GUDS ORD [dggb] & MÄNNISKORS ORD

cid KOMMENTAR TIDNINGEN DAGENS FALSKA RELIGION & KRISTUS

Det finns inget som tidningen Dagen lägger ner så mycket kraft på som att fördöma ägande och ägodelar och det man kallar - utan att någonsin definiera - "materialism".

Det hör till Dagens (opublicerade) policy att fördöma "konsumism" och "materialism", därför är det ingen slump att man blåser upp en undersökning utan det minsta sakliga värde med rubriken "Barn allt mer materialistiska" (Dagen 28/2).

Det hör till den falska religionens natur att den vill förvirra och göra folk osäkra. Man skall aldrig få vara viss om sin frälsning, man skall hållas nere av fördömelse och andligt förtryck genom skuldbeläggning.

Ägande och ägodelar, och frukten av eget arbete, är en Guds gåva som bör och skall emottagas med tacksamhet, och när det tas emot i tacksamhet blir det oss till välsignelse.

Men eftersom man inte följer Guds ord utan sina egna inbillningar, så gör man allt för att hitta något att anklaga människor för, så att de blir bundna i sina samveten till dessa som fördömer dem. Och eftersom många faktiskt känner en viss obestämd skuld - ofta utan skäl - för att vi har det så bra, så vet dessa värdelösa kristna konsten att angripa just denna svaga punkt.

Det är inget att hymla med. Arbetaren är värd sin lön. Gud säger så! Ingen i Sverige skall eller bör känna skuld för den välfärd vi har. Den har skapats genom generationers hårt arbete. Att andra inte har lyckats lika bra är varken vårt fel eller något vi bör känna skuld för. Alla som talar så är falska profeter. Varför? Jo sådant prat har inget med sanningen att göra. Västvärlden gör och har gjort mer än någon annan civilisation före oss för att hjälpa andra som inte lyckats. Men vi hjälper ofta på fel sätt, vår hjälp är oftast inte hjälp till självhjälp utan en hjälp som stjälper hjälpmottagarna ner i ännu större nöd och beroende.

Dessutom kan man inte avbörda de fattiga eget ansvar. Vi har också varit fattiga, för inte så där förfärligt länge sedan. Kunde vi resa oss kan andra. Ibland står vår "hjälp" i vägen mer än den banar väg för framgång! Dessutom har de Soto visat att de fattiga faktiskt är mycket rikare än vi menar, problemet är att de har inte de immateriella strukturer som behövs för att bevisa ägande. Den juridiska apparat vi har i västvärlden saknas ofta. Om det inte finns något fastighetsregister kan man inte belägga sitt ägande och därför inte heller belåna fastigheten. Det är ägandet och ägande rätten som måste utvecklas för att ett land genom eget arbete skall kunna lyfta sig. Rikedom kan inte ges bort, utan bara förvärvas. Dessa brister i samhällenas organisation är den största anledningen till att många länder inte kan lyfta sig till oberoende trots all hjälp de fått i decennier.

*

Sekterister och svärmare har alltid en egen "definition" på vad synd är. Synd är det som man för tillfället tycker passar ens egna intressen att fördöma. Isynnerhet är det synd att tycka annorlunda än dem, extra syndigt är det att kalla dem för gudlösa. De vill nämligen mest av allt bli ärade och prisade av människor som rättfärdigare än andra, ja heligare än Gud själv. De vill få "respekt" och "trovärdighet", som om de visste att de aldrig kan få det.

I Skriften finns det en definition, och bara en, på vad synd är. Martin Luther har formulerat det för alla tider:

"Synd är det som Gud förbjudit, och goda gärningar är det som Gud befallt."

Därutöver är inget att tillägga.

Men många av dessa som kallar sig pingstvänner eller väckelsefolk, har aldrig böjt sig under Guds ord, de har alltid gjort sig egna syndkataloger.

De gamla klassiska "synderna", ni vet rökning, alkohol, bio, långt hår, dans, smycken, smink, kort hår (om du är kvinna), fotboll på söndagar, frånvaro från ett "möte" eller "bönemöte" och mera sådant, har upphört att fördömas och kallas inte längre synder. Nu är bio, idrott, dans, krogbesök, konserter av alla slag, teater och allt vad du vill, det är kultur och helt okej.

Men inte bara det. Otrohet, skilsmässa, omgifte, föräktenskapligt sex - alla sådana sexuella synder var fruktansvärda förr, men från den moderna pingstledningen (Sten-Gunnar Hedin) ges det nu signaler att detta är "sårighet" *) som inte skall orsaka varken uteslutning eller fördömelse! Också praktiserande homosexuella skall beredas rum i pingstkyrkor, även om de är gifta som homosexuella och uppträder som ett par och på pars vis visar ömhet mitt i församlingen.

Hur man skall kunna neka homosexuella att gifta sig om de tillåts vara medlemmar det förstår inte jag. Gör du?

Det finns flera orsaker till att det blivit så här, men grundfelet är att man aldrig har varit bunden till Skriften. Eftersom man är "pingstvänner" så är man per definition sekterister och svärmare. Man har ett sektdop, man erkänner inga andra dop, samt man sätter känslor och "erfarenheter" och egna ingivelser före Skriften. Man "tror" och inbillar sig att man har Guds ande i sådant mått att man inte behöver Skriften, och att man fritt kan spekulera utan och utanför Ordet, man påstår att varje nyck man får är en "maning" från Anden. Ja man tror sig vara så heliga att man törs mästra och undervisa Gud om vad som är rätt. Man gör, utan att frukta någon dom, ändringar i Skriften hela tiden.

Det har med tiden blivit så, att alla de synder som man förr fördömde, de har nu sedan länge fått starkt fäste just i dessa kristna pingstförsamlingar. Är det inte både logiskt, rättvist och ironiskt? Om man hela tiden fokuserar på vissa begränsade och yttre synder (sexuella) så blir det väl det man tänker på, och så drabbas man själv av det man slog andra med.

Syndbegreppet i många församlingar och rörelser har sällan nått under ytan. Att hela människans natur och vilja är förstörd, att hon inte kan hjälpa sig själv till förening med Gud, att hon blir värre inte bättre då hon inbillar sig vara gudfruktig - inget av detta har pingstvänner i allmänhet förstått. Därför är de fångar i synden desto mer. Att Gud gör den ogudaktige rättfärdig, det har aldrig dessa skenrättfärdiga förstått. De kan på sin höjd tänka att Gud till och med gör den ogudaktige rättfärdig, men de förstår aldrig att Gud endast gör den ogudaktige rättfärdig. Endast den som kommer till Gud sådan han är kan få hjälp av Gud. Den som går till Gud i tanke att han väl inte är helt och hållet syndig, går tomhänt, eller än mer förljugen, därifrån.

Gud tar sig an dem som kommer till honom i sanning, som vet sig vara och kommer som de gudlösa stackare vi är till Gud. En sådan bön från en sådan ogudaktig blir alltid bönhörd, som rövaren på korset är ett bra exempel på.

Men en praktiserande homosexuell som deklarerar och demonstrerar och förklarar att homosexualitet inte är en synd, oavsett vad Guds ord säger, den har Guds ord emot sig på ett sätt som inte ens pingstvänner brukar vilja trolla bort. Men nu har också det ändrats, vilket än en gång visar att har man börjat ändra i Skriften så finns det inget slut.

Har man ändrat på ett, så har man ändrat på allt,

eftersom ingenting då längre är heligt. Kan en sak ändras, kan allt ändras.

Kan allt ändras är inget visst och sant.

Men man har inget lärt, därför har man bytt fot, ty något måste man ju fördöma. Man har ju hela sin själ investerad i detta att fördöma andra, därför måste man hitta nya synder.

Den "synd" man nu älskar att hata är "materialism", och så har det varit nu i ett par decennier eller mer. Vad har hänt? Jo, ingenstans är materialismen så stark som i pingstförsamlingar. Sista modet, inga problem! Vill du se hur de senaste bilmodellerna ser ut, gå runt på kyrkans parkering.

Under mycket lång tid, åtminstone sedan Lewi Pethrus dog 1974, så har fördömelse av de som står utanför, de andra, de som inte är pingstvänner eller positiva till pingstvänner, hört till den dagliga agendan. Man menar att man följer Kristus när man fördömer folk för att de syndar. Då det gäller att visa på Jesu Kristi Gud och Fader har man inte varit varken lika flitig eller intresserad. Man lär som regel att nåd är till för dem som inte syndar, en extra belöning för dem som sköter sig. Medan Skriften lär att nåd är till för verkliga syndare med verkliga synder. Människor som gör onda verk och i Kristus ser en hjälpare, och därför söker hjälp hos honom de har funnit pärlan. Men "pingstvänner" säger: Den som syndar är utan nåd.

För Jesus finns bara individuell frälsning. Medlemskap i det judiska folket är ingen garanti för frälsning, ej heller medlemskap i en kyrka. Någon kollektiv frälsning finns inte, därför finns det inte heller någon kollektiv opersonlig strukturell synd eller skuld. Allt sådant tal är socialism och gudlöshet och fjärran från sann biblisk kristendom. Det man kan finna i Bibeln är däremot att summan av alla enskildas synder kan drabba ett folk eller en stad, men framför allt finner vi att det kan räcka med tio, två eller en rättfärdig i ett sådant sammanhang för att Gud skall rädda alla.

Därför är Stanley Sjöberg återigen beslagen med lögn och gudlös dikt och falskt profeterande då han säger i Dagen (27/2) "Måste få stanna kvar i en fördjupad gemenskap", att kyrkan skall tala om "kollektiva skulder", han "drömmer" om en sådan tid. Må han drömma någon annanstans.

*

Luthers insats är så stor att ingen efter honom ännu riktigt har fattat den i alla dess aspekter, trots många goda insatser så är oerhört mycket ogjort. Än värre är att vår tid nästan glömt honom, och många tycks göra allt för att nedvärdera och misstänkliggöra Luther. De riktigt trendiga konverterar till påven i Rom och hatar mer eller mindre Luther för att han uppenbarade det gudlösa i påvedömet.

Dessa neopapister såge ju gärna att påven vore inte bara i teorin och läran och bekännelsen, utan de facto hela jordens härskare, vilket han gör anspråk på när han lögnaktigt påstår att han är Kristi och Guds ställföreträdare på jorden.

På tidningen Dagen är det nog bara det moralistiska USA-hatet som kan tävla med moralismen över materialismen. Man fördömer gärna, och utan att behöva veta något, våld och dödsstraff, fastän Guds ord befaller överheten att göra både det ena och det andra.

Gång på gång på gång när man läser denna mörkertidning så påminns man om den socialistiska tidningen Pravda, som var den socialistiska diktaturregimens röst i Sovjetunionen. Ordet Pravda betyder sanning men dess alster var sådana att inget betydde vad det syntes betyda. Allt hade en annan mening än den betydelse orden vid normal användning skulle haft. En helt ny vetenskap, kodspråksvetenskap uppstod, som man kallade kremlologi, ingen kunde utan lång bekantskap med språket och politiken tyda vad som sades. Vissa journalister som rapporterade från Moskva fick status av kremlologer. Nästan allt i Dagen är obegripligt om man inte har detta i bakhuvudet, de liknar mest av allt Jesu tids fariséer. Bli inte förvånad om du inte fattar hur de tänker, de vet det knappt själva.

*

*