GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Församlingsföreståndaren och pastorn i Filadelfiaförsamlingen Rörstrandsgatan Stockholm, (förre?) missionsförbundaren Niklas Piensoho, har inte en lätt uppgift i dessa dagar. Först fick han för ett par år sedan ta över församlingsföreståndare-tjänsten och med den en urusel ekonomi som Sten-Gunnar Hedin, numera ledare (ännu ett tag) för Pingstsamfundet FFS, lämnade efter sig.

Och nu måste han reda ut den villervalla som densamme Hedin orsakat genom märkliga och kontraproduktiva uttalanden om homosexuellas plats i pingstförsamlingar (se nedan under Läs mer).

Hedin jämförde i sin predikan den 17 februari i just Filadelfiakyrkan homosexuella med spetälska, då han ville visa på Jesus som ett föredöme för oss, hur vi skall bete oss mot människor som andra inte vill ha med att göra. Det är som var och en förstår en invit med fotsulan snarare än armbågen och det är definitivt inte en inbjudan med öppen famn.

*

De homosexuella som vill vara både kristna och praktiserande homosexuella - och det är ju endast de som berörs av detta - gör stor sak av att deras kärlek är lika mycket värd som andras. De menar att kärlekens kvalité är avgörande, och deras kärlek i det stycket är likvärdig med heterosexuellas. Kvalité är, menar de, när man är trogen, osjälvisk och lever monogamt med en och densamme partnern i livslångt löftesbundet samliv.

Att det inte kan vara rätt är - menar jag - enkelt att visa. Den som älskar en annan mans kvinna må försaka allt i hopp om att kvinnan ska bryta upp för att leva med denne som väntar på henne. Fastän det ser ut som självuppoffrande kärlek så är det inte kärlek, utan begär till annans hustru enligt Skriften.

Kärlekens "kvalité" eller "värde" kommer inte av hur intensivt eller rent någon älskar utan beror av föremålet för kärleken.

Den som älskar Kristus har den högsta tänkbara kärlek, medan den som älskar, säg en 'hitler' har en låg eller mycket låg kärlek. Den man älskar vill man bli lik.

[Anm. 2008-02-13 Kan det vara så att de som älskar män inte känner sig som män?]

Den kärlek som älskar det onda är en ond kärlek, och den kärlek som älskar det som tillhör en annan är begär och inte kärlek. Den som hatar det onda och älskar det goda är god. Men den som hatar det som är rätt och älskar det orätta är ond. Den som älskar en annan av samma kön med vilja att förenas och leva som man och hustru har ingen god kärlek, eftersom föremålet är förbjudet.

Det är så mycket dimridåer och begreppsförvirring i farten som måste avslöjas, annars kan man inte få en debatt som ger klarhet. Det blir bara känslor för hela slanten. Det gäller att bryta ner tankebyggnader.

Homosexlobbyn är mycket skicklig, både då det gäller att bryta ner traditionella tankebyggnader och bygga upp nya egna. De har jobbat hårt i decennier i hela västvärlden med att bygga upp en arsenal av skenbart slagkraftiga argument. De måste rivas ned för att man skall kunna se var skiljelinjerna går. Det här var ett försök till ett bidrag till detta arbete, som inte ens är påbörjat.

*

Föreståndaren i Stockholm Filadelfia Niklas Piensoho skriver idag i Dagen under rubriken "Bibeln avvisar homosexuellt samliv som alternativ" [Läs här]. Det är en ödmjukt hållen, men i sak bestämd ståndpunkt, som han redovisar. Den skiljer sig på alla tänkbara sätt från de snällt sagt otydliga budskap som Hedin och den mediale populisten Stanley Sjöberg kommit med förut.

Piensoho sätter tydliga gränser utan att utestänga syndare som inte släpper taget om Jesus:

"Svårigheten med bibelorden om homosexualitet är inte vad de säger. Bibelns syn på homosexualitet är bland mest entydiga man kan hitta. "

"[V]i kräver inte att någon ska vara fullkomlig för att vara med i församlingen, vi är alla på väg. "

"Men vi tar heller inte emot vem som helst som medlem. Vi välkomnar dem som har en tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare, som har blivit döpta och som vill följa Jesus. Allt handlar om Jesus och viljan att följa honom, även om man misslyckas ibland. "

"I Filadelfiaförsamlingen läser vi Bibeln så att homosexuellt samliv inte är Guds vilja. Men även på denna punkt kan man vara en kämpande människa och det måste finnas utrymme för samtal och process. "

"[d]et är skillnad på läggning och handling. Att ha en läggning för något är inte synd. Det är handlingarna som är problemet. "

"Jag har ingen enkel lösning, för jag uppfattar att Bibeln avvisar homosexuellt samliv som alternativ. "

Det är både med lättnad och tacksamhet man läser den här artikeln. Den är skulle jag nästan vilja säga ett under av tydlighet och öppenhet. Just därför att den inte tvekar ett ögonblick att flera gånger slå fast att det är Guds ord som gäller, först och sist. Det är alltid den bästa vägen och för en kristen är det enda vägen. Man kan inte i längden leva som kristen och ha Guds ord emot sig. Det är en mycket tung börda.

Två invändningar måste jag dock framföra. När N.P. skriver:

"Däremot finns det inget i Bibeln som säger att frågor om sexualitet skulle vara allvarligare än andra frågor, men utan tvivel mer laddade. "

då måste man ställa sig tveksam. Paulus går mycket strängt tillväga i församlingen i Korint just på grund av otuktssynder, värre sådana än som finns bland hedningarna står det. Andra synder behandlas - med något undantag - inte på samma kraftfulla sätt.

Och i romarbrevets första kapitel framställs avvikelser från heteronormen som ett resultat av en kulturell process, där det ena leder till det andra, och grundorsaken är att man dyrkar det skapade istället för Skaparen.

Ur en rent världslig och jordisk synvinkel, så är det förödande för samhället att bryta ner familjens sammanhållande band. Dessa band har i Sverige och västvärlden målmedvetet attackerats av socialister och liberaler i över hundra år. Acceptans av och underlättande av skilsmässor, otrohet, föräktenskapliga förbindelser, omgifte, omgifte flera gånger, och mera, allt detta är i sig ett värre hot mot familjen och äktenskapet än homosexualitet. Men det hänger ihop. Det är steg för steg vi har kommit dit där vi är nu. Varje steg vi har accepterat gör det lättare för dem som vill ta ett steg till. Vi har ännu inte sett slutet på allt detta.

Jag förstår poängen med att tona ner allvaret med sexuella synder, men Skriften tar utan tvekan allvarligt, mer än annars, på detta. Kroppen är den Helige Andes tempel, därför är det en allvarlig sak, framför andra. Men det allvaret drabbar oss alla oavsett vilken sorts sexuell synd man är frestad av.

Min sista punkt rör bibeltroheten. Piensoho skriver:

"I Filadelfiaförsamlingen tror vi att Bibeln är normerande för lära och liv...det som är viktigt att slå fast är att Bibeln kommer både först och sist."

I denna sak, om homosexualitet, är Piensoho alltså mycket tydlig och så trogen Bibeln man kan vara, vad jag kan se nu. Men hur är det i andra frågor?

Denna bekännelse till Bibelns auktoritet, att det är Bibeln och intet annat och ingen annan skrift, bekännelse eller person, som är normata normans, normernas norm, är oerhört glädjande, men den väcker omedelbart frågor.

Homosexuella har en mycket allvarlig anmärkning mot kristenheten i stort, då de säger att de kristna tar homosexsynden på större allvar än alla andra synder tillsammans. Kanske just därför att de flesta kan känna sig rättfärdiga i just den punkten, och det som inte drabbar en själv är det lätt att vara sträng på. Nu försäkrar visserligen N.P. - felaktigt enligt min mening - att det inte finns grund i Skriften för att ta sexuella synder allvarligare än andra, men attityden bland kristna är dock just sådan.

Och vi vet att Filadelfiaförsamlingen tolererar både skilsmässa för fel orsaker, såväl som omgifte, och till och med tjänst i församlingen trots att man är omgift. Varför gäller inte Skriftens ord då?

Det undrar jag, och det undrar alla ärliga bibelläsare, inte minst de homosexuella som vill vara kristna!

Det är gott att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm genom sin föreståndare, i likhet med Waldenström och Pethrus, vill ha Skriftens ord och lära som norm för den kristna läran och livet. Men det är inte trovärdigt om det inte gäller alla frågor. Har man ändrat på ett har man ändrat på allt. Den som bryter mot ett bryter mot allt.

Kvinnans underordning, förbud för skilsmässa utom möjligen vid äktenskapsbrott, förbud mot omgifte och mycket annat, tycks avgöras utan att bekännelsen till Skriftens auktoritet får den plats som den får i frågan om homosexualitet.

Det finns ingen möjlighet att försvara denna dubbelhet. Skriften fordrar att få vara högsta norm i allt.

*

*

*