GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Man kan inte leva på tack. Den som arbetar är värd sin lön och har gudomlig rätt att få betalt. Guds ord säger så. Guds ord säger också att den som inte vill arbeta inte får äta! Man skall ta hand om sig själv först och främst. Ja, den som inte tar ansvar för sin egen familj och släkt, är värre än en otrogen. Så står det skrivet!

Det är inte staten, ej heller sociala eller diakonala organisationer och verksamheter, ej heller kyrkor och församlingar som skall ta hand om folk som inte klarar sig - var och en skall ta hand om sig själv. Först och främst skall man försörja sig själv, därefter skall man ta hand om sina egna. Så säger GUDS ord. Om du gillar det eller inte, lägger inte till något, ej heller drar det något därifrån. Guds ord består när allt annat vacklar och förgår.

Församlingen i Nya testamentet antar försörjningsansvar endast för sådana som inte kan ta hand om sig själva och inte har någon som kan ta hand om dem. (se min artikel "Är bistånd & diakoni till icke-troende bibliskt?" [Läs här])

Man kan inte heller leva på att andra "bekymrar" sig för en, man kan inte betala hyran med andras "bekymmer". Så vad är egentligen "vinsten", "nyttan" och "värdet" av att någon, en kristen kanske, eller till och med en pastor, uttrycker "bekymmer", kanske även "nöd" för lidande och "orättvisor" i världen? Har det något andligt värde? Eller har det kanske något världsligt, jordiskt och materiellt värde här och nu?

Pastorn själv mår kanske bättre då han tycker sig vara heligare än andra, då han på grund av sin stora kunskap drar "bekymmer" över sig som leder till att han i "flera år" nu har "bekymrat" sig. Det är synd om en sådan pastor, tänker jag, men till vilken nytta tänker jag så?

Predikarens ord gör sig annars påminda (Pred 1:18):

"Stor visdom, stor sorg. Mer kunskap, mer plåga."

Sam Wohlin, pingstpastor i Pingstkyrkan Jönköping, en av de större i landet, skriver i Dagen i en gästkrönika (2008-02-28): "De senaste åren har jag blivit alltmer bekymrad över hur orättvis den här världen är."

Det är Guds värld han säger detta om. Är det Gud han anklagar? Säger inte Guds ord att man får skörda det man sår? Har inte Gud själv sagt att han skapat både den fattige och den rike och att de får leva sida vid sida? Att det här på denna syndiga jord skulle ha utlovats total jämlikhet eller total utjämning så att alla alltid vore lika rika eller fattiga, det finns inget stöd för i Skriften. Men jag betvivlar att Wohlin har rådfrågat den gamles gamla goda bok.

Inget är väl lättare och kostar mindre än att häva ur sig obetänksamma men vackra ord om orättvisa! Ställ då följande fråga till personen som talar så:

"Hur ser den "rättvisa" världen ut som du vill se?"

Och sedan blir följdfrågan oavsett hur svaret ser ut:

"Hur länge skulle en sådan "rättvisa" bestå?"

Är det rättvist att man får bära konsekvenserna av sina val? Vad är lön och straff annat än en rättvis skörd av våra gärningar? Vill Wohlin upphäva den lagen? Guds ord, Bibeln, i båda testamentena, är full av ord om att det man sår får man skörda. På synd följer dom, på dom följer straff. Arbete lönas, och goda gärningar lönas också, redan här.

Nu är det faktiskt så, att Västerlandet har självt skapat - med Guds hjälp säger jag - sin framgång. Generation efter generation har byggt upp det vi har idag. Det är skörden av hundratals år av arbete av miljoner människor. Det är inte orättvist att vi är rika. Inte ett dugg. Vi har också varit fattiga. I själva verket var det inte så förfärligt länge sedan. Det vi har gjort, det kan andra göra också. Övriga världen ser på Väst och USA mest för att lära sig. Precis som hela Sverige borde se till Jönköpings län, isynnerhet Gnosjöområdet för att lära sig något om ekonomisk och social framgång. Men alla gör inte detta. Vems fel är det att de som saknar det vi har inte vill lära sig?

Är det orättvist att det går bättre för många av kommunerna i Jönköpings län än i andra län? Jönköpings län har ett arbetssamt, strävsamt och påhittigt folk, är det medfött eller förvärvat? Är det i så fall orättvist, oavsett vilket? Eller är det kanske svårigheterna som skapat denna mentalitet? Andra regioner har haft bättre förutsättningar än Småland men presterar i alla fall inte lika bra, är det orättvist?

Jag kan inte tiga - sådant här tjafs av en pastor gör att man ledsnar på allt vad pastorer heter. DET är orättvist, men som väl är så går sådana tankar över hos mig. Det finns fler goda präster och kristna förkunnare än man kan räkna! Gud gillar att verka i det tysta.

Dessutom, ingen civilisation i mänsklighetens historia har som det kristna Västerlandet känt ett sådant ansvar, och inte bara pratat, utan gått till handling och verkligen hjälpt i en utsträckning som är enorm och beundransvärd.

Det är gudlöst och okunnigt att säga att Västerlandet bär på skuld, ty det är vad man säger då man talar om orättvisa. Vi, som föraktades av Östern, som den nedgående solens land, har blivit världens ljus och föredöme i allt. Alla som vill ha framgång härmar oss. Tyvärr även i onda ting.

Och vem är det egentligen, som ålägger Wohlin, en mellanung pastor, i en mellansvensk mellanstor stad, med mellanlagom rika och fattiga, att bry sig om den materiella bristen på grundläggande välfärd i en värld långt borta från hans egen värld, stad och nästanstora församling? Är hans uppgift inte stor nog? Är den inte fin nog? Är inte VDM, Guds ords tjänare, en titel med tillräcklig status, ära, respekt och trovärdighet? Räcker inte Smålands Jerusalem till för Wohlin? Och varför bryr han sig mer om det jordiska än det andliga, som är det han har åtagit sig att bekymra sig om? - Jag hoppas att han skriver på sin fritid.

Vad tröttsamt det är med sådana här människor som visar prov på sin stora fromhet genom att "bekymra" sig till ingen nytta utom för deras fromma egon.

Helt utan bevis påstår han följande dumheter: "Världen är orättvis, 20 procent av världens befolkning lever på 86 procent av jordens resurser. "

Hur vet Wohlin att det är orättvist? Med vilken måttstock? Och varför? Gud gjorde Abraham rikare än alla i hans omgivning, var det orättvist? Vem är du, Sam Wohlin som dristar dig att döma Gud? Och om Gud än är orättvis, är det inte hans eget beslut? Och hans eget bekymmer?

Och om DU vill ändra på "orättvisor" varför inte börja i ditt eget hus, Pingstkyrkan i Jönköping!

Sharity begins at home, dear brother!

Så gå nu upp i talarstolen nästa gång och förkunna din nya rättvisa!! Eller: Shut up!

Stjäl från dina många rika och troende församlingsmedlemmar! Börja med de mycket rika, fortsätt med statligt och kommunalt anställda och kräv att de alla gratis "hyr" ut åtminstone ett rum i sina stora hus. Säg sedan åt dem att sälja ett av sina fritidshus - de kan få välja fritt om de vill behålla sommarhuset i Halmstad/Öland/Gotland/Österlen/Falsterbo, fjällstugan eller spanienlägenheten. Därefter kan du befalla dem att vid hot om uteslutning sälja en av sina dyra bilar om de har två. Nu kan de för dessa pengar köpa två mindre bilar och ge bort en till en troende som ingen har men behöver en för sitt jobb. De kan också köpa ett eller två mindre bostadshus (beroende på hur stort fritidshuset var), därefter kan de ge bort dessa bostäder till ett par troende flerbarnsfamiljer som ingen bostad har. Sådant har stor lön med sig lovar Jesus själv! - Verkar det orimligt? Men hela världen går att förändra? Är det så du menar?

Var är markkontakten hos dessa svärmare? Har de redan fått vingar? Börja hemma om du vill förändra världen, börja med dig själv, så kanske dina världsförbättrarplaner får en lite mer jordnära ton och trovärdighet!

Hur kommer det sig att just pingstpastorer talar mer och mer om synden utanför kyrkorna, samtidigt som synden härskar allt mer innanför kyrkväggarna? Vad är sambandet? Varför tror man sig kunna frälsa och rädda världen från allt möjligt ont, när man inte ens kan rädda sina kyrkomedlemmar från synder, grova synder såväl som mindre och föraktade synder, som likväl dödar tron?

Varför är det just så många frikyrkopastorer som är så fromlande naiva?

Nu till Skriften.

Den gode Wohlin vill vara ännu godare och göra insamlingskampanjer hit och dit och talar sig varm för det. Inget ont i det. Men låt mig fråga vad säger Skriften?

För den som orkar höra: Ingen insamling går att hitta i Nya testamentet som görs till några icke-troende. Alla insamlingar sker till förmån för troende i andra församlingar som är förföljda och/eller fattiga.

Ingen hjälpverksamhet sker någonstans i Skriften till icke-judar eller till icke-troende. Och där man botar sjuka så sker det aldrig i annat sammanhang än där Guds ord förkunnas och tas emot av sådana som nyss icke trodde.

Idag är nästan aldrig Guds ords predikan och hjälpverksamhet förenad. Tvärtom, man gör en poäng, en som man anser from poäng, av att man vänder sig med sin hjälp till alla oberoende av tro. Men orsaken är ju inte att man kommit på att Guds befaller det, eller att fått för sig att det är fromt, eller frommare, utan att staten kräver det för att man skall få pengar från SIDA. Det är därför man framställer det som frommare att hjälpa utan att fråga om tro. Sådana fromma lögner och rationaliseringar har påvekyrkan i alla tider ägnat sig åt för att dra in pengar. Pingströrelsen har mycket gemensamt med det romerska väsendet.

Vad man än vill kalla sådant, inte är det Skrifttrohet eller bibliskhet, ej heller andligt eller trovärdigt. Fastän det är just det man strävar efter, så blir man i själva verket mindre trovärdiga. Inför Gud, alltså. Lydnad är bättre än offer. Och att sätta människors bud istället för Guds och sedan ljuga och säga att det är heligare att lyda människor än Gud, ja att lydnad för Guds bud är oheligt och gudlöst - det är en så stor förvändhet att de bokstäver som kan göra rättvisa åt det skulle bränna upp datorn.

Låt de människor som endast har allt sitt hopp i detta livet ägna sig åt att hjälpa materiellt, de gör det troligen bättre än kristna. Men även om de kristna vore bättre på materiell hjälp, så är det inte deras uppdrag.

Om de kristna inte förkunnar Guds Ord så gör ingen det.

Är du trogen Skriften, Wohlin? Är din lära i enlighet med Guds ord? Det är de frågorna du borde bekymra dig över, innan du sysslar med annat.

DU pastor, bliv kvar vid din uppgift! Gör det du har betalt för, gör det du har lovat då du blev pastor! Lek inte politiker, etiker, biståndschef, diplomat eller socialarbetare, ej heller chef för FN!

Varför vill alla syssla med något annat än de är kallade och avlönade till? Varför är pastorer sådana mångsysslare? Spökar fortfarande lewi-pethrus-syndromet?

Och sedan undrar man i kyrkorna varför medlemssiffrorna sjunker och varför man inte ens vinner barnen till de redan troende!

Se här några handfasta råd till församlingarna:

1. Uppmuntra människor till att tänka mer på att skaffa fler barn än att få högre standard.

2. Hjälp människor till ingång i och djupare kunskap i Skriften.

3. Satsa mer på att leda de troendes barn in i Skriften än att agera utåt.

(Det är att syra degen, vilket på lång sikt är detsamma som evangelisering!)

4. Se till att pastorerna antingen byter jobb eller ägnar sig åt ordet och bönen.

Se där en enkel framgångsmodell hämtad direkt ur den första församlingen.

Överkurs

1. Lägg ner biståndsprojekt som inte är förenade med predikan.

2. Sluta genast med social verksamhet som inte är förenad med Guds ords förkunnande.

3. Följ den ursprungliga mallen, predika ordet i tid och otid och i samband med det - bota sjuka!

4. Spara genom att lägga ner allt som är främmande för kärnverksamheten, det är förkunnandet av Guds ord. Lägg ner, sälj ut om nödvändigt, allt onödigt. Behåll lokaler, främst de som är små och nära bostadsområden. Anställ fler predikande bröder. Predika ordet i tid och otid! Studera alltid innan du talar. När du talar öppna munnen. Var frimodig, säg vad Gud säger i sitt ord, oavsett om du förstår det eller inte, tror det eller inte. Bed oavlåtligen. För allt krösamos i Småland - ändra inte på Guds ord!

5. Följ Skriften i allt.

Verkar det svårt? Varför?? Åh, det är för enkelt!! Aha!

*

PS Gud gör definitivt skillnad på människor, tvärtemot vad Wohlin säger:

"Vi som är troende lyfter ofta fram alla människors lika värde. Att Gud inte gör skillnad på människor. Det är grundläggande i den kristna etiken."

I den kristna etiken, det är den som Jesus lär oss genom sina egna ord och genom sina apostlar, så utlovas belöning för det man gör mot Jesus, inte för det man gör mot otroende. "dessa mina minsta" det är de som är Jesu bröder och systrar, de som tillhör hans familj, och hans familj det är de som håller hans ord.

Social verksamhet till icke-troende har inget stöd överhuvudtaget i Skriften.

Därmed inte sagt att det är fel eller ont, bara detta:

Det är inte församlingens uppgift, inte ens dess sekundära eller sekulära uppgift.

Det hör överhuvudtaget inte alls till församlingens gudomliga uppdrag. Det är visst och sant, under den förutsättningen, att Nya testamentet får vara med i bestämningen av den s.k. kristna etiken.

*

Ständig efterskrift (2008-03-03):

Denna blogg skriver med följande principer som grund:

1. Det är skillnad på Guds ord och människors.

2. Det är viktigt först och främst för kristna att veta vad som verkligen sägs i Bibeln. Det är i vår västerländska av kristendomen präglade kultur nära nog nödvändigt även för icke-troende att veta för att förstå.

3. Det är först när man vet vad Skriften säger som man kan ta ställning till det.

4. Kristna skall predika Kristus, inte etik. Kristendomen har inget politiskt uppdrag överhuvudtaget.

5. Först kristen, sedan kristen etik. Kristen etik är för kristna, på samma sätt är islams etik för muslimer.

6. Tron och etiken är av Gud förenade och får inte, kan inte, går inte att åtskilja. När islam ålägger oss att följa deras etik, vad gäller teckningar eller annat, så ålägger de oss i sanning att antaga deras religion. Sådant måste avvisas. Gärna med teckningar som gisslar deras hyckleri.

7. Staten skall icke blanda sig i församlingens inre liv, och församlingen skall icke lägga sig i statens yttre liv.

8. Överheten är Guds tjänare till att belöna och hämnas, den har Guds uppdrag att använda svärdet. Den uppgiften är totalt annorlunda än den som är tilldelad församlingen. Överheten skall i det yttre åstadkomma yttre ordning och rättvisa, och är för detta tilldelad yttre materiella, fysiska och timliga medel. Staten skall inte försöka och kan inte heller åstadkomma andliga resultat, eftersom den inte har några andliga medel till sitt förfogande. Om överheten är klok gynnar den religiös verksamhet.

9. Kristna har samma rätt och skyldighet som andra medborgare i europeiska demokratier att deltaga i det politiska livet. De kan gärna göra det som kristna, men de har inget uppdrag från Gud att ålägga andra att följa Skriften. De gör klokast i att argumentera utifrån vad som är bäst ur ett jordiskt perspektiv. Det som rör himmelen och den eviga saligheten hör till predikan och att driva politik är inte att predika, och predika är inte att driva politik.

10. Församlingens uppdrag är att predika sanningen om Gud och Guds nåd sådan den är uppenbarad i Sonen och i enlighet med de Skrifter som till vår eviga frälsning, och på Guds befallning nedtecknats av Guds tjänare i forna tider, fram till och med apostlarna, som utvaldes av Herren Jesus själv. Det är ett budskap av en helt annan art med helt andra medel än de som är tilldelade överheten. Församlingen skall med andliga och evigt verkande medel åstadkomma andliga och eviga resultat. Andliga mål kan lika lite åstadkommas med yttre timliga medel, som yttre mål i samhället kan åstadkommas med inre, andliga medel.

11. Församlingen skall underordna sig överheten. Överheten, det sägs av namnet redan, står över kyrkan, även om kyrkan falskeligen kallar sin påve för Kristi ställföreträdare. Också Kristus var ställd under lagen, både den judiska och den romerska. Ursynden är uppror, därför är kardinaldygden underordning. Alla även icke-troende är ålagda av Gud att underordna sig den överhet de har över sig.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* * "Är bistånd & diakoni till icke-troende bibliskt?" [Läs här]* *

*

*