GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Den stora frågan för vår tids kristenhet förtigs av formella ledare i de nominellt kristna sammanhangen. Ingen "kristen" tidning, ingen "kristen" ledarskribent, ingen "kristen" teolog, ingen "kristen" kyrkoledare, ingen av alla celebra "kristna vägledare", ingen av alla pseudokristna socialister, ingen profet, vare sig allmänt etablerad eller privatpraktiserande, inte ens någon bloggare tycks bry sig eller vilja ta i den heta stenen. De vågar inte göra provet.

Alla tiger och passar i det för kristenhetens framtid i Europa ödesavgörande och livsviktiga ämnet. Endast en kvinnlig (kristen?) öppet homosexuell TV-programledare har vågat försiktigt andas de farliga orden, åtminstone till skenet, mer eller mindre en passant.

Uppgiften att ta sig an frågan tycks vara lika uppskattad som att testa sin tro genom att gå barfota på glödande stenar. Alla beter sig som om kristenhetens alla problem är tekniska eller kommunikativa, taktiska eller strategiska, att det handlar om planer, handlingar, språk, ord, attityder och pods. Bara man använder den senaste tekniken, den rätta musiken, de modernaste kläd- och frisyrstilarna och det hippaste innetugget så kommer allt ordna sig. "Låt de unga ta över", de vet vad marknaden gillar - så går det förnuftiga mänskliga resonemanget.

Ingen säger sig se ett problem i själva det väsen som är typiskt för den rådande tron i den nominella kristenheten. Fokus ligger på detaljer, man putsar här, lagar där och gör ändringar både här och där, transponerar om från moll till dur. Man utvidgar sina anliggningsytor, man erövrar område efter område i samhället, ingen fråga är för svår, för avlägsen, för stor eller för liten. Allt skall med, alla skall med. Det världsliga väsendet är och förblir orubbat.

Ingen ifrågasätter produkten i sig. Chassit är vackert designat, karossen stabil, motorn av högsta kvalité, ratten, läderklädseln, stoppningen, fjädringen, fälgar och däck det bästa man kan få, om inte skräddarsytt så i alla fall proper masskonfektion. Kontroll, kurvtagning, acceleration är i topp. Inbromsningsförmågan är måhända försummad, annars är allt av högsta klass. Fullt ös! Plattan i mattan! The pedal in the metal! Det är bara de sista bitarna i försäljningssnacket och utsmyckningen som måste finslipas, sedan kommer allt vara "up-to-date", helt i enlighet med de senaste trenderna och smakerna. Lite häftiga nya grejer, kanske spoilers för att öka markkontakten vid hög fart, läckra metallicfärger för att fånga ögat, skönt utformade speglar som inte hindrar fartutvecklingen men göder egot, påkostad ljudutrustning som fångar örat och så vidare - det är allt dessa kristna och skickliga bilförsäljare behöver. - Och ändå vinner man inte människor för sin kyrkor. Man är kanske för lik världen?

[anm. Detta är icke kritik mot bilförsäljare, tvärtom. Men man säljer inte gröt med evangeliet, ej heller säljer man Guds Son med säljsnack, hur skickligt det än är.]

I bästa fall kan man hitta någon, för att ta en annan bild, som tror att någon av apparatsäkringarna gått. Få eller ingen säger att huvudsäkringen är trasig och det sedan länge.

Den nakna sanningens mest näraliggande bild är att flera generationer ledare med utstuderad skicklighet, år efter år, har tömt kroppen på blod. Man har utan att först döda fört in en kateter likt en blodsugare i pulsådern och låter hjärtat självt pumpa ut blodet milliliter för milliliter, tills inget blod är kvar. Man skulle kunna drista sig till att säga att kyrkan dör likt Kristus av och för sina judas-ar, men det vore nog inte sant. Ty ingen judas träder fram och förråder Jesus öppet, och ingen Petrus står upp att försvara sin Mästare. Är alla både förförare och förförda? Om inte, var är de som inte hör till förrädarna?

Man dör sakta, milliliter för milliliter, så sakta att man ingen skillnad märker ens när allt är över. I många sammanhang är Gud död sedan länge och man har ingen aning, man bara fortsätter som om inget hänt. Men: BANG! Något har hänt! - en dag, ingen vet vilken, föll det stora trädet. Likt en fallen gammal ek är församlingarna fulla av liv, parasitiskt liv, nyttiga djur och kryp av alla sorter som lever som de alltid gjort, även långt efter att eken fallit - att eken dött gör ingen skillnad.

Det räcker inte att säga att kristenheten betraktar sig som en kejsare iklädd de finaste kläder man kan finna på jorden, bärande på huvud och i händer alla de finaste maktsymboler Gud kan ge någon och ägande tillgång till ord som övergår allt. Det räcker inte att säga att denna "kejsarkristenhet" som vill ha inflytande och ta makten i samhället, i själva verket är både maktlös, blind och naken. Denne kejsare är en docka, en människogjord papiermache-ersättning för liv och ande.

Vad är kvar annat än det restlöst mänskliga i kyrkan, när man tystat Guds ord? Hur kan man vara Guds tjänare när man sätter sig över Guds ord? Hur kommer det sig att man för länge sedan övergett Bibeln som högsta norm för kyrkan, men likväl låtsas som om man sätter Guds ord högre än allt annat? Vem tror man att man kan lura? Sig själv kanske, men Gud!? Att sätta människors ord istället för Guds det är det som profeterna och Jesus angriper. Det är det stående kännetecknet på falsk gudstillbedjan.

Alla gör som man gjorde på Titanic på väg mot undergången. Man var så säker på att inget ont kunde hända att man varken sänkte farten eller ändrade kurs. Tvärtom ville man slå de gamla rekorden och sätta en ny standard i modernitet, genom att köra på så hög fart som möjligt så nära isbergen som möjligt. Man ville tänja gränserna för det möjliga. Tanken var att genom nya rekordprestationer bli så attraktiva som möjligt för nya kunder, så att profiten blev så stor som möjligt. Eftersom uppskattningen av fartygets säkerhet var gränslös, tänktes inte tanken att något kunde gå fel. Därför höll man inte vakt efter de dolda isbergen under ytan, därför försummades vaksamheten och uppsikten, alltmedan musiken var ljuvlig, dansen virvlande, champagnen kall och torr with compliments, gourmeträtterna femstjärniga, mässingen glänste, solstolarna stod i räta led vända åt rätt håll, och de täta äkta mattorna var välsopade och rakkammade.

*

Tidningen Dagen har för länge sedan övergett Guds ord som den normerande normen, normata normans. Numera är inte Bibeln någon norm alls. Man frågar aldrig Bibeln, man går aldrig till Skriften för att se om flosklerna stämmer. Man serverar den ena fina frasen efter den andra, som små huvud på ett silverfat för att behaga den sköna kvinnan man vill uppvakta - det är Makten. Man frågar inte: Stämmer detta med Skriften? Trots detta skyltar man med bekännelsen "kristen" och att Bibeln är Guds ord. Även om av misstag (?) någon enstaka gång ett ärligt ord kan slinka förbi redigeringen, som när Arenius ville ha ett "bra bibelbruk".

I klartext: Man sätter sig själv till domare över vad i Guds ord som är bra och vad som är dåligt. Man väljer och vrakar efter eget huvud.

Det är i praktiken att i förakt trampa på Guds ord. Man gör Guds ord till en dörrmatta, något som får ligga utanför dörren och ta emot smuts, något som är mindre värt och därför behandlas sämre än en huvudkudde. Innanför dörrarna kommer bara det "renade" gudsordet, det som kallas "bra".

Trots att församlingen inget politiskt uppdrag har från Gud, så envisas Dagens ledarredaktion med att föreskriva Guds församling den ena politiska uppgiften efter den andra. Medan man får leta förgäves efter artiklar som uppmuntrar till tro på Guds ord. Det närmaste man kommer bekännelsen till Guds ord är uppmaningen till restriktivt bibelbruk, det som kallas "bra". Tänk själv! Guds ord påstås till dels vara "bra", vilket betyder att en del är dåligt, och du skall använda bara det som är "bra", men att avgöra vad som är bra eller ej, det får du inget tips om. Denna välbevarade hemlighet är det tydligen viktigt att hålla hemlig. Tänk så långt det är från Skriftens egna ord:

2 Tim 3:16-17

"Varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, [17] så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar. "

Den Internationella kvinnodagen till ära passar Österberg på att servera den ena lögnen efter den andra om vad Bibeln lär. Han är inte okunnig, det finns ingen ursäkt, då är det uppsåtliga osanningar, och sådant är lögn. Likväl finns inga hämningar alls. Se här några exempel.

1. Th.Ö. : "Jesus själv bröt med alla sin tids konventioner"

1.a) Sanningen är att Jesus aldrig, aldrig, talade direkt till en slav, för att nu nämna en av alla de "konventioner" han inte bröt mot. En annan är att Jesus utnämnde ingen kvinna till apostel. Alla minus två är inte alla. Men det gör naturligtvis ingen skillnad för Dagen eller Österberg. Lite överdrifter gör ju inget när saken är god. Och "nästan alla" eller "många" eller "några" är ju så tråkigt att säga och väcker ju en massa frågor som man helst vill undvika. Så en liten "pedagogisk" förfalskning, en liten nödlögn är väl okej? Kanske om man jobbar på Dagen, vad vet jag, men inte i den värld som vill hålla sig till fakta och sanning.

1.b) Jesu lära om kvinnans plats är densamma som den vi har hos Paulus och Petrus. Dessa lär att kvinnan ursprungligen skapades till underordning under mannen, från början innan syndafallet, och att syndafallet förstärkt den underordningen, samt att Jesu liv, lidande, död och uppståndelse inte förändrat detta alls. Ty i så fall skulle ju Paulus och Petrus sagt det, eftersom Jesus inte bara var uppstånden utan också uppfaren till himmelen sittande på Guds Faders högra sida, när de främsta apostlarna skriver om underordningen.

1.c) Paulus och Petrus var båda ledande apostlar utvalda av Kristus själv, den ene för att nå judarna och den andre för att nå hedningarna. "Den som hör er hör mig" säger Jesus om alla apostlarna. Jesus ber i Joh. 17:20 endast för dem som kommer till tro genom apostlarnas ord. Den som hör apostlarna hör Jesus, den som hör Sonen hör Fadern. Därför kan ingen tveka om vad som är Jesu lära i detta stycke. Och den enda relation man kan ha till Jesus är via hans ord: Den älskar mig som håller mitt ord. Den som inte håller mitt ord är den som inte älskar mig.

1.d) Ej heller kan man tveka om vilka det gäller. Det gäller för alla kristna, i alla församlingar och hem, oavsett på vilken ort man lever eller vilken kultur som dominerar utanför församlingen. Detta framgår lätt, entydigt och utan möjlighet till gensägelse överallt i de på flera ställen förekommande hustavlorna. Alltså, det är samma regler oberoende av tid, plats eller kultur i samhället, och de gäller för kristna, alla kristna. Kristen etik är för kristna. De kristna har ingen uppgift, ingen makt, ingen rätt, varken mänsklig eller gudomlig, att ålägga samhället att följa församlingen, men församlingen skall å sin sida inte behöva tåla statens inblandning i församlingens inre förhållanden. Lika för lika skulle man kunna säga.

2. Th.Ö.: "angående Bibelns radikala budskap om att ömsesidigt underordna sig varandra, så tror jag att han skulle ha tagit strid."

2.a) Det här är en så fräck lögn att man häpnar. Jesus tog ingen politisk strid överhuvudtaget en enda gång. Han vände sig aldrig till systemet eller mot strukturer. Jesus tar emot och söker upp individer, de må bo i slott och gå barfota och stirra på ikoner, eller de må hänga på ett kors och vänta på döden för massmord. Jesus kan gå långa vägar för en enda människas skull. Men han tog inte ett enda steg, eller sade ett enda ord om att upprätta sitt rike här. "Mitt rike är icke av denna världen", det är det ord som alla "kristna invasionsplaner" störtas med.

2.b) Inte en enda gång hävdade han att judisk eller romersk lagstiftning skulle ändras på det ena eller andra sättet. Han bröt inte mot en enda lag, varken judisk eller romersk, han föreslog ingen ändring någonsin på en enda punkt. Det närmaste man kan komma kritik av någon lag är då han förklarar varför Mose tillät skilsmässa. I övrigt bekräftar han all lag. Däremot har han mycket hårda ord att säga om den tidens skenheliga och deras förvrängning av Guds ord. Deras vana att omintetgöra Guds ord genom att sätt människors ord före och över Guds, fördöms hårdare än något annat.

2.c) Aldrig kritiserar han grymma dödstraffsmetoder som stening eller korsfästelse trots att båda sätten förekom ofta. Han kritiserar än mindre dödsstraffet i sig självt. Ingen kritik mot slavägare eller slaveri. Ingen kritik mot kvinnans underordning eller ens mot seden att utsätta barn till att dödas av vilddjur eller omhändertagas och göras till slavar. All politisk verksamhet är totalt frånvarande i Jesu verksamhet såväl som i den hans egna - av honom själv utvalda - apostlar bedrev.

2.d) "ömsesidigt underordna sig varandra" skriver Österberg, som om han skämdes för Guds ord, som talar om att kvinnan skall underordna sig mannen. Att underordna sig varandra är inte en befallning som råder mellan man och kvinna. Kvinnan kan inte vara underordnad mannen om mannen skall underordna sig kvinnan. Att "underordna sig varandra" upphäver icke kvinnans underordning, utan gäller mellan likar. Och i detta stycke är icke man och kvinna lika. Det förstår ett barn, men inte Th.Ö. Att mannen skall å sin sida älska kvinnan så som Kristus älskat och dött för församlingen, det är den andra sidan av saken, som är kanske ännu viktigare att tala om, men det är icke den saken vi talar om här. Vi talar om underordningen och icke om de skyldigheter och det ansvar som den överordnade ställningen innebär.

2.e) Som om Skriften förutsett att somliga skulle söka läsa det "ömsesidiga underordnandet" som ett upphävande av kvinnans ensidiga underordnande under mannen upprepar Skriften befallningen till kvinnan direkt efteråt:

Ef 5:21-24

Underordna er varandra i vördnad för Kristus. [22] Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. [23] Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud - han som också är frälsare för denna sin kropp. [24] Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.

Varför slutade Österberg att läsa vid vers 21? Eller söker han medvetet vilseföra människor om vad GUDS ord säger?

3.a) "säkerligen"? De i våra ögon värsta företeelserna på Jesu tid får passera utan angrepp, som jag nyss påpekat, och likväl skulle Jesus "säkerligen...regerat med kraft mot uppenbara orättvisor"! Man undrar om han inte hittar sin Bibel eller vad det handlar om.

3.b) Jesu uppdrag var begränsat. Han avvisar försök att göra honom till domare, han avvisar försök att göra honom till konung. Han är Vägen till Livet, det eviga som är hos Gud, inte till statsministerposten eller den politiska makten. Men nutidens kristna har ingen gräns för sina heliga visioner, eller är det världsliga ambitioner och begär?

4. Th.Ö.: "kvinnans och mannens lika värde"

4.a) "lika värde" har inget med underordning eller överordning att göra. Den underordnade kan mycket väl vara mer "värd" i den meningen att han är svårare att ersätta eller gör en viktigare insats. Men om "värde" betyder makt och privilegier och skyldigheter så har inte heller varje svensk lika värde. I den meningen har alltså den kristne mannen mer "värde" än kvinnan, på samma sätt som statsministern har mer "värde" än Svensson. Så är det, så måste det vara, så har det alltid varit och så kommer det alltid förbli, så länge denna jorden består, vilket den inte kommer att göra för alltid. Åtminstone senast då solen går mot sin död så är vi grillade till döds på denna jorden.

5. Th.Ö.: "Inför Kristus är människan varken "jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna", skriver Paulus i Nya testamentet. "

5.a) Detta betyder inte, kan inte betyda det Österberg gör det till. På samma sätt som det fortfarande finns två kön, män och kvinnor; en mängd folkslag och nationer, judar och greker och svenskar; så finns det också än idag slavar och fria. "i Kristus" har alltså inte upphävt något av dessa särskiljande egenskaper - ännu.

5.b) "i Kristus" betyder aldrig här och nu, vare sig då det gäller frälsning eller något annat. Det är alltid trons föregripande av det som kommer att ske en gång, på den nya jorden, där Guds rike skall upprättas och ingen synd skall vara mer.

5.c) Där finns inte heller könen så vitt man kan se av Skriften, åtminstone inte på samma sätt som här. Det är först då de orden uppfylls. Men den kristne kan redan nu i tron glädja sig åt detta, som något som är så säkert, att det är som om det redan hade hänt, inte därför att det har hänt, utan därför att det är visst att det kommer att hända. Det kan endast omfattas av den troende, men det kan icke ses utom med trons ögon, därför att det ännu inte är verklighet.

5.d) Därför uppmanar Paulus en förrymd slav som blivit kristen efter rymningen att återvända till sin slavherre, trots att han också var kristen. Och slavägaren uppmanas att ta emot den numera kristne slaven som slav, inte ett ord om att han borde göra honom fri. Tvärtom, så slår Paulus fast att slavägaren skulle leva i medvetenhet om att han är Kristi slav och slaven skall leva i medvetande om att han är fri i Kristus. Så visas överlägsenheten i kristendomen. Dess ande genomtränger allt, vänder upp och ned på allt, och ändå är allt som förut. Kristendomen går till väsendet. Den förändrar allt inifrån och ändå är inget förändrat i strukturer i det yttre. Åtminstone inte med en gång, och sker det så är det oavsiktligt. Men det förstår inte dagens socialister som genomsyrat hela kristenheten med sin gudlösa materialistiska surdeg som kräver att himmelen skall komma hit och här och nu och genast, på den syndiga jorden, trots att det aldrig kan ske. Men socialister skall tvinga med våld fram sin vision av himmelen på jorden. Det börjar alltid med våld emot ordet, emot lagar och emot Guds ord.

5.e) "i Kristus" gäller inte heller alla människor, utan endast de som är förenade med Gud genom Kristus genom tron. Alla människor är skapade till Guds avbild, men endast de som hör till Kristus är Guds barn, och löftena tillhör dem och endast dem.

*

Detta är nog, även om mycket mer skulle kunna sägas om felen, dumheterna och förfalskningarna. Om Gud vill och jag får leva och Dagen inte ändrar sig, så lär det inte saknas tillfällen att återkomma.

*

Men Hitler då, vad har han med detta att göra? Jo, han gillade inte heller allt i Bibeln, så han lät göra en egen nazistisk variant, där man ändrade, tog bort, lade till, vrängde och hade sig för att Bibeln skulle stödja den nazistiska filosofin. Tillvägagångssättet är detsamma hos dagens kristenhet, även om syftet är något annat ja i vissa stycken det motsatta. Men även om man vill väl, så gör man på samma sätt och får samma resultat. Guds ord förvandlas till människors ord utan kraft. Har man ändrat i ett har man ändrat i allt. Har man brutit mot ett har man brutit mot allt.

Hur mycket kan man ändra på utan att få en helt ny religion, med ett väsensskilt innehåll? Om det som är typiskt för nutidsfångad nominell kristendom, står i direkt motsats till Bibeln, med vilken rätt kan man då säga att det man kallar kristendom verkligen är kristendom?

Ursynden i Skriften är uppror emot Gud och Guds ord. Kardinaldygden är lydnad och underordning under Gud, Guds ord och Guds ordningar. Modern nominell kristenhet har en förkunnelse som förnekar båda dessa från Skriften oskiljaktiga läror. Vad måste en ärlig människa dra för slutsats av det?

Jesus varnar endast för falska profeter som har fårakläder. Kristenhetens inre fiender till Guds ord är mycket farligare än de yttre.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* HUR MYCKET KAN MAN ÄNDRA PÅ OCH ÄNDÅ HÄVDA ATT MAN HAR BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [LÄS HÄR]

*

*