GUDS ORD & MÄNNISKORS ORD

cid KOMMENTAR OBEHAGLIG MORALISM - FALSK KRISTENDOM

Kosovos självständighetsförklaring

Thomas Österberg, opinionsredaktör och ledarskribent på Dagen, skriver under rubriken "Obehagligt från biskop" (Dagen 2008-02-19) om den serbisk-ortodoxe biskopen Artemeijes uppmaning till att samla Serbiens väpnade styrkor, köpa vapen från Ryssland och ta tillbaka Kosovo. "[det] väcker inte precis några välbehagskänslor" menar Österberg. Naturligtvis inte. Men gör Kosovos självständighetsförklaring det, då?

Tvärtom skapar den stor oro för vad detta skall leda till. Och utan den skulle inte biskopen sagt det han sagt. Det enda unika med Kosovo är att det inte uppfyller de kriterier som har fastställts för att man skall överväga erkännande.

Kunniga journalister ämnet, såsom Malcolm Dixelius, Richard Swartz på SvD och Kjell Albin Abrahamsson på Sveriges radio (Ekot, 2008-02-21) och flera andra har framfört kritik och farhågor. Många andra beklagar utvecklingen.

Malcom Dixelius skrev (2007-08-31):

"Kosovokonflikten måste lösas så att det blir ett gott exempel att använda på andra konflikthärdar, inte ett slagträ att ta till för högljudd nationalism eller etnisk separatism."

"En kosovoalbansk utbrytning blir högst sannolikt ett allvarligt bakslag för de krafter som idag leder utvecklingen mot ett mer demokratiskt Serbien med blicken riktad mot Europa. Ett ”fritt Kosovo” ger nytt bränsle till serbiska ultranationalister som vill ha revansch för nederlagen under 90-talet. Vill vi det?"

Ingen i USA, FN eller EU tycks ha lyssnat på sådana argument, eller åtminstone inte kunnat få gehör för dem.

Richard Swartz skrev (2007-04-04):

"Allt sedan andra världskrigets slut råder samförstånd om att våra europeiska statsgränser är oantastliga. - - Detta samförstånd fixerades genom avtal ­­­­ i Helsingfors 1975."

"...för första gången sedan krigsslutet förlorar en suverän europeisk stat en betydande del av sitt territorium. Kanske på grund av ett lätt obehag inför detta faktum, försäkras att det rör sig om ett enstaka undantag."

Till och med Sveriges Kristna Råd (SKR), som annars inte brukar ha mycket vettigt att komma med ur kristen synpunkt, har i denna fråga goda insikter och kloka råd.

I ett uttalande från SKRs årsmöte 2006, kallat "Kosovo är Europas framtid" [Valsta, 27 april 2006] skriver man:

"Det är också oacceptabelt att ett folks - nämligen serbernas - historiska monument och heliga platser förstörs i strävan efter en ensidig självständighet. Vi får inte glömma att i Kosovo uppstod den serbiska nationen och den serbisk-ortodoxa kyrkan."

"Kosovos historiska arv ger för handen att landet varken kan ägas eller styras av ett enskilt folk, utan tillhör mångfalden, en mångfald som riskerar att gå förlorad genom våld och ensidiga självständighetssträvanden. Kon-sekvensen blir nya murar som går på djupet i Europas själ. "

"Det är därför nödvändigt att omvärlden tillförsäkrar den serbiska kulturens vagga och den serbiska minoriteten verklig säkerhet, annars riskerar vi att förlora en omistlig del av Europas identitet."

Nu har det hänt som SKR varnade för. Frukterna av detta kommer att plåga Europa - ingen vet hur länge, eller när eländet börjar. Detta bådar i alla fall inget gott, av något slag.

Österberg är som den Dagenredaktion han tillhör en programmatisk moralist. Han behöver inte sätta sig in i enskilda frågor, det räcker med att fråga: "Vem låter aggressiv? - Han har fel!", så enkel är tillvaron för moralister.

Som om allt våld alltid vore ont, som om ondskan alltid är våldsam, som om ondskan inte ibland eller rentav ofta gömmer sig bakom fromhet.

De enda falska profeter Jesus varnar för är de i fårakläder. I denna moralistiska världsbild, som med orätt hävdas vara kristen, så blir även massmordsorganisationer goda, ty ofta ägnar de sig åt välgörenhet åt de folk från vilka de vill rekrytera massmördare.

Den serbiske biskopen låter "aggressiv" och genast är han dömd av Österberg, det är allt han behöver veta: "Som väl är [är] biskopen inte representativ för den världsvida kyrkan i sin aggressiva framtoning."

Men vem och vilka är mest aggressiva, i sak? De som under sken av godhet, med "fredliga" medel och diplomatiska "icke-våldsmetoder" stjäl ett landområde från ett annat land - så som Hitler gjorde med hela Europas medgivande - eller de som öppet tar till vapen för att försvara sitt land från främmande aggression?

Det som stöter Österberg särskilt är att en biskop talar om våld, vapen och krig. Den som läser sin Bibel vet, att många av de stora hjältarna i Gamla testamentet krigade och var framgångsrika, därför att Gud var med dem. David har fått ett omdöme av Gud själv att han var "en man efter Guds hjärta", och han var en stor krigare alltifrån sin ungdom då han slogs med lejon, björn och varg. Hans betydelse för sitt folk, Guds folk, tog sin början då han slog ned och dödade (!) den store kämpen Goliat.

Denna moralistiska förvrängning av kristendom, som är och bör kallas moralism är löjligt lätt att avslöja, ändå tvingas vi se hur den breder ut sig alltmer.

Svenska folket måste börja läsa Bibeln igen, om inte annat för att täppa till munnen på dessa som förfalskar kristendomen hela tiden.

Den som fördömer en kristen för att han krigar fördömer också David, och den som fördömer David fördömer Gud, ty Gud fördömde inte Davids krig som synd. Men det bekymrar inte moralister, de tror nämligen att de är heligare än Gud.

Med Luther måste vi dock säga, att en präst inte skall överge sitt kall att predika och gå i vapentjänst, men han skall inte heller överge sitt kall och tala moral eller politik istället för evangelium, det är Guds ord.

*

Många menar att Kosovo hör till albanerna därför att mer än 90 procent av de som bor i Kosovo är albaner. Det är en farlig och ödesdiger argumentation.

För det första så finns det nu två (2) albanska stater i Europa, båda på Balkan, och därtill nära varandra. Hur nära? Gräns mot gräns! Bara det är en absurditet.

Och om de två staterna vill gå ihop? Och bilda ett Stor-Albanien? Är det då att likna vid serbisk "expansionism" eller är det att likna vid Hitlers krav på 1930-talet - de krav som så småningom ledde till världskrig! Hitler krävde ju - och fick igenom - att Sudet området i Tjeckoslovakien skulle införlivas med Tyskland, därför att det var ett gränsområde med en majoritet tyskar. Är sådant ont eller gott?

Vad skall vi säga om norrlänningar - eller smålänningar! - börjar betrakta sig som ett folk, och förklarar sig självständiga, och berövar resten av Sverige alla de naturtillgångar / företag som finns just i där i Norrland / Småland? Är det en rättfärdig strävan efter självstyre?

Eller, vad skall vi säga den dag en kommun eller en större stad, kanske Malmö blir först, får en majoritet av invandrare, eller kanske till och med en majoritet av muslimer, och dessa börjar betrakta sig som ett folk, skilt från oss andra i Sverige, och kräver självständighet och sedan vill införlivas med en (valfri) arabisk stat, som en fjärran koloni? Vore det rättfärdigt?

Om inte, vore det i så fall rättfärdigt att med våld slå ner alla sådana tendenser?

Och om det vore rättfärdigt, vore det i så fall rätt eller fel om en kyrkans man då säger, aggressivt eller inte: "Låt dem ta landet!"

Eller vore den biskopen mer rättfärdig som sade: "Detta är inte rätt, vi kan inte låta detta hända, det skulle få fruktansvärda konsekvenser om vi lät detta ske!"

Österberg saknar de "ortodoxa kristna, också i Sverige, som ger röst åt en framtid utan väpnade angrepp", därför tycker han att "Just nu finns anledning att reagera."

Så sant, men det är för sent nu. Eländet har just börjat rulla igång.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

*

*