GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

"De måste hitta ett eget borgerligt språk" påstår Göran Skytte om borgarna och nymoderaterna särskilt, i sin krönika i dag (SvD 2008-03-29):

"[e]tt bekymmersamt drag framför allt bland en del av regeringens nymoderater: de tycks sakna ett eget borgerligt språk. När de närmar sig kärnvärden som så att säga ockuperats av socialdemokraterna, vänsteristerna, feministerna, då finner de inga egna ord och begrepp utan faller in i den gamla trallen. Och därför blir det ibland så att när dessa nymoderater försöker förnya sig, då låter det precis som något man till leda hört förut, från andra hållet. Typ ”könsmaktsordning”.

Men Åsa Moberg, som skriver på Brännpunkt idag tycker tvärtom i artikeln "Ta parti för människovärdet" (SvD 2008-03-29):

"De nya moderaterna har till stor del vunnit sin politiska framgång genom att stjäla arbetarrörelsens grundpelare av positivt värde­laddade ord. Moderaterna är det nya arbetarpartiet, som driver en arbets­linje, och kämpar mot utanförskap.Inför nästa valrörelse fortsätter det semantiska erövringståget, med början under partiets kommundagar, där nästa erövring lanserades: välfärd. Före valet 2010 är man helt säkert framme vid solidaritet, med det ­ordets alla goda vibrationer. För­nyelse är redan ockuperat: ”Enligt Mona Sahlin har ordet förnyelse nästan blivit ett skällsord för många, ett uttryck för högerpolitik” (Dagens Industri Weekend 14/3).

Jag tänker att Åsa Moberg har mer rätt än Skytte. Men man måste göra åtskillnad mellan ord som är värda att erövra och ord som man som borgare inte vill erövra utan tvärtom förgöra.

Ord som "könsmaktsordning" är oanvändbara för borgare, sådana ord kan inte [utan stor svårighet] ryckas ut ur sitt ideologiska mörker och användas i ljusets tjänst.

En ideologi som utgår från andra grunder än feminismen bekämpar nog sådana ord bättre genom att avslöja och angripa tankarna bakom.

När det gäller ord som är mer allmänna, ord som lojalitet och arbete, så tänker jag att det är ett genidrag att lägga beslag på dem. Det är inte bara god taktik, det är moraliskt nödvändigt att ta dessa ord. Det handlar om att återerövra dem, att bruka dem rätt och förhindra att de missbrukas. Det är ord med ett innehåll som man inte vare sig bör eller så lätt kan hitta ersättare för. Den som har dessa ord har en stor fördel, den är så stor att den avgör ett val.

Genom att återta nödvändiga, oersättliga och goda ord har borgarna kommit i åtnjutande av all den goda makt som finns i dessa ord. All den favör som finns i dessa ord tillfaller dem som brukar dem rätt.

När man ger gamla fina ord ett nytt innehåll som motsvaras av ordens valör och klang så får man fördel i debatten, redan innan den startat. Ingen gillar fusk, och alla föredrar att man kallar saker vid dess rätta namn, och den som visar både på missbruk och ett rätt bruk, vinner favör. Alla de som uppskattar de goda orden dras till dem som använder dem rätt.

Man visar på en och samma gång hur orden, språket, förfuskas av socialisterna och vad som verkligen menas med dessa ord. Det tycker jag att borgarna lyckats med, och det är, anser jag, en viktig förklaring till borgarnas och moderaternas seger.

Genom att avslöja falskheten hos socialisterna, som missbrukar goda ord, och samtidigt själva använda de goda orden i ett sammanhang där de återfår sitt naturliga värde, så får man tillgång till all den kraft och ära som ligger i ordet, man får ett moraliskt övertag.

Det moraliska övertaget är det absolut viktigaste i politiken. Dick Erixon är en av de få som insett detta och som ofta upprepar det 1). Politik handlar om moral först och främst.

1) "Om vi börjar med moralen, istället för med ekonomi, skulle enigheten i Sverige bli mycket större." i artikeln "Sverige - bortskämdhetens land på jorden" (Erixon.com 2008-03-29)

Länge, ända fram till Reinfeldt, har socialisterna lyckats genom förfalskning och missbruk av goda ord, lura i en stor del av svenska folket att socialisterna är de goda grabbarna. Så länge socialisterna kunde ge sken av att vara de rätta brukarna av de goda orden, så kunde de framstå som de som hade den högsta moralen, att de var rättfärdiga och rättvisa framför borgarna. Det går inte längre, tack gode Gud, deras bluff har blivit avslöjad!

Det finns alltså ord som måste erövras från socialisterna, eftersom det är nödvändiga och goda ord, som när de missbrukas och ställs i det ondas tjänst gör stor skada. Särskilt farligt blir det när de används under sken av godhet.

Segern 2010 förutsätter ett fortsatt erövrande av den moraliska trovärdigheten i politiken. Det kan bara ske genom ett ständigt återerövrande av de nödvändiga och oersättliga orden som står för godhet, moral och rättfärdighet. De som kan bruka de nödvändiga orden rätt och ge dem ett trovärdigt moraliskt innehåll vinner.

Socialisterna förlorade därför att de med rätta framstod som hycklare, de använde och skröt med att stå för de goda orden, men i praktiken hade de inte bara tunnat ut värdet av orden, de hade gett dem ett helt nytt innehåll som var falskt.

Ordens makt över tanken gör att de som lägger beslag på ord som har en större tyngd än andra vad gäller rätt, rättvisa och rättfärdighet, kommer få en svårslagbar fördel, eftersom dessa ord påverkar oss på ett direkt och svåråtkomligt sätt, oavsett vad den som använder dem i praktiken lägger in i dem.

Därför räcker det inte med att använda ett visst ord, man måste visa att man själv använder det rätt och att de andra använder det fel.

Lojalitet i socialisternas tappning har skapat ett samhälle med större andel illojala medborgare än någonsin. Andelen som fifflar, fuskar, stjäl, parasiterar och på tusen sätt missbrukar systemen är förskräckande stor. Denna trend i samhället har vuxit fram och möjliggjorts av socialistisk politik som haft lojalitet som hedersord.

Socialistisk politik är den mest illojala man kan tänka sig, efter frukterna känner man trädet.

För att bryta denna trend av illojalitet så är det nödvändigt att använda ordet lojalitet och visa vad det verkligen är. Man måste också, och kan lätt visa att socialisterna missbrukar det, därmed har man ryckt undan golvet för socialisterna och de kan hamna i ett läge vid nästa val som ger dem ännu sämre siffror. Ärlighet lönar sig i längden. Men någon måste avslölja fuskarna.

Detta handlar om mer än politik. Att erövra ord med gott innehåll och låta det motsvaras av en god politik är också en sanningsfråga.

Språket har en egen rätt att behandlas rätt. Moral, språk och politik är oskiljaktiga. Och moralen grundas i den metafysiska föreställning man har.

Ateismen är en tro som är oduglig. Det är endast inför Gud den enskilde ges makt, frihet, ansvar, skyldigheter och plikter.

Socialismen är en gudlöshetens svagsinthet som leder till ett samhälle med en stor mängd parasitära och ansvarslösa individer som lär sig att kräva utan att göra rätt för sig, och som sedan utnyttjas som nyttiga idioter av socialisterna för att få makt för maktens egen skull. Det är slut på det.

Socialismen är ett lik som tigger och ber om att bli begravet. Låt oss visa barmhärtighet och respekt för den döde - låt oss skyndsamt och för all framtid låta detta balsamerade lik få förbli begravet. Det luktar dessutom värre och värre för varje år. Lagen fordrar att döda skall begravas. Låt oss vara laglydiga även i detta fall.

[PS har inte tid att skriva kortare just nu - ber om ursäkt för de alltför många upprepningarna!]

*

Tillägg 2008-03-30

Idag söndag skriver Gert Gelotte i Göteborgs-Posten (GP 2008-03-30) i krönikan "Orden som vinner valen".

De ord som vinner valet är enligt Gelottet: "Vård, skola, omsorg, öppen arbetslöshet, fyra procent, utanförskap, rättvisa". Orsaken är att de "formar väljarnas verklighets-uppfattning, menar han.

"Det parti som får sätta ord på samhällets problem och möjligheter kommer automatiskt i överläge. Det kallas problemformuleringsprivilegiet och Göran Persson var länge mästaren."

Våren 2006 vid ett seminarium hos Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) enades statssekreteraren i finansdepartementet, Jens Henriksson (s) och moderaternas dåvarande chefsekonom Anders Borg om att 1,6 miljoner svenskar levde i utanförskap.

Socialisterna vill nu försöka omintetgöra Reinfeldtregeringens ordövertag genom att "sticka hål" på "utanförskapet". Arbetarrörelsens tankesmedja påstår i rapporten "Innanför utanförskapet" , det är "bara" 100 000 till 150 000 som är utanför.

Det sker säger Gelotte genom att omdefiniera ordet "utanförskap", inte av sakliga skäl utan av politiska. Det är "att definiera bort ett stort samhällsproblem i stället för att bekämpa det."

De vackra ordens betydelse betonas av Gelotte i denna mening:

"[f]örsöker Mona Sahlin återta problemformuleringsprivilegiet genom att muta in ordet rättvisa. Det är ett starkt ord som kan ge det magraste politiska innehåll ett sken av revolution. "

Ord är magi. Men ord som fylls med sanning är starkast.

*

*

*