GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Tidningen Midnattsropet har i sitt aprilnummer, det andra för i år [Läs här], en mycket läsvärd artikel av Stig Andreasson [Läs här] med rubriken "Oro och förvirring bland den breda ekumenikens talesmän".

Och på debattforumet Newsmill.se publicerades under påsken starkt kritiska artiklar emot påven och romersk-katolska kyrkan [Läs här].

Kritiken mot påvekyrkan är befogad och allvarlig.

Katoliken Samuel Johansson skriver (11/4) på Newsmill: "Romersk-katolska kyrkan kommer att gå under".

Här är ett citat från artikeln:

"Guds och människors dom faller tungt över påvedömets korrupta praktik. Ena dagen bannlyser man mamman och läkarna som räddat livet på en gravid liten flicka som våldtagits av sin pedofile styvfar sedan hon var i sexårsåldern. Andra dagen upphäver man bannlysningen, exkommuniceringen av välkända antisemiter, SSPX-sällskapet, trots att de förkunnar den antisemitiska urlögnen att judarna är skyldiga till Jesus död (i själva verket är vi ju alla skyldiga pga våra brott mot Guds lag. Enligt Bibeln).

Varför blev inte den pedofile styvfadern bannlyst? Därför att ingen av de hundratals pedofila prästerna världen över blivit exkommunicerade trots att de framhärdat i sin kriminalitet under årtionden och ödelagt tusentals barns liv. Alla dessa decennier av brott har möjliggjorts av den så kallade kyrkliga hierarkin, dvs biskopar, kardinaler och påvar, som värdesatt ett sakrament, prästvigningen, högre än barnens liv och låtit prästerna likt rovdjur flyttas runt till nya jaktmarker. Istället för att omedelbart bli avstängda och polisanmälda. Detta, att värdera prästvigningens sakrament högre än barnet, kan visa sig vara det mest ödesdigra beslut påvedömet någonsin tagit; "... den som förleder en av dessa små, som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup" säger Jesus i Matt.18.6. Och i vers 10: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, ty jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte."

Det är klart att påvekyrkans makt hänger först på makten över prästerna, och den makten utövas genom celibattvånget, och makten över församlingarna utövas genom prästerna och det s.k. mässoffret, varigenom man hedniskt och gudlöst offrar Kristus gång på gång som ett offer från människorna till Gud, varigenom syndaförlåtelse köps gång på gång. Utan prästen - offerprästen - ingen mässa, och utan offer ingen förlåtelse, och genom hot om exkommunicering eller nekat tillträde till mässan, hotas man med utestängning från nåden [utanför påvekyrkan ingen frälsning]. Så ser maktstrukturen ut i påvekyrkan - totalt i strid med Skriften.

Det är intet att förundra sig över att påvekyrkan slår vakt om prästerna, ty mister de makten över prästerna rasar hela systemet. Och makten över prästerna fordrar både att prästerna väljs bland de som redan som unga pojkar valt att leva i celibat, och att man sedan skyddar dem för att behålla deras förtroende. Den som upphäver den kanoniska lagens krav att präster endast får väljas bland celibatärer, den upphäver påvekyrkan. Det är den lag på vilken denna totalitära mänskliga organisation står och faller.

Tänk vilket växande problem, för att inte säga för mycket, som den allt starkare kritiken mot de allt synligare ogärningarna i den på mänskliga bud byggda påvekyrkan, kommer att innebära för dem som bedriver vad Andreasson kallar "Allmän försköning av katolicismen och karikatyr av bibelförankrad protestantism."

Andreasson nämner inga namn med står klart att det är Ulf Ekman och hans turer hit och dit i ekumenikens träskmarker som han avser. Läsvärt och tänkvärt - även för Ulf Ekman!

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* * * *

* Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [ pdf ]

* Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [Läs här]

cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

LÄS MER:

Andra intressanta bloggar

om kristendom & samhälle - kultur, ekonomi, politik, religion & Gud

ekumenik, katolska kyrkan, kristenheten, pingströrelsen, påven, påvekyrkan

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

SÅG den amerikanska dokumentärfilmen ”Deliver Us From Evil” (2006) [filmens hemsida] som sändes först i måndags (9/3) och sedan i repris igår eftermiddag (on 11/3) i SVT1 [SVT Dok.], med svensk översättning och med svensk titel ”Fräls oss från ondo”. [Av rättighetsskäl finns den inte att se efteråt på SVT Play. www.amazon.com säljer DVD:n men den funkar nog bara i regionfria dvd-spelare]

DET ÄR väldigt mycket tankar som väller över en när man ser filmen som är 100 minuter lång. Det är svårt att skilja ut allt och få någon ordning på allt det som tränger sig på – och var skall man börja?

VI ÄR alla syndare. Det är en nödvändig utgångspunkt. En annan är hur fruktansvärt syndens grepp är över oss alla – även alla skötsamma som varken smiter från skatten eller mördar eller fördärvar barn. En annan är hur den ena synden ger den andra och hur lätt det hela växer till ett infernaliskt helvete i förtid. Åter en annan är att titlar, makt och ansvar inte skyddar från synder, inte ens höga ämbetsmän i en kyrka är fria från synd, men inte heller maktlösa människor är skuldfria eller syndfria.

MAN påminns också av filmen på det mest brutala sätt om hur även goda föresatser, ord och gärningar så lätt blir till sin motsats. Och hur ord som var avsedda att skydda, trösta och ge trygghet åt ett barn istället blev till skydd för den samvetslöse barnfördärvaren, våldtäktsmannen och själamördaren. Ett av de drabbade barnen, som medverkar i filmen, var endast 5 år när prästen, som var en ofta och gärna sedd gäst i hennes föräldrars hus, första gången förgrep sig på henne och våldtog henne. Under flera år välkomnades han på besök och att stanna där över natten, vilket han tackade för genom att under fyra år förgripa sig på dottern.

NÄR DET blev känt flera år senare att prästen var misstänkt och anklagad för att ha förgripit sig på ett annat barn i en annan familj i en annan församling som han av biskopen förflyttats till, då vände han sig till denna flickans familj för hjälp och stöd. Men av samtalet väcktes hemska tankar hos modern. Hon ringde sin dotter och när hon ställde frågan om prästen förgripit sig på henne, fick dottern plötsligt bråttom att gå ut med hunden. Då pappan ringde henne kunde hon inte tiga. Och sanningen kom fram – den förstörde hela familjens liv för resten av jordelivet.

En typisk katolsk familj med oinskränkt förtroende för prästen som de hade mottagit under flera år som en medlem i familjen, hade blivit djävulskt bedragna av denne Djävul i fårakläder och prästkrage. Och varför hade inte den lilla flickan sagt något? —Pappan hade vid ett tillfälle av kärlek sagt till sin dotter: ”Om någon skadar dig skall jag döda honom!” Detta hade flickan i klart minne och vågade därför inte säga sanningen om prästen, inte för att skydda prästen, utan för att skydda pappan. Hon hade frågat någon av sina vänner vad som händer om man dödar någon. Hon teg i alla år om prästens ondska därför att hon var rädd att pappan skulle döda honom och sedan skulle pappan själv få dödsstraff eller livstids fängelse. Därför teg hon hellre och led – för sin älskade pappas skull.

HUR kan någon tvivla på att det finns en Djävul, en personlig reellt existerande OND varelse, en fallen ängel, som intet annat vill än att göra oss illa för tid och mest för evighet.

Satan gör skäl för sitt namn, han är en lögnare och en bedragare och han är all lögns upphov och allt upprors fader. Han drivs av hat emot Gud som han har satt sig upp emot och därför blivit av med sin härlighet och hämnas nu på Guds avbild människan så gott han kan innan hans tid är över och han äntligen skall kastas i evigt fängelse i eld.

SYNDEN är en fruktansvärd sak, men förnekas likväl i vår tid inte bara av gudlösa utan även av den avfallna kristenheten, som åtminstone tiger om synden. Synden framstår än mer som ondska då man betänker hur rent och vackert livet faktiskt kan vara, för oss alla, åtminstone någon tid, någon gång. Och även den som bara sett orenhet, synd och elände KAN se hur vackert livet KAN vara och ÄR när det är som bäst – åtminstone hos någon som man har i sin närhet.

MEN även när det är som vackrast så finns det under ytan mycket synd även hos den renaste. Detta är stor tragik. Och än större blir då den nåd och frälsning som GUD vår rätte FADER erbjuder oss utan annat skäl än att han är god. Olavus Petri, vår svenska reformator, kallar det med rätta för Guds grundlösa barmhärtighet. O, hur stor är inte Gud och hans nåd och godhet.

DET ÄR först när man ser sin synd och ser sin hjälplöshet emot synden och denna syndens lön som är fördärv och döden, som man rätt kan börja förstå vad Kristus genom sitt lidande, sin död och uppståndelse vunnit för oss. Men för den som inte vill se sin synd, eller på sekters vis tror att viljan är god och fri i andliga ting och att man KAN övervinna synden om man verkligen försöker, för alla som på det ena eller andra sättet inte vill se hur djupt synden sitter i människan, för dessa finns ingen förlåtelse.

Den som inte tar avstånd från sin synd genom att bekänna sina ogärningar som synd och orättfärdighet, för den finns ingen förlåtelse. Att be om förlåtelse är inte att ångra sig – det är oftast bara ett försök att slippa straff och få medlidande, medan kärleken till synden och dess ursäktande står orubbad kvar.

Det heter: "OM vi BEKÄNNA våra synder, så ÄR HAN trofast och rättfärdig, SÅ att han förlåter oss våra synder"

Att ångra sig, att omvända sig är att ta ställning för sanningen, för rätt och rättfärdighet, emot sig själv, att döma sig själv och sina gärningar med den dom som är rätt och sann, att anklaga sig själv och erkänna att detta har jag gjort, detta är synd, och jag har ingen ursäkt, att säga precis som det är, utan ursäkter eller undanflykter, det är att ångra sig. Men det fordrar att man hatar synden - och det gör inte ens kyrkan längre! HUR skall då kyrkan kunna vara Guds röst om nåd?

Man kan inte ångra sig, anklaga sig, om man inte erkänner vad som är rätt och för moderna människor är ju allt rätt som man vill. Hur svårt är det inte då att erkänna något som synd och hur svårt är det inte i vårt samhälle för någon att ta det fulla ansvaret för sina egna gärningar utan att skylla på någon annan. Ja, det är som en högsta norm och rätt att man har rätt att slippa ansvar och att man alltid KAN skylla ifrån sig på andra. Ett sådant samhälle som förnekar synd och ansvar för var och en personligen blir ett samhälle som översvämmas av synd och orätt. I längden kan inte ett sådant samhälle överleva, det är i strid med sig självt och det kommer att ta död på sig självt.

Denne präst hade själv blivit utsatt för övergrepp, men det hindrade inte honom att göra likadant mot andra. Jag menar att de som gör ont mot andra helt oskyldiga, trots att de själva såsom oskyldiga barn eller ungdomar blivit utsatta för samma sak, mindre eller värre, de skall inte och KAN inte ursäktas med att de själva varit offer. TVÄRTOM! DE, just de, borde veta bättre. Dessutom hämnas de på andra än den som förgripit sig på dem, de hämnas på helt andra helt oskyldiga människor, därtill barn, som inte har något alls med deras eget lidande att göra.

DET gör att dessa som själva blivit utsatta snarare är dubbelt eller tredubbelt värre skyldiga än de som utan att själva ha erfarenhet av sådana övergrepp likväl som vuxna ger sig åt sådana laster.

EN ANNAN sak man förskräcks av och förundrar sig över är hur biskopar, den ene efter den andra, hellre skyddade denne präst än barnen. I filmen förs den tanken fram att det handlade om att biskoparna tänkte på sin egen karriär i påvekyrkan. Makt, pengar och ära – girigheten har många ansikten, och den är nog inte mindre lätt att bekämpa än den perversa sexuella lusta som driver en person att år efter år fortsätta att fördärva allt fler barn, bara för att få tillfredsställa sina mest omänskliga begär. Att den präst som denna film handlar om dessutom själv som barn hade erfarenhet av övergrepp borde fått honom att inse hur sataniskt det var, men han säger själv att han inte ser någon koppling.

EN koppling menar jag är oundviklig. Den som under lång tid hänger sig åt syndiga lustar blir till sist så fången i sin synd att han blir ett med sin synd. Sådana personer är förvisso farliga för sin omgivning och de bör antingen låsas in eller ha fotboja och området där de bor bör få kännedom om vem han är. Denne präst hade själv som barn blivit antastad av en präst, OCH av sin storebror, SAMT hade SJÄLV utnyttjat sin syster under flera år! Hurudan var den familjen? Kunde föräldrarna varit okunniga om detta? Hur kunde denne man med en sådan bakgrund bli antagen till prästseminarier? Och varför sökte han sig till katolska kyrkan? Var hans föräldrar katoliker?

Eller ville han bli präst för att han såg hur idealiskt det är att vara präst om man vill begå sådana hemska illgärningar mot barn?

Prästämbetet är normalt sett höjt över alla misstankar, det öppnar hem och hjärtan, ingen VILL, få KAN, tänka ont om en präst utan mycket starka skäl, ja övertydliga bevis. Normalt sett är det också rätt. Men det får den farliga konsekvensen att alla ”konstiga” ord, gester och handlingar får en så snäll tolkning som möjligt, först som sista alternativ, när ingen annan utväg finns, så törs man tänka tanken att prästen är en varg i fårakläder – en djävul. Då är det oftast för sent.

*

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* * * *

* Om Lydnad & Olydnad, Mot Gud & Människor, Enligt Bibeln & Vår Tids Kristenhet [ pdf ]

* Hur mycket kan man ändra på och ändå hävda att man har BIBELN SOM HÖGSTA NORM? [Läs här]

cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

LÄS MER:

Andra intressanta bloggar

om kristendom & samhälle - kultur, ekonomi, politik, religion & Gud

barnomsorgen, Bibeln, bibeltrohet, brott och straff, brottsförebyggande, brottsförebyggande rådet, brottslighet, civilisation, dödsstraff, etik, familjen, folket, fårakläder, förskola, Guds Ord, katolska kyrkan, kristenheten, kristen tro, kyrkan, kyrkor, kyrkor och samfund, lag o rätt, laglöshet, lamm, lejon, moral, ondska, ondskan, rehabilitering, samhällsfarlig, samvetet, varg, våld, vård, välfärd, välfärdssamhället, välfärdsstat, äktenskapet, bevara äktenskapet, Djävulen, förlåtelse, Guds kärlek, Guds trofasthet och omsorg, helvetet, Jesus Kristus, påven, påvekyrkan, Satan, skuld, synd, syndernas förlåtelse, katolska kyrkan pedofil

*

GUDS ORD [dgggb] & MÄNNISKORS

Guds Ord

Gån ut i hela världen och prediken evangelium för hela skapelsen.

Mark. 16:15

Martin Luther

Evangelium är ett ord, som erbjuder oss Guds nåd och barmhärtighet, i Jesus Kristus genom hans blod, Guds lamms, som bär världens synder.

Evangelium låter förkunna för all världen: "Låt alla gärningar fara! Tro på Kristus och håll dig till honom, så är du välsignad och fri från döden och all olycka!"

Denna välsignelse har nu gått ut över all världen. Den har kommit över både judar och hedningar. Var man blir nu erbjuden evangelium. Men var man tar inte emot det.

Men om du tror, så är dina synder dig förlåtna, den ena såväl som den andra, döden borttagen, helvetet övervunnet och himmelen din. Allt detta skänker evangelium dig på en gång.

Men få är de som tar emot denna välsignelse. Gud erbjuder den åt hela världen, men få är de som tackar honom därför. Likväl förblir det sant att alla är genom evangelium välsignade. Det skall frambäras och erbjudas åt alla. Att alla ändå inte blir kristna beror på att många förkastar detta saliggörande budskap, ja, t.o.m. förföljer det.

Men den det träffar, den träffar det. Den som tar emot, han har det.

[min fetstil & kursiv; min mild redigering]

*

Ur ORD för dagen, betraktelser för var dag i året,

samlade ur Martin Luthers skrifter utgiven på BV-Förlag 1984 [BV-Förlag]

LÄS OCKSÅ PÅ DENNA BLOGG:

* * * *

cid bloggens motto: "VAD SÄGER SKRIFTEN?" [Läs här]

cid bloggens tolkningsprinciper: Ständig Efterskrift [Läs här]

* * * *

*

LÄS MER:

Andra intressanta bloggar

om kristendom, kultur, politik, religion & Gud

Bibeln, bibeltrohet, cid, civilisation, evangelium, Guds Ord, ideologi, invandring, islam, islamiska lagen, islamism, kristenheten, kristen tro, kyrkan, kyrkor, kyrkor och samfund, Nya testamentet, andakt, den helige ande, ekumenik, fri vilja, fria viljans problem, förbannelse, förlåtelse, helgon, helig, heliga män och kvinnor ur kyrkans historia, helighet, helvetet, himmelen, Jesus, Jesus Kristus, Kristus, katolska kyrkan, livets ord, läran, Luther, Martin Luther, pingst, pingst ffs, pingstkyrkan, pingströrelsen, pingstväckelsen, påven, sekt, sekter, sekterism, sharia, självrättfärdighet, synd, syndernas förlåtelse, teologi, tillväxt, tro, trosbekännelse, trosrörelsen, tålamod, vrede, välsignelse

*

GUDS ORD [dggb] & MÄNNISKORS ORD

cid KOMMENTAR SANNING & KONSEKVENS - NÅGOT OM EKUMENIKENS EKONOMI

Tidningen Dagen skriver idag (29 febr.) om något som kallas "Enhetens vänner" ("Ny ekumenisk rörelse samlar kristna"), men vilken enhet de är vänner till framgår inte.

Enhet kan ju vara så mycket. I Sverige är alla eniga om demokrati, att det är det minst dåliga systemet, sedan träter man för fullt de demokratiska partierna emellan. Man har enighet i hur man skall träta och slåss om makten, men man har ingen enhet alls i frågan hur man skall använda makten.

Det enda "Enhetens vänner" tycks vara överens om är att man skall vara "eniga", vilket ju antyds av namnet, de är vänner av enhet. Det låter så rart på något sätt. En samling (äldre) herrar har behov av lite trevlig samvaro och bildar en klubb. Så pojkaktigt. Det sägs dock inte ett ord i artikeln om vad enheten är, eller vad den skall användas till. Bara att man gillar enhet i vänners goda lag. Och i sådana sällskap är det ett etikettsbrott att strida, man får inte bekriga varandra.

"Polemik kristna emellan är...portförbjudet. "

Det är ett trötthetssyndrom. Det är ett ganska vanligt fenomen detta att kristna tröttnar. Man tröttnar på att strida mot synden hos sig själv, man tröttnar på nåden, man tröttnar på lagen, man tröttnar på arvet som är i himmelen och som man måste vänta på. Somliga blir socialister och vill ha ut allt här, vilket är så förvänt att man måste misstänka Djävulens list bakom. Det är ju dessutom så att samtidigt som man själv anammar den ultimata gudlösheten, ty socialismen är en konsekvent förnekelse av allt utöver materien, så börjar man anklaga andra för materialism!

Gal 6:9 Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.

Den kristne som inte vill ha arbete eller strid duger inte, han är en sådan som vänder tillbaka, som ser sig om och undrar vad han håller på med och varför ingen hjälper till och varför det är så tungt och varför det aldrig blir någon skörd och så vidare, tills han lägger ned plogen eller vapnet och ger upp.

Luk 9:62 Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike."

Enheten i sig tycks vara nog. Dessa "vänner" tycks verkligen också vara personliga vänner till grundaren Per Åkerlund. Det är alltså ett nätverk av kompisar, ett kotteri bland många andra i dessa dagar, ett innegäng som vill vara lite för mer än andra, på innegängs sätt. Men ett sådant sammanhang kan inte ha som mål att nå alla, ty i samma stund innegänget blir allmänt så dör det och ett nytt innegäng uppstår.

På kotteriers vis så är allt flytande, ty målet är att man skall få känna sig speciell: "Var det ekumeniska initiativet ska landa är inte helt klart än".

Hela idén med innegängen är att man skall skilja ut sig från de andra som inte begriper lika mycket, eller inte är lika tuffa, eller lika smarta, eller lika vackra och rika, eller som här lika fromma. Om alla får vara med så dör hela idén. Därför är detta nätverk av en enskild persons vänner dödfött som ett projekt för alla, denna klick av hotta celebriteter kan inte genomgå någon metamorfos och bli vad de inte är, vanliga och allmänna.

Dessutom är ju programmets grundtes totalt i strid med Bibeln. Enheten vi ser i Nya testamentet utesluter inte polemik av den allvarligaste sort. Jesu ord till Petrus "Gå bort Satan" låter inte så bra i våra fromma öron. Jesus har definitivt inte någon del i detta kotteri, ty de skulle döma honom för "polemik". Inte heller Paulus skulle få vara med. Pauli tillrättavisning eller bekrigande av aposteln Petrus och hans beteende kan ju inte med bästa vilja i världen kallas vänligt eller fredligt. Det var en strid som Paulus tvingades ta trots vänskap och beundran och respekt för Petrus, det fanns värden som var och det finns värden som är högre än mänskliga kompisar, ja som är större än goda relationer till Kristi tjänare, även om de är apostlar valda av Herren själv. När evangeliet självt står på spel, vilket det hela tiden gör i vår tid, måste för enhetens skull, den inre, den sanna och andliga enheten, sanningens ord förkunnas i strid med lögnens. Endast genom sanningen kan enheten uppnås.

Men trots det vill man inte kämpa för sanningen och genom sanningen bli eniga, utan man vill ha enhet utan kamp för sanningen, ja utan sanning alls. Vilket isynnerhet blir tydligt när man vill ha nattvardsgemenskap med påvekyrkan (se nedan).

Den relation som kristna har till varandra är inte att likna vid vanlig mänsklig vänskap, den andliga vänskapen är av ett annat och högre slag. Man kanske inte alls förstår eller gillar varandra, kanske inte alls är vad man menar med vänner i vanlig mening, men man är bröder och systrar ändå, på ett helt annat plan. Man kan ha olika uppfattningar om mycket i det jordiska och andliga, men känner djup samhörighet ändå med sådana man annars inte alls skulle umgåtts med. Men har man inte enhet i övertygelsen om att sanningen är viktigare än enheten, då kan inte enheten bestå.

Den kristne hör till Kristus, och alla som älskar Kristus älskar varandra. Men vänskapens hjärta, källa och centrum är i Kristus och inte i den mänskliga gemenskapen.

Det som dömer alla dessa "enhetskotterier" är att de utan undantag vill undvika strid. Men strid är oundviklig, ja den är en plikt, när man bryter mot Guds ord.

Jesus säger själv vilka det är som älskar honom och vilka som inte älskar honom.

Joh 14:22-24 Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?" [23] Jesus svarade: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. [24] Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig."

Därför att man inte sätter Ordet och Läran först kan sådan här grupper aldrig bli något annat än innegäng, där man för en tid, kan bespegla varandra och säga vackra saker om varandra.

Det är sant att de vill ha ett minimum av lärogrund, nämligen i den apostoliska bekännelsen. "Den apostoliska tron är roten och stammen, och allt som växer måste vara i förening med stammen." Men det motsägs genast av att man inte är beredd att dra några som helst konsekvenser av den. Det är ju nämligen omöjligt att ha nattvardsgemenskap med romerska katoliker utan att acceptera deras lära om mässan.

Men påvekyrkans mässa innebär att Jesus offras gång på gång till Gud för att liksom i hedendomen, Gud skall bli blidkad gång på gång. Denna romerska mässa är intet annat än hedendomens, den yttersta mest extrema hedendomens, seger över kristendomen i dess hjärta. Man brukar säga att trots att grekerna erövrades av Rom till det yttre, så var det den grekiska kulturen, hellenismen, som inifrån erövrade romarriket. På ungefär samma sätt skulle man kunna säga att när kristendomen i romarriket vann den yttre makten så blev man samtidigt besegrad inifrån av hedendomen. I påvekyrkan fick hedendomen i praktiken den mest extrema form den kan få i teorin. vilket påvekyrkan själv vittnar om då då den gett påven den hedniska översteprästtiteln pontifex maximus. (se min artikel "Om avfallna kristna & Påven" [Läs här])

Man pratar om att man vill "visa på gemenskapen och likheterna bland Sveriges kristna", men vill alltså inte höra ett ord, eller orda en stavelse om väsensåtskiljande olikheter som denna om nattvarden. Sådant är en styggelse och en uppgivenhet inför lögnen. Det är ovärdigt kristna, ja ett svek, ett förräderi. Jesus dog för att han sa sanningen om sig själv. Det kallades hädelse. Då som nu kallas sanningen för hädelse, även när den sker genom något så fredligt och ofarligt som en teckning emot dem som mördar massor av sina egna i namn av en gud och en profet som anses vara världens räddning.

Som man kan vänta så säger katolikernas ledare i Sverige Arborelius att man måste tycka som Rom för att få vara med! "Arborelius: "Det bygger på att de som tar nattvarden har samma tro" (Dagen 2008-02-29). Nog sagt. Det säger allt man behöver veta.

Valet för den enskilde och kyrkorna är detta:

Skall man följa vägen till Rom eller skall man gå tillbaka till Bibeln?

Stefan Swärd, styrelseordförande EFK, skriver idag i nyhetsbrevet från SEA att "något fattas" i kyrkorna. Kan det vara de små orden "gå ut" frågar han. Han har en viktig poäng där. Han har en till när han påminner om att Jesus gjorde de flesta undren utanför templet och synagogorna. Men en sak fattas, jag undrar varför. Han har inte ett enda ord att säga om vår otrohet mot Skriften i den ena frågan efter den andra. Om man ändrar i Skriften så tar man bort tilltron till Guds ords kraft och då får vi heller inte uppleva makten och kraften i Guds ord.

Därför är den viktigaste frågan för mig och dig, likaväl som för kyrkorna:

Då Jesus säger att vår kärlek till honom består i att hålla och bevara hans ord, vad kan man då säga om min och din kärlek till Kristus?

*

*