Ägande och inkomster bestraffas. Den som inte arbetar belönas och den som arbetar straffbeskattas. Den som arbetar hårt och tjänar mycket, bestraffas extremt hårt.

Också sparande bestraffas. Ty den som avstår från konsumtion för att istället förbättra sitt boende, sin rörlighet, eller sitt fritidsboende, beskattas bara därför att han har egendom. Staten skall äga allt. Allt privat ägande skall bestraffas. Ägande i sig är ett brott som skall bekämpas. Med skatter. Det är det ideologiska skälet. Det finns också ett praktiskt. Den som äger något får ett annat perspektiv på politik. Ägare är/blir i regel borgerliga. Därför gör (s) det svårt för LO-medlemmar att bli ägare till sitt eget hus. Därför straffbeskattas den som äger en bil. Helst skall både boende och transporter vara statskontrollerat och dirigerat av Partiet...

För socialisten är den som arbetar för inkomst orättfärdig. Det enda rättfärdiga arbetet är arbetet för facket eller Partiet. Tjänst för staten, kommunen eller landstinget duger också. Enbart i dessa fall är inkomst en berättigad lön för utfört arbete.

Den som äger mer än andra är per definition orättfärdig, ty att ha mer än någon annan är att "ta från andra". Den som har, är därför ur socialistisk synvinkel ett "legitimt" offer för beskattning. Beskattningens näst viktigaste syfte är att "omfördela" från rika till fattiga enligt Weiderud. Det brukar också kallas "skatt efter bärkraft".

Detta är ingenting annat än en förskönad omskrivning av att stjäla från de rika och ge åt de fattiga. Genom lagstiftning förvandlas stöld till rätt. Allt i enlighet med socialismens urdokument ”Kommunistiska Manifestet” från 1848. Karl Marx och Friedrich Engels inleder våldstraktaten med de berömda orden ”Ett spöke går runt Europa” och avslutar det med de kanske ännu mer kända orden ”Arbetare (proletärer) i alla länder förena eder”. Sällan hör man däremot de ord citerade som är själva hjärtat och drivkraften i Manifestet, och som återfinns i den senare delen. Här finner man vad det hela går ut på:

I den västerländska civilisationen är moral och religion oupplösligt sammantvinnade. Detta tar sig t.ex. uttryck i kravet på likhet inför lagen (dvs även skattelagar). Denna grundsats upphävs av socialismen, men är en av de absolut viktigaste grundpelarna i den västerländska civilisationen.

Så skall en rik inte dömas, vare sig lindrigare eller hårdare, för att han är rik. Den fattige skall varken dömas lindrigare eller hårdare, för att han är fattig. Samma brott skall ge samma straff oavsett person. Du skall icke hava anseende till personen då du dömer, säger (Gud genom) Mose. I vår tradition är all stöld i sig själv ond. Den fattige är inte undantagen från förbudet att stjäla. Den rike har skydd också för sin egendom. För socialisterna däremot är just den rikes rikedom ett skäl att ta från honom. Det absurda är att de rika tvingas till detta, samtidigt som det framställs som att de ”bidrar” med mer därför att de har mer.

Men påtvingad givmildhet, är och kallas rån, när det sker på gatan. När så laglösheten och omoralen legitimeras och görs politiskt korrekt genom socialistiskt motiverad lagstiftning, då kallas stöld för ”rättvisa”.

Socialismen föraktar och vill till varje pris utrota all slags välgörenhet, dvs enskilda människors försök att bistå och hjälpa andra enskilda medmänniskor som råkat illa ut av eller utan egen förskyllan. Allt sådant tar ära av staten och ger ära åt Gud, kyrkor, och enskilda, vilket måste förhindras. Allt gott skall komma från staten, staten vill synas vara Gud Fader. De som behöver hjälp skall nu istället i det socialistiska ideallandet genom statens försorg ta emot bidrag, vilket anses vara en rättighet, trots att det är stöldpengar. Dvs, när de rika och icke-rika frivilligt vill hjälpa, genom att ge och dela med sig då går det inte för sig, ty då är det välgörenhet och att göra väl frivlligt det är ont. Men när de rika tvingas gå med på att bli rånade av staten, då är deras pengar inte längre föraktade välgörenhetspengar, utan statliga bidragspengar, vilket är väldigt fint, fastän det är stöldgods.

Socialismen står i outrotlig, principiell och total, motsättning till den västerländska civilisationen, med dess flertusenåriga arv från romare och greker, Kristus och Mose, från Jerusalem, Rom och Aten. Ett arv vidareutvecklat främst av England och USA. I förhållande till detta är socialismen en främmande fågel. Att dess inflytande i Europa inte har upphört, trots att dess idéer har krossats i striden mot verkligheten, säger mycket om människans oförmåga att ändra sig.

Ännu finns det verklighetsförnekare i Sverige och övriga Europa, som vägrar begrava liket, trots att det luktar värre än någonsin. Dessa förnekare av allt bortanför materien vägrar erkänna sin egen död - de hoppas med sin vidskepliga otro kunna väcka liv i de torra spruckna benpiporna.

Socialism är den yttersta materialismen, dvs den ultimata förnekelsen av Gud, anden, uppståndelsen och evigt liv. Något mer antikristligt kan ej tänkas. Desto allvarligare är det att dess förklädnad till en ljusets ängel lurar så många välmenande kristna.

Socialism innebär upphävande av äganderätten, det gäller all slags socialism. Löntagarfonderna lyckades inte. (s) har sedan gjort allt för att upphäva äganderätten genom att fråntaga oss rätten till vår lön. En typisk svensk betalar 60 procent i skatt totalt, vilket betyder att man arbetar tre dagar för staten och två dagar för sig själv. Detta är ett stort steg bakåt, det är att återinföra feodalism, något som man annars brukar berömma sig av att ha avskaffat. För en kristen kan det vara intressant att se att Gud vill ha 10 procent, medan socialisterna vill ha allt. Svensken äger inte längre rätten att disponera över sin egen lön. Det är det ultimata sättet att avskaffa äganderätten. Partiet visar genom sin usurpation av statsmakten att de inte har förtroende för medborgarna, likväl kräver de hela vår tillit.

Den som inte har rätt att disponera över sin lön kan inte köpa något, kan inte spara, kan inte investera, kan inte förmera sina medel, kan inte bli fri från beroende, kan inte äga eget fordon med vilket han kan röra sig fritt på sina egna villkor och när han vill, han kan inte heller äga sin bostad, och därför inte utforma sitt hem efter eget tycke. Han kan inte skapa åt sig en fritid efter eget tycke. Han blir totalt beroende av staten (Partiet) och kan därför inte yttra sig fritt och snart nog därför inte heller tänka fritt.

Han är livegen till stor del. Hans liv bestäms av de gränser som Partiet via staten sätter upp. Vi lever i en diktatur under skendemokratiska former.

1 500 000 svenskar lever på andras arbete. Ca 17 procent av befolkningen förbrukar 40 procent av skattemedlen. Men det är inget bekymmer för Partiet, ty ca 70 procent av dessa röstar på Partiet som tack för att staten låter dem leva på bidrag. De är tillräckligt många för att göra ett maktskifte omöjligt. Det är förutsättningen för att (s) skall kunna fortsätta sitt arbete på att förvandla staten till Partiets tjänare. De har redan kommit väldigt långt. Därför är Sverige redan nu i praktiken en diktatur.

Samtidigt vet vi att vi serveras lögner om skatterna. Höga skatter är inte grunden för ett uthålligt välfärdssamhälle – tvärtom.

I östeuropa har redan många länder följt i Estlands spår och infört plattskatt, vilket inte är en perfekt lösning, men mycket mycket bättre och framförallt rättvisare än progressiv skatt, vilket är exponentiell stöld. Det har gynnat både individerna, näringslivet, och staten – trots alla blinda socialisters idéer.

Skattelättnader åt de rika – det måste väl ändå vara orättfärdigt? USA är ett bra exempel. De rika betalar nu mer skatt än de gjorde innan president Bush sänkte skatterna. Varför? De har använt de pengar som förut gick till skatt till investeringar, som skapat jobb, som genererat vinster, som gett tillbaka större inkomster, som lett till mer skattemedel trots, dvs tack vare!, sänkta skatter. Så ser det ut i verkligheten.

Detta vet (s), men för dem är det viktigare att bekämpa rikedom än fattigdom. För (s) är det viktigare att alla är på samma nivå, än att de som har det sämst har det mycket bättre än nu. Varför? Jo, de tål inte att detta är möjligt endast om man låter några få bli fruktansvärt rika.

Socialismens grundidé är inte rättvisa utan avund. Allt ditt är mitt. Detta är (s)-synden framför andra. Partiet och ideologin bygger på stöld, dvs, UPPHÄVANDE AV ÄGANDERÄTTEN OCH MORALEN OCH RELIGIONEN. CARL INGEMAR DAGMAN