

DET är inte kris i kristenheten. Det är KRIS.

Det går inte att ha något annat än Guds ord som auktoritet i församlingen. Pengar, projekt, bistånd, diakoni, politisk anpassning, "öppenhet" och allt vad det kallas måste ställas under Guds ords ljus. Allt måste i församlingen underordnas Guds ord. Annars går det illa. Men det här är nog bara början. Allt tyder på att det kommer att bli värre och värre.

*

Tillägg på förekommen anledning. Så här säger Sten-Gunnar Hedin enligt Dagen 2007-10-12 [Läs här]:

"Sten-Gunnar är uppvuxen i en alkoholfri miljö och brukar aldrig gå på krogen. Han har varit i kyrkans värld större delen av sitt liv och ser sig präglad av den miljön som varit hans liv och arbetsplats. - Jag har själv aldrig varit berusad, det har väl hänt att jag tagit något glas vin någon gång när jag blivit bjuden, och det är ungefär vart fjärde år, säger han. Han menar att de har gjort fel som sagt att den som dricker är mindre frälst eller oandlig, alkohol är inte en frälsningsfråga, utan mer en hälso- och samhällsfråga anser Sten-Gunnar Hedin - Vi har, enligt min uppfattning, inte givit tillräckligt goda och hållbara argument för att avstå från bruk av alkohol. Detta har givit en svag grund för en ideologiskt väl grundad uppfattning om varför man ska avstå från alkohol."

Inte många inom nykterhetsrörelsen är H-helnykterister eller A-absolutister, jag tror inte de kräver det heller. Åke Green däremot är H-helnykterist i betydelsen A-absolutist. Han låter sig inte ens bjudas på alkohol när han är bortbjuden till kristna som använder alkohol. Och han skull enog inte heller som Alf Svensson börja dricka bara för att han kom in i riksdagen.

Min poäng är IOGT-NTO förtjänar med råge att man driver med dem och kallar dem idioter & gamla tanter. Man kunde lagt till att NTO har fått den nya betydelsen Nya totalitära organisationen. Hedin är inte helnykterist, men är välkommen att vara med och stanna kvar. Om kd-Svensson är med vet jag inte. Men Åke Green är MER kvalificerad som medlem än alla dessa, inklusive styrelsen som jag slår vad om inte är helnykter. Ändå är det han som utesluts och inte Hedin, Svensson eller de styrelsemedlemmar som "någon gång" nyttjar alkohl utan att bli "berusad". ALLA pingstvänner, alla kristna, borde GÅ UT UR IOGT-NTO! En värre fars till "ideell förneing får man leta efter!/cid 2008-02-13 kl. 00:35

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

"Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom."

Så står det skrivet i Bibeln, Apostlagärningarnas bok i Nya testamentet, kapitel 7 vers 52. Det är från den förste kristne martyren Stefanos tal, det tal som gör judarna så upptända av heligt nit för lagen att de omedelbart efter att han slutat tala *), dödar honom genom stening, helt i enlighet med vad som var föreskrivet i Mose lag.

*) Anm. Det säger en hel del om deras inställning till offentlig debatt. Somliga i Sverige är betydligt mindre mordiska men ändå emot att låta åsikter komma fram som de själva inte har godkänt.

De tålde inte den obarmhärtigt sanna beskrivningen av Israels folk och dess historia, som han ödmjukt i trohet mot sanningen aggressivt konfronterade de skriftlärde och fariséerna med. Ett av vittnena som gillade detta skenbart rättfärdiga mord, var en man som senare skulle bli känd som den främste av Kristi apostlar under namnet Paulus.

En radikalare förändring, eller helomvändning, än den som den stränge judiske fariséen Paulus genomgick, kan svårligen upphittas eller ens komma att inträffa. Inte ens när den s.k. ateisten Christer Sturmark blir kristen och en Kristi förkunnare kommer det att vara jämförbart. *)

*) Måste han förresten först bli vittne till hur en oskyldig kristen sätts i fängelse eller mördas, innan han ser vem han kämpar emot?

Paulus som förföljde Kristus och de kristna ända till döds, eftersom han trodde att de gjorde lagen omintet, började istället, efter mötet med den levande och uppståndne Herren, förkunna honom som lagens fullkomnare och fullbordare. För det blev han själv förföljd av dem som menade sig försvara Mose. Paulus fick så i sin egen kropp smaka sin egen medicin.

Det han förut gjorde mot andra gjorde nu andra mot honom. Om han förut var beredd att ta på sig bördan av att göra ont i tjänst för det som han då ärligen ansåg vara den högsta sanningen, så var han efter mötet med Kristus, för Kristi sannings skull, det är Sanningen om Gud, beredd att utstå att andra gjorde ont mot honom. Men detta tåliga lidande av onda gärningar utförda mot honom var honom så kärt att det var en nåd och en ära att aktas värdig att lida för sanningen och för Kristi skull.

Hellre ville han nu göra gott och till och med lida för sanningen och Kristi skull än att ta på sig bördan av att göra ont i lögnens tjänst.

Om Guds eget utvalda folk är så gudlösa att de inte tål de profeter som Gud själv sänder dem för att genom sanningens ord föra dem till bättring, så är det kanske inte så underligt, att de "vanliga" profeter som talar sanningar som "vanliga" ogudaktiga inte vill höra, också de blir förföljda eller ringaktade eller tystade.

Historien är full av människor som sagt sanningar som ingen velat lyssna till. Om det inte har räckt att nonchalera dem och låtsa att de inte finns, så söker man tiga ihjäl dem. Går inte det så fryser man ut dem, man förtalar, föraktar och förföljer dem på alla listiga sätt man kan komma på.

Slutligen beslutar man sig på sin heder för att tysta dem för gott genom gudlösa och och orättfärdiga lagar, som man skapar speciellt med det syftet att komma åt dem under sken av rätt och lag. Att man just därigenom bryter mot allt vad rättsäkerhet heter finner man inte vara någon motsägelse. Att taktiken är gammal och avslöjad redan i Daniels bok, hjälper inte heller.

Man tvekar inte att själva rasera allt det man säger sig värna i sin kamp mot sanningen. De som annars är emot dödsstraff även för massmördande tyranner eller självmördare kan vara de ivrigaste att få sanningssägarna hängda, i namn av försvar för sanningen. Och lyckas man inte under sken av lag och rätt att döda "den skändliga", så försvarar somliga även öppet laglöst mord. Eller så nöjer man sig med att gömma dem i "läger" där man i all tysthet kan få dem att skrika högt under all slags tortyr. Och det trots att de inte har några massmordsplaner att avslöja.

Ingen ideologi, ingen politisk filosofi och inget annat religionssurrogat har mördat så många kristna som socialismen, den mest konsekventa materialismen som världen skådat. Denna form av ateism ser även i sina mildare och smartare former, som vi ännu plågas av i Europa inklusive Sverige, som sin förnämsta uppgift att utrota all tro på Skaparen och Frälsaren. De har därför angripit sätena för denna tro, nämligen familjen, kyrkan och fosterlandskärleken med dess försvarsvilja av sina kära och landet. Socialisterna har i Europa inklusive Sverige lyckats förfärande snabbt.

Men det är inte bara socialister som inte vill tro sanningen, alla människor vill sätta tro till lögnen. Lögnerna lockar med sin behagfullhet, medan sanningen tvärtom är svårhanterlig, oanständig, obehaglig och skrämmande. Sanningen tvingar till ställningstagande, självrannsakan och handling. Även när kristenheten blir piskad av mer eller mindre fromma profeter, så vill inte, kan inte heller de kristna ta till sig. Man skyggar för den alltför brutala verkligheten. Man föredrar vaggvisor istället för anklagelser och bättringsrop, stridssignaler och alarmklockor.

Det är så mycket enklare att "tro det bästa", fördöma "svartmålare", se allting "positivt", arbeta för "förändring" genom att fokusera på och stärka "det goda", bättre att tända ett "ljus" än att angripa mörkret, bättre att tända en brasa att värma sig vid än att släcka en brand, bättre att "tala väl" än säga oförskämdheter. Lögnens vänner har så många, så många många goda "skäl" och rättfärdiga motiveringar för att slippa det som är så jobbigt. Det som är jobbigt kan väl inte vara gott? Eller?

Det finns inte många i Sverige som kan hedras med titeln obehaglig sanningssägare till varje pris. Den mest kände är fortfarande inte riktigt erkänd för sin insats. Torgny Segerstedt må pliktskyldigt prisas men är även efter sin död fortfarande obekväm för somliga, som fortfarande anser att han var oansvarigt frispråkig och att han var mest intresserad av sin egen rättfärdighet, och mest för att visa sin egen godhet, riskerade landets och folkets säkerhet. Men naturligvis, det är ju så det måste vara.

Nog kan man väl tillsammans med Segerstedts namn, om än längre ned i rangordningen, också lägga namn som Per Ahlmark, Andrés Küng och makarna Fritzon.

Tidningen Dagens debattredaktör Ann-Charlotte Fritzon och hennes make Wilgot blev inte trodda och fick utstå förakt då de på 1970-talet sade sanningar som ingen ville höra i Sverige, ens bland kristna. Det berättar hon om idag i artikeln "Vi hade rätt om kommunismens illgärningar" [Läs här]. Det var obehagliga sanningar om socialistländerna, sådant de sett och hört i sitt arbete för "Ljus i öster", och som man hade dokumenterat, och kunde visa, som man likväl då stängde sina öron för. Dessa länder hyllades ju av maktapparaten i det sossetotalitära svenska samhället, och man värjde sig för sanningen även bland kristna.

Idag är det ingen som ens försöker längre att skönmåla socialismen. Sanningen tar tid på sig. Som Churchill eller någon annan lär ha sagt: Lögnen har åkt fem varv runt jorden innan sanningen ens har fått på sig byxorna. Lögnens väsen är sådant att det har en polare hos var och en av oss. Sanningen däremot möter alltid motstånd. Men även Fritzon, eller är det redigeraren och rubriksättaren?, värjer sig för sanningen då hon fortfarande är fången i sossarnas knep att göra skillnad på kommunism och socialism.

Det finns förstås fler svenskar som förtjänar att nämnas bland sanningssägarna. Men någon särskilt lång lista blir det inte på svenskar.

Jag vet inte om den blir så särskilt lång utomlands heller för den delen. I somliga lyckliga fall, så låter Gud det undret ske, att ökenprofeten blir upphöjd till makten och räddar inte bara sitt eget folk och land utan en hel kontinent, ja en hel värld. Sir Winston Spencer Churchill kommer för all överskådlig tid att lysa fram som en av de främsta, kanske den allra främste i Västerlandets historia.

På 1930-talet var det ingen som tog Churchills varningar för Hitler, nazitysklands upprustningar och nazisternas krigsplaner och världserövrarambitioner på allvar. Man sade att han överdrev, att han var alltför pessimistisk, att han hatade tyskar, att han ville ha krig, man kallade honom krigshetsare och annat dylikt. Ingen tog honom på allvar, han ansågs vara en förbrukad politisk kraft som inte kunde acceptera att hans tid var över, att hans storhet låg i det förflutna. Man hånade, föraktade och förtalade honom. I bästa fall sörjde man medlidsamt men i nedlåtande självuppskattning över en kollegas karriär som man menade att han själv lagt i ruiner.

Alltmedan de fromma och självgoda fredsduvorna skröt med sina framgångar och framstod i all sin härliga rättfärdighet som världens räddare. Att det var ett fredsbygge gjort av lögner, papper och fagra ord, mindre värt än papperet de var skrivna på, det skulle en chockad värld snart få se.

Hur ofta händer det inte att allt vänds upp och ner på ett ögonblick! På så sätt visar Gud gång på gång att Guds dårskap är oändligt mycket visare än människors vishet. Men vi glömmer fort. Vi glömmer att det var en ensam övergiven man som upphöjdes, en man som lika gärna kunde gått under. Vi glömmer att det engelska folket faktiskt vände om under trycket av den oemotståndliga verkligheten, och då valde den man som de nyss fryst ut. Så gör ett stort folk som älskar livet och friheten. Men inte alla folk vänder om till sin Moses. Vi glömmer också att engelsmännen under Churchills ledning lång tid kämpade ensamma, att de först inte fick någon hjälp, att de fick bära bördan ensamma att slå ner ondskan. De fegade inte ner sig under allahanda ursäkter. De reste sig som en man, de kämpade mot alla odds, därför att de visste att fiendens orättfärdighet var större än deras, och att GUD, historiens Gud, Israels Gud, Abrahams och Mose Gud stod på deras sida.

Ibland händer det att någon redan innan katastrofen inträffar, i förväg sänds av Gud till makten. Så skedde med Josef en gång, då han genom mirakulösa lidanden och under kom till makten i Egypten för att rädda sitt folk från hungersnöd och svältdöd.

Så skedde också då George W. Bush av Gud utvaldes och sändes till makten. Men sådana självklara sanningar vill inte världen eller ens socialister som kallar sig kristna se eller förstå. En gång kommer det likväl bli uppenbart för alla.

*

Många, men inte alla, är glada över att nutida socialistregeringars massmord, tortyr, förföljelse och förtryck av den egna obeväpnade oskyldiga befolkningen i fredstid, nu skall läggas fram i en seriös informationskampanj inför alla svenska socialister, kristna eller inte. Socialister av alla sorter, inklusive sådana som gömmer sin verkliga hemort under kristna eller liberala beteckningar, har så länge på så många sätt utövat all makt de kunnat komma över, för att hålla sanningen nere.

Likt en boll som trycks ner i vatten, så hoppar till slut sanningen upp till ytan när man inte längre kan hålla styr på den. I Sverige har i mer än hundra år, mängder av folkförförare och lögnare, alla slags fisförnämt folk, folk som kallar sig sanningssägare och moralväktare, som säger sig stå på folkets och förtrycktas sida, akademiker, författare, intellektuella, politiker - det är ingen ände på alla uslingar som med de mest lögnaktiga motiveringar har hyllat, försvarat, förnekat, ursäktat, tystat eller förtigit socialismens förbannelse.

Under sken av rättfärdighet har världshistoriens värsta brott begåtts - av gudlösa, det är ateister. Men överallt i Europa har en självkorad s.k. upplyst elit inte velat att sanningen skall bli känd, isynnerhet inte bland de unga generationerna, eftersom det skulle skada framtidsutsikterna för socialisterna och förstöra deras politiska planer. Gud vare pris - det är just vad som håller på att ske!

Måndagen den 10 mars 2008 startade det informations- och utbildningsprojekt som regeringen givit befallning om till "Forum för Levande Historia" [Läs här], nämligen att sprida kunskap om, kartlägga forskning och undersöka forskningsbehov om socialismens mordiska gärningar, i första hand i Sovjet, Kina och Kambodja.

De flesta välkomnar detta, utom de som har ovädrade garderober och outrotliga läggningar som de inte vill bekänna öppet.

*

Endast för sanningen förmår man något. Endast sanningen kan göra oss fria. Det bör inte bara socialister betänka, utan alla, inte minst kristna i alla läger, ja också Tidningen Dagen, till och med fru Fritzon, kan behöva påminna sig om detta.

Man får inte, kan inte i längden, utan att skada sig själv, ljuga om vad Bibeln säger.

1. Skriften hävdar att den är Guds ord och att man inte får lägga till eller dra ifrån.

2. Hur jobbigt det än är för somliga, sanningen är att Gud instiftat dödsstraffet.

3. Slaveri är ingen synd.

4. Alla skall underordna sig den överhet de har över sig. Och för kristna gäller att kvinnan skall underordna sig mannen.

5. De som har annan åsikt än Skriften må argumentera bäst de vill, men de står inte i sanningens tjänst om de ljuger om vad Bibeln säger.

6. Det är en garanterat lyckosam metod om man vill misslyckas, att ljuga om vad Skriften säger.

7. Den som inte håller med Skriften får säga det, men ingen har rätt att ändra i Skriften för att med lögner få Skriften på sin sida. Gud vet nog vad han har sagt och gjort.

*

*

*