GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Kristdemokraternas förre ledare, grännabon och riksdagsmannen Alf Svensson intervjuas i tidningen Dagen om alla kast partiet har gjort hit och dit i olika frågor. I artikeln "Försvarar partiets svängar"(Dagen 2008-03-07) säger han:

"Visst har jag värderingar, men politik är det möjligas konst, säger han och citerar bibelordet om att vi bara "ser dunkelt såsom i en spegel". "

"att se dunkelt" därför att saker och ting är oklara det är en sak. Att se dunkelt och fumla, famla och ramla vartannat steg därför att man mitt på ljusa dagen blundar, eller därför att man mitt i natten ger sig in i mörka tunnlar med mörka glasögon istället för pannlampor det är en annan.

Det dröjde länge innan KDS fick klart för sig att man inte KAN vara neutral mellan höger och vänster, det finns inget mellanläge mellan borgerligheten och socialismen. Den som söker skapa ett sådant motverkar sina egna intressen och gynnar endast socialismen. Men de slutade blunda, och tog av sig de dunkla glasögonen, såg ljuset och ändrade sig. Det är bra.

Det dröjde länge innan KDS erkände det nödvändiga och rättfärdiga i att samhället har instrument för våld, och att det är nödvändigt och rättfärdigt att bruka dem. Också i denna fråga ändrade de sig. Det är bra. Allt som har liv växer.

Det fanns en tid i början på 1990-talet när Alf Svensson ville skilja tron från etiken i kristendomen. Men han slutade med det. Det är bra. Väldigt bra.

Numera tycks de prata mindre om kristen etik. De talar istället om kristdemokratis-ka värderingar, det är mycket bättre.

Just i den sista frågan måste man som kristen vara mycket glad och tacksam för att de slutade med den dödsstöten mot kristendom. Man kan ju hoppas att det berodde på att de insåg det okristliga i detta åtskiljande av den kristna etiken från den kristna tron, att det inte bara var en kapitulation man kände sig "nödd och tvungen till" på grund av det som Alf S. kallar "det möjligas konst".

Jag skrev om detta före valet 1994 i tidningen Broderskap [Läs här] - ingen annan tidning var intresserad - därför att kristendomen är viktigare än politiken. Alf Svenssons påhitt att åtskilja det som Gud förenat tydde på att KDS/KD satte/sätter politiken och makten före tron. Jag gör anspråk på att vara den förste som tog till orda i frågan och inte bara det, det var den artikeln som fick dem att ändra sig. Motbevisa mig gärna.

Det är omöjligt och ohållbart att ha ett i verklig mening kristet program för ett parti. Det är bara försvarbart och möjligt i ett samhälle där en mycket kvalificerad majoritet är, eller räknar sig som, eller vill underordna sig kristen lära och tro.

Man kan inte genom lagstiftning göra människor till Kristi lärjungar. Tyvärr vet vi dock, att det däremot går alldeles utmärkt att göra tvärtom. Man kan avkristna ett land genom att ändra lagarna. Men att återkristna det genom att reversera processen är inte ens att tänka på. Orättvist, och bittert, men ett faktum.

När, säg, minst 80 eller hellre 90 procent av befolkningen är beredd att offra sitt liv för den kristna tron, när så gott som alla med en mun säger : "Nu är Sverige en man och alla har vi en Herre och en Gud", *) då är det logiskt och demokratiskt att låta detta komma till uttryck i all lagstiftning och i allt som rör rikets inre och yttre affärer. *) Om Uppsala möte 1593; om texten; textens lydelse

Den tid lär inte komma snart där detta åter blir möjligt. Det är till dess inte gångbart, det är inte ens tänkbart att en stark minoritet skall bestämma över en svag majoritet, och återinföra vad som brukar kallas kristen etik. Det hela blir inte lättare av att de som kallar sig kristna knappast är eniga i en enda fråga.

Verkligheten är också den att det är en liten och mycket maktlös minoritet som vill detta. Att den skulle kunna växa till sig finns det inga tecken på - åtminstone inte än. Men det kan ändra sig när läget i Sverige försämras. Det enda man kan förutse, det är att laglöshet och oordning, våld och uppror kommer att tillta. Desto kvinnligare samhället blivit, desto mer har våldet tilltagit och växt. *) Det kallas att göra samhället "mjukt". Tro't den som vill.

*) Detta skrivs medvetet med tanke på att det idag är den Internationella kvinnodagen

Det är säkerligen inte ens möjligt för en svag majoritet att bestämma över en stark minoritet att Sverige skall vara kristet. Samtidigt är det så, att det är bara när man explicit fordrar kristna lösningar som man stöter på patrull. Om man bara ville inse att det som är vanligt förnuft och typiskt svensk moral är mer lutherskt färgad kristendom än vi förstår och vet om. Det bästa i Sverige är lutherskt.

Kanske vore det mer kontruktivt att ge upp den kontraproduktiva striden om namnet på lösningarna, och istället utan etikett tala om det som är vanligt svenskt bondförnuft sedan sekler tillbaka. Hos somliga tycks dock namnet vara viktigare än innehållet. Om politik är det möjligas konst, så borde man inse att om etiketten förstör ansträngningarna så är det bättre att ta bort etiketten och behålla krösamoset, än bli av med både burk och innehåll och sitta där ensam och glo på en exklusiv etikett i guldskrift.

Politik handlar inte om att göra människor kristna och ge dem eviga rum, men det handlar om att göra livet bättre för medborgarna här och nu.

Predikan däremot handlar om det andliga, och det andliga kan inte uppnås med världsliga medel. Många i kristenheten vägrar att inse skillnaden mellan predikan och politik, andligt och världsligt. Många, tidningen Dagen är värst, ålägger kyrkan det ena uppdraget efter det andra, som inte Gud gett kyrkan, ja som strider emot Guds ord. Må de som gör så få känna att de är människor och att Gud är Gud.

Den som vill återföra Sverige till av kristendomen påverkade tänkesätt måste inse att kristna värderingar startar i hjärtat inte i huvudet. Evangeliet omvandlar människor inifrån och ut. Om man än i det yttre i alla avseenden, stort och smått, bär sig kristet åt, så betyder inte det att hjärtat tillhör Gud. Hjärtat kan vara fullt av allt möjligt utom Gud, och man kan ändå producera fina gärningar utåt. Gärningar gör ingen till kristen. Men ur ett gott hjärta kommer goda gärningar utan att man tänker på det eller ens vet om det.

När evangeliet blir en dyrbar sanning i hjärta och liv, då är det naturligt att man vill se ett samhälle som tar till vara de evangeliska sanningarna i samhällsbygget.

Men det är grundläggande och avgörande att man inser den rätta ordningen. Först blir man kristen, därefter kommer den kristna etiken. Först kommer man till Kristus, sedan följer man honom.

På samma sätt, och av samma skäl: Du måste först bli muslim innan den islamska etiken kan ställa anspråk på dig. Den som antar en tro, antar den trons etik. Etiken är alltid en följd av en tro, även om tron är ateistisk. All etik utgår från en tro, i betydelsen metafysiska antaganden, ingen etik kan ha etiken själv som bas för etiken. Ett hus kan inte byggas med sig själv som grund.

Därför måste anspråken från islamister avvisas, då de vill pålägga icke-muslimer efterlevnad av den islamska etiken. Att gå in på deras krav, att respektera deras moral, det är intet mindre än att antaga deras religion. Den som inte inser det nu, kommer bittert inse det när det är för sent.

Av samma skäl är det ogörligt, fel och omöjligt att pålägga icke-kristna svenskar en etik som endast kan uppkomma ur Kristus-tron.

Men, det är ett märkligt fenomen som måste lyftas fram, som jag tidigare kort nämnde, och som direkt motsäger det jag sagt ovan. Socialisterna, främst socialdemokraterna, i Sverige har nämligen avkristnat svenskarna i och genom en på relativism och socialism grundad ny- och omlagstiftning av Sveriges lagar. Och detta trots att de aldrig haft någon egen majoritet.

Om man nu är kristen i Sverige, då tillhör man en f.d. kristen majoritetskultur, som i sin tur föregicks av en kristen enhetskultur. Att man som kristen då har svårt att finna sig i att vara och behandlas som en udda och konstig minoritet är självklart.

Då det dessutom är en påbjuden sport att på alla scener i offentligheten häckla, förfölja och svartmåla kristna utan skäl, under den djävulskt falska täckmanteln att det rör sig om en stark majoritetsgrupp, då är det inte konstigt att kristna känner att man kan inte sitta still och tiga. Det är ett faktum att det är kristendomen, och kristna människor som har byggt upp och skapat grundförutsättningarna för landet Sverige, såväl som Europa i sin helhet. Att då se hur gudlösa socialister, liberaler och andra vill utrota det som är förutsättningen för allt vi har, det är helt enkelt för mycket.

Men vad kan man göra? Då de kristna ställer krav är det ingen som lyssnar, för då är de inte längre en majoritetskultur, utan en bisarr liten liten minoritet. Fastän andra minoriteter, som invandrat hit, skyddas av mediadrägget oavsett vilka brott som begås, så är allt tillåtet i jakten på den minoritet som kallas kristen och som lagt grunden till allt i vår civilisation. Om de kristna inte begår brott så vänds det emot dem. Om de begår brott så är det mycket värre än när andra begår brott.

I det ännu socialistiska Sverige begås ungefär 7 mord på tio dagar, det får ingen att skylla morden på sossarna som skapat laglösheten, vilket man förvisso med skäl skulle kunna göra, eftersom allt sossarna gör och gjort går ut på at bryta ner alla normer. Men när ett mord på femtio år eller hundra, sker i en kristen församling, ja då är alla kristna mördare potentiellt.

Dubbel dubbel standard med principlösheter, det är den enda stjärna och princip gudlöshetens anti-kristna krigsherrar överallt följer i sina korsbrännartåg. Det finns inga knep som är för djävulska eller falska eller fega eller lögnaktiga då det gäller att bekämpa kristna.

Man vränger lagar, man kokar ihop moralkakor som har som enda syfte att användas mot kristna. Allting vänds emot de kristna. Det enda konsekventa i paradigmet är att kristna påstås vara onda, vad de än gör. Homo6lobbyn, det gudlösa socialistlägret, rotlösa liberaler, alla har de det gemensamt att de älskar att hata allt kristet. Det är i sanning uppror emot den Gud, vars existens de ägnar all energi åt att förtränga och vars ord inte ger dem en lugn stund förrän de bränt alla biblar.

Situationen är alltså den att den kristna f.d majoriteten är en minoritet som i snabb takt minskar, vilket gör att många kristna blir både upprörda och beslutsamma att göra något åt situationen innan det är för sent. Men ju mer de kristna agerar desto ivrigare blir motståndet. Och desto beslutsammare de kristna agerar för och emot något, desto svagare blir de eftersom ansträngningen är dömd att misslyckas. Det enda som framstår allt tydligare är de kristnas maktlöshet.

Man måste inse att man kan inte motverka utvecklingen genom att försöka stoppa lagar. Det känns kanske bra att veta att man gjort något, men en dag inser man kanske istället att man gjorde fel saker, och det kommer inte kännas bra.

Man kan inte med hänvisning till socialisterna säga: "Låt oss göra som de gjort, fast tvärtom!".

Livet är orättvist, men Gud är god, heter det. Jag kan inte se att det går att reversera en sådan process som vi varit i sedan den gudlösa socialismen började få inflytande i Sverige på 1880-talet. Processen har trots, eller på grund av alla tappra men meningslösa försök, bara accelererat för varje decennium. Det senaste har överträffat de sista femtio åren tillsammans.

Man måste ägna sig åt långsiktigt, mycket långsiktigt inre arbete och inte bli nervös över det yttre skeendet. Bygg styrka inifrån, för att på sikt, mycket lång sikt, få styrka utåt. Den styrka som de kristna har i USA har inte uppnåtts på några korta år. Den rörelsen började redan i slutet av 1800-talet.

Det verkliga hotet mot kristendomen är inte förföljelsen - tvärtom! Det verkliga hotet är de inre fiender som kristenheten i Sverige är fullproppat av.

Man tjänar inte Gud om man förnekar Guds ord.

Man kan inte vara socialist och kristen. När det gäller måste man välja, död gudlös materialism eller Levande Guds Ande.

Man förnekar Guds ord när man gör församlingen till ett politiskt instrument, som skall förverkliga "gudsriket" här på denna syndiga jord. Dagen gör detta ständigt.

Det är det enkla som gäller. Åter till Skriften, föd barn, fostra dem till kristen tro, lär kristna att komma in i Guds ord. Stärk familjen och faderns roll. Lär barnen underordning. Bygg inre styrka, först hos fäderna, sedan hos barnen. Återge de äldre auktoritet och anseende. Låt abortförespråkare och andra vara, de dör ut av sig självt. Föd fler barn, så vinner kristendomen återigen "romarriket".

Kristendomens framtid får inte läggas i barnens händer. Det är oansvarigt av de äldre. Det som kallas kristendom idag är ofta bara en variant av världens nöjeslystnad. Orsaken är att man för varje generation får en allt ytligare kristendom när de äldre abdikerar och låter unga ta kommandot.

Framtiden ligger i de gamla beprövades händer. Och framför allt i den gamles gamla goda bok.

*

*

*