GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Göran Skytte har gått lång väg bort från gudlös socialism till förtröstan på Jesu Kristi Gud och Fader. Han berättar om det i boken "Omvänd" (som jag inte läst - ännu) och som fått goda recensioner även av sådana som är emot Skytte - därför att han synes i deras upprorsögon vara för "höger" och/eller därför att han är för klassisk kristen i sin tro.

Göran Skytte bekänner med hela kyrkan att Jesus är Kristus, Guds Smorde, den enfödde Sonen som är den ende som har sann kunskap om Fadern, samt att Skriften är den enda sanna källan till kunskap om Gud. En sådan tro har löfte om evigt liv, inte bara för Skytte, utan för alla som håller fast vid samma tro.

Ordet "alla" i Guds ord betyder "alla". Det är ingen metafor, och ingen överdrift. Evangeliet gäller "alla" människor, vilket betyder att inget enda undantag finnes. Om en enda vore exkluderad, vore inte "alla" alla, men nu är "alla" alla, utan ett enda undantag.

I en TV-soffa en morgon för ett tag sedan möttes Göran Skytte och Göran Greider i en diskussion med anledning av Skyttes bok. Göran Greider gjorde då som så många andra i vår tid. Han gjorde en "jag är också kristen"-grej.

Det är bara det att Greider snabbt skyndade sig att tillägga att han var minsann "kristen" på sitt eget sätt. Inte behövde han - Göran Greider "känd av Gud och alla mäktiga" - tro som Bibeln bjuder, inte behövde han - "Greider, den i ödmjukhet väldige" - bry sig om Jesus eller hans anspråk.

I vår tid "kan" man vara kristen utan att behöva omfatta den kristna tron. Undra om Greider kallar de nya moderaterna för socialister? Om alla definitioner är ute eller likgiltiga, så kan ju var och en skapa ett eget lexikon. Men vem kan då förstå vad en annan säger?

Nej, Greider är enligt sin egen bekännelse inte kristen i någon som helst vettig eller meningsfull betydelse. Det enda man kan säga om Greiders kristendom är att den bevisar att de mest gudlösa och mest konsekventa materialister, det är socialister i gammal betydelse, anser beteckningen "kristen" bära på politiskt nyttig (idiotisk) laddning. Ordet och beteckningen "kristen" är en potentiell väljarmagnet!! - Om inte, varför vill annars alla KALLAS kristna?

*

En HELT annan fråga är: Varför håller sig inte ens de mest bibeltrogna till Skriften?

Göran Skytte har förklarligt nog, imponerats och fångats av en del svärmare och sekterister i sin väg till Kristus. Det är inget märkligt eller konstigt. Vägen till Kristus är sällan rak och logisk. Men ju mer Skytte och andra kollar av vad Skriften säger, desto snabbare skall man se att baptister och andra sekter inte är mer bibeltrogna än Göran Greider.

Det KAN faktiskt vara så, att Greider i sin öppna bekännelse av att inte låta sig vara bunden av Bibeln är ärligare och därför närmare Gud, än den som gör anspråk på att vara bunden av Guds Ord men likväl inte är det.

Man bör ständigt påminna sig att de som Jesus hade störst problem med, det var de nominellt gudaktiga, de professionellt gudomliga, de formella ledarna på den religiösa marknaden.

Det var de som formellt var och hade namn om sig att vara skriftlärde, Guds folks präster och överstepräster som var de som hade svårast med Jesus. De tålde inte konkurrensen, de tålde inte att någon annan fick mer respekt än de. De var inte sakliga, de sökte makt och vinning, de sökte inte Guds ära utan sitt eget.

Eftersom de hindrade folket att se och komma till Gud blev de hårt angripna av Jesus. Det var inte mördare, rövare, tjuvar, horor, barnamördare eller myndigheter och överheten som Jesus hade problem med. Inte heller var det folket i allmänhet.

Nej, de som Jesus angrep och utmanade, det var de som gjorde anspråk på att (ensamma) kunna höra Guds röst och att vara sanna vägledare för Guds folk, men som i själva verket stod längst bort ifrån, ja som i djupet av sitt väsen stod GUD emot.

Det finns inga värre fiender till Gud än de som bekänner att Gud är GUD och att Bibeln är Guds ord, men som sedan väljer och vrakar vad de vill tro och leva efter. De gör Guds ord omintet, nu precis som då Jesus vandrade omkring och gjorde väl i Palestina.

De sätter sina egna ord istället för Guds ord och säger sedan att det är fromt att lyda människobud och en synd att lyda Guds ord. Sådant är förbannat och fördömligt och en styggelse inför Gud. Det finns troligen ingen nominellt kristen kyrka som idag inte drabbas av denna dom. Tvärtom, som regel, ju mer bibeltrogna de påstår sig vara, desto värre är de.

Den enskilde såväl som kyrkan är bunden av Guds ord, såvitt man vill vara kristen.

Men Gud är inte bunden av kyrkorna, varken förr eller nu. När judarna inte tog emot den Gud hade sänt gick evangeliet till icke-judar. När inte kyrkan i vår tid vill hålla sig till det eviga livets ord, och söka den rättfärdighet som är från Gud, så går Guds evangelium vidare till dem som är utanför kyrkorna. Gud ser den enskilde. För Gud finns inga kollektiv. Bara individer.

Paulus säger om judarna att de ivrade efter rättfärdigheten men fann den icke eftersom de sökte den på fel sätt. Medan hedningarna - det är icke-judar - som icke hade Guds lag och icke sökte rättfärdigheten från Gud, likväl hade funnit den, ty de tog emot den som en gåva. Det kan och bör och måste sägas också i våra dagar. Kyrkorna går inte Guds vägar, de söker upprätta sin egen rättfärdighet, medan många "icke-kristna" förstår Guds gåva och tar emot den i glädje.

Detta är ett viktigt budskap, det viktigaste någon kan ha, ty Jesus kan inte stängas in i kyrkorna, ej heller har avfallna kyrkor, präster eller pastorer någon makt att utestänga människor från Gud.

Så mer konkret till vad Skytte skriver idag.

Han talar om människor, kristna föredömen, som inte låter hat och hämnd ta herraväldet, som förmår älska trots att de utsatts för ren ondska. Så länge han talar om hämnd på det personliga planet så är allt gott och väl. Rättssamhället förbjuder - och så gör Skriften! - all självhämnd. Men varken demokratier eller Guds ord förbjuder hämnd från samhället, tvärtom.

Överallt är det uppenbart att Gud hämnas all ondska. Gud instiftar dödsstraffet och delegerar till människan att ta livet från den som dödat oskyldigt blod.

All överhet som finns är instiftad av Gud. För säkerhets skull säger Paulus - under kejsar Neros regim - att ingen överhet finns som inte är av Gud. Och överhetens uppgift är att hämnas å Guds vägnar, den är Guds tjänare, och den står över kyrkan.

Det är sekterism och svärmeri att inte kalla straff för hämnd, och än värre avfall från Guds ord är det att förbjuda samhället att straffa. Att en nyomvänd, som lever i färsk upplevelse av Guds nåd, tänker att samhället också skall handla i nåd med alla förbrytare det är förklarligt, isynnerhet om man umgås man svärmare. Men rätt är det icke.

Paulus betygar att han inget har att invända om man dömer honom till döden, förutsatt att han gjort sig skyldig till ett brott som förtjänar döden.

En kristen (eller icke-kristen) människa skall inte slippa samhällets straff, han skall erkänna sin synd inför Gud och sitt brott emot lagen samt stilla och undergivet ta sitt straff även om det är till döds. Så lär Kristus, och profeterna före honom, apostlarna i hans efterföljd och kyrkan i två tusen år. Varken Skytte eller Greider kan göra något åt det. Inte heller små eller stora påvar, i Sverige eller Rom.

Återigen - självhämnd är det som förbjuds i Skriften inte hämnd.

*

*

*