Del 1. §§ 1-31
Del 2. §§ 32-64 Del 3. §§ 65-80 Del 4. §§ 81-90 Del 5. §§ 91-120
__________________________________________________________________
Apropå Anna Anka och hennes satiriska Newsmill-artikel (16/9) om det underbara i att vara fri yngre vacker hemmafru till berömd rik äldre man [ Läs här ] och andra ”osvenska” inslag i tittarsuccén Hollywoodfruar på TV3, påstår Håkan Arenius den 1 oktober i en krönika i Dagen [ Läs här ] med rubriken ”Anna Anka måste få mothugg från predikstolen” att Gud och Guds ord är källan till läran om jämlikhet mellan man och kvinna. Arenius skriver: ”Jämlikheten är inskriven i själva skapelsen”
________________________________________________________________________
VEDERLÄGGANDE AV ARENIUS' ARTIKEL, DEL 1. §§ 1-31
Utan skymten av bevis omdefinierar Arenius kristendomen, och sätter sig själv över, både Skriften, två tusen år av kyrkans lära och tradition, och en lång rad erkända lärare i kyrkans historia
1. Arenius gör med sitt påstående att ”jämlikheten är inskriven i skapelsen” en total nytolkning och omdefiniering av Bibeln och den kristna läran.
2. Arenius gör denna omdefiniering utan ens ett enda försök till bevis.
3. Arenius förkastar utan bevis en lära som ännu i denna dag står på säker grund i kyrkans tradition såväl som i Bibeln.
4. Arenius hittar på en ny lära som är motsatsen till den bibliska, samtidigt som den är identisk med den lära som omvärlden fordrar, den omvärld som inte har kunskap om Bibeln och inte bekänner att Bibeln är Guds ord.
5. Arenius söker rättfärdiga sitt saklösa och sanningslösa påstående, inte med allvarligt menade bevis, utan endast med nya saklösa påståenden av samma grundlösa art som det påstående de skall ge sken av att stödja. Synd tycks ursäkta synd enligt Arenius. I stället för bevis påstår han bara – rakt av - det han vill vi skall tro, så som brukligt är i hans kretsar, där manipulation av medlemmarna rättfärdigas med falska anspråk på gudomlighet och där detta manipulerande sedan upphöjs till och kallas högre "andlighet". Han kommer med det ena osanna påståendet efter det andra, som om ett påstående (av Arenius!) i sig vore ett bevis, som om han själv utgår ifrån att hans egen auktoritet är så stor hos alla Dagen-läsare, eller åtminstone hos alla sekterister av Arenius’ typ, att de nöjer sig med att veta att det är Arenius som har sagt det.
6. Det Arenius sätter sig själv över och förkastar är intet mindre än tvåtusen år av kyrkans oförändrade lära och tradition i öst och väst, vilken ännu i denna dag säger att den bibliska läran är, att den kristna kvinnan skall underordna sig under mannen, och att denna underordning är inskriven i skapelsen.
7. Även med starka bevis utifrån Skriften vore det mycket dristigt att försöka sig på att motbevisa underordningen, som har så starkt stöd i Skriften, och i traditionen, och bland de bästa, ja alla lärarna i kyrkan.
8. Alla läror, så även läran om underordningen, får naturligtvis under alla omständigheter ifrågasättas och prövas på nytt utifrån Skriften, och även då, när det är uppenbart att skälet till omprövningen är omvärldstrycket. Omvärlden kan ju ibland ha rätt enligt Bibeln, och kyrkans tradition kan vara obiblisk.
9. Även den i kyrkans tradition mest etablerade och i Skriften säkrast förankrade läran, såsom läran om kvinnans underordning under mannen och att den är inskriven i skapelsen, även den kan och bör faktiskt bli utsatt för prövning och omprövning utifrån Skriften, isynnerhet i tider då omvärlden ogillar den, men lika viktigt är det att pröva läror som inte är ifrågasatta i eller utanför kyrkan. Sanningen kan inte ändras, och den lära som är sann blir ju bara desto mer förstärkt om den prövas. Och visar det sig att den allmänt accepterade läran är falsk - vilken oerhört stor vinst har man inte då vunnit! Allt hänger på hur hederligt och sanningsenligt man gör prövningen. En ohederlig saklös "prövning" som stöder en i och för sig rätt lära, är rent av skadlig.
10. Vad som här säges är alltså inte att man inte i kyrkan får ifrågasätta väl etablerade läror, tvärtom! Men det är oansvarigt och ohederligt och oursäktligt, att som Arenius utan bevis avvisa en som biblisk accepterad lära. Och än värre är det, att igen utan bevis, i dess ställe sätta en lära som är dess motsats. Och igen ännu mycket värre blir det då allt detta dessutom görs i strid med kyrkans i två tusen år oförändrade lära, vars stöd av alla och även de bästa lärarna är totalt, och förankringen i Skriften är otvetydig.
11. Det är ju verkligen inte så, att allt som kyrkan lär idag - eftersom den "alltid" lärt det - med nödvändighet måste vara sant och i enlighet med Skriften. Även de läror som i kyrkan är mest etablerade, och minst ifrågasatta, och i Skriften till synes säkrast förankrade, måste - helst av kyrkan själv - utsättas för att bli ifrågasatta, utifrån en förnyad prövning utifrån vad Skriften verkligen säger. Därvid kan ibland, såväl icke-troendes åsikter och erfarenheter, som en från kyrkan och Bibeln frigjord vetenskaps upptäckter, faktiskt både ge upphov till, eller tvinga till, men framförallt vara nyttiga hjälpmedel till en sådan omprövning av vad det faktiskt står i Skriften.
12. Det hör ju till en av historiens viktigaste lärdomar för kyrkan, att det som kyrkan säger står i Bibeln faktiskt inte alltid står där. Det kyrkan lär har genom tiderna ändrats och förvanskats av kyrkan själv, ibland plötsligt men oftast i små steg, bit för bit. Kyrkan själv, av inre skäl likaväl som yttre, ändrar, lägger till och dra ifrån, läser in och läser bort, tolkar in och tolkar bort, sådant som man av olika skäl i olika tider vill att det skall stå, eller inte gillar eller vill "förbättra". Därtill kommer att detta inte alltid sker så uppsåtligt och medvetet att kyrkan själv lägger märke till det, och ofta påverkas kyrkan mer än den förstår eller vill erkänna av yttre krafter och idéströmningar och trender. Förändringarna, oavsett om de kommer inifrån eller utifrån kyrkan, sker oftast på ett så omärkligt sätt att det först efter lång tid blir uppenbart. I andra tider ändrar kyrkan i smått och stort medvetet och ohöljt för att öka sin egen makt och rikedom trots att den vet att den lär emot Guds ord. Detta sker isynnerhet i våra dagar, just genom sådana som Arenius.
13. Tre, strålande och varnande, exempel från historien där kyrkans läror visat sig vara obibliska:
13. a) Kopernikus och sedan Galileo visade med både teoretiska resonemang och observerade fakta att påvekyrkan inte lärde i enlighet med sanningen. Den observerbara faktiska verifierbara verkligheten bevisade entydigt att solen och inte jorden var i centrum. Kyrkan påstod att de hade stöd i Skriften, men Galileo visade att det var tvärtom. Det var inte påvekyrkan, utan Kopernikus och Galileo som gav Skriften rätt, genom dem kom nytt ljus och förståelse över sådant som förut synts dunkelt i Skriften. Den "nya" läran att solen var centrum i vår värld bekräftades av Bibeln. Samtidigt blev det uppenbart att påvekyrkan visade sig ha fått sin lära, inte av Guds ord, utan av Aristoteles och Ptolemaios, och att påvekyrkan sedan utifrån deras läror läst in sådant i Bibeln som inte stod där.
13. b) Luther och reformationen visade att påvekyrkan under seklernas gång ändrat i läran och i Skriften. Påvekyrkan hade framförallt hittat på den ena nya läran efter den andra som gjorde framförallt den andra trosartikeln omintet. Med munnen bekände påvekyrkan sig till de urgamla bekännelserna, men i deras egna påhitt, nyheter, tillägg och ändringar, förnekade de sin bekännelse och allt detta för maktens och rikedomens skull. Till de mest kända och tillika de allvarligaste hör läran om påvens ofelbarhet, Marias syndfrihet, inbillningen att gärningarna kan bidra till helgelsen och frälsningen, att förlåtelse kan förtjänas, att förlåtelse kan köpas, att man i förväg kan köpa förlåtelse för synder man ännu inte gjort men planerat att göra, mässoffrets meriterande verkan, att präster endast kan väljas bland celibatärer, att celibatärt liv är heligare än äktenskapligt - listan kan göras mycket längre. Den allvarligaste villoläran är att Skriftens tolkning endast får och kan göras av påvekyrkan och att kyrkan står över Skriften och att påvekyrkan är den enda garanten för frälsning, "ingen frälsning utanför (påve-)kyrkan".
13. c) Calvin visade att påvekyrkans lära om ränteförbud inte var grundad i Skriften, också den hade sin grund i utombibliska källor, ytterst Aristoteles också i denna sak.
14. Felet Arenius gör är att han bär sig åt som en "tonåring" som 'tror' att han begriper allt just därför att han vet så lite och 'tror' att han har så rätt att han kan visa dödsförakt för allt de gamle sagt, och att alla nu skall förstå att lyssna på denne gamle ”tonåring” som om han givits oss från Gud för att vi först nu skall få den verkliga sanningen uppenbarad. Arenius påstår men bevisar inte att kyrkans lära om underordningen är fel enligt Skriften, och han påstår men bevisar inte att hans lära, som vänder allt upp-och-ner, har stöd i Skriften.
15. Att han utan protester från vare sig arbetsgivaren tidningen Dagen eller dess läsare eller andra utanför, kan komma undan med denna "tonårsaktiga" självklokhet, har många orsaker. En är att tidningen Dagens två största ägare redan själva sedan länge, i sina respektive samfund, Pingströrelsen och EFK, har etablerat denna lögnaktiga lära att "jämlikheten är inskriven i skapelsen". Arenius är ju på så sätt egentligen bara en osjälvständig och köpt eller gentemot arbetsgivaren mekaniskt lydig robot. Två andra viktiga skäl är dels att de kristna är okunniga om vad Skriften lär, och dels att man bryr sig mer om vad man själv tycker är rätt än vad Skriften säger. Arenius säger det många, kanske de flesta, vill höra. Det är gudlöst av Arenius att förvanska Skriften för att vinna gehör hos arbetsgivaren. Det är gudlöst att bedra människor som är okunniga eller utan respekt för Skriften eller både ock. Det är gudlöst att bekräfta lögner som folk vill höra. Det är gudlöst att bekräfta omvärldens gudlösa föreställningar med lögner om att de i själva verket är bibliska och gudomliga.
16. Arenius skiljer sig till skenet på ett bra sätt från dem som annars förkastar underordningen, nämligen de som helt enkelt förkastar Bibeln som bindande auktoritet för alla tider med den ena eller andra motiveringen i det stycke där de ogillar det den säger. Arenius vill ju till skenet söka stöd för förkastandet av underordningen och hävdandet av ”jämlikheten” i Skriften. Hade han verkliga bibelbevis för ”jämlikhet” och mot underordningen så är det i högsta grad en plikt och självklart nödvändigt att säga det, men bevisföringen måste vara sträng och helst oklanderlig och kunna väga upp både en rad bibelord, i Nya såväl som Gamla testamentet, och dessutom kunna vederlägga en lång rad höglärda och erkända lärare i kyrkan under två tusen år. Detta duger helt enkelt inte Arenius till, det är därför han inga bevis framför. Men den ännu på äldre dagar upproriske Arenius kan inte tiga med sin okunnighet och oskicklighet utan skrider till verket som om han hade bevis – alltid lurar det någon tycks han mena.
17. Om det är orätt och gudlöst att utan bevis alls påstå att något är, eller inte är, sant eller falskt, mänskligt eller gudomligt, bibliskt eller obibliskt, hur mycket mer dåraktigt är det inte då att ge sig på att, utan ens ett försök till bevis, förneka en lära som kyrkan hållit på i två tusen år, på goda bibliska grunder, och som erkänts av alla stora lärare och ifrågasatts av ingen som håller sig till Bibeln.
18. Genom sin saklöshet som är och bör kallas manipulativ propaganda av goebbelskt snitt så sätter Arenius sig själv högre än tvåtusen år av kyrkans oförändrade lära, och struntar helt i en lång rad från alla tider lärda kristna människors erkännande av Guds ord i detta stycket, ja han tvekar inte att helt gudlöst sätta sig själv högre än Gud, eftersom han gör en stor mängd tydliga och otvetydiga Guds ord omintet och sätter sina egna påfund i Guds ords ställe.
*
Skriftens lära om kvinnans underordning under mannen förnekas och förkastas av de moderna gudsföraktande kyrkorna
19. Genom att förtiga att Skriften i både Gamla och Nya testamentet befaller underordning för (den kristna) kvinnan under mannen så upphäver Arenius Guds ord i detta stycket. Han aktar sig nogsamt för att använda ordet underordning eftersom han vet att Nya testamentet befaller om just det. Han avskaffar Guds bud, samtidigt som han vill ge sken av att detta avskaffande av Guds bud är att ära Gud och göra Guds ord gällande. Det är dubbel ondska i biblisk mening. Han utgår med sannolika skäl från att hans läsare är okunniga, och går därför ohederligt tillväga. Det är tredubbelt ondskefullt i vanlig hederlig svensk mening.
20. Istället för att ärligt konfrontera de bibelställen som han har emot sig så låtsar Arenius att de inte finns. Han söker komma undan kärnfrågan om underordning genom att tiga om dessa bibelställen. Det är i total motsättning till hur en kristen som bekänner att kristendomen är den högsta sanningen och att Skriften är Guds sanna ord förväntas gå till väga. Endast med sanningen förmår vi något, endast sanningen gör oss fria. Det gäller i högsta grad sanningen om vad Skriften verkligen säger.
21. Arenius skriver i Dagen, som är störst av de tidningar i Sverige som kallar sig kristna, och gång på gång bekänner Dagen uttryckligen att Bibeln är Guds ord. Om nu denna namnkristna tidning genom isynnerhet - men inte enbart - Arenius, visar sig vara mer lögnaktig än icke-kristna tidningar, och detta mest av allt då det rör den kristna tron och bibelutläggningen, hur sträng skall inte domen bli över detta de anabaptistiska sekternas och de pentekostala svärmeriernas sanningslösa propaganda-blad.
22. Upprorsandan, laglöshetens och antikrists ande, på tidningen Dagen tar sig uttryck i hyllande av uppror och laglöshet, samt fördömande och upphävande av all underordning, trots att underordning i allmänhet och kvinnans och barnens i synnerhet, är befalld i Skriften, såväl i det Gamla testamentet, som i det Nya av Jesus själv och hans apostlar.
22. a) Uppror mot överheten uppmuntras kontinuerligt i Dagen, i den mest flagranta kontrast till den bibliska, apostoliska och Kristustrogna befallningen att alla människor skall underordna sig all överhet man har över sig (Rom.13). De kristna befalles att underordna sig för Herrens skull.
22. b) Även Dagens chefredaktörissa Elisabeth Sandlund är fylld av den laglösa antikristliga upprorsanden, vilket hon oavsiktligt och aningslöst bevisade då hon för något år sedan i direktsändning i radions P1 (Lantz) helt bibelvidrigt påstod att ”Jesus var bäst på uppror”. Detta visar att Sandlunds kurskristendom (Alpha) ingen kontakt har med vad Skriften säger, åtminstone i denna mycket grundläggande och stora fråga. Skriften säger att Jesus föddes ställd under lagen och Jesus bröt aldrig en enda gång mot en enda lag, varken romersk eller judisk. Ej heller finns en enda handling eller ett enda ord av uppror eller olydnad emot myndigheter hos Jesus. Apostlarna bryter en enda gång mot en muntlig befallning, som sedan tas tillbaka, nämligen då de förbjuds att tala om Jesus. Och de bryter mot denna muntliga befallning högst motvilligt. Ifråga om evangeliet om Jesus Kristus, Guds Messias, kunde ingen myndighet, med eller utan rätt, hindra dem från att tala i enlighet med Kristi befallning.
22. c) Det absurda är att idag finns inget förbud för kyrkan att predika om Jesus, men ändå tiger kyrkan om honom, fastän Kristus själv befallt henne att tala även då hon är förbjuden att tala. Kyrkan gör uppsåtligt och utan tvång uppror och är olydig emot Kristus själv och hans befallningar även i det mest centrala, förkunnandet av Kristus. Samtidigt gör kyrkan annat som Kristus inte befallt och som inte har med evangeliet att göra, eller som är till och med förbjudet för kristna, och som dessutom är förbjudet i överhetens lagar.
22. d) Dagen har också på nyhetsplats under en lång följd av år ständigt på ett bejakande och uppmuntrande sätt skrivit om alla slags laglösheter gjorda av pseudokristna som lögnaktigt kallar sina förbrytelser för ”icke-våld” och ”fredsaktioner”, senast gällde det grova våldsamma lagbrott begångna av en falsk diakonissa vid namn Spalde.
23. Den avfallna f.d. nominellt kristna kyrkan beter sig i allmänhet allt mer skamlöst. En stor del av kristenheten ändrar i Skriften därför att man redan förut har ändrat. Man försvarar nya synder med gamla. Man går från synd till synd, men rättfärdigar varje gång den nya synden med att man redan har syndat. Varje gammal synd får rättfärdiga den nya, en blir två blir tre och så vidare, tills man som nu har blivit så förhärdad att ingen bättring kan ske. Enbart dom och undergång väntar. Vi lever i en tid där alla är avfallna, både folket, prästerna och ledarna. Och profeterna är falska och köpta och profeterar lögn: ”Allt är väl! Allt står väl till! Allt kommer att gå bra!” – fastän det enda här är falskhet, lögner, synd, förhärdelse, inbillningar, dom och en allt tydligare undergång.
24. En annan del av kristenheten, mest frikyrkliga anabaptistiska sekter och s.k. pentekostala svärmerier, sådana som Pingströrelsen och EFK, vilka är de största ägarna av Dagen, ändrar ännu mer skamlöst i Skriften, eftersom de ändrar lika mycket, men med en fördröjning som blir allt kortare. Och ändå hycklar, ljuger och förnekar man att man ändrat sig. Dessutom sätter de stopp - ibland - för vissa ändringar som de ogillar, men inte i lydnad för Guds ord, utan tvärtom låter de Guds ord gälla bara när det bekräftar deras fördomar. Det de vill ändra och ta bort från Guds ord – såsom underordningen av kvinnan, förbud mot skilsmässa och omgifte, dödsstraff, arvsynd, synder, omvändelse, pånyttfödelse, rättfärdiggörelse, tron, Anden och läran om Guds rike - ändrar de på utan samvetsbetänkligheter och utan minsta fruktan för Gud och hans ord, samtidigt som de ljuger och hävdar att de intet ändrar. Deras förblindelse och förhärdelse är därför ännu värre än den delen av kristenheten (SvK främst) som ändrar och medger ändringar därför att de menar att man ”måste” ändra i Bibeln, eftersom de inte betraktar den som tidlösa Guds ord.
25. Den förljugenhet och förhärdelse som behärskar den frikyrkliga delen av kristenheten blir värre för varje generation och likväl säger man att Bibeln är Guds ord och att man inte får ändra i den, och att man är ”bibeltrogen” och har Bibeln som ”rättesnöre” i allt. Ja man inbillar sig att man har Guds ande, och man tror att man tror med den rätta tron därför att det känns så ’rätt’ och ’underbart’. Man tror att man tror att man är frälst och har anden, fastän en sådan tro intet löfte har om frälsning. Och sekternas falska profeter och trolösa ledare är som väntat än värre också de, de säger: ”Väckelse kommer! Påkristning kommer, ja den är redan här!”, varigenom de söver folket och varandra till dess domen kommer plötsligt, oväntat och desto hårdare.
26. Detta självbedrägeri i kristenheten bedrivs i en tid då de kristna minskar i en ökande hastighet, trots invandring av kristna, och inte bara i andel av befolkningen, utan till det faktiska antalet. De kristna lever ungefär som andra människor när det gäller sex, och inte heller de kristna förmår att föda barn för att hålla sig vid liv, och de som de inte dödar utan föder upp lyckas de inte fostra till kristna. Samtidigt föder svenska folket som helhet för lite barn, befolkningen åldras, färre skall försörja fler, medan invandrare med muslimsk tro föder mer än dubbelt så många barn per kvinna, vilket leder till att Sverige i likhet med Europa som helhet kommer bli muslimska områden på längre sikt, kanske redan om 50 år, men troligen mindre än 100 år.
27. Minskningen pågår även bland dem som räknas. Bland dem som fortfarande bekänner och är med i en församling är det för varje generation allt färre som har kommit med genom att de blivit omvända och sanna. Församlingen betraktas inte som Kristi utvalda, som är och skall vara underställda och underordnade Kristus, apostlarnas lära och Guds ord, utan som en förening som man har rätt att tillhöra och som man kan ställa krav på. Man betalar ju!
28. Församlingarna sekulariseras inifrån. De som kallar sig kristna och räknas som medlemmar, blir själva allt mer förvärldsligade och okristna, ja laglösa och anti-kristliga. Och trots att synden i praktiken släppts fri och oantastad härskar inne i församlingarna mer än någonsin, tror dessa moderna ”kristna” att de tror att de kan ta bort ”synden” i samhället. Och fastän de själva inte ens vill hålla Guds ord heligt och än mindre följa Guds bud i församlingarna, inbillar de sig att de vet hur ”gudomliga” lagar skall stiftas i staten. De söker makt i samhället i strid med Guds ord, men försummar förkunnelsen av evangeliet, det enda de sant kristna fått befallning om.
29. Båda dessa förhärdade delar av kristenheten anpassar sig allt mer till världens åsikter i en allt snabbare takt, den enda skillnaden är att de som kallar sig ”bibeltrogna” likt Juda intet har lärt av Israels synd utan gör värre än Israel och vägrar erkänna att de ändrar i Guds ord. Kristenheten själv – inte andra utomstående - har omdefinierat kristendomen ända intill upphävande. Arenius kan beskyllas för att vara en av dem som under typ två decennier (eller mer?) har bidragit mest till att ha gjort det baptist-pentekostala svärmeriet och sektväsendet allt mer gudlöst i Sverige, just därför att han verkat med Dagen som plattform, som är den ”kristna” tidning som når längst.
30. De som i strid med sanningen fortfarande kallar sig Herrens kyrka har gått så långt bort ifrån sitt uppdrag att Gud nu talar till vår tids avfallna f.d. kyrka genom sådana som inte öppet bekänner Gud, som då
Christer Sturmark skrev på Newsmill (19/9) ”Dags för Svenska kyrkan att bli kristen” [
Läs här ], eller då
Birger Schlaug skrev i Dagen (!) (29/9) ”En politiskt korrekt gud är inte Gud” [
Läs här ].
31. Man må tänka vad man vill om Bibeln, men det är av intresse för alla att veta vad den verkligen säger, och kristenheten eller den avfallna f.d. nominellt kristna kyrkan är sedan länge inte ett sanningsvittne om vad Skriften lär. Det är därför ett vetenskapligt och sakligt arbete i sanningens tjänst till allas nytta, att låta Skriften själv komma till tals, och det mer än någonsin eftersom Bibeln används så lögnaktigt av de som främst av alla borde respektera den mest. /slut del 1/cid
__Forts. följer______________________________
*
LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:
* Dödsstraffet, Gud, Bibeln, Kristenheten & Dagen [
Läs här ]
* dödsstraffet, bibeln & små steg bort från lögn
[
Läs här ]
* Är bistånd & diakoni till icke-troende bibliskt? [
Läs här ]
* Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [
pdf ]
* Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [
Läs här]
* Dubbelheten inför Guds Ord kan inte bestå [
Läs här ]
* cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [
Läs här]
* cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [
Läs här]
* * * *
LÄS MER PÅ NEWSMILL:
2009-09-01 ÖPPET BREV t. PASTOR SWÄRD - Bibeln som "rättesnöre" Newsmill [
Läs här ]
2009-08-25 SKRIFTENS AUKTORITET SPLITTRAR - KYRKAN DELAS I GUDLÖSA & HYCKLARE, e.g. EFK & Pastor Swärd
Newsmill [
Läs här ]
2009-07-31 DEN AVFALLNA SVENSKA KYRKAN Newsmill [
Läs här ]
2009-07-20 PASTOR SWÄRDS BIBELHYCKLERI [
Läs här ]
2009-07-03 GARDELL & DEN AVFALLNA KYRKAN [
Läs här ]
2009-04-09 Hellre ärliga ateister än hycklande bibelbekännare[
Läs här ]
Bibeln,
bibeltrohet,
familjen,
Guds Ord,
Nya testamentet,
äktenskapet,
bevara äktenskapet,
Kristus,
underordning,
omdefiniering kristendomen,
Håkan Arenius,
Dagen
*
