GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

I en ledare för den sista mars, krigsgudens månads sista dag, avkunnar DN den slutgiltiga domen över upprorskulturen från 1968.

Lägg märke till denna artikel "Klassens ledstjärna" (DN 2008-03-31), en osignerad ledare från 31 mars, 2008.

Lägg datumet på minnet, det var en helt vanlig måndag, den siste mars, 2008, 40 år efter 1968! Då hände det något - på DN! När hände verkligen något där sist?

Eller rättare, något har hänt! Inte bara på DN, ty de är nog bara ett språkrör för en redan förändrad verklighet hos folket.

DN skriver:

"[a]tt auktoritet inte bör byggas på underkastelse, godtycklig maktutövning eller skräck innebär inte att auktoritet i sig är dålig eller något som skolan eller samhället kan klara sig utan."

Det vore skada om denna artikel, och detta erkännande av auktoritetens oundgängliga nödvändighet för varje samhälle med självbevarelsedrift, fick passera utan att få den uppmärksamhet dess innehåll förtjänar. Den är till skenet blygsam, men i sak revolutionerande.

Den signalerar att det skett ett trendbrott i det tysta, en re-revolution, eller snarare kanske en gradvis, eller nästan steglöst tillväxande de-revolution.

Nu gäller att återgå till verkligheten. Urgamla basvärden återväcks till livet och samhället. Tusenåriga insikter om nödvändigheten av att föräldrar är och därför skall vara auktoriteter över sina barn, att lärare skall ha makt och auktoritet i skolan, att barn och elever skall underordna sig, tränger sig oemotståndligt fram.

Det sker som en reaktion på den alltmer uppenbara upplösning av ordning och trygghet i samhället som 1968 var starten på och som vi nu ser de förskräckande effekterna av mer och mer, på nästan alla områden i samhället.

Därför är det inte så konstigt att även DN börjar distansera sig från tygellös liberalism och socialismens samhällsnedbrytande idéer.

Verkligheten tränger sig på. Det ena ordet efter det andra, på det ena området efter det andra, återges sin naturliga och moraliska innebörd i vårt samhälle sedan socialisterna kastades tillbaka till 1914 års siffror i ett val! Där i den fördemokratiska tiden känner de sig hemma och bör där förbli.

(R)-regeringen står för motsatsen till socialism, vilket medför en återkomst, en revolutionär återställning av det naturliga, eller det borgerliga om man så vill.

Arbete, lön, skatt, lärande, har återerövrats redan förut, och nu står lydnad, underordning och auktoritet, på tur. Dessa ord tillsammans bildar en stor del av den reellt existerande verkligheten, som så länge förnekats.

Man kan inte hur länge som helst inbilla folk att man kan upphäva tyngdkraften med fantastiska utopier.

Vettigt folk i alla tider har samverkat med naturkrafterna och använt dem, inte förslösat tid, kraft och energi på att söka upphäva och förinta dem.

Alliansens uppgift är att restaurera det sunda förnuftet. De har på drygt ett år kommit väldigt långt. Mätt i ord de erövrat!

Ett av de viktigaste områdena där det fortfarande går åt fel håll är familjen. Inga tecken finns som antyder att Reinfeldt-regeringen kommer att ens vilja, än mindre kunna, vända om också på den punkten, från de nedbrytande krafter som socialism och tygellös liberalism har släppt lösa i samhället. Det måste bli värre först!

*

Vi har nu DN:s ord på att auktoritet är något som varken skolan eller samhället kan klara sig utan.

Undrar vad Paulus tänker? Vad var det jag sa, kanske? Den världsberömde historikern Ranke lär ha sagt (enligt Nathan Söderblom) att Paulii ord i brevet till Romarna, kapitel 13, versarna 1-4, är de viktigaste ord av alla före och efter honom, när det gäller inflytande på historien.

Det är fortfarande bara biblisk kristendom som följer denna text, ty här ställs alla kristna, och hela kyrkan, med eller utan påvar, under den världsliga överheten, inte tvärtom.

Medan alla falska religioner, alla sekter i och utanför kristendomen, vill förena den politiska makten med den religiösa. Intet är mer ödesdigert för kyrkan och samhället.

Båda krossas av teorier där den politiska makten förenas med teologiska, det är makten över samvetet.

Den världsliga överheten har absolut makt på jorden över yttre ordningar, och den har makt att straffa kroppsligt och timligt. Men det som hör till det eviga och Gud har inte överheten varken makt eller auktoritet att uttala sig om. Därär det Guds ord som gäller. Kyrkans och individens inre liv skall överheten inte lägga sig i. Gör den det så gör den samma fel som påven fast tvärtom.

Påvekyrkan är den största av flera kyrkor, tillsammans med sådana företeelser som islam, sikher och evangelikala, som alla blir antikyrkor när de fordrar politisk makt.

Paulus och apostlarna har lärt av Jesus. Jesus föddes ställd under lagen. Han bröt icke en enda gång mot någon lag, varken romersk eller judisk. Det enda "uppror" han stod för var emot de religiösa ledarna, och då endast när de gjorde Guds bud omintet och satte sina egna människobud i Guds ords ställe.

Om nu Jesus hellre dör än låter sig göras till konung - det var därför de ville döda honom: "Om du nu är Messias, stig då ned från korset så skall vi tro". Och dessutom säger "Mitt rike är icke av denna världen", ja han vägrar till och med att döma i rättssaker, samt att han underordnar sig all den överhet han har över sig, då är ett exempel satt för kyrkan som den aldrig kan undkomma.

Och likväl är påvekyrkan framför andra så förvänd att den har skapat en egen lag som alla troende skall lyda före all s.k. världslig lag. Alla trogna renläriga katoliker är lojala mot påven före sitt eget land, de erkänner inget annat land än påvens land, det är hela jorden. Ty påven hävdar sig var Kristi ställföreträdare på jorden med maktanspråk över alla riken och herrar på jorden. Längre bort från Kristus kan man inte komma. Närmare islamismen går inte att komma.

*

Rom 13:1-8 Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. [2] De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. [3] De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; [4] den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda. [5] Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. [6] Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. [7] Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. [8] Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.

*

*