GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

I DN skriver idag Per Ahlin en ledarartikel med rubriken ”USA i dåligt sällskap” (DN 2008-04-19) som handlar om dödsstraffet. Han befarar en ökad avrättningstakt efter ett beslut i Supreme Court, amerikanska Högsta domstolen, att giftinjektioner inte strider mot konstitutionen. Högsta domstolen kommer dessutom att ta upp frågan om det är rätt att döma till döden för våldtäkt på barn.

Jag tänker att det är bra att DN med sin rubriksättning klart visar att USA inte är dåliga bara därför att de har dödsstraff. Somliga vill göra dödsstraffet till skiljeväggen mellan goda och onda, där de goda skulle vara de som värnar om mördares liv men inte om offrens, varken de mördades, deras efterlevande eller samhället.

DN gör här en tydlig markering, man fördömer inte USA därför att dödsstraff är tillåtet. Det är en bra början.

Men i slutet av artikeln distanserar sig Ahlin från rubriken, han skriver apropå den ökning av antalet avrättningar och den eventuella utvidgning av dödsstraffet han befarar:

”En utveckling i rakt motsatt riktning än den behövliga, således. En utveckling som skulle bekräfta att USA hör hemma i sällskap med stater Washington i andra fall inte vill beblandas med.” [min kurs.]

”behövliga” säger han. Vaddå ”behövliga”? Utifrån vad? Menar Ahlin att USA skall överge dödsstraffet för att slippa bli ansedd vara på samma nivå som Kina och Saudi-Arabien? Det är inget argument emot dödsstraff, däremot ett exempel på hur desperat man är från dödsstraffsmotståndarnas sida.

Så hamnar alltså också Ahlin där så många andra dödsstraffsmotståndare hamnar. I brist på argument så söker man göra USA brottsliga genom att koppla ihop USA med diktaturer som har dödstraff. Det kallas på engelska, ”guilt by association”, eller på fint svenskt språk, genetisk argumentation [Wikipedia här]. Det är ett argumentationsfel som går ut på att ersätta sakargument med känslor. Genom att koppla USA till avskyvärda diktaturer hoppas man att avskyn skall smitta av sig och drabba också USA. Det är inte särskilt smart eller logiskt, framförallt är det orätt och orättfärdigt och det slår dessutom tillbaka. Det visar hur hjälplöst naken och utan argument man är. Motståndet emot dödsstraff är känslomässigt - inte sakligt.

Om man är på samma nivå som diktaturer (som alltid har dödsstraff, och som alltid missbrukar det) bara för att man har dödsstraff, vad gäller då om allt annat som demokratier har gemensamt med diktaturer? Myntväsen, banker, skatter, löner, rättegångar, lagar, straff, polis, säkerhetstjänst, krigsmakt, vägar, bilar, utbildning och så vidare – allt detta och mer är i sig självt gott, men missbrukas nästan alltid i diktaturer.

En sak blir inte dålig därför att den missbrukas. Det som är gott blir inte ont därför att det finns i en diktatur. En god sak blir inte ond bara för att diktaturer också har det. Goda saker kan missbrukas, men inte ens diktaturer missbrukar avsiktligt allting. Om dödsstraffet är ont i sig självt, så tillför det ingenting att säga att diktaturer använder dödsstraff. Om det är gott, så blir det inte mindre gott därför att somliga demokratier inte vill ha det.

Dessutom så är det folkviljan som skall bestämma i en demokrati. Att USA har dödsstraff beror på att det har stöd bland folket. Om Europas elit skulle lyssna på folket, om demokratierna i Europa vore mer demokratiska, så skulle många länder i Europa tvingas införa dödsstraff.

Det är nog många också i Sverige som skulle välkomna dödsstraff för dödligt våld, ja även för våldtäkt på barn. I det senare fallet tycks även en del som annars är emot dödsstraffet kunna tänka sig det. Det händer för mycket grymma saker mot barn. Gång på gång. I Sverige. Flera gånger per år! Det räcker nu.

Dödsstraffets budskap är solklart, samhället kommer inte tycka ”synd” om mördaren/barnfördärvaren, döden är det enda straff som återstår för att visa hur oacceptabelt och oursäktligt sådant är.

Dödsstraffet är naturligt och urgammalt, det finns i de äldsta lagsamlingar vi känner, precis som begreppet stöld. Stöld har alltid straffats, mord har alltid straffats med döden så länge vi haft lagar och antydan till rättssamhällen. Vi kan inte tänka oss ett samhälle utan äganderätt, och så länge vi har äganderätt måste vi ha lagar som förbjuder stöld och straffar stöld.

Så länge vi vill skydda oskyldigas liv måste vi döma mördare till döden. Så enkelt är det. Den gräns man passerar när man tar ett oskyldigt liv, kan man inte hitta en rimligt straff för om man tar bort dödsstraffet. Men i Sverige och till stor del i Europa skyddar man mördare mer än oskyldiga. Europa måste erkänna sin sjukdom och ta sin medicin.

Man kan skärpa straffen i paritet med brottets allvar, men på samma sätt som en oåterkallelig gräns passeras när man mördar, på samma sätt måste straffet återspegla detta. Ingen straffskärpning – förutom dödsstraff - kan återspegla det allvarliga i att ta en oskyldig människas liv.

Dödsstraffet är inte ett problem för USA, det är däremot ett problem för Europa - avsaknaden av det alltså. Problemet i Europa, det socialistiskt påverkade Europa, är att man inte vill veta av någon moral, man tror att moralen kan ändras, man tror att ingen är mer brottslig än den andre, man tror att det är synd om brottslingen, man tror att brottslingen själv är ett offer, man tror att brottsligheten minskar om man ”vårdar” brottslingar istället för att straffa, man tror att straff är fel, man tror att straff inte bara inte kan förändra en människa, man tror att människor blir sämre av straff.

Men som Barbro Hedvall skrev (fast med andra ord) i artikeln ”Ängslighetens tystnad” (DN 2008-04-12), det är inte den goda gärningens fel att de onda blir ondare. Om Kina avrättar fler oppositionella på grund av våra protester och bojkotter så KAN det aldrig bli vårt fel. På samma sätt, om lagens påbud och förbud, domar och straff gör brottslingen värre, så bevisar inte det att straff är fel eller odugligt. Det bevisar att den dömde och straffade är än ondare. Straffet skall vara till bättring och det kan vara det om den dömde tar på sig straffet väl medveten om att hans gärningar förtjänar straff. Om den onde blir ondare av straffet bör han få ännu hårdare straff och inte släppas ut alls.

Lagen, med dess domar och straff, är helig och god, och om någon blir ond eller än ondare av det som är gott, så har han bevisat hur stor hans ondska är.

*

Tillägg sö 20 april

Ett exempel på hur lättsinnigt motståndare mot dödsstraff resonerar är följande artikel i finlandssvenska Hufvudstadsbladet som utges i Helsingfors. Chefredaktören Max Arhippainen (så står det!) skriver i lördagens ledare om beslutet i Supreme Court (Högsta domstolen) med den fantasifulla rubriken "De amerikanska bödlarna fick tillbaka sin fullmakt att döda" (HBL 2008-04-19) . Redan detta visar vilken nivå han är på. Det är en propaganda artikel, som är ett utomordentligt exempel om man vill demonstrera hur desperata, okunniga och tanklösa de flesta dödsstraffsmotståndare är. Känslan styr allt de "tänker" i frågan.

Kommer senare - idag, hoppas jag - ta upp några av hans "argument" och visa varför de inte håller.

Domen 16 april i fallet Baze v. Rees i Supreme Court är läsvärd och nödvändig hemläxa om man vill diskutera beslutet seriöst. Om man vill förstå vad det handlar om måste man åtminstone läsa domaren Scalias 'Opinion', som finns på sidorna 57-64 [pdf-dokument, 97 sidor, Läs här]

Wall Street Journal kommenterar beslutet i en kunnig ledare kallad "A Supreme Revelation" (WSJ 2008-04-19).

*

*

*