Niklas Piensoho, efterträdare till Sten-Gunnar Hedin som föreståndare i Filadelfia, Stockholm, säger i detta samtal:

"Då är man inne i den där förpackningsfrågan. Vad har vi för pastorer som är bekanta för svenska folket? Ja, det är Åke Green och Helge Fossmo. Ingen av dem skulle vi som allmänt är pingstpastorer vilja vara särskilt nära. Inte jag i alla fall. Det är förskräckligt att de blir offentliga företrädare för det jag representerar. Man skäms. "

Niklas Piensoho blev för ett par år sedan upphöjd från nästan ingenting som pastor i SMK i en församling på västkusten, till föreståndare för den största församlingen inom pingströrelsen i Sverige, Filadelfiaförsamlingen Rörstrandsgatan i Stockholm. Det är en remarkabel förflyttning, som bäst benämnes som en upphöjelse från ingenting, även om det innebar ett byte från Sveriges framsida till baksidan. Stockholm må vara vänt mot öst och bort från våra västliga rötter, men Stockholm är ändå huvudstaden.

Det är vad jag vet en händelse som saknar föregångare i svensk kristenhet. Det motsvaras av att en ung distriktsordförande i Centern blir partiordförande i Kristdemokraterna. Ja, precis lika otänkbart och väsensstridande är det i sak, eller snarare värre.

Att en ung pastor i ett annat samfund/kyrka rekryteras till den mest maktpåliggande och prestigefyllda positionen i ett annat samfund, som skiljer sig åt på en mängd avgörande punkter, det är när man tänker rätt på saken, katastrofalt och skandalöst. Det har troligtvis aldrig hänt i Sverige förut, knappast annorstädes heller, vilket man inte heller förväntar sig. Det är i princip otänkbart även i vår tid, trots att förytligandet av den kristna tron är utbredd, och därför gamla skiljelinjer blivit av mindre betydelse. Ty även när de bibliska motiveringarna och sanningarna inte är levande andliga verkligheter hos särskilt många, så är det ändå av rent mänskliga skäl, sociala identitetsskäl, otänkbart. Och ändå har det skett! Hur gick detta till?

Ingen som betraktade detta på håll kunde förstå detta val av efterträdare till Sten-Gunnar Hedin. Man undrade hur länge förberedelsen för detta pågått, vem som initierade det förtida utvalet av Piensoho. Vägen bereddes på många sätt för att församlingen i Stockholm skulle finna detta vara ett bra val. Tidningen Dagen har naturligtvis dragit sitt strå till stacken. Efteråt ser man mönster som inte kan vara en tillfällighet.

Någon, några eller en grupp av inflytelserika personer har tänkt ut, planlagt och berett vägen för att detta skulle ske, det är omöjligt att tänka eller se något annat. Guds Ande har knappast blivit inbjuden att säga sitt. Knappast vanligt bondförnuft heller.

Med vilket syfte undrar man, så här i efterhand, har denna tillsättning utifrån ägt rum? Vad styrde detta beslut? Vad ville man åstadkomma? Har Hedins goda relationer med åtminstone förre SMK/SMF-ledaren Krister Andersson, något med saken att göra? Har denna idé fötts i samma slutna rum som den s.k. nya ekumeniken som lanserades så stort förra året? Den som nu är som bortblåst till följd av Hedins homosexuttalanden, IOGT-NTO:s *) uteslutning av Åke Green, ökad medvetenhet om vad katolska kyrkan egentligen är för något och så vidare...

*) IOGT-NTO kan med rättvist "hädande" och gyckel uttydas Idioter & Gamla Tanter, Nya Totalitära Oganisationen.

Samfundsväsendet är per definition en artificiell sammanbindning av religiösa kotterier som alla var och en strävar efter den totala makten för att uppnå politiska syften, på evangeliets bekostnad. Guds ord får blott plats i högtidliga förklaringar, men ges ingen tyngd i några beslut eller i praktiken. Allt hänvisande till Skriften tjänar blott som fromma förklädnader för gudlösa avvikelser.

I samfund och andra byråkratier är, när allt sker enligt organisationers väsende, inget som det ser ut. Allt är maktkamp, förklädnader och falska motiv. Det som sker är alltid något annat än det som synes ske. Spel, intriger, manövrar, agendor. I den ursprungliga pingströrelsen, där varje pastor och varje församling var fri, och varje medlem frispråkig, skulle inte detta kunna ske.

Byråkratväldet har sakta men säkert vuxit inom pingströrelsen. Det är byråkraterna som ville överge det viktigaste inom pingströrelsen, nämligen den fria församlingen. Det är byråkraterna som drivit fram Pingstsamfundet FFS. Några har en agenda som går ut på att fördärva pingströrelsen, eller åtminstone att den skall upplösas, kanske genom att spårlöst uppgå i något annat. EFK har gjort inviter om samgående som har avvisats, kanske är det SMK man vill försvinna i?

Visst, ett upphörande av alla s.k. frikyrkor, genom att de alla återgick till Svenska kyrkan, det vore mänskligt att döma, det bästa som kunde hända. Men bara under den förutsättningen att Svenska kyrkan åter blev luthersk, det är bunden till Guds Ord, också i sina ord och gärningar och inte bara i bekännelser som man aktar mindre värda än det papper de är tryckta på.

Niklas Piensoho kom alltså till den församling som pingströrelsens obestridde ledare Lewi Pethrus byggde upp till den största och främsta i Europa på bara några decennier. Det är sorgligt utan like att först Hedin och nu Piensoho fläckar denna ärorika församlings rykte och historia.

Ty vad skall man kalla det, när en ung och grön, knappt torr bakom öronen, "missionare" inte håller det för övermaga att inte mästra men stigmatisera, skambelägga, spetälskeförklara, en av sitt nya sammanhangs hjältar, en pingstpastor som mer än någon annan vågat säga sanningen om homosexualitet och därmed nästan ensam står för Guds ord?

Piensoho skrev nyligen i Dagen en utmärkt artikel (se "Läs också" nedan *) som avsåg att klargöra gränserna och öppenheten angående homosexualitet i Filadelfia, Stockholm. Han framhävde där med föredömlig tydlighet, och med upprepning för säkerhets skull, att Bibeln var det som gällde först och sist, när det gällde frågan om homosexualitet. Han erkände utan omsvep att Guds ord fördömer praktiserat homosexuellt leverne. Det framgick att ansåg sig bunden av det.

Men nu, när Niklas Piensoho talar med en politiker, en ateist och socialist, då låter det annorlunda. Denne Schlaug är enligt en bok han själv skrivit en djupt omoralisk person, som gömmer sig bakom sitt "fina" miljöengagemang, medan han inte räknar människor för något.

Men Piensoho ser bara ytan. När han talar med en känd politiker, en miljöpartist, som ser möjligheter att vinna jungfrulig terräng i kyrkorna för sina mer eller mindre överdrivna eller tokiga miljöfantasterier, då passar pinsamt nog Piensoho på att söka göra sig rumsren bland dessa populistiska "miljö"-partister som fiskar i okända vatten. Man skäms för Filadelfias skull. Man skäms för alla pingstpastorers skull. Man lider med alla i pingströrelsen som vill göra skillnad på Guds ord och människors ord.

Piensoho försöker vinna poäng bland gudlösa genom att tala om pingstpastor Åke Green som om han vore smittad med en dödlig sjukdom och som man därför måste akta sig för att komma nära. Det är grovt. Det är osmakligt. Det är orättfärdigt. Det är oanständigt. Det är gudlöst och visar att Piensoho är en bluff. Han gjorde bättre om han la av pastorsrocken och började med sina kampsporter igen istället.

Det är naturligtvis så att det behagar Gud att straffa pingströrelsen med människor som Hedin och Piensoho, som inte kan annat än fördärva och förstöra, om inte varje gång, så åtminstone varannan gång de öppnar munnen. Om ändå pingstförsamlingarna ville se detta som ett Guds straff för deras flykt från Guds ord, och ödmjuka sig och vända tillbaka, på det att inte mer straff skall komma. Mer straff kommer att komma. Men omvändelse kan avvärja totalt fördärv.

Det är svårt att hitta något som kan ursäkta Piensohos påhopp på pingstpastor Åke Green. Det är inte möjligt annat än att kraftigt fördöma Piensoho för hans gudlöshet.

Att vara ung och grön, och fortfarande okunnig om det mesta i pingströrelsen, men ändå ha hamnat som föreståndare för den främsta församlingen inom pingströrelsen, det är en sak, som man kan se ett Guds handlande i om man vill.

Men att utifrån den positionen, uppifrån, och offentligen "såga" och fördöma en kollega, en pingstpastor, fastän han själv "bara" är "missionare", det är för mycket. Åke Green har lång och trogen tjänst bakom sig, och är bra mycket äldre än Piensoho, och han har större erfarenhet och kunskap, och framför allt, han har bevisat sig trogen Guds ord mer än andra - nej, det är för mycket. Jag för min del kan icke tåla det.

Piensoho har nu visat sig värre än Hedin när det gäller att tala utan att ha huvudet med sig. Hedin har aldrig visat något sådant förakt för Åke Green som Piensoho nu gjort. Vad Hedin tänkt är en annan sak. Men man kan inte döma Hedin för vad han tänkt. Aldrig har vad jag vet Hedin sagt något så oförlåtligt och oförskämt om någon kollega inom Pingströrelsen i offentliga sammanhang.

Piensohos omdöme har svikit. Eller också har han inget. Han måste ödmjuka sig, be om ursäkt eller flyttas ner från den plats som uppenbarligen var för hög för honom. Det är inte bara oursäktligt rent mänskligt, i ett sammanhang som pingströrelsen, det är också framför allt med Guds ord som grund, oförlåtligt. Ty när Piensoho fördömer Green, så fördömer han Gud, och när han fördömer Guds ord så fördömer han sig själv, och hans artikel förra veckan visar sig vara intet annat än tomma ord.

Slutligen, Piensoho ljuger om Åke Green när han säger: "Åke Green far ut mot homosexuella." Det finns inga förmildrande omständigheter. Piensoho duger inte. Snabbt upp snabbt ner.

Piensoho beljuger Green, skyller honom för sådant han inte sagt. Green fördömde inte homosexuella, men homosexualitet. Det hör till K G Hammar och Jonas Gardells tricks att inte skilja på syndare och synden. För Gud är det däremot en nödvändighet. Ty kunde inte Gud skilja synden från syndaren, vilket åstadkoms genom att Guds vrede lågar emot synden och över syndaren så länge han inte tar avstånd från sin egen synd och ställer sig på Guds sida emot synden, så finns det ingen frälsning. Ty frälsning är frälsning från synden, i synden finns ingen frälsning. Detta borde Piensoho veta bättre än andra, eftersom få talat så tydligt om detta som Waldenström. Men Piensoho är tydligen en skamlös vildåsna som inget förstått och inget begriper.

*

*

¶ Länk till bloggposten ovan^: 3/17/2008 08:50:00 em