Den andra artikeln "Muslimer upprörs av fp-förslag" (dagen.se 7/3) har den förtjänsten att den väntar till ingressen med att vränga fakta och manipulera med skenbart korrekta påståenden: "Folkpartiets förslag om att tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning i skolan och bada tillsammans med pojkar..."

Saken blir inte bättre eller rättfärdig för att den malliga draken Dagens Nyheter gjort sig skyldig till samma osaklighet och förvrängning i sin rubriksättning av den debattartikel som tidningen Dagens artiklar handlar om. Det är märkligt att Dagen istället för att själv gå före och vara ett föredöme för saklig och god journalistik istället väljer att följa dåliga exempel.

Dagens Nyheters Mats Bergstrand som är självständig (?) och oberoende (?) debattredaktör, lät igår publicera en artikel skriven av utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund, integrationsminister Nyamko Sabuni samt folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag.

Rubriksättningen på DN debatt har förut mer än en gång givit upphov till en debatt i sig, även internt på DN. Det typiska för debattsidans artikelrubriker är att de består av citat ur artikeln och därför står inom citattecken. Det har framförts kritik och invändningar emot sättet i sig, att göra rubriker av citat.

Läsaren av DN debatt förväntar sig att finna rubrikens rätta förståelse i det sammanhang där den återfinns i den löpande texten. Och det är väl så det är tänkt, man skall lockas att läsa hela artikeln för att få en full förståelse av det som kort, och gärna utmanande sägs i rubriken. Citatrubriken förväntas väl (av DN debatt) få läsaren att känna sig mer tilltalad och därför göra honom nyfiken mer än annars, mer än en torr beskrivande rubrik skulle göra, får man anta.

Det är därför en anmärkningsvärd sak att gårdagens rubrik inte återfinns i texten, trots att rubriken står inom citattecken: "Tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning" (DN Debatt 6/3). Det är förledande, i detta fallet dubbelt vilseledande, det är inte ett citat och det är inte en korrekt återgivning av det verkliga förhållandet när det gäller svensk skollagstiftning.

Falska citatrubriker är intet nytt på DN debatt. Se denna mycket intressanta artikel på Journalisten.se "DN Debatt - en tribun för åsikter Mäktige Mats", av Paul Frigyes (2000-05-04).

Rubriksättningen med ordet "tvinga" är alltså inte bara ett falskt citat, det är ett uppsåtligt försök att förleda läsaren genom manipulation av fakta. Man spekulerar i klangen och associationsbanorna som vissa ord har och ger. Medvetet försöker man skapa känslor av upprördhet som förväntas leda till slutsatser om att man är orättvist behandlad, påhoppad, diskriminerad, och ja förföljd. Man upplyser inte, man förför. Det är snudd på att det är befogat att tala om uppvigling. Felaktig information, okunnighet och osaklighet omöjliggör klart tänkande och en korrekt uppfattning av verkligheten.

Det ÄR skolplikt i Sverige. Tvång är alltså det normala, den grund som skolan bygger på. Det finns ingen rättighet att slippa. Samhället kan om det vill med polisens hjälp hämta och tvinga elever till skolan. Dispens är inte en rättighet, bara en möjlighet. Den enda rätt som finns när det gäller skolan är rätten att erhålla en bra utbildning, någon rätt att slippa finns inte. Det är inte en rättighet att slippa tvånget att gå i skolan.

När nu utbildningsministern vill ta bort dispenser, det vill säga undantag så är det en återgång till det normala, till grundförhållandet där alla står under tvång. Det är inte något tvång särskilt för invandrare, tvånget gäller för alla, även invandrare. Det är en extraordinär frihet som tas bort, inte ett tvång som läggs till, och isynnerhet är det inte ett tvång som drabbar invandrare exklusivt. Tvärtom, de behandlas just genom detta som Dagen och DN falskeligen kallar tvång på precis samma sätt som alla andra.

Detta har Svenska Dagbladet återgett rätt i sin rubrik: "Fp: Stryk undantag från undervisning" (SvD 6 mars)

Att använda ordet tvång för borttagandet av dispenser fördöljer det faktum att alla står under tvång. Man skapar med detta ordtrolleri en illusion som gör svart till vitt och vitt till svart. Det tvång som gäller alla, kommer om förslaget genomförs verkligen att gälla alla. När dispens från något tas bort, så skapas likhet för alla, genom att inget undantag från regeln finns. Något nytt tvång införs icke, något tvång för enbart invandrare är det inte fråga om, tvärtom. Tvånget gäller i och med detta även invandrare. De har haft en privilegierad ställning som tas bort. Likhet skapas. En korrekt rubriksättning borde framhäva att undantaget upphävs, inte att något nytt tvång har uppfunnits som bara ska gälla för invandrare!

Med ordet "tvång" har de tidningar som brukat det i detta sammanhang vänt hela saken upp och ner. Det är grovt, och måste fördömas skarpt. Skam över Dagen i första hand. DN bekänner sig inte som kristen, men förtjänar i alla fall fördömelse för att de inte lever upp till sanning och saklighet, vilket hör till de etiska regler tidningar brukar bekänna sig till. Åtminstone när det passar dem.

Idag slår dessutom Dagen till igen med samma misstag. Det är ledarskribenten Thomas Österberg som tar till med storsläggan emot folkpartiet i ledaren: "Dialog bättre för simlektioner" (Dagen 2008-03-07). Så här låter det i första meningen: "Återigen drämmer folkpartiet till mot invandrargruppen".

Som visats ovan så är det inte alls frågan om att "drämma" till, inte heller är det att slå mot minoriteter, svaga, eller invandrare när man låter tvånget att gå i skolan gälla också dem. Våra västerländska samhällen anser utbildning så viktigt att rätten att få gå i skolan har stegrats ända till ett tvång. Det är på samma sätt som med värnplikten förr, det är, borde vara, ett privilegium att få försvara sitt land, det är en rättighet som man inte kan välja bort. Barn och ungdomar och föräldrar har inte rätten att välja, det har staten gjort åt dem, alla SKA gå i skolan, tvånget gäller och skall gälla för alla på samma sätt. Lika för alla, så är det när det gäller skoltvånget, och så bör det förbli.

"Den här gången handlar det om att avskaffa rätten...att bli befriade..." skriver Österberg och använder därmed ordet "rätten" alldeles felaktigt. Dessutom påstår han att folkpartiet har en agenda som går ut på att slå mot invandrare - det är lågsinnat av Österberg. Dispens är ingen rätt, det är en möjlighet till ett undantag under vissa omständigheter, som kan ändras eller helt dras in, och då träder med automatik det grundläggandde tvånget in.

*

En helt annan sak som aktualiseras av detta är var gränsen skall gå för skoltvånget, vad den obligatoriska läroplanen skall innehålla. Det borde finnas gränser.

Hemmet, familjen och föräldrarna till alla barn borde återges skyldigheter och rättigheter att i vissa stycken kunna välja för sina barn. Det är synnerligen angeläget vad gäller religion och sexualundervisning. Det borde exempelvis vara en rättighet att slippa få höra propaganda från HBT-lobbyn. Skolan måste akta sig för att betrakta det som sakligt som bara är trender. Saklig redogörelse för religoner och alla den mänskliga kroppens funktioner det hör hemma under skoltvånget. Men religion och sexualundervisning blir lätt en förmedlare av moral.

I moraliska stycken måste föräldrar få välja åt sina barn. Skolan skall inte pålägga barn och ungdomar att det är moraliskt likgiltigt när och hur man har sex, eller att abort inte är en moralisk fråga, för att nu ta några enkla exempel.

Istället för att med orätt framställa det som att invandrare blir påhoppade, borde Dagen ta upp frågan om inte alla borde ha rätt att välja hur deras barns sexundervisning skall se ut.

*

*

*