GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Snart två tusen år efter Kristi uppståndelse och himmelsfärd upp till Faderns högra sida, är det uppenbart att det snabbaste och säkraste sättet, om man vill bli föraktad och hatad och utestängd, det är, att på allvar inte bara hävda att Bibeln är Guds ord, utan också hålla fast vid Guds ord av all kraft i alla frågor. Då blir man säkert som amen i kyrkan betraktad som farlig, otäck, oförskämdheten personifierad, skrämmande, mm mm. Och av vem och vilka blir man betraktad som farlig? Av ateister? Av öppet gudlösa? Nej! Det är de som vill heta och kallas kristna, utan att låta sig bindas av Guds ord, som hotas av och därför hatar den som gör allvar av bekännelsen att Guds ord är högsta auktoritet för alla kristna I alla tider i lära och liv.

*

Om många gaddar sig samman, och bestämmer sig för att efter bästa förmåga tysta eller tiga ihjäl eller hindra någon på så många ställen som möjligt, då är ju i alla fall uppsåtet att censurera, i betydelsen ”hindra all information från en viss avsändare att nå allmänheten” (wikipedia) i någon form, även om censurförsöket inte lyckas fullt ut. Ett sådant samlat spontant uppkommet eller överenskommet beteende är ju ett indirekt erkännande av hur svaga de känner sig eller är, som inte klarar av att möta kritik och påståenden med argument. Som när en stackars liten pingstpastor bevisar hur lite karl han är, då han säger ”jag är SÄKER på att Bibeln…” men sedan inte orkar, kan eller ens vågar göra ett försök att bevisa det han är så säker på. Eller när man på pastor Swärds blogg erkänner att Bibeln säger det jag säger, eller snarare tvärtom, men sedan avfärdar till och med Bibeln med ”argumentet” att det är ”otäckt”.

Mitt fel säges vara att jag är så omoralisk att jag håller mig till Skriften!

Stefan Swärd HAR verkligen problem med sin lilla, halvstora eller stora bloggsekt och beundarklubb! Men andra har ändå större. Typiskt är att man inte låter Guds ord ha sista ordet ens där man säger och menar sig vara bibeltrogen. Tycksalighet och egotrippar är vanligare än sanningskärlek. Respekt för Guds ord ersätts med att människans moral skall döma Gud, det är modellen. Hur kan sådana känna sig hemma hos Swärd som bekänner sig till Bibeln? Har de förstått något som jag inte förstått? Har de kanske förstått att det är bara något man säger men aldrig i livet menar allvar med? Eller är de själva just så funtade att man säger ett och menar ett annat och gör ett tredje och så tror de att Swärd är likadan? Tänk om han inte är sådan? Tänk om han är på väg att inse att man kan bara vara helgjuten om man skall vara Bibeltrogen!

Men om Swärd verkligen menar allvar med sin Bibeltrohet, hur KAN han låta sådant gudlöst prat stå oemotsagt? Tidsbrist och prioritering är det självklara svaret. Stäng av kommentarerna för alla utom ett utvalt fåtal – det vore en modell att pröva. Och låta dessa som får kommentera vara gäster, som byts ut månadsvis eller veckovis. Eller avstå helt från kommentarer, vilket Swärd inte vill, han vill ha markkontakt. Men det är mycket märkligt hur han gör sitt nuvarande val. De som ifrågasätter Skriften får komma fram, och blir inte ens emotsagda, men de som av hans egen sekt får erkännande av att vara Bibeltrogna, de får inte vara med.

Den slutsats som ligger närmast är att det är just min bibeltrohet det är fel på. Bibeltrohet är okej om man bara är det till namnet och bekännelsen men inte i praktiken. Man får gärna vara bibeltrogen lite grann, men inte helgjutet. Swärd är i så fall en av de största bluffmakarna i kristenheten, värre än ateister och öppet Kristusfientliga, vilket jag börjar frukta mer och mer desto mer jag funderar över detta underliga som sker just nu, samtidigt som jag söker hålla hoppet uppe att Swärd kan bli radikal! Allmänt är det brist på ärlighet, man säger inte som det är, det ÄR det vanligaste problemet, man döljer sina motiv och avsikter, man gör sig heligare än man är, ja heligare än Gud.

De som söker tysta sanningen skadar i längden bara sig själva. Deras tystnad och mun-kavlande eller är det ’munk-avlande’ VITTNAR om deras oförmåga och skuld. Och därtill gör de den utanför-satte än starkare eftersom han tvingas lita än mer på Gud än innan, om nu det är möjligt. Om någon talar sanning så drar man dom över sig själv när man inte lyssnar – enligt mönstret: detta är domen att ljuset kom in i världen men människorna älskade mörkret mer än ljuset - och domen blir dubbelt värre när man söker tysta den rabiate, vildvuxne, benhårt & totalt kärlekslöst argumenterande, den obekväme och oförskämde. Alltså, alla dessa omdömen bleknar i jämförelse med vad Bibelns hjältar och profeter fick stå ut med. Och även om tillmälena är välförtjänta, vilket de kanske är i alla fall i någon mån, så är de ingenting mot vad man med skäl skulle kunna anföra mot Bibelns profeter. Den som älskar Gud måste älska sanningen. Och den som ljuger drar straff över sig själv. Att skylla på ”tonen” är ett av många gudlösa flyktvägar som svärmare och sekterister i alla tider har trott att de kan rädda sig med.

Det vore helt okej om man i den ”kristna” prat & tycksaliga ankdammsvärlden på en blogg säger rakt upp och ner:

"Här får ingen skriva som använder de och de orden, den och den tonen, de och de argumenten. Här får bara de skriva som erkänner mr X som ledare och gillar lära Y och Z, och lovar att ingen kritik framföra mot XYZ, Här får inte de skriva som säger att ”de kristna är de nya judarna”, ”man SKALL döda i krig”. ”Gud har instiftat dödsstraffet”, ”Gud har BEFALLT Människan att döda den som utgjuter oskyldigt blod”, ”djuren är födda till att fångas och dödas (och ätas, flås eller avhornas allt efter eget tycke!)”, ”miljöförstöring är inte synd”, ”pastor Swärd är en svärmare som skapar synder som inte finns i Bibeln”, ”Swärd gör Gud till syndare mot sig själv”, ”socialhjälp till gudlösa har intet stöd i Skriften, vare sig i exempel eller befallning”, ”pingströrelsen har fördärvat sitt arv", ”Hedin är den som brutit ned allt vad Lewi Pethrus byggde upp”, ”Hedin och Jan-Åke Alvarsson är två gudlösa människor som ljuger om Pethrus och gör honom till rasist, för att de själva skall framstå som bättre än både Lewi Pethrus och Gud” – ”förbannad är sådan gudlös orättfärdighet!”, ”den som förnekar att kvinnan skall vara underordnad mannen i kristna familjer och församlingar förnekar att apostlarna är trovärdiga och kastar därmed tvivel över Jesu ord ’Den som hör er hör mig”, osv."

Problem uppstår bara om man ger sken av att vara öppen och därmed LURAR skribenter att tro att de är välkomna med avvikande uppfattningar. Inte är det snyggt att skryta med att man inte censurerar Guds ord på sin blogg och sedan göra det i alla fall. Sådant hittar man naturligtvis just därför snygga rättfärdiganden för. Laglöshet kan och bör och SKALL man kalla det.

Att strunta i sina egna regler eller brist på regler eller bete sig godtyckligt eller vränga sina egna regler, eller hitta på nya efter stundens behov som ingen kände till i förväg, att radera utan att först ge varning två eller tre gånger, ja utan förvarning alls - så att man inte ens hinner kopiera sina egna texter man gjort sig möda med, och sedan likväl använda den email-adress som man inte längre har rätt till eftersom man raderat inläggen - det är sådant som hör ihop med sådana brottsliga gärningar som stöld, förstörelse av annans egendom, lögn, oärlighet, laglöshet, despotism, tyranni och diktatur, vilket alltsammans är kärlekslöshet och hat emot nästan. Sådant är legio i pingstkyrkor där demoner härjar dag ut och dag in. Vilka synder som helst rättfärdigas av ”pingstvänner” med att de har ”anden”, vilket oftare än inte betyder onda demoner. I sådana sammanhang motiverar man alltid sin laglöshet med skäl som är mycket finare än den fula sanningen. Det är uselt, för att nu använda ”fina” ord istället för "smutsiga".

Det tycks vara svårt att stå ut med mig för många. Det är nu inte så mycket ett bekymmer för mig, jag skriver på min blogg och på Newsmill, och det är sällan jag går in på andras bloggar och skriver, och när jag gör det, så gör jag det ordentligt. Det slutar i regel aldrig "lyckligt". De konflikter läggs i dagen som jag sökt och uppenbarar därigenom var gränsen går, var folk står. Jag uppnår i regel det jag avser, och ännu mer så när jag blir utkastad. Det måste sägas att det är väldigt få som har raderat mig, och flera har inte blockerat mig ens, de har bara gjort klart att de är överens med mig om att vi inte hör ihop och att jag inget uträttar genom att fortsätta att deltaga. De kan göra klart att de kommer inte att svara eller kommentera mina inlägg, behandla mig som dålig luft, som man helst vill vädra ut. Annars har de uttryckt med tydliga ord, värre än de som jag använt, som gjort klart att jag inte är önskvärd, man har talat om mig som om jag inte vore närvarande och öppet talat taktik och strategi emot mig. Somliga har rekommenderat att inte radera eller blockera just för att inte skapa ”martyrskap”. Jag säger med Jesus: ”Gråt över er själva, inte över mig!” Visst är det ironiskt att de som vill stoppa mig med det skälet att min ”ton” och mitt ”språk” är otrevligt eller oförskämt eller oacceptabelt, själva ostraffat tar sig rätt att göra värre mot mig än jag gjort mot dem, och ändå ser de som självklart att de skall stanna och jag gå.

Jag skriver inte på andras bloggar som regel. De lätt räknade tillfällen jag gjort det har det varit i ämnen eller åsikter som avviker från det förväntade eller som berör huvudfrågan för mig, Skriftens auktoritet. Nästan alltid har jag då hamnat i strid med bloggaren eller hans sekt. Det har oftast från början stått klart att mina inlägg har ansetts som värre än att svära i kyrkan eller bota sjuka på sabbaten. Jag går in för att gå emot det jag ser är accepterat som kristet fastän det är obibliskt och därmed okristet i sak. Jag vill provocera med sanningen, den bibliska sanningen. I förhoppningen att kärleken till Guds ord skall göra att man inser sitt misstag. Det har nog aldrig hänt. Inte ens Stefan Swärd har medgett något eller ändrat sig i någon enda punkt, fastän han har enkla och tydliga Guds ord emot sig. Jag blir lika förvånad varje gång, det övergår mitt förstånd att man kan vara så förstockad eller självklok som den stora majoriteten faktiskt är.

Jag vill driva saken och frågan till sin spets, för att se vad folk egentligen går för, komma under ytan och fram till deras hjärtpunkt. Det är inte svårt. Folk är pratglada och tycksaliga och älskar att se sig själva på skärmen lite varstans. Väldigt få har disciplin och håller sig inom ramen för det kristna, nämligen ”Vad säger Skriften?” Inte många kan hålla käft ens i frågor de inte ens har en avlägsen aning om. De är så fina moraliskt att de tror sig om att kunna döma i alla frågor, de har ”anden” och denne (onde ande) han lär dem allt utan arbete och utan att behöva göra hemläxor – sådant föraktas, det är för människor som anses omoraliska, otroende! Vilken outtömlig mängd dårskap visas inte upp dagligen och stundligen av folk som inget vet. Självöverskattning är vardagsmat, och framförallt anser man att man är ”värdefull” och har något att ”bidra” med hur osakligt, okunnigt eller känslomässigt eller vilsefarande det än är. Man har ingen regel, ingen norm, ingen läromästare, ingen auktoritet – förutom detta att man har ”rätt” att tycka som man vill och tänka fritt och fjärran från Skriften och ändå ha ”rätt” att hävda att man talar om kristendom. De egna tankarna har företrädesrätt. Och när någon går in för att krossa den Satans lögnen då tar det ’hus i helvete’ eller hur man säger, ”eld i helvetet” ska det kanske vara, för att liksom visa att själva elden antänds och blir eldens eld.

Det kan låta så här: "Kan bara inte vara så!", och att hålla sig till Bibeln utan avvikelse det är att vara "rabiat", eller resonera med "benhård radikalitet", eller "bita sig fast i bibelverser", eller "försvara sig totalt kärlekslöst" mm mm. Och om man säger rent ut till folk att de talar om något de bevisligen inget vet om då blir de sårade!! Men då folk uppenbart ljuger protesterar ingen för det hör ju till etiketten att ljuga ”fint”. Och om man kallar någon för kristen som inte är det då är man okej, men om man påpekar att den eller den inte är kristen inom ramarna för Skriften, ja då är man oförskämd. Har någon någonsin hört talas om att falska kristna erkänner att de är falska? Ateister står högre i kurs hos Gud än dessa som under sken av fromhet och kristendom gör allt för att göra Kristus maktlös så att han inte kan frälsa de botfärdiga och blir ofarlig för obotfärdiga syndare, så att de kan fortsätta i synden och ändå behålla namnet kristen.

Och säger man en så självklar sak som att ”MAN SKALL DÖDA I KRIG och vid dödsstraff", då skriker folk som om de stod i lågor och höll på att brinna upp! Det är pinsamt låg nivå. Uppövad tankekraft och förmåga att döma i moraliska ting är ersatt av ”Vem skriker högst fortast & längst?” då det obearbetade i den ”allmänna” politiskt korrekta moralen ifrågasätts eller hotas. När den av ”majoriteten” upplevda sanningen kritiseras då hoppar alla dessa kasperdockor upp och ner därför att de tror att det är det som förväntas av dem, de tror att de bevisar sin rättfärdighet och rättrådighet och att de är högtstående moraliska människor mer än andra om de reagerar med primitiva reflexer och skriker snabbt, högt, länge och ihärdigt.

De som har problem med det jag skriver brukar göra det till en personfråga - en EFK-pastor kallade mig "oförskämdheten personifierad". Jag har inte lyckats fundera ut varför helt och fullt, men sådant får mig på väldigt bra humör. Jag blir full i skratt så fort jag tänker på det. Kanske är det därför att det är så absurt och genomskinligt. Kanske är det för att pastorn ifråga knappast har något att berömma sig av vare sig i det ena eller andra avseendet. Pastorn ifråga bekymrar sig över mitt sätt, men inte ett dugg över sitt eget. Den som är oförskämd enligt en pastor som själv är både auktoritetslös och skriftlös ligger nog ganska bra till.

Jag skriver för dem som vill VETA vad Skriften säger, innan de dömer ut Skriften och innan de bestämmer sig för vad de skall tycka och tänka. Jag skriver för dem som inser att man måste först ta reda på vad Skriften säger innan man kan ta ställning eller förstå, och att man kan inte döma innan man förstått. Och jag skriver för dem som kallar sig kristna men inte VILL höra allt som står i Bibeln. Jag skriver mest om det som de som kallar sig kristna förnekar eller inte vill höra eller tiger om eller förvränger. Kristendomen är totalt omdefinierad av de kristna själva. Men de kristna är fullt upptagna med att göra sig märkvärdiga med attacker på överheten, försvar av äktenskapet och klaga på Gardell och ateister. Fastän det största hotet mot kristendomen kommer inifrån kristenheten själv - och så har det alltid varit. Påven tränger sig fram och bereds väg även av forna fiender. De flesta kyrkor är gud-, tro- och skriftlösa i en allt mer ökande takt. Och Gardell har nog gjort mer för att göra Jesus intressant än alla halvkristna pastorer som skäms för Guds ord.

Det är intet konstigt att avstängning alltid sker i samband med att man säger sådant som bloggförarna eller deras lilla sektskara inte gillar. Men avstängningen motiveras sedan alltid med formella skäl eller etikettsskäl, såsom "tonen, bland annat", de verkliga skälen, mitt kompromisslösa hävdande av Guds ord, anges inte. Man vill ju inte öppet erkänna att man förnekar Guds ord, man vill vara finare än man är. Sådana hatar Gud!

Det är ganska märkligt att "tonen" är viktigare än budskapet, att lögner och smicker godtas eftersom "tonen" är "from", medan bistra, hårda sanningar förkastas därför att "tonen" är fel. Vad det är i "tonen" som är fel, får man däremot aldrig veta. Måste man ha perfekt gehör för att "tonen" skall godkännas, eller är det helt enkelt så att ankdammsmentaliteten och sektskaran har sånger med så säregna melodier att var och en som inte sjunger på deras sätt pekas ut som ovälkommen? SÄG DET I FÖRVÄG!!

Men man vill ha ett sken av en högre rättfärdighet än man har. Man vill låtsa att man är öppen och låter alla komma till tals. Men sedan orkar man inte.

"tonen" handlar om "respektlöshet", "vrede", kritik", "hårdhet" - att man talar Guds ord i enlighet med Guds ord, det gör ingen skillnad för dessa. Inte ens Swärd tillåter att man talar som Guds ord.

Att skylla på "tonen" är nog väldigt mycket en sektgrej i frikyrkor främst, isynnerhet i ärkesvärmerierna i pingstkyrkor och bland ekmansekter.

Det är väl annars just sådant som brukar betecknas med censur då man av skenformella skäl utestänger åsikter man inte orkar, vill eller vågar höra.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* Dödsstraffet, Gud, Bibeln, Kristenheten & Dagen [ Läs här ]

* dödsstraffet, bibeln & små steg bort från lögn [ Läs här ]

* Är bistånd & diakoni till icke-troende bibliskt? [ Läs här ]

* Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [ pdf ]

* Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [Läs här]

* Dubbelheten inför Guds Ord kan inte bestå [ Läs här ]

* cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

* cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

LÄS MER PÅ NEWSMILL:

2009-07-20 PASTOR SWÄRDS BIBELHYCKLERI [ Läs här ]

2009-07-03 GARDELL & DEN AVFALLNA KYRKAN [ Läs här ]

2009-04-09 Hellre ärliga ateister än hycklande bibelbekännare [ Läs här ]

Andra intressanta bloggar

om kristendom & samhälle - kultur, ekonomi, politik, religion & Gud

Bibeln, bibeltrohet, demokrati, Guds Ord, kristenheten, helighet, sekter, Stefan Swärd, efk, yttrandefrihet, blogg

*

GODA GÄRNINGAR & GUDS ORD

cid KOMMENTAR OM GODA GÄRNINGAR - kristen definition

Är bistånd, diakoni, och social verksamhet som den bedrivs av kristna församlingar påbjuden av Gud? Om inte, är det i alla fall en god gärning?

Luther har för alla tider angett den enda möjliga kristna definitionen på synd och goda gärningar i sin lilla men oerhört betydelsefulla skrift "Om goda gärningar" (ty. "Von den guten Werken") från försommaren 1520. Detta är en av de första skrifterna som Luther skriver på tyska. Han skriver för folket, inte för självkloka eller visa "teologer". Han ansåg då att den var den bästa bok han gett ut. Och denna och den ännu viktigare "Om en kristen människas frihet" från samma år , tillhör båda det bästa som skrivits efter apostlarna.

Redan i första meningen av "Om goda gärningar" läser vi:

"För det första bör man veta, att det inte finns några goda gärningar utom dem som Gud påbjudit, liksom det inte heller finns någon annan synd än att göra det Gud förbjudit." [övers. S. von Engeström, SKDB 1964]

Vad gäller bistånd och diakoni, eller social verksamhet, så är det ett okänt faktum, men inte desto mindre ett faktum, att det i Nya testamentet (NT) saknas både exempel på och befallning om organiserad social hjälpverksamhet till icke-troende. Man skall inte ens "vårda" troende som är "drinkare", de skall frysas ut, man får inte umgås med dem. Otroende, eller sådana som icke är med i församlingen, får man däremot umgås med, även om de är drinkare eller giriga. Vi behöver inte fly världen, vi SKA leva i världen bland människorna, men vi skall inte leva av det som är i världen, utan av Guds ord.

Det sägs till och med att den som inte vill arbeta, får inte äta.

Vi ser att Skriften har inget att skaffa med den socialistiska utformningen av kristendom som är så dominerande i Europa. Skriften ger den enskilde både ansvar och skyldigheter, den enskilde behandlas inte som en hjälplös idiot som andra skall använda som ett medel för att blåsa upp sig själva. Gud tror på individens egen förmåga. Gud ger hjälp till självhjälp, Gud hjälper den som hjälper sig själv och den som inte kan det, kan i alla fall bedja och styrka sig med Guds löften.

De församlingar eller samfund som sätter en ära i att göra sådant som Gud inte befallt, men samtidigt försummar att göra sådant som Gud befallt - predika och lära i enlighet med Guds ord - har förlorat sin identitet som kristna.

Se vidare i nedanstående artiklar där jag visar på den totala frånvaron av social verksamhet till icke-troende i Skriften .

*

*

*