GUDS ORD & MÄNNISKORS ORD

cid KOMMENTAR TRE (TUNGA) FEL, (LÄTTA) ATT HITTA HOS HEDIN

Sten-Gunnar Hedin vill inte bli omvald, och avgår gärna i förtid, från uppgiften som ledare för Pingstsamfundet (contradiction in terms), kallat Fria Församlingar i Samverkan, vilket vilseleder. Eftersom friheten är uppgiven borde det heta FDFFS.

Hedins förtjänster kanske överväger hans fel. Jag gör icke, kan inte, vill inte, ge något omdöme om hans insats i sin helhet. De tre fel, jag här tar upp, är inte bara hans. Men de har skett under hans tid. Det är felen, inte Hedin, jag vill uppmärksamma.

Här är alltså tre fel, eller avståndstaganden, från det som förr kallades för den "bibliska mönsterbilden", som skett under Hedins tid:

1. Principen om den fria och oberoende församlingen har uppgivits och samfundstänkandet har införts, utan något större motstånd. Denna princip om den fria församlingen är det mest värdefulla i arvet från den ursprungliga pingstväckelsen i Sverige. Den har sålts ut under Hedins tid.

2. Principen om att Guds ord gäller för alla tider tog man avstånd ifrån då man i Filadelfiaförsamlingen Rörstrandsgatan i Stockholm på 1990-talet införde kvinnor som äldste, förkunnare, lärare och föreståndare. Det skedde genom att införa ett nytt obibliskt könlöst begrepp - "församlingstjänare".

a) Guds ord lär, i Nya testamentet, att kvinnan skall underordna sig mannen i alla de kristna församlingarna och de kristna hemmen. [Kristen etik är för kristna!] Det lärs på flera ställen i NT, i de s.k. hustavlorna, av både Paulus och Petrus, och motiveras utifrån Skapelsen, före syndafallet. Mannen skapades först, och kvinnan för mannens skull. Denna underordning förstärks av syndafallet, därför att kvinnan föll i synd först. Kristi födelse, liv och verk, lidande, död och uppståndelse har naturligtvis inte ändrat på detta. Det som har hänt, det har hänt. Den som vill hävda att Kristus kan ändra på det som hänt och få det ohänt, är galen. Den som likväl hävdar att försoningen uträttat detta omöjliga, tvingas argumentera för att Paulus och Petrus inte begrep det.

b) Det sägs av somliga pingstvänner, förutom Hedin också Björne Erixon, som tillhör(t) Filadelfia-församlingens i Stockholm ledning, att Kristi försoning innebär en återupprättelse HÄR på jorden, och att därför jämlikheten mellan man och kvinna har möjliggjorts, och är upp till oss att verkställa. Det påstås också att man och kvinna skapades jämlika. Inget av detta är sant. Paulus kan ju inte argumentera för kvinnans underordning utifrån Skapelsen före syndafallet om tanken ursprungligen var jämlikhet. Ej heller kan Kristi försoning ha återställt till någonting som alltså inte fanns före syndafallet. Ej heller kan Paulus ha varit omedveten om att denna återställelse redan inträtt, om det nu skulle vara sant. Men han kan inte ha haft den uppfattningen att det skett en återställelse till jämlikhet redan här på denna jorden, ty då skulle han inte skrivit att kvinnan skall underordna sig.

c) Men en del hävdar att Paulus var bunden av sin tid, vilket får den absurda konsekvensen att han argumenterat lögnaktigt för att anpassa sig till sin tid, eller återigen att han skulle varit okunnig om att återställelsen redan skett. Detta argument faller dock platt till marken av det skälet att Paulus för att inskärpa sin undervisning, å ena sidan slår fast att hans ord är Herrens ord, och å andra sidan att det inte är fäderneärvda meningar. Därmed vrider Paulus själv det "kulturella", eller det kontextuella argumentet ur händerna på motståndarna. Paulus är bunden av Jesu ord, som är tidlösa, han är inte fångad i sin tid eller av någon speciell kultur. Dessutom verkade han i flera olika församlingar på flera olika platser, där kulturen i omgivningen ofta kunde skilja sig markant, även i denna fråga, vilket lätt framgår av de texter som behandlar detta.

d) Men texten som säger att "här är icke man eller kvinna, slav eller fri, jude eller grek", vad betyder då den? För det första, man är fortfarande man, och kvinna är fortfarande kvinna, och jude är faktiskt fortfarande jude, på samma sätt som grek är grek. Det är lite absurt att man ena stunden hävdar äktenskapet och i ett helt annat sammanhang hävdar könlöshet! Det är nämligen vad Hedin och Erixon och andra i praktiken gör, när de tar stöd för sin villfarelse i detta ord. För det andra måste man förstå att det är I KRISTUS som detta gäller. Det uttrycket betyder inte att det är en verklighet redan här för alla som tror. Det betyder istället att för alla som hör till Jesus så är det så visst att detta kommer att ske att man i tron kan tala om det som om det redan vore ett faktum. På samma sätt talar vi ju om att man ÄR frälst fastän man ingalunda i verkligheten är frälst förrän på uppståndelsens dag. Och i Guds rike, som är ett verkligt rike och skall upprättas på den nya jorden, där skall inte man och kvinna vara som nu, heter det, det är först då, dessa löften fullbordas. Därtill kommer att Paulus ingalunda började befria slavar, tvärtom. Trots att församlingarna hade en stor andel (majoritet?) som var slavar, så lär han att en kristen slav som rymt innan han blev kristen, skall återgå till sin slavherre, fastän denne var kristen och inte ville ha tillbaka slaven. Paulus fick vädja till den kristne slavägarens skuld till Paulus för att förmå honom att ta tillbaka den förrymde numera kristne slaven. Om dessa olikheter hade upphört - potentiellt - här och nu på jorden, så skulle ju Paulus behövt argumentera för befrielse av alla slavar och utplånande av könen såväl som nationaliteten. Allt detta och mycket annat som man tillskriver kristendomen lyser med sin totala frånvaro i NT.

3. Princip nummer tre, som Hedin (kanske) övergett är syndbegreppet. I TV-programmet "Hatar Gud sex?" lirkade han med orden så att man fick det intrycket att han ville öppna för acceptans för öppet praktiserande homosexuella i pingstförsamlingar. De skulle tillerkännas rätt att leva i församlingen, ty "vart skulle de annars gå". Däri har Hedin en stor poäng, var skall vi syndare vara om inte i församlingen? Men även Åke Green tyckte det gick för långt eller var otydligt uttryckt. Det är väl ändå en artskillnad på att vara i församlingen för att man är en syndare som vill bli fri från synden, och att vara i församlingen för att demonstrera att man föraktar Guds ord, i ett eller annat avseende. Man bör dock icke göra det misstaget att tänka att denna fråga bara berör homosexualitet. De flesta sexuella synderna är naturligtvis heterosexuella. Församlingen kan inte leka moralpolis, ej heller skall den undersöka hur medlemmarna lever, det måste vara mellan dem och Gud. Men om någon öppet demonstrerar sitt förakt för Guds ord, oavsett vilken fråga, då måste ju en ansvarsfull församling ta tag i det.

Men det görs förmodligen nästan aldrig numera. Av rädsla att hamna i gamla tiders överdrifter, har man hamnat i den motsatta fällan.

Så varför skall man gå till rätta med homosexuella, när man inte gör det med andra syndare, vars synder är lika eller mer uppenbara?

Och varför skall man hävda Bibelns ord i homosexfrågan, när man inte gör det i andra, exempelvis kvinnan och underordningen.

Underordningen är så ofta anbefalld att man måste förstå det som en huvudfråga. Alla, även icke-troende SKALL underordna sig ALL ÖVERHET som man har över sig säger Paulus. Luthers gamla hustavla i lilla katekesen är så biblisk den bara kan bli. Detta föraktar vår tids kristna. OBS! Igen: kristen etik är för kristna.

Bakgrunden är - den enda som erbjuder sig, utan att man behöver söka efter den - att ursynden är uppror. Detta är så okänt eller föraktat eller nonchalerat att Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund i P1 med Lantz i höstas påstod att Jesus är den bäste på uppror. Den som säger så känner varken Skriften eller Kristus.

FRÅGAN för hela kristenheten är denna (och svaret på den kommer enligt min mening vara totalt avgörande för om det kommer att finnas någon kristen enklav kvar i Europa om femtio eller hundra år):

Hur mycket kan man ändra på Skriften och ändå ha kristendomen kvar?

Hedins avgångsbesked aktualiserar den frågan.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

*

Läs mer:

"Sten-Gunnar Hedin avgår" (Dagen 2008-02-20)

*

GUDS ORD & MÄNNISKORS ORD

cid KOMMENTAR OHELIG ALLIANS MELLAN MORALISM & ISLAMISM

Muhammedkarikatyrer

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund försöker idag (Dagen 2008-02-21) under rubriken "Ohelig allians" förklara och försvara sin ledarartikel "Frihet med begränsningar"(15 febr.) där hon motiverade varför Dagen inte publicerade karikatyrerna.

Hon är glad, ty hon har fått stöd hos läsekretsen. Hade hon beslutat annorlunda om prenumeranterna varit för en publicering? Är Dagens etiska policy beroende av vad majoriteten av prenumeranterna, det är de verkliga makthavarna, tycker? Borde hon inte förvåna sig över att ingen - enligt vad hon säger - uttryckt missnöje med beslutet?

Rent affärsmässigt är det inte lätt för en tidning som Dagen att överleva, och det vore inget märkligt om man tog hänsyn till vad läsarna tycker, av hänsyn till upplagan och överlevnaden.

Problemet för Dagen precis som för (kd) är att man måste anpassa sig, för att få det eftersträvansvärda inflytandet, men om man anpassar sig, så förlorar man trovärdighet.

Kristdemokraterna gör åtskillnad mellan kristendom och kristdemokrati. Men Dagen kallar ju sig kristen kort och gott, och det kristna budskapet och den kristna moralen avgörs väl inte genom att sanningen vägs på en våg och balanseras med lika delar mod och anpassning till prenumerantstocken? Eller?

Så hur trovärdig är egentligen beteckningen kristen? Är det kristen i betydelsen biblisk eller kristen i betydelsen modern kristendom där allting är flytande och alla gör sig en egen bibel och en egen gud? Eller är det helt enkelt moralism under den falska beteckningen kristen?

Vad man än må tycka om Dagens attityder och åsiktsmaskineri, det borde logiskt sett inte finnas någon som kan köpa argumentet att det är att "ge igen med samma mynt", då man ritar teckningar som svar på allt det som islamister gör. Den som köper det argumentet måste frånkännas all moralisk åtskillnadsförmåga.

Vad är det dessa islamister gör, före och utan, såväl som efter nidteckningarna? Om vi börjar med efter teckningarna, så började ju denna senaste (ej att förväxla med den sista!) fasen med att en mordkomplott avslöjades. En av tecknarna av de berömda karikatyrerna i Jyllands-Posten skulle mördas. För en tecknings skull!! Detta ledde till att dryga tio-talet tidningar beslöt sig för att solidarisera sig med tecknaren och "straffa" islamisternas mordkomplott med en återpublicering av den aktuella tecknarens teckning. Är detta att svara med samma mynt?

Ett bibelord kommer inrusande till min hjälp, ni vet det där om en kamel (!) (så passande!) och ett nålsöga, ojdå nu blandade jag ihop det, det var två bibelord som trängdes i dörren, det första jag tänkte på var faktiskt detta om att sila mygg och svälja kameler (!) (igen! tänk så passande!)

Här har vi alltså en tidning som kallar sig kristen, och sväljer både massmord och mordkomplotter, men får sedan för sig att sila mygg! Vad skall man säga eller göra? Man måste bedja! Låt oss bedja!

Gud, var dessa oheliga dårar på Dagen nådig! GUD I HIMMELEN TÄNK INTE PÅ DERAS SYNDER, tänk på DIN barmhärtighet, ha tålamod med dem för de begriper inte bättre. De "tror" att de tjänar Dig när de försöker göra sig bättre än andra, när de likt fariséen, som vi läser om i Nya testamentet, berömmer sig inte bara inför människor utan också inför dig O Gud. Vilken dårskap! Herre, tänk på dem, de har inte ännu förstått rättfärdigheten från Dig, de vandrar i mörkret. Gud om möjligt, låt dem träffas av Ditt ord så att de får ljus. Hur djupt blir inte mörkret för dessa, då redan deras "ljus" är så mörkt!

När Elisabeth Sandlund och hennes redaktion och kanske även ägarna har frågat sig själva hur de skall göra, så beslutar man att "vända andra kinden till". Man skall inte "ge igen med samma mynt", man skall inte publicera någon nidteckning, och orsaken är att man vill UTTRYCKLIGEN "visa sig bättre" än andra, ja bättre än Gud själv. Man skall inte häda som de, ty man vill ju inte att de skall häda det kristna håller heligt. Som om kristna vore ansvariga för vad muslimer gör!

Javisst, islamister hädar det som är heligt för kristendomen, de ritar långt fler och värre nidteckningar på en vecka än vad Väst har gjort om islam på 10 år. Men det är ju inte bara det.

De utbildar barn till massmördande självmördare, de bedriver urskiljningslöst ovarnat mördande av obeväpnade oskyldiga av sitt eget folk med samma tro som de själva och samma Koran och samma Allah; de mördar värnlösa nunnor, eldhärjar kyrkor, anlägger mordbränder, utövar våld på gatorna, förstör och stjäl, anstiftar till mord (under skydd av västerländsk polis som ger skydd för den fria demonstrationsrätten) och uppvigling, startar upplopp och hotar alla som inte ger vika för deras orimliga fordran att icke-muslimer - i Europa!! - skall låta sig tvångsomvändas eller åtminstone följa islams etik så som de tolkar den.

De har i väst tillgång till alla friheter, inklusive religionsfrihet och rätt att bygga egna lokaler för sin religionsutövning, men i sina hemländer sätter de en ära i att vägra religionsfrihet, inga kyrkor får byggas, ingen muslim får konvertera, både f.d. muslimer och kristna dödas för sin tros skull.

De har i väst tillgång till yttrandefrihet som tillåter dem att säga och skriva sådant de inte kan eller får säga och skriva i sina hemländer.

Men de är inte nöjda. De vill nu ta ifrån oss det vi gett dem. De skall ha ensamrätt på den frihet de fått av oss! Det de fått av oss, skall de förbjuda oss att ha!!!

De vill ta vår frihet ifrån oss - inte i deras hemländer, där har vi ingen och har aldrig haft någon frihet. Nej, de vill ta den ifrån oss här, i våra egna länder.

Att ge efter för dessa krav på åtlydnad för sharia-lagar, eller sådant de håller "heligt", det är intet mindre än att fordra att vi uppger vår religonsfrihet.

Att tvingas följa en religions etik, är nämligen i sak intet mindre än att tvingas anta den religionen. Ty moralen är en följd av religionen, inte tvärtom. Detta förstår alla utan moralister, ty för dem ÄR religionen detsamma som moralen. Det är därför Dagens redaktion står där som ofattbara idioter hela högen.

Först kristen, sedan kristen etik; först muslim, sedan islams etik. Det är grundläggande. Att uppge det är att uppge religionsfriheten.

Den som därför inte ritar nidteckningar säljer ut allt. Ty den som vill ha religionsfrihet för islam, och yttrandefrihet för islamister, den måste också finna sig i att rätten att hävda sin tro och sin helighetskatalog motsvaras av andras frihet och rätt att inte bara motsäga den och vägra lyda den, utan också att göra sig lustig över den. Isynnerhet när den visar sig falsk, dubbelmoralisk och skenhelig, och än mer när den utövar sin frihet till att förgöra andras frihet.

Att förneka detta är att döda profeterna, ja korsfästa Kristus igen! Det var de skriftlärde och den döda f.d. s.k. väckelserörelsen fariséismen som var de ivrigaste att döda Jesus, ty han hade hädat, sade de! Det var samma andas barn som dödade profeterna, och det är samma andas barn vi nu ser som vill "visa sig bättre". Elisabeth Sandlund får sista ordet, döm henne efter hennes egna ord:

"Samtidigt måste vi ju hålla fast vid att, som jag skrev, visa oss bättre än våldsverkarna, att inte svara med samma mynt utan att vända andra kinden till. Men det hindrar inte ett klart avståndstagande från våldet. Ett sådant avståndstagande bör få större tyngd när man visar att man inte själv avser att slå in på samma väg."

*

*

*

GUDS ORD & MÄNNISKORS ORD

cid KOMMENTAR OBEHAGLIG MORALISM - FALSK KRISTENDOM

Kosovos självständighetsförklaring

Thomas Österberg, opinionsredaktör och ledarskribent på Dagen, skriver under rubriken "Obehagligt från biskop" (Dagen 2008-02-19) om den serbisk-ortodoxe biskopen Artemeijes uppmaning till att samla Serbiens väpnade styrkor, köpa vapen från Ryssland och ta tillbaka Kosovo. "[det] väcker inte precis några välbehagskänslor" menar Österberg. Naturligtvis inte. Men gör Kosovos självständighetsförklaring det, då?

Tvärtom skapar den stor oro för vad detta skall leda till. Och utan den skulle inte biskopen sagt det han sagt. Det enda unika med Kosovo är att det inte uppfyller de kriterier som har fastställts för att man skall överväga erkännande.

Kunniga journalister ämnet, såsom Malcolm Dixelius, Richard Swartz på SvD och Kjell Albin Abrahamsson på Sveriges radio (Ekot, 2008-02-21) och flera andra har framfört kritik och farhågor. Många andra beklagar utvecklingen.

Malcom Dixelius skrev (2007-08-31):

"Kosovokonflikten måste lösas så att det blir ett gott exempel att använda på andra konflikthärdar, inte ett slagträ att ta till för högljudd nationalism eller etnisk separatism."

"En kosovoalbansk utbrytning blir högst sannolikt ett allvarligt bakslag för de krafter som idag leder utvecklingen mot ett mer demokratiskt Serbien med blicken riktad mot Europa. Ett ”fritt Kosovo” ger nytt bränsle till serbiska ultranationalister som vill ha revansch för nederlagen under 90-talet. Vill vi det?"

Ingen i USA, FN eller EU tycks ha lyssnat på sådana argument, eller åtminstone inte kunnat få gehör för dem.

Richard Swartz skrev (2007-04-04):

"Allt sedan andra världskrigets slut råder samförstånd om att våra europeiska statsgränser är oantastliga. - - Detta samförstånd fixerades genom avtal ­­­­ i Helsingfors 1975."

"...för första gången sedan krigsslutet förlorar en suverän europeisk stat en betydande del av sitt territorium. Kanske på grund av ett lätt obehag inför detta faktum, försäkras att det rör sig om ett enstaka undantag."

Till och med Sveriges Kristna Råd (SKR), som annars inte brukar ha mycket vettigt att komma med ur kristen synpunkt, har i denna fråga goda insikter och kloka råd.

I ett uttalande från SKRs årsmöte 2006, kallat "Kosovo är Europas framtid" [Valsta, 27 april 2006] skriver man:

"Det är också oacceptabelt att ett folks - nämligen serbernas - historiska monument och heliga platser förstörs i strävan efter en ensidig självständighet. Vi får inte glömma att i Kosovo uppstod den serbiska nationen och den serbisk-ortodoxa kyrkan."

"Kosovos historiska arv ger för handen att landet varken kan ägas eller styras av ett enskilt folk, utan tillhör mångfalden, en mångfald som riskerar att gå förlorad genom våld och ensidiga självständighetssträvanden. Kon-sekvensen blir nya murar som går på djupet i Europas själ. "

"Det är därför nödvändigt att omvärlden tillförsäkrar den serbiska kulturens vagga och den serbiska minoriteten verklig säkerhet, annars riskerar vi att förlora en omistlig del av Europas identitet."

Nu har det hänt som SKR varnade för. Frukterna av detta kommer att plåga Europa - ingen vet hur länge, eller när eländet börjar. Detta bådar i alla fall inget gott, av något slag.

Österberg är som den Dagenredaktion han tillhör en programmatisk moralist. Han behöver inte sätta sig in i enskilda frågor, det räcker med att fråga: "Vem låter aggressiv? - Han har fel!", så enkel är tillvaron för moralister.

Som om allt våld alltid vore ont, som om ondskan alltid är våldsam, som om ondskan inte ibland eller rentav ofta gömmer sig bakom fromhet.

De enda falska profeter Jesus varnar för är de i fårakläder. I denna moralistiska världsbild, som med orätt hävdas vara kristen, så blir även massmordsorganisationer goda, ty ofta ägnar de sig åt välgörenhet åt de folk från vilka de vill rekrytera massmördare.

Den serbiske biskopen låter "aggressiv" och genast är han dömd av Österberg, det är allt han behöver veta: "Som väl är [är] biskopen inte representativ för den världsvida kyrkan i sin aggressiva framtoning."

Men vem och vilka är mest aggressiva, i sak? De som under sken av godhet, med "fredliga" medel och diplomatiska "icke-våldsmetoder" stjäl ett landområde från ett annat land - så som Hitler gjorde med hela Europas medgivande - eller de som öppet tar till vapen för att försvara sitt land från främmande aggression?

Det som stöter Österberg särskilt är att en biskop talar om våld, vapen och krig. Den som läser sin Bibel vet, att många av de stora hjältarna i Gamla testamentet krigade och var framgångsrika, därför att Gud var med dem. David har fått ett omdöme av Gud själv att han var "en man efter Guds hjärta", och han var en stor krigare alltifrån sin ungdom då han slogs med lejon, björn och varg. Hans betydelse för sitt folk, Guds folk, tog sin början då han slog ned och dödade (!) den store kämpen Goliat.

Denna moralistiska förvrängning av kristendom, som är och bör kallas moralism är löjligt lätt att avslöja, ändå tvingas vi se hur den breder ut sig alltmer.

Svenska folket måste börja läsa Bibeln igen, om inte annat för att täppa till munnen på dessa som förfalskar kristendomen hela tiden.

Den som fördömer en kristen för att han krigar fördömer också David, och den som fördömer David fördömer Gud, ty Gud fördömde inte Davids krig som synd. Men det bekymrar inte moralister, de tror nämligen att de är heligare än Gud.

Med Luther måste vi dock säga, att en präst inte skall överge sitt kall att predika och gå i vapentjänst, men han skall inte heller överge sitt kall och tala moral eller politik istället för evangelium, det är Guds ord.

*

Många menar att Kosovo hör till albanerna därför att mer än 90 procent av de som bor i Kosovo är albaner. Det är en farlig och ödesdiger argumentation.

För det första så finns det nu två (2) albanska stater i Europa, båda på Balkan, och därtill nära varandra. Hur nära? Gräns mot gräns! Bara det är en absurditet.

Och om de två staterna vill gå ihop? Och bilda ett Stor-Albanien? Är det då att likna vid serbisk "expansionism" eller är det att likna vid Hitlers krav på 1930-talet - de krav som så småningom ledde till världskrig! Hitler krävde ju - och fick igenom - att Sudet området i Tjeckoslovakien skulle införlivas med Tyskland, därför att det var ett gränsområde med en majoritet tyskar. Är sådant ont eller gott?

Vad skall vi säga om norrlänningar - eller smålänningar! - börjar betrakta sig som ett folk, och förklarar sig självständiga, och berövar resten av Sverige alla de naturtillgångar / företag som finns just i där i Norrland / Småland? Är det en rättfärdig strävan efter självstyre?

Eller, vad skall vi säga den dag en kommun eller en större stad, kanske Malmö blir först, får en majoritet av invandrare, eller kanske till och med en majoritet av muslimer, och dessa börjar betrakta sig som ett folk, skilt från oss andra i Sverige, och kräver självständighet och sedan vill införlivas med en (valfri) arabisk stat, som en fjärran koloni? Vore det rättfärdigt?

Om inte, vore det i så fall rättfärdigt att med våld slå ner alla sådana tendenser?

Och om det vore rättfärdigt, vore det i så fall rätt eller fel om en kyrkans man då säger, aggressivt eller inte: "Låt dem ta landet!"

Eller vore den biskopen mer rättfärdig som sade: "Detta är inte rätt, vi kan inte låta detta hända, det skulle få fruktansvärda konsekvenser om vi lät detta ske!"

Österberg saknar de "ortodoxa kristna, också i Sverige, som ger röst åt en framtid utan väpnade angrepp", därför tycker han att "Just nu finns anledning att reagera."

Så sant, men det är för sent nu. Eländet har just börjat rulla igång.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

*

*