GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

”Helvetesläran är så ofin så det förslår, men det vore inte bara ursäktligt utan alltigenom berömvärt att rätta sig efter den, om det fanns anledning tro att den innehåller någon sanning.” 1)

”Det finns en egoism som är klandervärd. Men ”egoismen” att vilja undgå helvetet och komma till himlen bör inte i och för sig klandras, särskilt inte om denna attityd förenas med uppmaningar till andra att inrätta sig på samma sätt.” 2)

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

SvD Brännpunkt hade i tisdags en artikel som är hatisk (mot bibeltroende kristna) och rasistisk (mot vita), och både okunnig och fördomsfull (om USA och kristna i USA), (SvD 2008-03-25).

Under rubriken "Osmakligt, okunnigt och främlingsfientligt", med underrubriken "Kristen högerkampanj mot Barack Obama", så bevisar författaren Jan-Evert Strömbäck att han inte förstår eller vet något om USA eller kristna eller ens vad som är på allas läppar i USA.

Det tycks som artikeln har sprungit ur ett behov att få ösa hat och lögner om USA, vita och kristna.

Kanske är det ett försök att motverka den upplysande och hälsosamma effekten av ledarsidans artikel "Den kristna vänsterns makt över USA" (SvD 2008-03-21).

Det är rasism att rösta för eller mot en person därför att hon har eller inte har en viss hudfärg. Just därför är det en bred men inte total enighet i USA om att det är trovärdighet, kompetens och meriter som bör och skall vara det som avgör vem man röstar på. Det är inte rasism att ifrågasätta Obama på grund av fakta.

Hur kan Obama ha haft denne pastor som en nära vän och rådgivare? Vad säger det om Obama? Det är legitima frågor. Att bortse från sådant på grund av en viss hudfärg, det är rasism. Strömbäck använder ordet "främlingsfientlighet" men det är oakligt i sammanhanget. Att angripa Obama på skäliga grunder är inte främlingsfientlighet ej heller rasism, att inte ifrågasätta honom är däremot rasism (mot vita, eller för svarta).

Att Strömbäck lyckas skriva om Obama som om han vore en oskyldig person som alla orättvist sätter åt därför att han är svart, tyder på att han inte läser eller lyssnar på vare sig amerikansk media eller svensk.

Hur kan han ha undgått att höra talas om pastor Wrights uttalanden? De är av ett slag som inte så lätt överträffas, de är det mest hårresande man kan tänka sig av hat mot USA och vita och har varit det hetaste ämnet den sista tiden. Endast Strömbäck tycks vara okunnig.

Denne pastor är också svart och han är pastor i den kyrka som Barack tillhör, en svart vänsterkyrka. Kanske är det därför Strömbäck tiger, kanske han bara spelar okunnig?

Pastorn har ända tills häromveckan suttit med i Obamas presidentvalskommitté, han har vigt Obama och hans hustru och döpt hans barn.

I åratal har denne pastor spytt lögner och hat mot vita och USA, med Obama som gudstjänstbesökare. Obama vet om vad pastorn sagt.

Allt som denne Strömbäck skriver om kristna passar utmärkt på Obama själv och hans pastor och de kretsar som hatar vita och USA och skyller allt på andra och inget på sig själv. Det är heller intet att förvåna sig över att han påstår en mängd saker utan skymten av exempel eller bevis.

Hur vänsterkristna kan försvara Obama är obegripligt, att icke-kristna är de mest framstående kritikerna av Obama är däremot fullt begripligt.

Den kände ateisten Christopher Hitchens, som har högt anseende och är en framstående skribent och kritiker av både litteratur, religion och politik, isynnerhet fascistisk islamism, har skrivit två gånger i år i nättidningen Slate om Obama och hans pastor.

Han skrev redan i januari och varnade för vad denne pastor skulle ställa till med för Obama "Identity Crisis" (Identitetskris) (Slate 2008-01-07), förmodligen var Hitchens först med att uppmärksamma denne extreme pastor och hans relation till Obama.

Han skriver i "Blind Faith" (Blind tro) (Slate 2008-03-24) (min översättning):

"[d]et överraskande är att det är minst 11månader sedan han själv har känt till precis just detta. "Om Barack klarar nomineringen", sade pastor Jeremiah Wright till New York Times i april förra året, "kanske tvingas han att offentligt ta avstånd från mig. Jag sade detta till Barack personligen, and han sade ja, det kanske måste ske. Gör en paus bara för ett ögonblick, om inte annat för att beundra det rena kalkylerande självförtroendet av detta. Senator Obama har länge vetat fullkomligt väl, med andra ord, att han en dag måste ställa lite dagsljus mellan sig själv och en storordig Farrakhan beundrare. Men han kände att han behövde sin South Side Chicago "bas" under tiden. Så han beslöt kallblodigt dubbelbluffa sig över den bron när han kom dit. Och nu förväntas vi alla att förundras över den silkeslena framgången av denna manöver."

"[t]he astonishing thing is that it's at least 11 months since he himself has known precisely the same thing. 'If Barack gets past the primary,' said the Rev. Jeremiah Wright to the New York Times in April of last year, "he might have to publicly distance himself from me. I said it to Barack personally, and he said yeah, that might have to happen." Pause just for a moment, if only to admire the sheer calculating self-confidence of this. Sen. Obama has long known perfectly well, in other words, that he'd one day have to put some daylight between himself and a bigmouth Farrakhan fan. But he felt he needed his South Side Chicago "base" in the meantime. So he coldly decided to double-cross that bridge when he came to it. And now we are all supposed to marvel at the silky success of the maneuver."

Nog sagt.

*

Idag får Strömbäck svar på tal i en utmärkt replik av Billy McCormack på Timbro, "Demokraterna är värre än den kristna högern" (SvD 2008-03-27).

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Vi måste tillbaka till gammaldags moral. Stöld är stöld, oavsett vem som stjäl. Staten måste sluta stjäla från medborgarna, 60-70 procent i skatt är stöld, laglig stöld, men fortfarande stöld. Ett samhälle som tar så stor andel av frukten av människors arbete har stulit arbetarens rätt till sin egen lön. Bibeln säger att arbetaren har rätt till sin lön.

När staten stjäl mer och mer från medborgarna stjäl fler och fler, mer och mer tillbaka från staten. Skattefusk och svartjobb är ett hot mot samhället som kommer av den orättfärdiga skattebördan.

Polisen gör inte sitt jobb när den inte bryr sig om alla stölder och inbrott. Människor lär sig att trots att man blir bestulen på större delen av sin lön så får man inget skydd. Andra människor lär sig att samhället accepterar stöld. Tre gånger om får man lära sig i praktiken att det finns ingen äganderätt. Detta är ett moraliskt, pedagogiskt, juridiskt och polisiärt problem.

Bussbolag struntar i friåkare, barn som lärt sig åka "gratis" smiter sedan från taxi- och restaurangnotor, stjäl i affärer. Det börjar i det lilla och fortsätter utför om man inte blir haffad och straffad. Den som inte röker eller dricker börjar aldrig med knark. Många som börjar röka gör det mer eller mindre ofrivilligt genom "kompisar".

Brottsligheten ökar därför att samhället inte bryr sig om massor av brott. Känslan sprider sig att samhället inte bryr sig och/eller är maktlöst, vilket uppmuntrar allt grövre kriminalitet.

Värdetransportrån iscensätts som en form av gatuteater, som ett hån mot hela samhället. Kriminella mördar varandra på öppen gata, demonstrativt utan fruktan för ordningsmakten och totalt utan hänsyn till oskyldiga.

Socialismen vill avskaffa moralen, och har lyckats i Sverige förskräckande väl. Människor blir rånade i sina lägenheter, anfallna i sina egna hem, trakasserade under lång tid och samhället lyfter inte ett finger och strafar sedan den som vågat sig på att försvara sig själv.

Var är helhetsgreppet på samhället? Att inte diskutera samhällsproblemen moraliskt är att aldrig förstå något.

Brott skall straffas snabbt och bestämt, även små brott. De som inte fått lära sig vad stöld är hemma, skall få lära sig det i skolan. Men skolan lär elever att allt är relativt.

Det finns rätt och fel. Det finns ditt och mitt. Men hur lätt är det att förstå det när staten lagfäster stöld av medborgarens lön. Och polisen sedan inte ingriper mot stölder trots stöldhöga skatter.

Det är en mänsklig rättighet i alla samhällen som förbjuder slaveri att medborgaren har rätt till sin lön. Det borde lagfästas att staten inte får ta mer än säg 20 procent eller helst 10. Inte ens Gud kräver mer än tio.

Stöld av lönen är stöld av egendom, stöld av lön och egendom är stöld av frihet och makt. Medborgarens handlingsfrihet beskärs, och han blir en slav åt samhället utan makt över sitt eget liv. Det är grundproblemet i våra samhällen.

Hur skall samhället med trovärdighet kunna bekämpa brott när den själv stjäl, att det sker i skydd av lagar gör inte saken bättre? Hur skall människor lära sig skillnad på ditt och mitt när man bara pratar om att bekämpa brott men i praktiken inte gör något, och när man gör något så löser man nästan inget i alla fall.

Samhället byggs nerifrån genom stabila familjer och klara regler. Här är några nödvändiga byggstenar som rör arbete, lön, egendom, skatt och statens makt.

1. Den som inte vill arbeta skall inte få äta. Det är byggsten ett.

2. Den som arbetar har rätt till sin lön, det är byggsten två.

3. Staten har inte rätt att ta hur mycket som helst av lönen, jag säger att tio procent är den naturliga gränsen, det är byggsten tre.

4. När medborgaren får behålla sin lön så ökar medborgarens frihet och makt på statens bekostnad, det är bra, det är byggsten fyra.

5. Familjen skall ta hand om sina egna, det är inte staten som skall ta hand om allt och alla. Det är byggsten fem.

*

Man kan inte ändra på brottsutvecklingen i ett land om man inte tar ett helhetsgrepp.

I artikeln "Så vågade även Svenson ta bladet från mun" FBI-debatt på Kägelbanan (SvD 2008-03-27) skriver Maria Abrahamsson om en händelse som är omskakande:

"I Lunchekot igår uttalade sig plötsligt Jerzy Sarnecki bekymrat om det ökade antalet kriminella uppgörelser.

Varken när jag läste kriminologi för honom under tidigt 1990-tal eller därefter har jag någonsin hört Sarnecki medge att någon brottslighet ökar. Bagatellisering av kriminell verksamhet har varit hans varumärke.

Om Sarnecki nu är ”bekymrad” står väl domedagen för dörren."

I decennier har vi fått höra att folk blir rädda av mediernas rapportering, men att ingen verklig ökning av laglösheten på gatorna har skett. När nu förnekaren nummer ett i socialistsverige ändrat sig, ja då finns det skäl att undra hur nära sammanbrott samhället är.

Hur lite eller mycket behövs det för att ett samhälle steg för steg skall övergå till ett tillstånd där självhämnden är dominerande?

Det är ett faktum att stöldhögt skattetryck inte förmår skapa trygghet i hemmen, på gatorna, i skolan, i städerna eller på landsbygden. Det är nog snarare så att högt skattetryck ökar brottsligheten och därmed otryggheten, vilket leder till än mer brottslighet och en tilltagande självhämnd.

När skall Sverige nå den smärtgräns där vi inser att vi måste göra radikala ändringar i sättet vi bygger vårt samhälle? Skall vi få insikt först när det är för sent?

*

*

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

"Flykten tilltar" heter DNs ledare idag [Läs här]. Den handlar om medlemsminskningen inom LO-förbunden, samt om det otidsenliga bakåtsträvande samarbetet mellan (s) och Kommunal.

Ingenting kommer att stoppa medlemsflykten. Varken underkastelse under det f.d. Statsbärande Allsmäktiga Partiet (SAP) eller intensiv och dyr marknadsföring.

DN skriver:

"Genom att så nära liera sig med socialdemokraterna är Kommunal på väg att sätta likhetstecken mellan medlemskap i fack och parti. Det kommer inte att underlätta ansträngningarna att stoppa flykten från facket, snarare motverka dem."

Socialism såväl som facklig verksamhet är otidsenlig. Det vet alla, ändå vill ingen flytta liket från paradfönstren och slänga det i graven, trots att stanken nu varit outhärdlig i decennier, särskilt sedan Sovjet föll ihop och arkiven öppnades.

Frihet går inte att övertrumfa. Myndiga människor med smak på frihet låter sig inte längre utnyttjas som valboskap och dessutom mjölkas på pengar, pengar som går till flotta kontor, dyra middagar och konferenser och utlandsresor för en liten politisk och facklig elit, som inte precis sliter ihjäl sig för andra. Men gärna skaffar sig egna fördelar.

Socialismens problem avbildas utmärkt i Hyresgästföreningens problem. Man lovar sänkta hyror (vilket man i stort sett aldrig har lyckats med), men säger sig behöva en månatlig avgift på omkring 100 kr. Se där vad socialismen kan! Vill du få sänkt hyra måste du betala för det. De som är dumma nog att gå med får bara mer utgifter, inte färre.

Socialismen har alltid lovat mer än den kan göra, mer än vad som är möjligt för någon, men för att klara av att inte göra det de lovar så måste de ta av dem som de säger sig hjälpa. Stjälpa kallas det. Hjälp till självstjälpning, hjälp till ofrihet och beroende, det är socialismen i ett nötskal.

*

Flykten från kyrkor har pågått mycket längre, men tror jag av samma skäl. Budskapet är fullt av hål, ingen kontakt vare sig med ideologin (Bibeln) eller verkligheten.

Man lever i det förgångna, de gamla fraserna funkar inte, inte heller försök att omformulera det gamla.

Synden har man definierat bort, man törs inte tala om fördärvet, därför blir allt tal om "frälsning" en tom visa som i bästa fall kan skapa ett minne av en för länge sedan bortglömd sanning.

Flykten från kyrkorna är en flykt från falsk kristendom som saknar trovärdighet i andliga frågor.

På samma sätt med socialismen, man kan inte längre hävda den rena socialismen, den har man plockat bort, men hoppas naturligtvis att kunna ta fram den när tiderna ändras. Det privata ägandet hatas i grunden av alla socialister, Göran Persson undantagen.

Kyrkorna törs inte längre hävda den bibliska kristendomen, en del gör anpassningar mot sin vilja, andra är bara glada för chansen att modernisera det gamla budskapet.

Skillnaden mellan socialism och kristendom är att socialismen har aldrig varit i kontakt med marken, medan kristendomen alltid har både markkontakt och himmelskontakt.

Det kristna busdskapet är att rättfärdighet börjar med självanklagelse, som leder till insikt om vad synd är, som leder till mottaglighet för Guds rättfärdighet, vilket leder till salighet inte på grund av gärningar utan på grund av Gud.

Fastän detta är det mest verkliga och sanna man kan tänka sig lyckas kyrkorna förneka detta och ju mer de förnekar det, desto mer ägnar de sig åt annat, och ju mer de ägnar sig åt bistånd, etik, politik och makt, desto mer ointressanta blir de för alla utom politiskt intresserade. De verkligt andligt intresserade flyr från falskheten och tomheten.

Det specifikt kristna kvävs och dödas just där det borde vårdas som mest. Det är i kyrkorna de andliga aborterna sker!

Men Gud har alltid öppnat för andra vägar när de som har haft namnet om sig att vara hans folk inte följer Gud.

De som sökte rättfärdigheten från Gud har inte funnit den säger Paulus om judarna, medan de som inte sökte efter den har funnit den, det är hedningarna. Hur då?

Jo, när Gud lät evangelium predikas, om en rättfärdighet utan lag, som uppenbarats genom Jesus, då tog hedningarna med glädje emot, medan de självgoda och självrättfärdiga som hade namn om sig att vara Guds folk föraktade det därför att det gjorde deras förmenta moraliska överlägsenhet omintet. Så går det ännu idag till, när kyrkor och "väckelserörelser" inte längre talar om synd och nåd.

En liten elit styr och ställer, och söker göra sin klassresa och karriär med höga inkomster med hjälp av sämre bemedlade människors fromma givande. Man saknar trovärdighet både inför människor i allmänhet, medlemmarna och Gud. Och ju färre medlemmar desto sämre ekonomi, och ju sämre ekonomi desto mer desperation, desto mer kompromisser och anpassningar.

Med mer anpassningar till "världen" har budskapet om himmelen tystnat allt mer och trovärdigheten blivit ännu mindre, och ju mindre trovärdiga man är desto ivrigare tycks man bli att söka makt.

Människors andliga behov försummas, när budskapet blir alltmer socialistiskt, det är materiellt och gudlöst. Ingen ledare bryr sig om Guds ord, alla talar de vad de själva har hittat på. Men människors ord duger till intet då evigheten står på spel. Många känner sig utnyttjade och fångade, man behandlar medlemmar som omyndiga och obegåvade.

Många inom kyrkorna sörjer över denna utveckling och drar sig i det längsta för att gå ur, de vill inte ge upp, de vill tro att Gud kan använda de gamla vinläglarna. Men Jesus själv säger att nytt vin måste hällas i nya läglar, ty annars går de gamla sönder och allt vin går till spillo.

Den förhärdelse och förblindelse som tilltar ju större problemen blir inom kyrkorna är ett Guds verk, för att bereda vägen för något nytt. Det är kyrkorna som hindrar Guds ord, inte världen.

Med socialisterna är det nog så att det är de som är det största hindret för att den vanlige arbetaren och f.d LO-medlemmen skall få en bättre framtid.

*

*

*