GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Eller är ett gammaldags krigsanfall i avsikt att ockupera och ta kontroll över vårt territorium för det ena eller andra syftet, det vi borde frukta mest? Är det kanske tankar och idéer, mentala attityder och tanklösheter som aldrig ifrågasätts, som är det största hotet? Typ, den idiotiska idén om att alla är ”snälla”, åtminstone mot oss? Eller denna lögnen: ”Intet ont kan hända oss!” – och ändå sker det typ sju mord på tio dagar i Sverige. Också barn mördas – gång på gång.

Det mest utstuderade erövringssättet är att ta total makt över ett lands folk och politiska ledning, steg för steg, genom hot och utpressning, så som islamister nu redan sedan länge håller på med i Europa. Eller Ryssland gentemot somliga av sina forna slavstater. Man vill vinna krigets frukter utan att behöva utkämpa ett krig. Därför att man inte kan – som i islamisternas fall – eller därför att man är bekväm.

Våra moderna samhällen är de mest tekniskt utvecklade i människans historia. Så är också de nya eländen vi kan drabbas av. Det är just den avancerade tekniken – inte minst våra kärnkraftverk – som är de känsligaste delarna i våra samhällen. Just därför måste man räkna med att det är där en fientlig makt sätter in sina första angrepp och resurser. Kan hända efter att först under en längre tid ha sökt bryta ned motståndsviljan genom psykologisk propaganda som syftar till att pacificera oss.

Märkligt nog, eller följdriktigt om du frågar mig, så har våldet i hemmen och på gatorna ökat intensivt under just denna tid och just därför. Agaförbudet har ökat våldet inte bara i hemmen!

De germanska folken, som en gång erövrade romarriket, kallades barbariska, men det stoppade dem icke.

Nu kallar Europa amerikaner och andra som försvarar sig med våld för ’vapentokiga’ eller än en gång ’barbariska’. Men när Europa blir erövrat i framtiden kommer man ångra att man inte lärde sina unga män att strida som de gamla germanska eller dagens amerikanska ”barbarer”!

Vi i Sverige och Västerlandet har bekämpat och vunnit seger över många svårigheter, lidanden och sjukdomar, som hela världen fått del av. Vi har byggt system som framgångsrikt skyddar oss mot många olyckor, som man för ganska kort tid sedan var hjälplös emot.

Men den mentala förruttnelsen som länge har pågått i Europa i socialismens och ”fredens” namn, inte sällan iklädd anspråk på att vara kristen, har ingen sökt bota eller bekämpa. Tvärtom har just formella ledare med höga löner i nominellt kristna kyrkor mer än andra spridit en falsk kristendom som just skapar en beredskap att hellre dö än kämpa för liv, frihet och framtid.

Det är märkligt att det mest effektiva sättet att förföra de sekulariserade f.d. kristna européerna är med en socialism iklädd kristen etikett och päls av dödade lamm. Så blir bortvändheten från det äkta straffad just genom att okunnigheten gör att man inte kan skilja falskt från sant.

I namn av denna falska kristendom har många i Europa tagit sig för att utnämna våld som den enda eller i alla fall värsta synden, vilket delvis kan förklaras av att man gjort sig själva till slavar under lössläppthet som man inte vill säga nej till. För att försvara sin laglöshet och sitt otyglade leverne behöver man något annat att peka ut som värre. Våld är namnet.

Men är det verkligen någon som inbillar sig på allvar – förutom dessa fanatiker – att våldet går att utrota? Och även om det gick, finns det verkligen inte ondska som inte är våldsam? All ondska är inte våldsam. Mycket ondska är just passiv, pacifistisk, likgiltig, blind och gärningslös. Och, ja, visst är det så att allt våld inte är ont! Det finns våld som inte gör ont! Somligt våld är inte ens ett nödvändigt mindre ont val mellan olika arter och grader av ondska. Det finns våld som är positivt gott, och som måste väljas framför allt annat om man vill göra gott.

Det är först när man förstår detta, som förutsättningarna för fred blir förbättrade. Fullkomlig fred går aldrig att uppnå, beständig fred är blott en fråga om år eller i bästa fall decennier. Allt annat är fantasier eller anomalier.

Här på denna jorden kan aldrig lamm och lejon beta i vänskap tillsammans. Den eviga freden och friden är enbart möjlig i en värld där alla hjärtan är fyllda av anden från Gud, det är där vi känner Gud fullkomligt, det är först i nästa värld efter uppståndelsen enligt Bibeln. För dem som inte har det hoppet så finns ingen tid eller plats för den eviga freden utom i nattliga drömmar där man svävar fritt över jord och hav.

Somliga - som inte behärskar sin Bibel – tar sig för att citera godtyckligt valda versar som de tycker passar för att stödja sina förutbestämda åsikter. De missbrukar Guds ord för att hävda människors tankar. Men Guds ord har givits för att Gud vill uppenbara sina tankar. Därför är den som läser Skriften på något annat sätt, av sina egna tankar utestängd från möjligheten att ta del av Guds tankar.

”Kalla-krigs-alarmism? Kalla det hellre Kalla-fakta-realism. Historien pendlar mellan avspänning och anspänning och ännu har ingen sett lammen och lejonen beta tillsammans. För Sverige blir läget i grannskapet åter mer problematiskt. Ryssland skruvar upp ambitioner och tonläge i takt med att man känner för­lorade krafter återvända. Men i försvarspolitiken gäller fortsatt sorglöshet. ” [min kurs.]

Profeten Jesaja i Bibelns Gamla testamente talar i elfte kapitlet om telningen från Isais rot, han skall döma med rättfärdighet, och han skall slå jorden med sin muns stav och med sina läppars anda skall han döda de ogudaktiga, då, först efter det står det, i versarna 6-9:

Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.

Förutsättningen är kunskap om Gud och att alla är heliga, så att de inget ont gör. Detta är icke fallet och kan aldrig hända i denna världen på denna jorden. Därför talar profeten om att Gud skapar en ny himmel och en ny jord (kapitel 65, vers 17). Därefter kan det ske att (vers 25):

Vargen och lammet betar tillsammans, lejonet äter hö som oxen. Och jord är ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg sker något ont eller vrångt

Och när profeten redan i början av sin bok, i kapitel två, talar om att (vers 4) ”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.”, då är det ett resultat av att folken hörsammar Guds ord. Där är vi icke. Och vi kommer inte dit av egen kraft. Det sker icke genom en gradvis utveckling och tillväxande rättfärdighet. Tvärtom, det sker trots vår orättfärdighet och det sker genom Guds ingripanden, och det sker då människan skördat frukterna av sin ondska, så att hon blivit trött på att göra ont. Där är vi icke. Och därför skall en far och en mor skydda sina barn från faror, med våld om nödvändigt, och en god överhet ser till att bygga ett försvar för folk och land.

Ingen kan skylla ifrån sig om han försummar att bygga försvar medan tid är, om hans familj sedan går under för lejon, björn och varg, som plötligt och oväntat går till attack. De underbara slutorden i vers 4 ”Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.” hör en annan tid till. Den som lever efter dem redan nu går under i förtid. Den som älskar livet och sin nära och kära förbereder sig för det värsta medan tid finns.

Linder summerar den svenska attityden: ”Vi vill varken betala för att skydda våra gränser eller göra bindande åtaganden inom Nato”.

Vi vill ha kortsiktig och marginellt lite mer välfärd nu, men spelar därmed rysk roulette med barn och barnbarns hela välfärd för en enda liten gnutta mer njutning nu! Ty vad välfärd återstår om vi ockuperas och förlorar all frihet och allt självbestämmande? Är det inte bättre med mindre välfärd nu, mindre bidrag, mindre av kostsamma icke-produktiva projekt om lyxig överflöds-”jämlikhet”, för att istället kunna sova lugnt på nätterna och dö utan skam för att vi utlämnat våra barnbarn till lejonen!

Det är uppenbart att försvarsfrågan upplevs som mycket allvarlig för många ansvarsfulla människor. Frågan är kommer Alliansen att lyssna? Vad krävs? Ett folkligt rytande? En misskötsel som gör alla livrädda?

En hotfull signal från Ryssland? En ”vänskaplig” ”utplacering” av ryska ”hjälptrupper” på Fårö? En förekommande belägring av Gotland, efter modell Engelska flottan mitten av 1800-talet?

Ett än mer uppmuntrande tecken på ett uppvaknande till allvar är att till och med Dagens Nyheters Henrik Berggren i den lätt nostalgiska artikeln ”Punkt 49.” [Läs här] ger uttryck för saknad både av försvarsförmåga och den allmänna värnplikten:

Berggren tycks till och med sakna Sovjet som en tydlig och överenskommen fiende:

”Om Sovjetmakten gav sig på Sverige var det lika bra att vi försvarade fosterlandet med vapen i hand, tänkte nog de flesta av oss.”

Men det är mer och mer uppenbart att man kan inte fortsätta låtsas som om allt är lugnt och tryggt i omvärlden.

Därför bör Reinfeldt inse att den nuvarande linjen där man smular sönder försvaret har gått för långt. Den har gått så långt att det nu bör finnas underlag för en bred uppgörelse i riksdagen för en upprustning. Att upprusta försvaret är att öka tryggheten, det känner fler och fler. Då är det många frågor som trillar ner till lägre prioriteringar.

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver den 2 maj i Göteborgs-Posten på debattplats ”Försvarets framtid bygger på samarbete” [Läs här]:

”Inga frågor kommer att vara heliga när jag i slutet av året ska presentera ett förslag om försvarets framtida inriktning”.

”Vår säkerhet bygger på mer gemenskap och samarbete med andra länder” skriver han och nämner Norge, Finland, Baltikum och USA.

”Regeringens ambition är att Sveriges förmåga till internationella fredsinsatser ska fördubblas. Vi ökar därför anslaget för fredsfrämjande insatser från 1,5 miljarder kronor till närmare 3 miljarder kronor mellan 2006-2009.”

”Jag ser bland annat framför mig att vi dimensionerar försvaret utifrån och in - världen, närområdet och nationen - och gör försvaret användbart i alla dessa perspektiv.”

Tolgfors har inte fattat att det nya försvaret redan är gammalt. Det är dags att förnya försvaret genom att återgå till verkligheten och uråldiga odödliga grunder om hur man försvarar sitt eget land först. Vi kan inte försvara Sverige genom att hjälpa Afghanistan – hur viktigt det än är.

Han är nog inte beredd på att det är de nya heligheterna som måste offras! Åter till verkligheten det är den enda väg som leder framåt oavsett vilket område av samhället vi talar om.

Det är ganska enkelt. Sossarna färdades på imaginära moln av bomull – gör man tvärtom som de så är det garanterat att man går i en bättre riktning. I vissa frågor måste man göra helt om.

Det nya försvaret är redan gammalt. Leve det nya nya försvaret som heter Krigsmakten och har allmän värnplikt!

*

*

*